Alla inlägg den 21 december 2019

Av Sirpa Niva - 21 december 2019 20:30

Jag var tvungen att åka en sväng med bussen för att få upp värmen i den ordentligt.
Gammal och trött buss.

Så obehagligt att sitta och frysa medans jag väntar på körningar.

Sedan är jag ju ute och går mycket.
Mot kvällen började regnet vräka ner från himlen så min plan med att slå gårdagens rekord gick inte att genomföra.
Visst jag har paraply men det är ju så mycket vatten på gångbanor och trottoarer så jag var blöt om fötterna på nolltid

Fick stoppa vid knappt 10 kilometer.
Sedan gav jag upp för idag.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 21 december 2019 16:15

Lördag i Eskilstuna utan att ha någonting att göra. För mig ger det chansen att ännu en dag vara ute och gå massor.

Hittills har det blivit 5 km i benen.
Idag har jag riktiga skor att gå i också så det funkar att hålla ett raskare tempo.
Känns jättebra i kropp och knopp.

Äldsta dottern ringde och ville bjuda mig på mat en bit bort, men jag kan ju inte dra iväg alltför långt från bussen.
Jättegulligt av henne.

Duggregnandet som höll i sig hela förmiddagen har iallafall för stunden givit med sig. Bara det är jätteskönt. Slippa bli blöt och kall.
Nu har mörkret lagt sig igen och jag sitter i bussen och vilar benen en stund.
Kommer att ge mig ut på vidare vandring.
Tiden går så långsamt av att bara sitta och inget göra.

Tre timmar har gått av de 10 timmar vi måste stå här Standby för SJ.
Till 23.00 ikväll.

Det hinner bli mängder med kilometer i benen innan hemfärd inatt.
Får se om jag slår gårdagens 13 km.
Ska göra ett försök iallafall.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 21 december 2019 08:50

Jag vet att jag har några trogna följare av min blogg och det är jag jätteglad över.
Att det finns människor som tar sig tiden att läsa det jag skriver om det liv jag lever som 60 årig heltidsanställd beställnings-bussförare, mamma, mormor och farmor till tre vuxna barn och 5 barnbarn samt massor med djur av olika slag.

Tack ni fina!

Jag själv läser tyvärr sällan några inlägg.
Känner inte att jag har det behovet eller den tiden att läsa om andras liv
Mitt eget liv tar all den kraft och tid som sedan hamnar till viss del i mina blogginlägg.

För mig är bloggandet ett sätt att sätta ord på mina tankar och känslor.
Det är en sorts offentlig dagbok kan man säga.

Det är ju bara kanske 45% som jag skriver om för att helt enkelt få ut tankar och funderingar ur min egen hjärna
Bloggen är en form utav hjärnrensning många gånger som hjälper mig vidare i livet med allt det som händer ikring mig.

Jag har ju inga väninnor som de flesta kvinnor har. Vill inga ha heller. De bästa vännerna jag har är mina egna döttrar.
Vi kan ventilera precis allt med varandra.
Sedan har jag på senare tid fått in min nya vän som också finns som ett stöd och ett bollplank för mig.
Han är guld värd.
Vårdar vår vänskap noga då jag känner att vi båda behöver varandra.

Riktiga vänner ska man vara rädd om.
Jag är ju en kramare så det är många människor som gärna finns nära för att få energi igenom kramar.
Jag tankar själv energi på det viset också.
Likaså ger det till medmänniskor som jag ser som behöver det.
Kramar värmer, stärker och lyfter
Endorfiner hjälper till att göra detta möjligt.
Kramas är toppen :)

Jag har åkt på såna snytingar från både sk vänner och partners som gjort att jag håller mig på en väldigt strikt nivå med människor annars.
Släpper inte inpå mig någon som vill komma nära känslomässigt och definitivt inte någon man som visar det minsta intresse.

Många män tycker att jag lever ett aktivt, intressant och energigivande liv som de gärna vill ha del i och släpper jag in dessa personer närmare så sätter de genast igång och försöker forma om mig så jag skall passa in i deras mönster.
Jag är plötsligt för glad, för trevlig med andra människor och det blir ett hot.
Det köper jag inte längre

Ingen sätter på mig träns och tyglar längre.
Jag lever mitt liv såsom jag vill och har inget som helst behov av att ha en partner som styr över mig och bestämmer vad jag får göra eller inte göra. Eller om jag är glad, kramig eller vill hjälpa en medmänniska i nöd.
Jag är den jag är och har inget som helst intresse längre av att forma om mig efter en mans behov och tycken.
Jag är ingens egendom.

Mitt liv är bara Mitt och jag är chefen över det.
De som har störst betydelse i mitt liv är mina barn och barnbarn.
För dem skulle jag kunna gå in i döden
Men inte heller min familj tillåter jag att de styr mig.
Det vet mina ungar :)
Att jag vill gå mina egna vägar och leva ett värdefullt, givande liv innan jag blir så gammal så jag bara sitter och inte orkar mera.
Det lär dröja :)

Det här är bästa tiden i livet som jag lever nu.
Jag har ännu drömmar och planer som jag strävar efter att uppfylla och fullfölja.

Jag fyller 61 år nästa år och det känns som en toppenålder.
Jag har mycket erfarenhet i bagaget och har själv utvecklats enormt som människa under min livsresa.

Har lärt mig att inget är enkelt och att så mycket har med min egen inställning till livet att göra.
Jag vill leva i glädje och god energi.
Till sådant dras ofta destruktiva personer.
Känner igen detta från den tid då jag själv var destruktiv och negativ.
Blir lätt så om man inte orkar ta tag i sitt eget liv utan bara skyller på omständigheter ikring.

Ett liv kan vara skitjobbigt. Jag vet att det kan det. Men bearbeta det jobbiga som råder, så snart som möjligt för att sedan komma vidare.
Det som har hänt tidigare i livet kan man ändå inte påverka.
Jobba dig igenom det och ta hjälp av proffs om så behövs.
Bara du kommer vidare
Få ur dig det som hänt och som du genomgått
Sörj, var förbannad eller ledsen, skrik och gråt, släpp ut allt som pyser inombords.
Du måste vidare i livet.

Det som tidigare hänt kan du inte påverka.
Prata, prata massor eller skriv ur dig.
Bara du blir av med det som trycker.
Behöver du hjälp av mediciner, ja ta då till det också den tid det är nödvändigt.

Du måste vara ärlig mot dig själv, öppna upp ditt inre inför dig själv och bara släppa taget för att kunna hela din egen själ som i många lägen under en livstid blir sargad.

Men det är Ditt eget jobb att ta ansvar för ditt eget välmående.
Du måste förlåta dig själv och komma vidare.

Det är så jag försöker tänka i mångt och mycket.
Är det nåt jag inte tycker är ok, då checkar jag om det går att ändra, går inte det så traskar jag vidare.
Stannar inte kvar i något som suger min kraft och energi eller förgör min glädje över livet.

Jösses :)
Detta inlägg skulle egentligen bli ett Tack till mina följare för att ni orkar och har intresse att följa denna halvvilda finnkärring som älskar livet.

Livet är här och nu :)
Det som hände igår var då.
Skriv, prata och lägg bakom.

Vi har bara den här chansen här på jorden, vad vi vet.
Så ta den!
Kasta inte bort den på något som inget ger tillbaka.
Lev här och nu.
Vem vet vart vi är imorgon.

God Jul på er Godingar :)

Av Sirpa Niva - 21 december 2019 07:50

Igår Fredag, skrev min dotter på, tillsammans med de nya ägarna, kontraktet till hennes lägenhet. Nu är den såld.
Ett steg till är taget inför hennes och Lillans flytt till en annan stad och kommun.

Lägenheten skall vara tömd och klar den 30/1.

Så nu är det bara att se till så det som finns kvar fraktas bort.
Mycke är redan borta då de själva börjar bo i det nya vid årsskiftet.

En byrå och lite annat ska hit till mig.
Kommer att vara överbelamrat ett tag men det får vara så.
Jag vill inte att hennes saker ska behöva magasineras allting.
Jag behöver lampor och sånt tex.
Hennes stora akvarium ska hit, med den stora fina malen som bor i den.

Ännu mera blommor kommer hit och nu vintertid är det mycket men sen i vår kommer jag att ställa ut mycket på balkongen, precis som sommaren innan.

Det är så tråkigt att den sjukförsäkringslag vi har i Sverige med de överhuvuden som bestämmer, har gjort att hon måste sälja sin bostad. Hotet om utförsäkring hänger över henne hela tiden.
Den lilla summa hon nu får fungerar inte att leva på, med ett barn dessutom.

Det är tur att hon har en familj som bryr sig.
En storasyster som låter henne bo i deras hus sålänge, tills ljusare tider kommer.
Kanske kan hon dessutom få rätt vård i den kommunen och så småningom bli friskare så hon orkar med allt i livet.

Vi tar ett steg i taget.
Nu lägger vi all energi till universum på att den dröm och plan jag har, går i lås.
En plan som skulle göra livet så mycket lättare för många av oss i min älskade familj.

För mig skulle det innebära flytt och kanske att jag behöver byta arbetsgivare.
Men vad gör jag inte för mina ungar :)
Vi får se vad som händer.
Vad som är menat det kommer att ske.

Denna natt har jag sovit tungt.
Säkert bara för att jag var ute och rörde på mig så många timmar igår.
Blev ju 13 kilometer som jag traskade och gick
Idag hänger det med bättre skor och strumpor. Samt att jag kommer ha med en thermos med gott kaffe.
Körde instant igår men det är ju bara nödlösning.

Ute verkar det råda samma väderläge som igår så tågen rullar nog på som det ska.
Det visar sig under de 12 timmar vi kommer att stå i Eskilstuna kollegan och jag med varsin buss, som igår.

Tomteluva och låda med pepparkakor finns redo inför eventuella körningar.
Till SJ:s resenärer så de håller sig snälla.
Tomte vid ratten och pepparkakor i magen :)

Två dagar kvar till min julledighet.
Det kommer bli jätteskönt.
Var in igår innan jobbet och handlade lite till Tacobuffen och några små julklappar.

Nu borde det mesta vara inhandlat och klart.
Julen gör ju ett extra hål i kassan varje år.
Det får man sedan jobba tillbaka så snart det bara går.

Nu har jag fått i mig morgonkaffet
Nova fick en god skiva julskinka till frukost med sin ordinarie mat som hon är van vid.
Jag ligger och bara njuter av tystnaden innan dagen drar igång igen

En dag till som Standbybuss i Eskilstuna väntar.




Av Sirpa Niva - 21 december 2019 00:50

Ligger nu hemma i min egen sköna säng.
Var SJ Standbybuss mellan 13.00- 23.00 under fredagen.

Inga körningar blev det utan jag var ute och traskade och gick i 13 kilometer totalt.
Det känns i mina vadmuskler nu.
Hade inte skor som var lämpade för så lång sträcka gång.

Idag Lördag ska jag ha samma tjänst så det blir till att plocka med träningsskor denna gång. Sedan vet jag ju inte om jag ens hinner gå nånting. Kanske blir det körningar hela tiden.
Det visar sig.

Grymt skönt att komma hem iallafall var det.
Småregnade mest hela kvällen igen.
Det är så man börjar vänja sig vid regnandet.
Snart jul och så trist väder.
Fast Julen kommer ju ändå och blir bra fast det inte är snö.
Julen innehåller ju så mycket mera.

Två långa arbetsdagar har jag kvar innan ledighet.
Måndagen är fullspikad med sysslor.
Bland annat tvättstugan.
Fixa Janssons Frestelse osv...

Nu ska jag sova för att orka med det kommande 12 timmarspasset.

Nova lever bus i vardagsrummet så vi får väl se när hon låter mig sova.
Hennes klor verkar vara långa och sylvassa igen så det är dags att klippa ner dem lite när jag vaknar efter natten.
Hon fastnar överallt med klorna så jag brukar klippa de yttersta uddarna på klorna så kan hon röra sig på mattor och filtar obehindrat när hon busar.

Hon är ju innekatt så det gör inget att klorna klipps. Skulle aldrig göra det på en utekatt som behöver kunna fly upp i träd och så om något hotar.

Min älskade lilla tjej.
Så mysig när hon möter mig vid dörren varje gång jag kommer hem från jobbet.
Hon hör säkert i trappen när jag är på väg hem. Sedan är det kel och gos i mängd innan servering av mat.

Nu har hon lagt sig på min mage här i sängen :) så nu kan vi släcka och sova

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9
10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28 29
30 31
<<< December 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se