Nog är det väl sjutton att det inte kan vara en riktig vinter.
Jag blir iallafall jättetrött och hängig när det ständigt bara regnar och mörkret kommer så tidigt på eftermiddagen.

Det är inte ljust på hela dagen.

Vad gäller mitt jobb så blir det så mycket mera energikrävande att köra i mörkret, stundtals dimman, med vindrutetorkarna ständigt vispande framför ögonen.

Allt ljus bländar skarpt så det gör ont i ögonen och huvudet.

Körde så hela arbetspasset igår.
Först eftermiddagen och sedan hem sent på kvällen/natten.
Var totalt slut när jag kom hem på morgonen vid 3 tiden.

Vaknade sedan på förmiddagen vid 9.30 med bultande huvudvärk.

Snälla söta! Kan det åtminstone ge tusan i att regna hela tiden.

Himmel vilket Julbord.

Tyrol på Gröna Lund.
Skriver mer senare.
Lägger ut några foton sålänge.

Helt underbart!

Fångade en kul bild idag på ett träd i Västerås.
Det ser ut som en uggla sitter mot trädstammen

Har ett rejält tjutande i öronen idag, efter den höga volymen på Julshowen jag och kollegorna var på igår.
Glömde ju hörselproppar.

Jag vet att det brukar hjälpa med att motionera så istället för att somna om när dotter och barnbarn åkt så bytte jag om till träningskläder och gav mig ut i det gråa vädret.
Kunde ändå inte sova med tjutandet i huvudet/öronen.

All snö är ju borta igen och som tur även nästan all is på gångbanorna.
Igår var det helt uteslutet att träna ute, då valde jag ju löpbandet.
Idag gick det bra.
Drogs ner till vattnen som alltid.
Där ven det kallt och rått så mina steg bar mig åter in mot centrum.

Undvek att gå alltför nära stora torget där musikhjälpen har sitt uppställt.
Hörde på långt håll den höga musiken som skrålade ut över delar av centrum.
Jag är ju lite kärringen mot strömmen så jag dras inte dit ett dugg.

Det är ett jättebra syfte och jag ger ett bidrag ändå fast jag inte deltar i själva jippot.

Såg att klockan gick fort och jag var tvungen att dra mig hemåt för att hinna det jag behövde innan arbetsdag.

Kommer att jobba till sena natten, säkert en bra bit över midnatt.
Därför var jag angelägen att minska ner på oljudet i öronen.

Blev iallafall 5.5 km i benen.
Det är bättre än inget.
Kanske kommer jag att traska mera idag då det kommer bli många timmars väntan i Stockholm på gästerna idag.

Aros Congress Center.
Dit var vi på Björks Buss bjudna iår för att njuta av julmat och show.

Jag fick hem yngsta dottern för att hjälpa mig fixa mitt långa hår.
Nu vintertid är det bara statiskt och trist.
Hon fixade lockar i det och jag ville ha lite lugg denna gång.
Kände mig inte direkt motiverad för att klä upp mig.
Magen svälld och ömmande.
Ganska trött och mest sugen på att vara hemma.
Valde kläder länge för det kändes som allt satt illa.
Valde till sist min röda med prickar då den är lite för stor.

På med högklackat.

Resultatet blev hyfsat tycker jag på denna 60 åriga gamla harpa :)

Dottern och barnbarnet skjutsade mig och vi hämtade också min goda vän och kollega som bor en bit bort.
Så slapp han ta bussen.

Möttes upp av kollegor utanför Aros Congress Center. Gick in och hängde av oss.
Kollegor kom vartefter och vi gick sedan och satte oss till bords.

Fint och juligt därinne.
Tog lite foton som vanligt.

Julbuffe, så det var bara att köa till maten.
Många andra företag hade sitt julbord där så det var en hel del människor.

Julbordet var väldigt enkelt.
Bra tyckte jag då det blev lätt att välja.
Maten smakade bra.
Vännen bredvid mig fixade bubbelvatten åt mig.
Jag dricker ju inte alkohol alls i någon form.

Vi åt och mådde gott.
Pratade och trivdes. Så länge det gick att prata :)
Shown körde igång med fruktansvärt hög volym.
Jag hade givetvis glömt ta med hörselproppar.
Resultatet lider jag av idag.
Lätt huvudvärk och tinnitustjut i öronen.

Jag stannade kvar i två timmar totalt
Sedan valde jag att lämna för att ha någon chans till en bra dag idag.
Dessutom är jag inte så förtjust i när det blir alkoholpåverkade människor omkring.
Vissa i andra sällskap röjde på rätt bra när de fick innanför västen.

Vårt gäng var inget problem alls.
Många skulle ju jobba dagen efter och några valde att lämna tillställningen vid samma tidpunkt som jag.

Dottern hämtade mig och det var skönt komma hem igen, till lugn och ro.
Jag är ju inte mycket för att gå ut sådär så för mig var det lagom tid med två timmar iväg.

Jättefint ordnat och bra musik.
Tyvärr alldeles för hög ljudnivå för mitt huvud.

Nästa år väljer jag nog att jobba.
Det skulle jag gjort nu iår men blev övertalad av kollegor att vara med.

Efter en lång natts välbehövlig sömn kände jag mig redo för en powerwalk ute i friska luften.
Tittade ut och insåg att den regniga luften inte direkt kändes lockande. Än mindre all is som låg knölig och otäck överallt.
Den vita, vackra snön var på väg bort, igen!!
Det kommer ner och lägger sig jättefint.
Blir kvar ett dygn eller två och försvinner, lämnar bara kvar glashala trottoarer och gångbanor.

Något sade mig att det var dumt att ge mig ut i detta otäcka.

Klurade en stund på hur jag skulle lösa det hela.
Behövde också färga utväxten i hårbotten innan dusch.
Så det fick bli en kompromiss

Lade i färgen i botten efter att ha knutit upp håret hårt, så det skulle ligga stilla.
På med lätta träningskläder, skor och upp på löpbandet jag har stående i sovrummet.

Så den halvtimme som behövdes för färgen att göra sitt, passade jag på att ta en rask powerwalk/joggpass på bandet.
Kroppen stretade emot först men när jag började lägga in korta sekvenser med löpning så lossnade det.

Hade gärna fortsatt en halvtimme till men stoppade då färgen måste sköljas ur
Det blev iallafall 3 km och det är ju bättre än ingenting.
Genomsvettig gick jag så in i duschen.
Två saker som var viktiga denna dag fixade samtidigt.
Lätt träning och hårfärgning.

Efter detta blev det gott med en riktig frukost. Kaffe och äggsmörgåsar.

Bra början på en ledig dag tycker jag.

Det är nu snart ett år sedan som mannen jag levde med, briserade bomben som slet mitt liv i bitar fullständigt.

Nästan ett helt år sedan som jag fick lov att åter igen, börja från ruta 1 med livet.

Det jag trodde mig leva i just då, var en del av den dröm som han och jag hade pratat om i några års tid.
Ett liv tillsammans.
Gemensamt, trivsamt boende. De drömmar om resor vi hade, gemenskapen med våra barn och barnbarn och massor av annat vi planerat.
Den närhet vi hade till varandra i allt. Goda samtal, ärlighet och öppenhet.

Allt var tydligen bara ett spel, eller en fasad från hans sida och det troligtvis bara för att ha någonstans att ta vägen då han valde skilsmässa från sin dåvarande fru.

Jag var en form utav tillfällig hållplats för att han sedan skulle kliva vidare i livet, dit han hade siktet. Till ännu en kvinna som fanns i kulisserna och väntade.
Den tid vi bodde tillsammans var alltså en tid av ständiga lögner och påhitt från hans sida.

Jag ser allt så tydligt idag.
Klart och tydligt har minnen visat vad som var på gång. En plan som förverkligades, med mig och mina känslor, min själ som verktyg.
En språngbräda vidare i livet.
Han valde mig till det för att jag är en stark person.
För han visste att jag skulle klara det, överleva svek och ta mig vidare.
En praktisk lösning helt enkelt.

Det har gjort ont, så in i helvete ont att jag valt själv att bara lägga känslorna åt sidan under det år som gått.
Då de tryckt på och viljat komma fram för att bearbetas så har jag bara trampat ner dem i själen igen och ångat vidare.

Nu har de fått möjlighet att komma fram.
Bland annat i helgen då jag träffade en fd kollega/vän/chef i Jönköping.
Vi pratade en del om det som hänt och detta gjorde att mina känslor kom upp till ytan.
Den fasad jag lagt upp rämnade lite i taget och jag lät min själ blöda.
Där på hotellet i ensamhet och likaså när jag kommit hem.

Jag kände mig vilsen, ledsen och sårad
Det var liksom inte händelser som gjorde illa mig utan mera just detta att jag litat på denna människa som sade sig vilja leva resten av sitt liv tillsammans med mig.
Löften fyllda av lögner.
Löften som han själv valde att leverera utan att jag en bett om dem
Löften som han sedan kastade rakt i ansiktet på mig den dagen han efter noga planering och förberedelse, tog steget att lämna mig.

Ett långt brev på köksbordet som jag i ensamhet fick läsa.
Bara 30 minuter innan hade vi talats vid i telefon i nästan en timme
Skrattat, skojat och pratat precis som vi brukade. Allt hade varit som vanligt.
Vi var ju de bästa vänner.
Kunde sitta i timmar och prata om allt.
Både hemma och i telefon.

I detta brev fick jag så levererat hur han ville ha sin framtid. Han hade sedan innan Jul hyrt ett rum som han skulle flytta till.
Jag skulle få hjälp med hyran under uppsägningstiden så jag skulle klara det ekonomiska.
Han hade alltså ensam bestämt att bara dra.
Vår överenskommelse om ärlighet inför varann fick jag levererat i ett brev.
Hans plan var klar.
Den hade han ensam ordnat eller med den kvinna som han sedan flyttade till
Jag tror inte ens det fanns något rum, utan det var hennes hem som var målet.

Men spelar det ingen roll idag vilket det var.

Det han lämnade efter sig var i mig ett blödande sår som inte börjat läka förrän nu.
Det behövde gå en tid i mitt liv, innan min själ valde att öppna upp och rensa ur det sista för att jag skulle få ro

Resan till idag har ju varit händelserik och för mig helande och betydelsefull.
Mitt arbete och min familj har en enorm betydelse i läkningen
Jag har fått vara Jag, hela vägen.
Min arbetsgivare har fullt förtroende för min kompetens och har givit mig möjligheten att arbeta på ett sätt som gjort mig ännu starkare.
Mina barn och barnbarn har funnits med hela vägen.
Min hyresvärd gav mig möjligheten att på ett smidigt sätt bara byta till en mindre lägenhet inom samma huskropp.
Så bra.
Jag kunde bo kvar men inte i det gemensamma som var till för oss två som inte var menade för varann.

Jag bor fint.
Mitt jobb finns kvar om än något förändrat sedan ägarbytet.
En viss oro finns där som gror. Det får tiden utvisa vad det utvecklas till

Ny visioner och nya mål finns framför mig.
Detta har gjort att det själsliga städning som nu gjorts de senaste dagarna, var väldigt nödvändig.

Inatt sov jag i 11 timmar.
Fullständigt utmattad efter en hel dag fylld av röriga tankar, mycket gråt och sorg som jag släppte fram.
Jag satt hemma i soffan och lät gråten komma.
Till "hjälp" hade jag det sorgebud som levererades världen igår..
Marie Fredrikssons bortgång.
Så fruktansvärt sorgligt, orättvist och hastigt.
En chock för hela världen.

Då brast allt för mig, fullständigt! Jag bara grät och grät.
Insåg efter nån timme att jag i denna känsla fick ur mig det egna som jag burit på likt en taggbuske i mitt hjärta.
Allt bara lossnade och flöt iväg

Kände vid 20 tiden på kvällen hur utmattad jag var. Orkade knappt ta mig ur soffan och borsta tänderna.
Kroppen tung som bly och själen tom på nåt vis.
All oro borta.
Jag ville bara sova. Det gjorde jag, sov, sov och sov ännu mera.
Vaknade till på natten och besökte toan.
Direkt isäng och sov vidare.

Kände hur Nova låg nära eller på mig mest hela tiden. Hon helade och vårdare medans jag sov.

Nu är klockan snart 10 och jag är kvar i sängen. Kaffet intaget för två timmar sedan.
Har varit uppe en stund men kände att jag behövde skriva av mig.

Det är mera än det jag skrivit om som rensats ur min själ. Allt vill jag inte skriva om då det berör nära och kära.
Nära som jag älskar högt och som jag försöker göra livet bättre för.

Vi får se vad framtiden har i sina gömmor.
Kanske kommer jag att flytta, byta arbetsgivare och påbörja ett annorlunda liv.
Vi får se.

Livet ligger där framför mig likt en bok med tomma blad.

Nu har jag rensat min själ och hittat mig själv igen.
Snart är det Jul och jag får vara ledig.
Fira med nära och kära och bara njuta av familjens kärlek, god mat och vacker omgivning.

Då jag även idag har haft en ledig dag från jobbet så har jag ägnat den mycket åt att vila.
Tv:n har varit min kompis.
Det visas en del trevliga filmer som handlar om Julen och allt där ikring.

När detta blev långtråkigt gräddade jag en stor ostpaj till Julaftonens buffe hemma hos min äldsta dotter med familj.
Den fick svalna och frysas in i väntan på julbordet.

Somnade till ett par gånger på soffan.
Vaknade av att huvudet åkte åt sidan och jag snarkade till.

Kommunicerade med jobbet och fick veta att jag fått körning även på Torsdag. Det kändes bra då jag fått för lite jobb innan.
Fick också veta att jag får vara ledig Julhelgen.
Kommer att jobba från 28/12- 1/1 i ett streck istället.
Nyåret är ju inget jag bryr mig om att fira.
Då är Julen så mycket viktigare.

Fick också jobb för nästa helg tillsatt
Kommer vara Standbybuss för SJ i Eskilstuna.

Så det känns bra att ha lite vetskap om när jag ska jobba. Så mycket lättare att planera.

Har idag ätit ordentligt.
Njutit av glögg och pepparkaka.
Gott kaffe och chokladkaka till kaffet.
Har känt mig som en slö gottegris