Min första dag i Februari blev riktigt jobbig.

Dels för att jag själv inte varit tillräckligt uppmärksam på startort i min körning men också för att det sedan bara vägrade vara något flyt för att ro allt i hamn.

Ordagrant i hamn.

Mitt misstag löste sig med taxibilar.
Fick mina härliga gäster till mig i Enköping.
Något försenade då taxi inte riktigt uppfattat var de skulle släppas, så jag fick leta rätt på gästerna.

Vi rullade med gott mod mot Grisslehamn då det kom en gäst fram till mig och berättade att det var nåt som lät jätteilla under bussen längst bak.
Jag hörde inget fram där jag satt.

Stannade vid första tänkbara hållplats direkt.
Gick ut och fick se en stor skyddsplåt ligga och släpa mot vägen. Ena sidan hade släppt.
Helt livsfarligt att köra vidare med.
Om den släppte i farten hade någon bil bakom kunnat få den på sig.
Så det var bara att stå stilla.

Sedan kämpade trafikledningen med att få ut en annan buss. Ingen fanns tillgänglig en tidig Lördagsmorgon.
Vi väntade och väntade.
Försökte ta loss plåten men den satt ju långt in under bussen och vi hade inga verktyg heller.

Jag skriver vi, då det var ett par gäster som försökte hjälpa.

Det hela slutade med att ca 1/2 timme innan båtens avgång så hämtade en buss från annat bolag gästerna och körde hem dem igen.
Jag väntade på bärgaren och han tog loss plåten. Tog ca 15 minuter för honom med rätt utrustning.

Jag körde hem bussen, tömde toan och tvättade den och parkerade.

Kände mig så eländig och misslyckad över att inte ha kunnat köra mina gäster till Grisslehamn och Eckeröbåten.

Mitt misstag på morgonen hade inget att göra med att bussen gick sönder.
Men måste det ske just då?!
Vi hade med lätthet tagit oss fram och allt hade varit i sin ordning om inte ödet varit framme och ställt till ännu mera.

Han ringde från bussen som körde hem gästerna att han också fått haveri.
En rem hade gått av i Strängnäs när han ännu hade gäster kvar i bussen.
Så eländet slutade inte vid min buss.

Han är en liten egenföretagare och klarar laga sin egen buss, så han bytte remmen på plats och berättade för mig hur tacksam han var över att han haft en ny rem med sig.

Hade jag haft verktyg i min buss så hade jag tagit mig under och skruvat loss plåten.
Men det finns ju varken verktyg eller nåt att ligga på för att göra nåt sånt.
Kan ju inte krypa i regnet och skiten med uniformen bara.
Det är inte meningen att vi förare ska agera verkstad.
Mindre grejer klarar jag av att fixa.

Kom hem helt bedrövad efter den dagen som inte var annat än elände.

Mina gäster ombord på bussen var helt underbara mot mig.
De kommer ju att kompenseras självklart för den förlorade resan.
Inte tal om annat.

Ett par av mina kollegor ringde mig och tröstade så gott de kunde.
Alla hade någon gång varit med om en just "sån dag" då allt går åt pipsvängen.

Tog tacksamt emot deras stöd och ord som värmde och lyfte.
De förstod fullt ut hur jag kände mig.

Jag led med mina gäster som inte fick sina timmar ombord på båten.

Fotot är när bärgarkillen låg under bussen på sin kärra på hjul och skruvade