Kul bild där Nova ligger på min mage och jag har min orangefärgade träningsjacka på mig.

Hela hennes ansikte blev röd.
Ser ut som skärselden speglar sig i hennes ansikte

Pålle älskar banan och det blev jag varse om idag när jag tog en mellis med honom intill.

Stormulen åkte fram direkt när han kände doften av banan

Nova gillar inte att gå i sele men nu har vi gjort det några gånger sen vi flyttade till Eskilstuna.
Hon tar till sig det mera och mera för varje gång
Under stora protester de första minuterna varje gång.

Idag insåg hon att det ändå finns en rörelsefrihet och att hon kan gå dit hon vill, med mig hängande i andra änden av kopplet förstås.

Hon kommer att få bli utekatt när vi flyttar in i huset om ett par månader.
Jag vill inte släppa henne fri när vi bor i husvagnen.
Det är viktigt att hon får boa in sig i huset först och därifrån sedan gå ut i friheten på landet.
Hon ska veta vad som är hennes hem och trygghet som hon Alltid ska återkomma till.
Där hennes familj finns som älskar henne.

Så tiden fram till dess tar vi promenader i omgivningarna med sele på.

Hon var nyfiken på allt som lät, doftade ch rörde på sig i den lite kyliga blåsten.

Min lilla älskade sambo som jag inte vill ska fara illa.
Hon ska aldrig mera bli hemlös som honvar innan hon hittade hem till mig.

Min fina Nova.

Imorse efter att barnbarnen körts till skolan så var det dags att åka till stallet och ta hand om äldsta dotterns häst.

Yngsta dottern och jag hade beslutat dagen innan att vi fixar stallet denna Fredag så hästägarinnan fick en ledig dag från stallsysslor.

Det var kyligt ute så vi klädde oss ordentligt.
Jag var seg och trött efter den söndertrasade sömnen under natten.
Kvicknade till av att komma till stallet och sätta igång med mockningen av boxen.
Den har halm som bädd och det är ganska svårmockat tycker jag iallafall.

Jag går igenom hela boxen och vänder på allt för att få det rent och torrt.

Dottern tog in pållen och gjorde honom redo för en uteritt.
Jag skulle gå med när hon red en vända på tre kilometer

Pålle var explosiv och stirrig denna vårdag och tog alla chanser att dumma sig.
Han reste sig en gång på bakbenen så dottern satt löst men lyckades sitta kvar.
Jag tog då tag i honom och ledde en bit för att ta ner honom till ett lugn.
Det gick bra.

Vi traskade på och pålle tyckte att stenar och vattenpölar var sånt man aka vara rädd för. Riktig fjantskalle!
Jag tillät inte honom hålla på och dumma sig utan det blev ett stadigt tag så han kom ner i varv.

Dottern har ju inte benstyrka eller balans i sitt sjukdomstillstånd så det gör saken så mycket jobbigare.
Hon är ju en fantastisk ryttarinna och har jobbat med det under några år men idag finns inte styrkan som krävs i hennes kropp.

Vi återvände till stallet med en svettig pålle som jobbat en hel del med att försöka få sin vilja igenom, vilket inte lyckades.
Jag har ju en hel del erfarenhet av hästar då vi hade egna när vi bodde i Olberga.
Dessutom behåller jag lugnet och bestämdheten i hanteringen av häst.
Det gjorde stor nytta idag.

Dottern ryktade pålle torr så han sedan kunde gå ut i hagen igen till kompisarna.
Jag tvättade bett och benskydd.
Gjorde sedan iordning pålles mat.
Hinkar med kraftfoder och påsar med hö.

Tiden gick fort och vi hade varit tre timmar i stallet.
Åkte hemåt lite frusna och trötta båda två
Kläder i tvätten efter hästdreggel och sedan rester till lunch.
Jag gick och vilade i vagnen.
Känns verkligen att jag inte har mina fulla krafter på långa vägar ännu.
Somnade med Nova på magen och sov nästan två timmar

Det var roligt att vara i stallet och pålle är en jättevacker häst som jag tycker mycket om.
Kommer att hjälpa dottern med mockning och fixa iordning när jag har tid och möjlighet framöver.

Det är ett jätrefint rent och luftigt stall som pålle är inhyrd i.
Otroligt värdefullt att ha ett bra ställe som man trivs med.

Pratade en stund med ägaren och hon tyckte det var trevligt att jag nu flyttat till Eskilstuna och kommer vara oftare i stallet.
Mycket trevlig, rak och okomplicerad kvinna.

Hade en natt kantad av mardrömmar och känslan av ångest inför kommande vecka.

Det är en så obehaglig och osäker tid vi lever i just nu.
Ingen vet riktigt vad som hända skall och det liksom skälver på ytan hela tiden.

Även jag som försöker se livet positivt, trots ständiga motgångar, börjar nu huka lite inför det obehagliga vi lever under.

Jag hör ju till den handlingakraftiga sorten som gärna tar tag i saker själv och uträttar dessa på bästa tänkbara sätt.

Här vet jag inte riktigt vad som går att göra.

Ett virus som lamslår mänskligheten.
Som rasar fram utan nåd och förbarmande.

I min värld är det som sker nu, ett sätt för moder natur att tala om hur illa vi människor behandlar vår planet och allt liv på den.
Framförallt vi människor, hur vi behandlar varandra, skor oss själva och trampar ner allt i vår väg för att nå makt och fullkomlighet.
Vad har vi för nytta av den makten när ett osynligt virus kan ta vårat liv utan att vi någonting kan göra.

Väljer viruset vilka som ska skonas, vilka som skall rensas bort från jordens yta eller vad är det som styr det hela.

I min värld är detta virus en stor fet handbroms för mänskligheten
Ett stopp på den rasande utveckling som ständigt sker och som inverkar enormt på den lilla människans betydelse på jorden.

En broms för ekorrhjulet!!