Det var ju ett par sköna, tysta och lugna nätter i rad. Likaså fina dagar.

Nu ikväll har det börjat bli blåsigt igen. Hör hur det viner i knutarna och slår i lösa luckor på närliggande byggnader.

Blir nog en orolig natt igen med dålig sömn.

Min huvudvärk bara ökar så det blir till att somna med värkisar till hjälp ikväll.

Fast det har gått hyfsat ändå.
Jag har vilat under flera tillfällen men inte sovit någonting under dagen.

Tog en kort stilla promenad i vårsolen med dotter och barnbarn.
Luftvägarna protesterade och det kom upp slem och äckel i massor under promenaden och efteråt.

Orken nere på minus verkligen.
Jag som brukar gå kilometervis i rask takt när jag är ute i vanliga fall
Nu sätter hälsan stopp.

Vi tog fika utanför min husvagn där jag har utegruppen.
Gott med kaffe och skorpa med ingefärsmarmelad.
Började snart frysa så jag fick lov att gå in.
Barnbarnen lekte ute.

Vilade nån timme. Lunch och sedan viloläge igen. Försökte se på tv men det är ju bara skräpprogram.
Tv:n kan jag vara helt utan.

Fick veta idag att dottern har lyst äggen i kläckmaskinen och 6 av dem växer det kycklingar i.
4 togs bort, de var inte befruktade.

Spännande!
De kommer att kläckas på Långfredagen troligtvis.
Så vi kommer få små dumbollar till Påsk.

Jättemysigt!

Vår i luften

Vart tog denna månad vägen?

Mars månad har bara försvunnit bakom oss helt snart.

Känns som den månad då allt hände.
Hela världen hamnade i ett katastrofläge.

Livet liksom stannade upp och togs över av en osynlig makt.

Jag somnade igår eftermiddag i husvagnsbädden frusen och krattig.
Hade varit vaken hela dagen faktiskt och det kändes som en stor seger.
Orka vara vaken ända till 16 på eftermiddagen.
Väcktes ur riktigt tung sömn av att dottern knackade på och meddelade att det var mat i huset.

Jag fattade knappt vart jag var, vem jag hette, vart min brevlåda bodde eller hur jag hamnat där.... Totalt snurrig i skallen.
Klarnade till och insåg att jag somnat fast jag bara skulle vila kort och sovit i två timmar, i fullt dagsljus.
Nova låg på min mage och sov lika gott hon också.

Kravlade mig ur bädden och inte förrän där började jag förstå hur pass sjuk och slutkörd jag är just nu.
Sova fullt påklädd i tjocka mysbrallor, huvjacka och två tjocka filtar på mig i en varm husvagn, i fullt solsken en eftermiddag, ja då är man inte i toppform direkt.

Tog en stund innan jag fick fart på kropp och knopp. Gick in i huset, tvättade händerna noga och satte mig till bords med de andra.
Mina båda döttrar, sväsonen och bådas små, mina älskade barnbarn.
Såg hur alla tittade oroligt på mig då jag satte mig till bords.
Jag fick allt serverat framför mig och det var bara att äta.

Lasagne, så gott.
Kände hur min vänstra kind var svullen och till och med tänderna ömmade på den sidan av trycket i bihålan.
Kom sakta med i matchen och kunde prata med de andra som glatt pratade om kommande helgens planer.
Hästen, husbygget, planerad Tacobuffe på söndagen och allt som skulle göras i den egna familjekretsen.
Vi lever skyddade här på gården från omvärlden och det känns tryggt

Jag som är den största faran för att komma med smitta från omvärlden i och med mitt jobb som bussförare, var nu själv sjuk och satt ur spel
Nästan i karantän kan man säga, då vi inte kramas eller ens använder oss av samma handduk på toan efter handtvätt.
Jag håller extra, extra noga handhygien och några meters avstånd till mina kära hela tiden.
Maten vi äter rör jag inte vid utan den serveras till mig.

Jag håller till den mesta tiden i husvagnen och går bara in i huset i yttersta nödfall för toa, dusch eller en pratstund.

Har nu börjat hosta en del och det är kanske bra då det känns som att det lossnar nåt ur bihålorna. Luktar inte gott direkt ur snoken känner jag. Nåt skit är det därinne.
Äter medicin dottern skaffat, nässpray och smärtlindring för huvudvärken som trycker på mest hela tiden.

Vore det vanliga tider så skulle vi vara försiktiga ändå för att inte smitta men nu är det ju extra noga
Man vet ju aldrig vad det är jag bär på.
Har ju jobbat med så mycket människor ikring mig i strid ström.

Jag är sjuk, behöver vilan, sjukskrivningen och avståndet från mitt jobb och det yttre livet.
Det är bara att inse nulägets allvar.

Att jag dessutom själv brukar få grymma problem med luftvägarna vid förkylningar gör ju inte saken mindre viktig.
På detta en läckande hjärtklaff.
Jag är ingen ungdom längre och det är just detta som mina döttrar hävdat hela tiden då jag envisats med att jobba, fast jag varit helt slutkörd efter flytt och mängder med jobbdagar inbakat i detta.
Otillräcklig sömn och knallförkylda människor omkring mig på jobbet.

Jag blir hemma tills jag är helt frisk och pigg igen. Det är för allas trygghet.
För min egen, mina närmaste och för min omgivning.

Jag tar mitt ansvar på fullaste allvar.
Detta är ingen lek.
Det handlar om att överleva nu.

Tar till alla försiktighetsåtgärder som går.