Alla inlägg under mars 2020

Av Sirpa - 30 mars 2020 05:46

Väcktes av Fröken Novas gnällande redan straxt efter 4 denna måndagsmorgon.
Hon tystnade efter en stund men jag var vaken.

Det var bara att gå upp och ta nässpray.
Lite kämpigt med nästäppan.
Hostade ur mig en stund och blev sedan sugen på morgonkaffe.
Puttrade igång kaffebryggaren och fixade två knäckebrödbitar med smör på.
Kröp ner i bädden igen då det absolut inte var tid att gå upp ännu.

Sov lugnt och bra den här natten.
Föregående natt var ju så hemsk så den gav eftersmak hela nästa förmiddag innan känslan släppte.

Jag hade ju drömt en massa där i den halvdvala jag befann mig i. Inte riktig sömn utan mera ett drömlikt läge som bara var jättejobbig.

Minns att jag slogs med mitt samvete över att vara hemma från jobbet.
Rekomendationen är att hålla sig hemma om man var sjuk. Det gör jag!
Samtidigt vet jag att det är tufft för arbetsgivaren då det är många sjuka.
Skulle jag nu ha smittan så ställer jag bara till det för så många andra.

Dessutom Är jag ju såpass sjuk att jag inte orkar jobba. Sitta och hosta med snoken täppt vid bussratten är inget scenario någon föredrar i dagens läge.
Samtidigt är mitt eget immunförsvar så nedsatt då jag pressat mig stenhårt med massor av jobb under en längre tid, samtidigt som jag kört flytt och flyttstädat ensam, i ett redan där så grymt kämpigt tillstånd.
Mina krafter är på minus fullständigt.

Så att vara hemma och bara vila, vila och sova mycket är det enda alternativet idag.
Men tala om det för min överpresterande hjärna, ja det ger mardrömmar.

Släktingar har Corona. Inga jag träffat på evigheter men ändå. Det kryper liksom närmare då.
Jag är inte rädd att få det men smittan ska ju minimeras, helst stoppas innan vårt samhälle kolapsar helt.

Media piskar upp en rädsla som påverkar oss alla och det även mig.
Livet har hamnat i ett läge då ingen vet vart det slutar. Något osynligt har tagit strupgrepp på mänskligheten.
Länderna tävlar om att visa vem som är bäst på att hantera situationen

Försökte titta på Agenda igår kväll och blev bara förbannad över hon som ställde frågorna till de personer som var ditbjudna.
Pressande, näbbiga och dryga frågor som hon sen inte ens gav personen framför henne en chans att svara på.
Jag orkade inte se programmet som i min värld blev bara ett sätt för programledaren att visa sig på styva linan.
Detta gynnar inte oss ett dugg.

Typiskt svensk tv.
Inte konstigt att jag väljer bort det alternativet till informationskälla.

Jag trodde i min fantasi att programmet var till för oss, en hjälp att förstå och få svar på frågor.
Inte ett drygt irritationsmoment med en näbbgädda till programledare.
Bläh!!

Nu har jag spytt galla så det räcker för denna vecka minst.
Jag är iallafall hemma nu med mina symptom. Kommer inte att jobba förrän det varit två helt friska dagar.
Så långt kom jag i tänket igår efter att jag pratat med mina döttrar som nu lever med mig dagligen och ser hur jag mår.

De ser en mamma som i vanliga fall är en morgonpigg lärka, nu gå omkring som en blek zombie, helt utan energi och fullt sjå att hålla sig upprätt under de vakna timmarna.
Hostande, harklande hes och igentäppt i luftvägarna.
Helt beroende av värktabletter, nässpray och massor av sömn för att genomleva dagarna.

Dessutom är de oroliga att jag är smittad så vi har vidtagit åtgärder hemma för att undvika vidare smitta.
Jag har extra, extra noga handhygien.
Tvättar händer i ett.
Rör ingen mat, har en egen handduk på toan.
Tar inte i någon, inga kramar.
Hostar i papper eller armveck om jag inte hinner ut när hostan kommer.
Jag är mest i min husvagn, vilar och sover.
Annars är jag ute mycket i friska luften.

Vi kan inte göra mer än så.

Jag hoppas den här skiten snart släpper så jag kan börja jobba igen.
Känna att jag bidrar till något positivt.
Just nu känns det bara som jag är en belastning för alla.
Kan ju inte jobba hemifrån som bussförare.

Idag hoppas jag att orken är såpass att jag kan städa i husvagnen.
Det är ju en väldigt liten yta och dammar snabbt igen. Fröken Nova hjälper till att pälsa ner överallt.
Nosavtryck på varje fönster hon sitter vid.
Håller noga rent vid hennes låda. Det är jätteviktigt. Vill inte ha kattsand överallt i mitt boende.
Hon är en sprättare när hon gör sitt på lådan.
Sanden flyger långt. Så där har jag dagligt jobb, flera gånger.

Skulle också behöva skicka tillbaka grejer till Bredbandsbolaget drån lägenheten. Nån liten låda som följde med lägenheten men som jag själv måste skicka åter.
Får checka med dem idag hur det ska fixas.
Har ingen lust att betala för att skicka grejerna. Ska inte behövas.

Längtar efter att bli frisk och pigg.
Komma igång och jobba. Fixa med trädgård och huset
Massor finns att göra.

Nu ska jag sova en stund till.
Känner hur trött jag är. Nova har röjt färdigt på lådan och ätit sin frulle
Kanske kommer hon och håller mig sällskap.
Katter gör som de vill.






Av Sirpa - 29 mars 2020 20:31

Lägger ut några foton jag tog idag på de söta Påskliljorna jag har vid huset och även husvagnen.

De börjar slå ut.

Har haft lite jobbigt idag med mycket hosta och lite jobbigt att andas stundtals.

Det kommer upp något från luftvägarna och det tar jag som ett gott tecken.

Av Sirpa - 29 mars 2020 09:21

Det blev en riktigt jobbig natt.
Många talar om sin ångest och det kände jag av inatt hos mig själv.
Försökte sova och hamnade i ett mellanland liksom, där dagens tankar blev till en verklighet i drömmen.
Vet inte hur jag ska förklara bättre än så.

Vaknade då till med en ångestklump i bröstet som var hisnande jobbig och tung.

Försökte skaka av mig de otäcka drömmarna, de tärande känslorna av rädsla som fanns inombords
Jättekonstigt tillstånd.

Säkert kommer de av att jag är sjuk och utmattad samt allt snack om viruset som härjar.
Jag tar till mig bara det som kommer från läkare, myndigheter och instanser som är trovärdiga
Resten försöker jag sålla bort.
Det är inte lätt då de dyker upp i flödet på fb och väldigt mycket här i bloggarna.

Visst, det är bara att låta bli och läsa kan man tycka.

Nu ropar barnbarnen på mormor till frukost i huset.
Utvecklar natten mera i nästa inlägg

Av Sirpa - 28 mars 2020 21:29

Det var ju ett par sköna, tysta och lugna nätter i rad. Likaså fina dagar.

Nu ikväll har det börjat bli blåsigt igen. Hör hur det viner i knutarna och slår i lösa luckor på närliggande byggnader.

Blir nog en orolig natt igen med dålig sömn.

Min huvudvärk bara ökar så det blir till att somna med värkisar till hjälp ikväll.

Av Sirpa - 28 mars 2020 21:11

Fast det har gått hyfsat ändå.
Jag har vilat under flera tillfällen men inte sovit någonting under dagen.

Tog en kort stilla promenad i vårsolen med dotter och barnbarn.
Luftvägarna protesterade och det kom upp slem och äckel i massor under promenaden och efteråt.

Orken nere på minus verkligen.
Jag som brukar gå kilometervis i rask takt när jag är ute i vanliga fall
Nu sätter hälsan stopp.

Vi tog fika utanför min husvagn där jag har utegruppen.
Gott med kaffe och skorpa med ingefärsmarmelad.
Började snart frysa så jag fick lov att gå in.
Barnbarnen lekte ute.

Vilade nån timme. Lunch och sedan viloläge igen. Försökte se på tv men det är ju bara skräpprogram.
Tv:n kan jag vara helt utan.

Fick veta idag att dottern har lyst äggen i kläckmaskinen och 6 av dem växer det kycklingar i.
4 togs bort, de var inte befruktade.

Spännande!
De kommer att kläckas på Långfredagen troligtvis.
Så vi kommer få små dumbollar till Påsk.

Jättemysigt!

Av Sirpa - 28 mars 2020 16:06

Vår i luften

Av Sirpa - 28 mars 2020 04:57

Vart tog denna månad vägen?

Mars månad har bara försvunnit bakom oss helt snart.

Känns som den månad då allt hände.
Hela världen hamnade i ett katastrofläge.

Livet liksom stannade upp och togs över av en osynlig makt.

Av Sirpa - 28 mars 2020 04:08

Jag somnade igår eftermiddag i husvagnsbädden frusen och krattig.
Hade varit vaken hela dagen faktiskt och det kändes som en stor seger.
Orka vara vaken ända till 16 på eftermiddagen.
Väcktes ur riktigt tung sömn av att dottern knackade på och meddelade att det var mat i huset.

Jag fattade knappt vart jag var, vem jag hette, vart min brevlåda bodde eller hur jag hamnat där.... Totalt snurrig i skallen.
Klarnade till och insåg att jag somnat fast jag bara skulle vila kort och sovit i två timmar, i fullt dagsljus.
Nova låg på min mage och sov lika gott hon också.

Kravlade mig ur bädden och inte förrän där började jag förstå hur pass sjuk och slutkörd jag är just nu.
Sova fullt påklädd i tjocka mysbrallor, huvjacka och två tjocka filtar på mig i en varm husvagn, i fullt solsken en eftermiddag, ja då är man inte i toppform direkt.

Tog en stund innan jag fick fart på kropp och knopp. Gick in i huset, tvättade händerna noga och satte mig till bords med de andra.
Mina båda döttrar, sväsonen och bådas små, mina älskade barnbarn.
Såg hur alla tittade oroligt på mig då jag satte mig till bords.
Jag fick allt serverat framför mig och det var bara att äta.

Lasagne, så gott.
Kände hur min vänstra kind var svullen och till och med tänderna ömmade på den sidan av trycket i bihålan.
Kom sakta med i matchen och kunde prata med de andra som glatt pratade om kommande helgens planer.
Hästen, husbygget, planerad Tacobuffe på söndagen och allt som skulle göras i den egna familjekretsen.
Vi lever skyddade här på gården från omvärlden och det känns tryggt

Jag som är den största faran för att komma med smitta från omvärlden i och med mitt jobb som bussförare, var nu själv sjuk och satt ur spel
Nästan i karantän kan man säga, då vi inte kramas eller ens använder oss av samma handduk på toan efter handtvätt.
Jag håller extra, extra noga handhygien och några meters avstånd till mina kära hela tiden.
Maten vi äter rör jag inte vid utan den serveras till mig.

Jag håller till den mesta tiden i husvagnen och går bara in i huset i yttersta nödfall för toa, dusch eller en pratstund.

Har nu börjat hosta en del och det är kanske bra då det känns som att det lossnar nåt ur bihålorna. Luktar inte gott direkt ur snoken känner jag. Nåt skit är det därinne.
Äter medicin dottern skaffat, nässpray och smärtlindring för huvudvärken som trycker på mest hela tiden.

Vore det vanliga tider så skulle vi vara försiktiga ändå för att inte smitta men nu är det ju extra noga
Man vet ju aldrig vad det är jag bär på.
Har ju jobbat med så mycket människor ikring mig i strid ström.

Jag är sjuk, behöver vilan, sjukskrivningen och avståndet från mitt jobb och det yttre livet.
Det är bara att inse nulägets allvar.

Att jag dessutom själv brukar få grymma problem med luftvägarna vid förkylningar gör ju inte saken mindre viktig.
På detta en läckande hjärtklaff.
Jag är ingen ungdom längre och det är just detta som mina döttrar hävdat hela tiden då jag envisats med att jobba, fast jag varit helt slutkörd efter flytt och mängder med jobbdagar inbakat i detta.
Otillräcklig sömn och knallförkylda människor omkring mig på jobbet.

Jag blir hemma tills jag är helt frisk och pigg igen. Det är för allas trygghet.
För min egen, mina närmaste och för min omgivning.

Jag tar mitt ansvar på fullaste allvar.
Detta är ingen lek.
Det handlar om att överleva nu.

Tar till alla försiktighetsåtgärder som går.





Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Mars 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards