I slutet av September släpps begränsningarna i vårt samhälle.
Då tycker våra styrande att Pandemin är över och vi ska kunna leva som tidigare.

Väldigt märkligt tycker jag.

Smitta sprids mer och mer just nu efter sommarens resande och alla som inte tagit sitt ansvar och vaccinerat sig.
De som nu ligger sjuka på intensiven är just människor som vägrar vaccin.

Jag tycker det är som en spark i magen mot vår sjukvård.
Att vägra ta emot den hjälp som finns att få för att inte bli allvarligt sjuk ich sedan ändå kräva den vård som måste till för att hantera sjukdomen.
Det klingar fel i mina öron iallafall.

Jag förstår inte riktigt det resonemanget.

Vi kan stoppa i oss en massa annat skräp som vi inte har en aning om vad det är. Röka, dricka alkohol och energidrycker. Äta skräpmat och annat, men vägra ta ett vaccin som förhoppningsvis är det som räddar oss från att bli dödligt sjuka.

Sedan ska då allt öppnas upp och vi ska beblanda oss med varandra.

Det ska bli intressant och samtidigt väldigt oroande hur vintern kommer se ut.

När kommer nästa nedstängning.

Hur kommer sjukvården klara nästa smäll

Får aldrig nog av att ta foton på min lilla pälstoffla.

I Onsdags var jag med Esk Hockey till en träningsmatch mot Lindlöven i Lindesberg.
Medans grabbarna värmde upp tog jag mig några kilometer bort till min Fars grav och planterade ett par Ljung och tände ljus.
Far älskade Nejlikor så det fick bli röda Nejlikor i en vas också.

Tände även ett ljus i Minneslunden för alla som redan lämnat det jordiska.
Många alldeles för tidigt.

Vacker viloplats har han Far min.

Igår Torsdag 9/9 fyllde mitt barnbarn Isaac 8 år.
Jag var dit och firade honom då jag inte kan vara med på Lördag när han firas rejält av nära och kära.

Det blev hans mammas nybakade bullar, kakor och en liten tårta.
Mysiga timar med mina kära.