Vaknade jättetidigt denna blåsiga morgon. Till katternas stora glädje givetvis. Då blev det ju tidig frukostservering men ingen av pälsklingarna ville gå ut i snön och blåsten.

Kände mig bättre än de andra mornarna jag vaknat med huvudvärk och täppta luftvägar.
Tog mig lite kaffe. Funderade över vad jag kunde göra så tidigt på morgonen utan att väcka tjejerna.

Elden sprakade i köksspisen och värmen spred sig behagligt i köket.

Klockan var bara 5 när jag drog fram stora bakbunken och satte igång att skala och riva morötter.

Bestämde mig för att göra en stor långpanna med Morotsbröd.
Eller Morotsrutor som det stod i receptet.

Täckte håret noga.
Tvättade och spritade händerna.
Tog på ett munskydd och engångshandskar och satte igång.

Ville ju inte andas virus över det jag bakade, även fast det skulle in i en riktigt varm ugn.
Jag är noga med hygienen annars också men extra nu när jag inte vill att tjejerna härhemma ska bli förkylda.
Gör det jag kan för att förhindra smitta.

Det tog ett tag att knåda degen då jag gjorde en dubbel sats.
Riktigt kladdig och smetig deg och jag lät den vara så för om det blir för mycket mjöl så blir brödet bara hårt och kompakt.
Jag ville ha fluff.

Jäste en vända i bunken
Sedan upp på mjölat bakbord och genomknådning. Lite mera mjöl men fortfarande kladdig deg.
Ner i långpannan. Bredde ut och gjorde sedan rutor med stekspade.
Naggade och jäste ca 30 minuter till innan det var dags att langa in plåten i ugnen.

Under tiden hade dotter och barnbarn gått upp och barnbarnet for till skolan.

När brödet var gräddat och lite svalnat så unnade jag och dottern oss en gofrukost med kaffe och nybakat bröd.
Med bara smör som pålägg, inget annat.

Brödet blev supergott.
Frös in bitar till att fixa mackor till resan på Fredag.
Blir gott att mumsa i bilen på väg nedåt landet

Sakta men säkert släpper luftvägsinfektionen sitt grepp om min åldrande kropp.

Jag verkligen givit min kropp chansen den här vändan att jobba med inkräktaren, hjälp till med att vila, hålla mig varm och druckit mycket.
Varmt te med honung och ingefära är både gott och lindrande.
Jag har sett till att äta ordentligt.
Råg/havregrynsgröt har varit stärkande och mättande.

Sen har jag sovit massor. Nätterna igenom sånär som på toabesök då jag dricker så mycket på dagarna.
Dottern har tryckt i mig C vitamin och sett till att jag har microuppvärmd platta i sängen vid sovdags så jag fått värme i vårt nerkylda hus.

Idag är det nog inte så många kallgrader ute men det blåser så det viner i knutarna.
Tog in ett extra element på toaletten igår då det bara var +10 därinne.
Den delen har väl ingen isolering alls.

Jag är så less på att frysa i det här dragiga huset!!
Vi måste hitta nån annanstans att bo, det här går inte.
Jag ruinerar mig på uppvärmningen som ändå inte är tillräcklig.
Vi fryser, även Ludde och katterna.
Ludde Basset går med täcke på inomhus och har sina bäddar vid elementen.

Nu blåser det storm ute och det känns.
Varje vrå är kall i huset och dieselpannan slukar bränsle nere i källaren.

Jag har sen 30/12 lagt ut 6.700:- på diesel och det är snart slut.
Nästan 7 tusen på drygt två veckor!!!
Dessutom är huset för stort för att värmas upp för tre personer.

Jag söker med ljus och lykta efter annat boende.
Lägenhet är inte ett alternativ för oss med alla djuren. Det måste vara på landet.

Som jag känner just nu så är det hopplöst. Pengar behövs och jag kan inte jobba då jag är sjuk.
Orken räcker inte och jag kan ju inte sitta och snora med täppt näsa vid busstatten och smitta ner alla passagerare.

Pensionen och de få timmar jag fått ihop den här månaden räcker inte om jag ska ut med 14.000 i månaden i bara uppvärming av huset.
Snart kommer elräkningen dessutom som hyresvärden räknar av per halvår.
Den lär svida ordentligt fast jag betalar in 500:- i månaden i förskott.

Så 14.000 i uppvärming+ kallhyra 8.000:- + el för bara huset denna månad. Det säger sig självt att det inte håller.

Jag vet att jag gnäller nu men så ser läget ut.

Vädret ser inte ut att förändras nämnvärt. Det kommer kasta mellan jättekyla och plusgrader veckorna framöver.
Jag vet inte hur jag ska lösa detta...

Blir ingen shopping på GeKås iallafall.
Finns inte ett öre över till det...

Tur att jag kan återgå till jobb nästa vecka iallafall.
Att förkylningen släpper sitt grepp.

Förstår inte varför livet behöver vara så jobbigt emellanåt.
En ständig jävla kamp

Lever på hoppet.....

Sitter här i min säng, tillbakalutad mot kuddarna och har nyss gjort mig en kopp vatmt the med Ingefära, Citron och Honung.
Lindrande för luftvägarna och gott med nåt varmt i magen.
Det känns att det är rejält kallt ute för det kryper in i huset genom de gamla fönstren och hörnen, golvlisterna i det här gamla huset.

Golven är så kalla att där det inte är trasmattor, där gör det nästan ont att gå barfota. Jag har själv tjocka sockor, varav det yttre paret är raggsockor.
Det funkar jättebra.

I dom här stunderna tänker jag på alla hemlösa som söker trygghet och värme. Som kanske inte ens får någon vila utan är i rörelse hela tiden för att hålla värmen.
Jag förstår verkligen Jeanettes kamp för de gamla i vårt land.
Vid Din Sida som gör så mycket för våra gamla, hemlösa och utsatta.
Soppköket, härbergena och alla företag som finns med och håller dem med mat och förnödenheter.

I ett land som Sverige borde inte hemlöshet existera. Vi har ett skyddsnät som tyvärr blir bara sämre för varje år som går.
De utsatta blir bara flera.

Inte känns någonting bättre heller av att vi har en hotbild hängande över oss.
Det kan bli krig, höj beredskapen.
Gör dig redo för att kriget kan drabba även oss.

Vi har ju preppat sen många år tillbaka.
Det finns ett förråd av förnödenheter så vi ska klara oss en månad.

Jag ser på sociala medier hur det poppar upp företag som skor sig på hotbilden.
Köp det här och det här för dyra pengar, så är du redo för krig.

Om vårt lands försvar går ut med en uppmaning till folket att göra sig redo, då ska vi lyssna.
Samt agera med sunt förnuft.
Tänka tanken, vad behöver vi för överlevnad.
Det vi behöver har de flesta redan hemma.

Om strömmen försvinner så ska vi kunna klara oss ändå.
Vi har husbilen och husvagnen som bostäder om det behövs.
Med gasolvärme och solpanel.

Skulle bomber falla så är vi ju rökta.
Det finns ju inga skyddsrum någonstans. Sånt har inte byggts i vårt land de senaste generationerna.
Det har inte behövts.

Inte trodde jag att jag skulle få uppleva hot om krig under min livstid.
Min mamma hon fnyser åt det. Hon har ju upplevt kriget i Finland då hon är född 1939. Så hon har det med sig sen barnsben.
Hotet från ryssen.

Det är djupa tankar i natten här i min säng. Katterna var upp en stund och tittade vad jag höll på med mitt i natten. Sen gick dom och lade sig intill ett element.

Igår åkte Ludde Basset på en veckas vintersemester till sin kompis Jim Schäfer i Åmål.
Han brukar vara där varje år nån vecka för att få lite omväxling och träffa sin kompis.
Hans matte får lite andrum också och på Fredag ska vi ju åka till Ullared.
Jag ( om jag hinner bli frisk )
Båda mina döttrar och barnbarnen.
Det blir en trevlig utflykt med övernattning i en lägenhet i stugbyn där.

Hoppas jag tillfrisknar till dess. Annars blir jag hemma, det visar sig.
Jag har inte pengar att handla nåt för ändå så för den skull gör det inget.
Det mysiga är gemenskapen.
Att göra nåt kul tillsammans.
Äldsta dottern bjuder på boendet. Det fick vi i Julklapp.

Tisdag Ondag skulle jag jobbat hade jag tänkt om inte den här jävla förkylningen slagit ner mig. Tågersättning.

Får jobba nästa vecka och resten av månaden rejält så det kommer in medel att köpa mera diesel till den slukande pannan i källaren.
Behöver fylla på gasolförrådet till både husbil och husvagnen. Ifall strömmen går så vi har värme.

Nu ska jag läsa min bok en stund och förhoppningsvis sova några timmar till.
Somnade tidigt igår kväll. Det tar på krafterna då kroppen kämpar mot luftvägsinfektionen.
Jag somnade med morgonrock, täcke och filtar samt varm katt på magen.
Hade eldat på ordentligt i köksspisen tills tjejerna kom hem från att ha kört Ludde till Karlstad där Jims husse mötte upp.

Kommer bli en lugn vecka utan Luddeskrutt. En vecka då min dotter förhoppningsvis kan få lite vila.

Ser att det är -16 minst ute nu i natten. Det lär bli mera mot morgontimmarna.
Hönsen sitter under sin värmelampa och Ozzy kanin kurar i sin tjocka halmbädd i kaninhuset.

Vinternattens köld är hård....

Idag var jag tvungen att fatta ett beslut som känns riktigt tråkigt.

Jag sade upp husvagnsplatsen i Malingsbo på grund av att det helt enkelt inte finns ekonomiska förutsättningar för att ha sommarplatsen jag bokat till dotterns husvagn.

11.000 :- är det kvar att betala efter att jag erlade bokningsavgiften på 1000:- i höstas när vi bokade platsen på nytt som vi hade sommaren 2023.

Så den kommande sommaren blir till att vara hemma. Kanske kan husvagnen bli kvar iallafall.
Värsta scenariot är om den måste säljas.
Det beror hur räntor och kostnader far i höjden.

Jag vill att den är kvar för vem vet, kanske måste vi säga upp det här boendet på landet då jag går på knä under uppvärmningskostnaderna.
Då kan dotter och barnbarn bo i husvagnen och jag i min lilla gamla husbil.

En trygghet ifall att.

Förhoppningsvis får jag körningar i Norge hela sommaren som kan ge pengar. Väldigt märklig pensionering där jag måste jobba heltid för att få livet att gå ihop. Allt är ju så satans dyrt!

Ringde Malingsbo idag och mejlade.
Berättade med sorg i hjärtat att vi tyvärr måste avstå från en sommar där i lugnet och friden vid tjärnen och sjön.

Det känns riktigt bra att det kommit ner nysnö och att det är minusgrader.

Ogillar verkligen när det går över på plusgrader och allt blir bara is överallt.
Ska det vara så är det bästa då att allt töar bort istället för att ligga som en skridskobana som ställer till olyckor och strul överallt.

Nu gjorde naturen valet att fortsätta vintern. Det är ju mitten av Januari och då Ska det vara riktig vinter.
Januari Februari ska vara vinter med snö och några minusgrader.
Behöver inte gå över -10 strecket.
Det kommer att vara några riktigt kalla dagar nu framöver. Sen slår det om igen till plusgrader och ny halka.

Var ute för en stund sedan och sopade bort den lätta snön från verandan och utanför grovingången.
Har kommit ner ca 6 cm fast på vissa ställen drivor då det är blåsigt.
Gjorde lite ont i luftvägarna då jag är så förkyld. Gick in rätt snart.
Behöver ju frisk luft även fast luftvägarna är ansatta av virus just nu.

Vaknade tidigt av att jag måste på toa, redan vid 4 tiden.
Dricker mycket nu för att hjälpa kroppen.
Gjorde igår en dryck med färsk ingefära och citron som kändes lindrande.

Gav katterna frukost och båda hade bråttom ut så det var nog toabesök för deras del också.
Tog bara 10 minuter så ville båda in igen. Katterna gillar inte snön.

Tände i vedspisen i köket.
Det blir sån skön mjuk värme av vedeldning.

Har hela tiden ved på tork nedanför spisen så det ska vara riktigt torr ved för att motverka sotbildning.
Vi fick beröm av sotaren som var hit nyligen att vi sköter eldningen bra.
Skorsten var ren och fin.
Skönt med vetskapen att vi gör rätt.

Sen att vi är noga med tiden.
Elda i 4 timmar max och sen ska allt vila minst lika lång tid innan man tänder en ny eld.

Igår fick dieselpannan i källaren spel.
Eller mätaren till tanken kanske jag ska skriva istället.
Den visade att det fanns diesel kvar men det stämde inte utan pannan lade av.
Jag hade beställt diesel men inte leverans ännu.

Älskade svärsonen förbarmade sig över oss och ordnade så vi fick igång pannan igen. Det var inte många timmar den var av men det hann kylas ur i huset.
Vi har ju inte så varmt annars heller.
Har inte råd att brassa på då diesel kostar guld, även fast det gått ner i pris efter nyår.

Nu är det bara att vänta in en större leverans av diesel och fylla upp så vi inte går i botten igen.
Smått helvete att få igång brännaren om filtret töms på diesel.
Svärsonen fick helt enkelt ta loss slangen och manuellt suga fram diesel så det kom igång att flöda.
Inte gott med diesel i munnen.
Han är en klippa.

Mitt i denna röra står jag i morgonrock och tofflor nere i källaren, genomförkyld och förtvivlad över att måst be älskade
svärsonen om hjälp, igen.
Han kan ju pannan och det var söndag kväll.

Det tog ett tag efter att pannan kommit igång innan det blev varmt igen.
Vi håller ca 16-17 grader inomhus. Det räcker.
I köket är det mera då vedspisen är där.

Det vore härligt att ha kakelugnar och vad jag förstår så har det funnits i det här huset för länge sedan.

Vore huset mitt skulle jag nog installera ett par kaminer.
En uppe och en i vardagsrummet.
Det vore så mycket mera ekonomiskt.
Som det är nu så går jag på knä vinterhalvåret med kostnaderna.
Ligger just nu på ca 6.000 i månaden i bara värmekostnader.
Dvs en total boendekostnad på ca 15.000 i månaden.
Pjuh!!

Snart är våren här och vi kan stänga av dieselpannan. En tröst.

Jag har ju åkt på en riktig förkylning som jag har känt varit på gång.
Trodde inte den skulle bryta ut men igår pangade den på med full styrka.

Så nu består tiden av nysningar i ett. Snyta sönder huden runt näsan. Hosta som slår till när det som sämst passar, typ när jag ska ta en klunk kaffe eller så
Ögonen rinner och allmäntillståndet är satt helt på minus.

Fryser som en tok stundtals för att i nästa stund svettas floder.
Ont i huvudet och i lederna.

Har inte kollat nån temp för jag vet inte vad den informationen gör för skillnad.

Handsprit, tvål och vatten gäller när jag tar på nåt i köket.
Extra, extra mycket nu så tjejerna har en chans att klara sig. Är ju noga annars oxå.
Vandrande smittohärd.

Försöker att hålla mig någolunda stilla men det är inte lätt.
Hållit på hela morgonen med olika sysslor.
Frukost åt katterna, tömt diskmaskin, kör tvätt, plockar undan Julen, byter gardiner och dammtorkar.
Tagit in ved från verandan och lagt på tork i mitt sovrum vid elementet.
Har kassar står på verandan från när jag tog hand om veden jag köpte senast.

Det ska ju bli riktigt kallt igen mot slutet av kommande vecka så jag vill ha ved torr och redo att elda i köksspisen.


Tar Alvedon med fyra timmars intervaller och dricker mycket vatten för att hjälpa kroppen på nåt vis iallafall.
Om inte annat så hjälper det mot huvudvärken.

Det är bara att låta skräpet i kroppen verka ut då det inte finns så värst mycket att göra för att påskynda.
Konstigt faktiskt att jag klarat mig så länge då folk på bussarna jag kört har varit hostiga och snoriga.

Fotot jag lägger ut är de vackra Tulpaner jag hade köpt för att ta med när jag skulle hälsa på gamla Mamma i Torsdags, då bilen tyckte att ett verkstadsbesök var bättre.

Lika bra det att det inte vart nåt besök då jag säkert skulle smittat Mams med förkylningen. Hon som är gammal och bräcklig ska inte utsättas för infektioner.

Visst är det en härlig färg på Tulpanerna
Rosa och Lila

Igår Lördag hade jag det något kämpigt när jag körde ett fullt busslass med Långfärdsskridskoåkare till Härjarö utanför Enköping.

Redan när jag svängde av E18 förstod jag att det kunde bli ett äventyr av den resan.
Det var halt och knöggligt längs vägen dit.

Värst var den sista biten som började efter skylten Här slutar Allmän väg

Ingen som helst halkbekämpning på den vägen.
Is, bara is utan ett ett endaste korn sand.

Jag satt obönhörligen fast till sist när jag försökte ta mig fram dit där gästerna ansåg att jag skulle åka till.

Lastade av stånde på vägen i all hast så alla kom iväg så jag kunde få loss bussen. Hade helt full buss. 53 åkare.

När alla gått iväg och var i trygghet satte jag igång. Hade som tur var lyssnat på magkänslan på morgonen och tagit med grus i en låda och spade, ifall att.

Grusade runt det jag hade och satte igång att backa loss.
Gled omkring med hot om att glida helt av vägen.
Upp med boggien och försiktigt lirka mig ut till kanten där det fanns lite fäste.
Kämpade på och lyckades efter många försök få dit min 14 meter långa buss.

Backade i lite uppförslut och lyckades ta mig runt till en bilparkering en bit upp.
Där var jag sedan i trygghet.

Lång historia kort.
Jag visste att jag inte tar mig därifrån uppför backen utan grusning av den

Kom i kontakt med den i samfälligheten därute som har hand om detta och vi hjälptes åt efter några timmar att grusa upp backen.

Så när åkarna återvände 6 timmar senare så kunde vi försiktigt smyga därifrån och på den ishala vägen ta oss till fastare väg och rulla hemåt.

Som om inte det vore nog så bröt min kropp ut i en tvärförkylning därute.
Nös, frös och snöt mig i ett.
Kände mig febrig när jag körde hemåt.

Vid Apalby IP dig jag körde åkarna var det inte heller kul.
Snö upplagt så dumt till att jag inte kom runt med bussen vid utfarten utan fick lov att krångla mig in på bilparkeringen mellan bilarna och köra fel väg ut, mot färdriktingen.
Hade inget annat val.

På morgonen hade jag backat ut därifrån då det inte var nån trafik.
På eftermiddan var det knökafullt och massor av trafik.

Inget ska vara enkelt!

Men jag löste alla knutar och kunde städa, tvätta och tömma toan som var helt full, innan jag parkerade och åkte hemåt.
Genomförkyld klev jag in hemma och fick i mig mat efter en varm lång dusch.

Jouren lyckades få bort min Söndagskörning som jag sett fram emot med stor glädje.
Skulle kört P19 Vsk bandy till Rättvik.
Jag älskar ju Rättvik.
Men jag kunde inte utsätta laget för smitta utan var tvungen att säga ifrån mig den.

Varför skulle jag få göra nåt kul!!
Livet ska vara en satans kamp hela tiden.

Ligger nu vaken mitt i natten.
Somnade nerbäddad med täcke och filtar och tokfrös igår vid 20 tiden.
Vaknade efter midnatt badande i svett, jätteont i halsen och helt täppt.

Har nu sagt ifrån allt jobb veckan som kommer.
Bara att kurera och försöka undvika att tjejerna inte insjuknar.
Vi ska ju till Ullared på Fredag.

Vilken tur att jag inte kom iväg till Mamma i torsdags/ fredags. Hade säkert smittat henne då.

Först under Onsdagen lägger min dotters Volvo av, igen!!
Nu är det tredje gången hon blir stående med den.
Verkstäderna står rådvill och vet inte vad som felar.

Det som finns att göra nu är att lämna in på Bilia på en ordentlig felsökning.
Nåt är ju snett när den bara plötsligt inte startar.
Inga felmeddelanden syns men den startar inte.
Bränslepump är bytt för dyra pengar redan tidigare men det felet var det ju inte.

Min bil hade jag ju inne i Måndags för byte av bromsskivor och belägg bak.
Ett ok satt fast och smordes upp.

I Torsdags när jag kört till jobbet så känner jag att nåt är knas. Det vibrerar och när jag kommer till depån i Hallstahammar så känner jag lukten av värme.
Känner på vänster bak och det förbannade bromsoket sitter fast igen.

Åker på Eckerömötet vi var kallade till i Uppsala med kollegorna. Jag kör Landslagsbussen.
På lunchen kontaktar jag min verkstad igen och blir lovad att få lämna in bilen igen samma dag.

Så efter mötet ska jag så åka till Mamma som fyller 85 och jag kommer bara till Åsby i Hallstahammar där jag måste stanna.
Bilen går inte att köra
Det vibrerar och låter illa.
Bara att ringa mamma och berätta läget och se till att bilen kommer till verkstan direkt.

Vad ledsen jag blev då jag hade en stor bukett Tulpaner och lite gottigt i bilen som Mams skulle få.
Men jag kom ju inte vidare till Surahammar med bromsoket fast.

Väl hemma sedan så kom ju alla andra problem vällande.
Dottern hade sin systers bil till låns.
Jag skulle börja 5 och jobba Fredag morgon i Hallstahammar.
Tjejerna hade morgonfodring och utsläpp hästar på Fredag morgon klockan 6.
Sedan skulle barnbarn och äldsta dottern (som vi lånat bilen av) köras till skola och jobb.

Det blev en hel del pussel.

Svärsonen löste problemet åt oss med att låna ut sin bil också till oss.
Så då stod den familjen helt utan bilar.
Han skulle hämtas av sin anställda till jobbet

Pjuh!
Fredagens pussel som följer.
Jag tog äldsta dotterns bil till depån i Hallstahammar.
Dottern härhemma hade fått hem min svärsons bil kvällen innan så hon tog den till stallet.
Fixa utsläpp och fodring.
Skjutsa mina barnbarn till skolan och sin syster till jobbet.

Sedan behövde svärsonen min sin bil på eftermiddan så jag hämtade äldsta dottern från jobbet när jag var klar med mitt jobb
Vi hämtade min bil från verkstan så hon kunde få sin bil åter
Jag hämtade tjejerna härhemma från stallet där dem varit och tagit hand om pålle och barnbarnet hade ridit.

Innan dess hämtade jag ett Apoteapaket på Torshälla Hemköp från Instabox.
Den skulle annars skickats tillbaka.

Min bil kostade 2245:- för byte av bromsoket.
Så den här veckan har hon kostat mig 7000:- i bromsreparationer.

Så det är bara att jobba vidare fast jag ska föreställas vara pensionär.

Får se om jag måste ställa på min gamla husbil för att få fordon att köra med.
Den står nu i vinteride med snö runt sig.
Får skotta fram den i värsta fall.

Det är ju inte direkt något fordon för vinter och rådande väglag.
Har universaldäck på den men ändå.

Undrar när det kan få vara lite lugnare i livet......

Tog fotot över solnedgången när jag stod nere på stan i Eskilstuna och väntade på äldsta dottern.