Gick ut rätt tidigt imorse och gjorde rent i hönshuset och bytte vatten i deras vattenautomat.
Gjorde rent den noga.
Mockade hos Ozzy kanin också när jag ändå var igång.

Det var rått och fuktigt ute och det kröp nog innanför mina kläder för sen dess har jag varit jättefrusen.

Igår fick vi hem VVS firman som återigen undersökte vad som var fel med pumpen i brunnen ute där det sedan i Lördags låg i en lös dränpump som vi lånade från min svärson.

I källaren är det fuktigt och äckligt igen.
Svårt att få torrt då det inte går att vädra när uteluften är lika rå och fuktig.

Idag kunde jag så plocka ihop lånepumpen och rulla ihop slangen.
Vi lägger inte på det tunga brunnslocket ännu för jag litar inte på att det ska fungera.
Det ligger ett galler uppepå och ett tungt spett som tynge så ingen går och trillar i brunnen.

Den här gången drogs elen om till brunnens egen pump då det tros vara orsaken till stoppet denna gång.

Körde hem dränpumpen till svärsonen.

Grejade lite mera ute men måste sedan komma in och ta en varm dusch för jag var så kall och frusen fast jag var ordentligt klädd.

Kom in och duschade.
Åt sedan het soppa med knäckemacka till lunch innan jag kröp ner under filtar och läser min bok.
Somnade till en kort stund.

Tänkte åka och handla färskvaror men det får vänta till imorgon
Jag är ju ledig ett par dagar till innan det är dags att jobba igen

Lördagen bjöd verkligen på utmaningar av flera slag.

Jag gick upp 4.30 på morgonen.
Jättetrött då jag jobbade till kvällen och sedan kämpade med överavämningen i källaren, så det blev inte många timmars sömn den natten.

Kvicknade till efter första koppen kaffe och såg till att katterna fick sin frukost innan jag klädde mig och stack iväg i den tidiga kyliga morgonen.

Det var redan då halt så in i bomben.
Kände hur bilen släppte från vägen gång på gång fast jag körde med stor försiktighet
Förstod att det skulle bli en äventyrlig morgon.

Väl framme på depån i Hallstahammar så blev det ett rent helvete att ta sig till dörren. Garageplan var en skridskobana.
Hämtade bussnyckeln och gick ut för att starta upp.

En kollega kom halkande och tog sig till sin buss för att köra Eckerö.

Jag skulle till Uppsala.
Hade Fotbollslandslagsbussen denna dag.
Rullade iväg efter inspektion av bussen och påfyll material.

Vägen till Uppsala var en halkbana utan dess like. Överallt där jag rullade fram var det glashalt.
Fyra olyckor rapporterade Trafikredaktionen ut över radion under den tiden jag tog mig till Uppsala.
Alla på E18 med många bilar inblandade.

Pjuh!
Kom fram i god tid tack vare att jag kom tidigt till jobbet.
Hann ta en 15 minuters innan lastning.
Fyrishov Uppsala, lastade Cheerleaders som skulle till Rosvalla i Nyköping på DM.
Rullade iväg därifrån 8.00
Vidare för nästa gäng i Knivsta och sedan Hägersten Stockholm innan vidare färd Nyköping.

Ett himla liv i bussen så jag måste ta på mig hörselskydd.

Släppte av vid Rosvalla och åkte direkt hemåt via Malmköing och Eskilstuna.
Måste stanna och ta 30 minuter i färdskrivaren vid Oxbro innan jag kunde halka vidare.
Galet halt där solen inte kom åt att tina isen.
Folk krypkörde sina bilar. Bra val av dem.
Andra kom vällande med sina takboxar och full fart.

Jag landade på depån vid 12.50 och lämnade över till en kollega som skulle köra hem gänget på eftermiddagen.

Åkte hemåt och var så nöjd över att arbetsdagen var över.
Jag var så trött och det tjöt i öronen efter oväsendet.

Det är ett ställe jag gillar.
Där värnar man om bussar och bussförare vilket börjar bli ovanligt på de flesta ställen vi kommer till.

Vi åkte 4 bussar från Västanhede i Hallstahammar+ en från Axelssons till Romme Alpin från Karlforska skolan i Västerås i Fredags.

Den dagen regnade det från morgon till kväll. Allt var genomvått som packades in i bussarna.
Många elever hyrde utrustning på plats så det var inte så fullt i bagaget som jag trodde det skulle bli
Jag hade över 50 ungdomar och lärare i min buss.

Det tog sin modiga tid att köra dit då hindren var vädret och dessa enorma vattensamlingar och översvämningar som bildades överallt längs vägarna.
Bilarna hade det jobbigt och körde försiktigt som tur var, med stor risk för vattenplaning.

Vi var ju tunga och kunde köra på men fastnade i köer med mindre fordon.
Fullt förståerligt.

När vi kom fram stod det personal och visade vart vi skulle åka och vart vi skulle parkera.
Jättebra system med många fållor där bussarna kunde stå fint parkerade.
Helt oberoende av varann så det gick att åka iväg utan att vara fast i nån rad instängd.

Verkligen genomtänkt.

Alla fållor färgnumrerade så vi förare kunde ge information till våra gäster om vart dem kunde hitta bussen.

Vid det laget hade regnet minskat och faktiskt att det var nästan uppehåll i ett par timmar.

Vi chaffisar kunde gå och få i oss frukost i kafeterian när allt var klart.
Det bjöds på allt som behövdes.
Vi var många bussar och flera kom vartefter.
Skulle tro att när alla kommit så var vi nog över 60 bussar där.
Från alla håll och kanter.

Tog mig en kort promenad för att få lite foton. Blött och halt så det lockade inte till några längre vandringar.
Några kollegor åkte också i backarna
Liftarna var gratis för chaffisarna.

Sedan blev vi bjudna på lunch och jag åt en underbar smakfull Gulaschsoppa.
Den tid som var kvar till hemresan tillbringade jag i bussen.
Putsade fönster och läste min bok.

Hemfärd vid 16. 15 tiden när alla kommit.
Full rulle hemåt i fredagstrafik medans regnet vräkte ner.
Släppte av i Västerås och åkte sedan till depån för städ, tvätt och toatömning
Klar vid 19.30 och lite bråttom hem för att få den vila jag måste inför nästa dag då jag skulle börja 6.00 redan.

Väl hemma blev det ju till att jobba med översvämmade källaren igen
Så det blev sent isäng, helt slut och bedrövad över kampen med det här gamla slitna huset där avlopp och dylikt börjar helt ge upp för ålderstrecket.

Men en härlig dag på Romme Alpin.

Igår när jag kom hem från jobbet kämpade mina båda döttrar med att få fram en dränpump ner i brunnen.

Befintliga pumpen stendöd, igen!!

Återigen vatten i hela källaren!
Har inte ens fått torrt efter förra översvämningen

Igår Onsdag körde jag en sen tur Eckerö.
Hade den som går via Kolbäck, Kvicksund, Eskilstuna och Strängnäs.

Gick upp vid 5 tiden på morgon och gick ut redan vid halv 6 och satte igång att skotta ute på gårdsplan och min bil som stod under ett 1 1/2 dm tjockt snötäcke.

Det tog sin modiga tid och ork.
Avbröt för att ge höns och kanin mat och fortsatte sedan skottandet.
Tog nästan 2 timmar.

Hopp i duschen, i jobbuniformen och iväg till depån i Hallstahammar.
Kom lagom till att gå in och bli drogtestad.
Tre förare skulle in denna gång totalt.
Det är ju spontana besök med drog och alkotester som görs och nu är det många år sedan jag var in på sånt.

Fick blåsa och sedan togs två rör med salivtester. En pinne med en mjuk pad som ska ligga i munnen några minuter.

När det var klart så var det dags för mig och kollegan att ge oss ut på våra körningar.
Jag hade Kolbäck och han Köpingsturen.

Jag fick på härliga gäster redan från Kvicksund. Sedan Eskilstuna och Strängnäs.
Kort stopp vid macken utanför Uppsala.
Landade i Grisslehamn i god tid innan båten ens kommit i hamn från morgonturen.

Jag sökte upp förarstugan för att vila, läsa och bara softa de timmar som båten var iväg.

Sedan var det hemfärd när bussarna var lastade. Klockan var då 19.50
Rullade på i ett bra tempo i mörker och dimma på rätt hala vägar.
Släppte av de sista gästerna i Kvicksund och rullade trött till depån.
Härliga, glada och tacksamma gäster som gjorde min sena arbetsdag värdefull.

Städ, tvätt och toatömning innan hemfärd. Landade hemma jättetrött vid 1 tiden på natten.
En kopp the i magen och ner i sängen.
Det var bråttom att sova då jag skulle upp igen vid 5 tiden för att åka med och hjälpa till i stallet.
Morgonfodring, utsläpp och mockning var det som stod på morgonschemat när jag gick upp.

7 hästar skulle ha mat. Fixas täcken på och ledas ut med i hagarna ikring stallet.
Dottern min har ju diskbråck så hon behöver all hjälp som går att få nu i livet.
Jag bar ut hö i mängd åt alla.
4 olika hagar.

Vi hade med kaffe och pausade kort när det kändes som att orken tar slut.
Jag mockade åt våran häst och sedan var det noga sopning överallt.

Vi var klara vid 8 tiden och kunde åka hem. Jättetrötta fick det lov att bli vila i några timmar innan resten av dagen fortsätter.
Somnade en timme ungefär, frusen med två varma katter på magen.

Fick igår ett erbjudande om körning till Alperna som jag tyvärr måste tacka nej till.

En resa där jag skulle vara iväg i dagarna 10. Betalningen bestod i uppehälle, frukost och middag.
Körning ner genom sverige och sedan något litet därnere. Sedan hem igen när dagarna var över igenom landet.

Hade jag varit skidåkare med bra enonomi så hade jag självklart antagit erbjudandet men som läget är nu så behöver jag lön.
Varje krona jag kan jobba ihop är viktig.

Visst är det underbart vackert i Alperna men helt fel läge i livet just nu.

Trist men så är det!

Tisdagen blev den sista dagen som jag tuggar i mig socker och vetemjöl.
Inleder den Kristna Fastan med att under minst en vecka bara inta flytande.
Lägger bort det som gör ont i magen och som får min kropp att gå in i protestläge.

Jag har unnat mig att äta alldeles för mycket onyttigheter ända sen December månad. Även vetemjöl och socker.
Fast jag vet att kroppen slår tillbaka med att ge smärtor och uppsvälld mage.
Ont i lederna och svullet smärtande artrosknä.

Ännu mera sånt skräp trycker jag i mig när jag dessutom inte mår bra mentalt heller med den ständiga oron över ekonomin.
Hela individen är i en inre stress som förgör och förstör.

Fick samtal från min hjärtläkare i måndags att alla värden är helt i sin ordning efter att det togs tre rör med blod förra veckan då jag var till Västerås Hjärtmottagning på besöket jag kallas till vartannat år pga den glappamde hjärtklaffen jag har.

Det känns tryggt att veta
Det enda som hon funderade över var mitt för höga blodtryck som spökar fast jag har mediciner mot det
Hon vill att jag mäter hemma i några veckor och om det ligger för högt så ska jag kontakta min vårdcentral.

Mäter då och då och ser hur det det beter sig.

Även för den skull ska jag nu få ordning på intag av vettig kost.
Se om det hjälper blodtrycket. Försöka jobba med att minska ner oron för ekonomin. Hoppas på mildare väder snart så vi inte behöver bry i kostnaden för uppvärmningen i det här dragiga huset.

Jag var ut igår vid flera tillfällen och sopade bort snö som kom ner.
Städade undervåningen. Skakade mattor och dammsög noga.
Hade tidigare på morgon bäddat rent och tvättade tre maskiner tvätt under förmiddagen.
Tog hand om kanin och höns.

Stod och kokade pasta till en tonfiskpastasallad jag skulle göra när jag kände mig konstig.
Kände hur migränen startade blinkande som en ram runt synfältet och huvudet blev som en klump.
Hade känt mig knepig i ögon och huvud hela förmiddagen. Där kom förklaringen.
Fick i mig tabletter och det gav sig efter nån timme. Gjorde klart maten iallafall.
Fick sedan en lätt huvudvärk bara som klingade av vartefter.

Barnbarnet är hemma förkyld och dottern har jätteproblem med sin rygg där hon har flera diskbråck.
Den jävlas ibland och den här gången rejält. Böja sig ner är inte tänkbart.
Så vi har fullt sjå att hjälpa henne med allt, barnbarnet och jag.
Som om hon inte har nog med sin ME.

Hon försöker ändå hålla igång ryggen för det blir inte bättre av att bara ligga ner. Snarare värre.Ser hur hon plågas av smärtan som gör att hon skriker rakt ut ibland och gråter av ilska då hon fastnar i lägen hon knappt tar sig ur med rygghelvetet. Sjukvården gör ingenting åt det så det är inte tal om att kontakta nån.

Jobbet ringde i förtvivlan över sjukläget som råder där. Jag tog en sen Eckerökörning Onsdag.
Eskilstunaturen. Jag kör ju helst inte dom sena turerna.
Dels tidpunkten på dygnet men även att de sena turerna innebär mera fylla och stök på bussen.
Nu gick jag med på en för att hjälpa till.

Jobbade ju hela helgen massor och ska köra Fredag till Romme Alpin så jag har timmar ordentligt redan den här månaden. Är uppe i 100 timmar redan fast det bara är halv månad gången.

Måste onsdag morgon skotta ute på gården och få fram min bil ur snön.
Ta hand om höns och kanin innan jag åker till depån vid 9 tiden.
Tjejerna klarar sig härhemma.

Vaknade nu mitt i natten med hjärtklappning. Ont i magen och oron tryckande i bröstkorgen.
Det är kallt i huset. Mitt sovrum +14 grader. Barnbarnet måste ha elelement uppe i sitt rum så hon har varmt när hon dessutom är förkyld. Hon ska inte frysa.
Dottern har värmemadrass för sin rygg så hon klarar sig.

Jag ska ta en kopp te och försöka somna om sedan.

Hursomhelst så kör jag igång fastan nu och det ska bli skönt att om några dagar slippa den jobbiga magvärken som jag slagits med i alla år som skiftjobbare.
Dessutom blir det enklare med mathållningen när jag jobbar.
Bara dryck.

Ibland så kan jag sitta i funderingar över vad som blev fel när livet måste vara en sån jävla kamp hela tiden.

Jag ser kollegor och vänner som är ute på resor, köper nya bilar, bor varmt och gott, njuter av livet och ser ut att ha det hur bra som helst ekonomisk.
Pensionen räcker och blir över.
Väl unnat givetvis!! Det är ju så livet ska se ut.

Vad har jag gjort för fel som inte har ett öre över när räkningarna är betalda.

Just nu väntar en saftig elräkning (fast vi snålar hela tiden med elen)
Likaså en dryg räkning på villadiesel.
(Ändå fryser vi härhemma och kan omöjligt dra upp pannan på högre grader)

Mina pengar räcker inte till hur jag än jobbar och kämpar.

Vad gör jag för fel??

Är det inte meningen att när man blir äldre så ska livet lugna ner sig.
Jag vete sjutton hur jag ska orka kämpa då kroppen börjar säga ifrån.

I maj blir jag 65 år.
Jag orkar inte och hinner inte träna så som jag skulle vilja och behöva då jag är helt slut efter alla arbetstimmar, smärtan i knät och den ständiga oron över att inte räcka till.

Jag skulle så gärna vilja känna att jag och tjejerna kan vara trygga.
Bo bra och njuta av livet ibland och inte bara kämpa med ekonomi och hälsa.

Hoppas för allt i världen att den plan som min äldsta dotter och svärson har inför framtiden går igenom.
Det skulle lösa så mycket knutar och få slut på det här galna utflödet av pengar i boendekostnad.

Det är inte rimligt att det ska kosta så mycket som 20.000 i månaden att bara bo. Inte vettigt nånstans. Det går bara inte!!

Jag orkar inte länge till.

Att allt är så galet dyrt!
Elen svindyr, dieseln är uppe i 20 kr litern snart igen fast den sänktes vid årsskiftet, maten svindyr och resorna till och från jobbet slukar pengar som jag aldrig får igen.

Är det såhär det ska vara att leva som pensionär? Att jag måste jobba heltid ändå


Jag mår skit rent ut sagt!
Tappat glädjen med livet fullständigt