Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - 31 december 2017 16:56

Vi roar oss inte med fyrverkeri eller festa nu på Nyåret.

Kärestan kom nyss hem från sina söner och gamla föräldrar.
Vi tar det bara lugnt.

Tände de fina lyktorna på balkongen som måste ha vindstilla för att klara av att vara tända.

Den öppna spisen fick sina små lyktor och andra ljushållare av glas som jag älskar.

Fasar faktiskt för det oväsen som kommer att pågå runt midnatt.
Min sambo måste gå upp straxt efter 3 för att jobba.
Han behöver sova...

ANNONS
Av Sirpa Niva - 31 december 2017 15:13

Årets sista timmar, tillbringar jag just nu, vilande i soffan.
Har tända ljus och ett bord fyllt av diverse gottigheter.
Det är sådant som vi fått under Julen.
Min äldsta dotter har tillverkat mycket själv.

Min sambo är och firar årets slut med sina söner. En av sönerna är duktig kock, så jag kan tänka mig att de får god mat.
Härligt!
Han besöker sina föräldrar också.

Jag har bytt om till min sköna, gamla glittriga klänning som hängt med många Nyårsfiranden.
Sminkade mig lite, dagen till ära.
Känner mig så fruktansvärt trött.

Åt rester från julen för en stund sedan.
Bryggde på gott, starkt kaffe och såg på Morden i Midsommer.
Det är lagom för mig, med den dåliga ork som just nu styr mitt liv.

Skulle vilja ta mig till min lillasysters viloplats, men jag orkar inte gå eller cykla så långt nu.
Tände ett ljus i lyktan på balkongen istället.
Känner mig lite ensam.
Samtidigt är det skönt att bara vara, utan att behöva göra någonting alls.
Bara vara.

Vilopulsen ligger rätt hög nu med, fast jag inget gör.
Känner hur det svider/sticker till på vänster sida av bröstkorgen.

Mina tankar finns inte riktigt här och nu, utan i framtiden.
Jag är absolut inte tillfreds med den situation vi har i yrkeslivet.
Båda överväger vi på allvar att lämna det vi har och gå över till något som har struktur och ett tryggt ledarskap.
Det vi nu lever i har inget att ge oss längre.
Inget annat än oro, stress och dålig hälsa.

Vi är faktiskt beredda att flytta, lämna Västerås och även vårt fina boende.
För att kunna leva och verka i trygghet och stabilitet i arbetslivet.

Arbetet får helt enkelt inte suga livet ur oss.

Båda mår vi jättedåligt i det som råder.
Inte heller har vi längre orken att hålla hoppet vid liv, om en förändring till det bättre.
Det bästa är för oss att lämna och dra vidare, där vi uppskattas som de personer vi är.
Där vår kompetens tas tillvara, istället för att förminskas och förintas under oro och stress.

Där ligger en så stor del av vår energiåtgång att det påverkar vårt privatliv.
Vi har ingen ork över till något efter en arbetsvecka.
Endast återhämtning för att orka vidare i slitet och oron.

Vi vill jobba för att leva, inte tvärtom.
Arbetet skall kännas meningsfullt och glädjande. Den ska inte sänka en som individ.
Inget av dessa två existerar idag.

Vi känner oss bara trötta, tomma och faktiskt lurade till något som skulle vara så mycket bättre än det vi lämnade.
Idag är det så mycket sämre.
Hur det nu kunde bli det....

Ja... Tankarna är många och båda är vi ju handlingskraftiga och vill ha resultat av det vi uträttar.
När vi väl tar steget bort sedan, så är vi borta för gott.

Det känns lite tufft att behöva sadla om igen. Men vi har ju inget val.

Jag är ju snart 60 och det vore skönt med lugn i arbetet.
Jag vill känna glädje när jag går till jobbet.
Känna mig nöjd när jag går hem från jobbet.

Det är ju inte så stora krav!

Vi tar nya tag efter årsskiftet och tar lite samtal med andra företag.
Jobb finns överallt och vi är flyttbara.

Jag skall bara se till att bli frisk.

Den 23/1 är det undersökning på Hjärtmottagningen.
Får se vad som behöver göras.
En liten renovering i pumpen min kanske.

Bara något görs så jag slipper känna mig som en orkeslös, flåsande zombie...

Jag vill ha tillbaka mitt gamla jag.
Med full fart, löpträning och ork som en arbetshäst.




Fast denna Nyårsafton får det bli soffhäng.
Det är lagom just nu

ANNONS
Av Sirpa Niva - 31 december 2017 12:07

Fick som Julgåva från min äldsta dotter med familj, en helt underbar klänning.

Jag hade tittat på den på nätet men inte unnat mig att köpa den själv.

Nu fick jag den och till den en yvig och härlig underkjol som ger klänningen dess rättvisa.

Har provat den, ostruken idag och bara det var jättefint.

Mjuka paket gillar jag :)

Av Sirpa Niva - 31 december 2017 11:15

Hade igår stora problem med hög vilopuls, andfåddhet och grym trötthet.
Kände hur kroppen jobbade på högvarv fast jag inget gjorde.

Det enda som blev gjort igår var nedplock av granen och pyntet som var kvar.
Gick i lugn och ro härhemma, samtalande med sambon om vår framtid i arbetslivet

Sedan strök jag lite skjortor inför kommande arbetsdagar.
Har inte orkat det efter tvättstugan, de dagar jag kämpat på Arlanda.

Kände att jag nog kunde jobba på Nyårsdagen. Köra en vända iallfall.
Orken är i stort sett obefintlig och jag hostar rejält om mornarna.
Det kommer upp slem som smakar skumt.

Efter maten sedan, vid 13 snåret.
När vi ätit rester från julmaten som var supergott, så kände jag hur krafterna tröt.
Hjärtat gjorde en serie med hårda dunk, som kändes i hela kroppen och tog andan ur mig.

Sedan var pulsen hög 85-95 slag i minuten och riktigt ojämn och påfrestande för hela mitt befinnande.
Allt kändes jobbigt, tungt och svårt att andas.
Det stack och småhögg i bröstet, vet inte om det kom från hjärtat.

Detta höll i sig i över 6 timmar.
Somnade i sängen utmattad till sist och vaknade genomsvettig och helt slut.

Hade tankar på att ringa sjukvården men samtidigt inte villig att sätta mig på akuten för att få konstaterat att jag bara är lat.
Hemskt med detta dåliga samvete så fort jag inte mår bra.
Likaså en oro över att måst störa sjukvården med mina krämpor.

Hasade omkring kvällen, såg på tv och pratade om hur jag skulle orka jobba på måndag.
Sambon har nu också blivit förkyld, smittad av mig säkert.
Han frös hela kvälken med fliesjacka på inne. Som tur har han ledigt ett par dagar.

Vi är två vrak just nu, gubben och jag.

Gick och lade mig vid 22 tiden.
Slocknade direkt.
Hörde inte sambon när han lade sig, var så slut.
Vaknade 5 imorse, gick upp alldeles matt i knäna.
La mig i soffan och somnade igen och sov i 3 timmar till.

Jag kan sova hur mycket som helst tydligen...

Vi resonerade fram denna Nyårsaftonsmorgon att jag blir hemma fler dagar.
Ringde Trafikledningen.

Vårdcentralen gäller imorgon
Jag orkar inte ha det såhär.
Nåt är helt galet fel i min kropp

Av Sirpa Niva - 30 december 2017 22:39

Idag har min kropp kämpat.
Hög vilopuls, stickningar i hjärtat och yrsel.
Tärande trötthet och stickningar i fingrarna.

Vilopuls i 85-95 i nästan 6 timmar, innan det gav med sig.

Det hela började efter lunch.
Hjärtat tog några jätteskutt så jag nästan tappade andan.
Sedan var pulsen jättehög efter det.

Låg i sängen till slut och bara lät kroppen vila, domna bort en stund.

Så kämpigt!

Av Sirpa Niva - 30 december 2017 11:24

Jag och sambon fick så fina, värdefulla julgåvor som vår lilla tös i Ramnäs gjort själv.

Denna härliga lilla tjej som gillar att pyssla och plocka med olika material och former.

Denna gång fick vi en pepparkaksgumma och en pepparkaksgubbe med skägg, att hänga i julgranen.

Vi hängde stolt upp dem i vår lilla gran.

Tack mormors lilla hjärta

Av Sirpa Niva - 30 december 2017 05:28

Min älskade sambo for iväg, alldeles dagarna innan Jul, till handeln och stressen, för att köpa nåt till mig.

Hem kom han med en mjuk kasse som han senare slog in.
Nyfiken var jag självklart men jag tjyvtittade inte.
Sånt är viktigt.
Öppnas Julafton eller som det blev i vårt fall, Annandagen.

Julaftonen var vi ju båda borta hemifrån.
Han med sin släkt och jag med min.
Senare kom han också till vårt firande och vi åkte hem tillsammans.

På Annandagen var mina barn och barnbarn här och vi hann också njuta av min sambos närvaro, på hans korta rast.
Han fick i sig lite mat och sedan öppnade vi julklappar.

Då fick jag öppna mitt mjuka paket, som innehöll en jättefin tröja.
En Helly Hansen i min favoritfärg.

Jag blev jätteglad.
Han tyckte att den var perfekt att ha sedan vid husvagnen, när vi skulle ha den i Malingsbo.
Varm och go samt att jag skulle synas ordentligt.

Helly Hansen har ju kläder som fungerar ordentligt i materialet.
Det värsta jag vet är stickiga plagg som inte andas.
Denna tröja är underbar i materialet.
Kan ha den direkt på huden.
Riktigt behaglig.

Han vet vad jag behöver, gubben min :)

Jag fick en jättefin klänning av min äldsta dotters familj.
Ska ta bilder av den senare.
Kanske har på den imorgon på Nyårsafton.
En klänning i 50 tals stil med en vacker underkjol.

Av min sonhustru fick jag en stickad bolero som hon själv gjort och tofflor till kyliga kvällar i husvagnen.

Ska lägga upp dem också senare.

Gillar att få kläder.

Av Sirpa Niva - 30 december 2017 04:25

Då jag känner mig bättre från förkylningen och smärtan i lederna inte blir bättre av att jag går hemma, så börjar jag jobba igen på Nyårsdagen.

Vi är ju inga festare heller så det gör inget att jobba, dagen efter nyårsafton.

Ringde Trafikledningen igår om det finns förmiddagskörningar, då jag bara har en vända till och från Arlanda på eftermiddagen.
Fanns tyvärr inget.
Visst kan det vara skönt att börja med ett varv bara, efter så långt uppehåll i körningen.
Men jag är ju ingen vän av att börja så sent.
Mot 16 tiden på eftermiddagen.

Sedan följer eftermiddagar resten av veckan.
Bläh!

Vi får se hur det är tänkt med min framtid.
Kundvärd eller körning.
Jag är ganska övertygad om att det bemanningsföretag som nu är värdar, inte ger den hjälp åt Västeråsförarna, som är nödvändig.
Men jag är nog för dyr att ha där.

Nåja, det blir som det blir.

Ligger nu vaken i soffan efter att ha vaknat från en obehaglig dröm.
Minns inte vad den handlade om.
Men jag vaknade med hjärtklappning och oro inom mig.
Försökte somna om men det gick inte.

Har tvättstugan på morgonen klockan 7 redan.
Behöver inte tiden egentligen.
Bokade den vid jul, om jag skulle behövt tvätta min vita jacka.
Den är ren ännu, då jag inte jobbat.

Tänker på min yngsta dotter som kämpar med sin sjuka vovve.
Hon är så glad över att vovve fått behålla sin syn såhär långt.
Den kommer att försämras med tiden, men förhoppningsvis lite i taget.
Då vänjer hon sig vid att bli synskadad och ändå fungera i livet.

En hund som är i ett tryggt hem, klarar sig utan sina ögon.
Dessutom har hon sin vän Ludde som kan vara hennes ledarhund sedan.
En hund med ledarhund.
Måste ju fungera alldeles utmärkt.

Sedan finns ju en knäpp lag i Sverige, som säger att en hund måste få insatt en ögonprotes om ögonen opereras bort.
Det bara för människans skull.
Så de inte förfasar sig över att hunden är utan ögon.

Så urbota larvigt!
Allt för människors skull.
För hunden blir ju inget bättre med en protes.
För den blir det bara en befrielse från smärta då ögonen avlägsnas och trycket försvinner, som är det förstörande just vid sådan sjukdom.
Nu hålls det stånget av ögondroppar.
Men ingen vet ännu hur skadade ögonen blev vid den akuta attacken hon fick på natten till Juldagen.
Det visar sig om några veckor.

Nu är hon smärtfri iallafall när trycket hålls normalt.
Hon är tuff min dotter som kämpar på så med sitt djur, som hon älskar så högt.
Hennes Bassethundar Lilly och Ludde är familjemedlemmar och värda allt hon kan ge dem.

Dessutom har hon ju två katter som båda kommer från hem, där de inte längre skulle fått behålla livet.
Hon gav dem hem och kärlek.

Hon och dottern är stora djurvänner.
Med hjärtan av guld.
Hos dem har djuren ett kärleksfullt och tryggt hem.
Med den omvårdnad de behöver.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se