Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - 29 december 2017 22:34

Vad jag lider med alla stackars hundar och katter samt hästar, som måste stå ut med människors vansinne, under nyår

Dessa smällare och raketer!!

Jag minns själv på den tiden när vi hade hästar.
En av dem fick vi lov att ge lugnande till, både nyår och påsk.
Den fick panik om vi inte drogade ner den stackaren.

Sedan fick vi själva inte sova alls för jag ville inte lämna pålle utan uppsikt, i drogat tillstånd.

Det var en plåga med dessa tider på året.

Smällandet pågick ju en vecka innan och en vecka efter.
Så alla stackars djur fick lida enormt.

Ligger nu i sängen på Fredag kväll och det har hörts flera smällare under tiden jag bloggar.

Tänker på alla hundar i stan...

ANNONS
Av Sirpa Niva - 29 december 2017 22:18

Vi hade en bra semester sambon och jag denna sommar.
Började med en båtkryssning till Finland, för att bara koppla av och koppla bort allt jobbigt.

Packade sedan bilen och åkte till Norge.

Vi hade nyligen köpt våran Elsa. Saab Griffin
Isdrottningen som flyttade hem till oss, efter att Saabina blev inlöst av försäkringsbolaget, efter en kollision med ett sött rådjur, som dog i min famn.

Elsa fick jobba hårt.
Vi åkte två vändor uppför Trollstigen.

Geijranger och sedan Atlanthavsvägen.
Sedan över till Sverige och åter hemåt.
Besökte Gränna

Vi besökte Saabmuseet i Trollhättan och Flygvapenmuseet i Linköping.
Linköping vill jag tillbaka till och gå igenom grundligt.
Det var oerhört intressant. Helikoptrarna faschinerade enormt.

Husvagnen hade vi utanför Arboga.
Herrfallets camping
Där trivdes jag inte långa stunder.
Försökte tappert att må bra där men det var inte lätt.
Gillade att bada, helt klart.
Umgås med sambons x vovve som vi fick låna då och då.

Annars var det mest bortkastade pengar med säsongsplats där.
Stimmigt och stökigt.
Mycket fylla och festa.
Ingen ro förrän mot höstkanten.
Vi var inte mycket där men åkte ändå på att betala över 400:- extra i el.
El som vi knappt använde.

Till kommande sommar väntare säsongsboende i lugna och vackra Malingsbo.
Vi var dit en helg med vagn för att prova.
Helt underbart!

ANNONS
Av Sirpa Niva - 29 december 2017 21:50

Detta år 2017 har verkligen varit händelserikt.

Både i glädje och sorg.

I början av året slog vi våra påsar ihop, sambon och jag.
Hade sådan himla tur att vi snabbt fick tag i våran fina trerummare i centrala delarna av stan.

Vi trivs bra här.
Sånär som på en granne som roar sig stundtals med att spela så högt att tavlorna skallrar på väggarna.
Har varit över vid två tillfällen och vänligt bett honom att sänka.
Att vi är flera boende som behöver sin sömn om nätterna.

Nästa gång blir det ett samtal till störningsjouren då budskapet tydligen är svårt att lägga in i minnesbanken.

Likaså har vi jobbigt med cigarettrök om sommaren, på balkongen.
Även grillning på balkongerna förekommer, med rejäl rökutveckling.
Detta löser vi med att hålla dörren stängd, inget mer än så.

Annars är det toppen här.
Ljus, stor och fin lägenhet. Bra tvättstuga.
Älskar vår stora balkong.
Behov av lite målning av väggar framöver, men det får vi ta under nästa vinter.

Våren blev riktigt jobbig, med min lillasysters bortgång.
Endast 53 år gammal lämnade hon livet.
Cancern tog henne ifrån oss.
Ett fruktansvärt slag för hennes barn som nyligen fått en bra kontakt med henne.

Min yngsta dotter genomgick en rättegång, där hennes x make stod åtalad för kvinnofridskränkning.
Han hade misshandlat min dotter, mitt framför ögonen på deras då 5 åriga dotter.
Även hunden fick sparkar och stryk.

Han dömdes till vård och samhällstjänst.
Alldeles för lindrigt!!
Men så är det i Sverige.
Förövaren kommer alltid undan.
Offret får bära skuld, skador och allt som förstörs av en våldsverkare.

Arbetsmässigt har vi haft ett hemskt år.
Mig har det gjort sjuk.
Stress och oro hela tiden som ledit till en trötthet som skadat mitt hjärta.
En hjärtklaff har tagit stryk så jag tappat min hälsa fullständigt.

Året har varit tufft på många vis.

Det kommande året måste det bli förändringar.
Jag pallar inte ett år till med den stress och oreda som varit.

På min sambos sida har det inte varit lindrigare direkt.
Han har sitt med sin släkt att tampas med.
Jag vet att jag får bära skott för mycket av det som sker i hans liv.
Även fast jag inget gjort eller påverkat hans beslut vad gäller släkten.
Jag har fullt upp med mitt eget.

Vi hoppas på ett bättre år 2018

Den 23/1 skall jag in för hjärtat.
Får se vad de hittar på.
Kanske blir det klaffbyte.

Skrev över bilen på min sambo idag.
Jag har inget behov av att äga någonting.

Kommer att skriva ett mindre testamente, om det blir operation och det inte går bra.
Så är allt klart och ingen behöver tjafsa om mina saker och ting.

Börjar först med att bli frisk från förkylningen jag varit hemma med i några dagar.

Två dagar kvar på detta år ännu.
Mycket hinner hända

Den vackra bilden är från förra året.
Nu finns ingen snö här...

Av Sirpa Niva - 29 december 2017 20:34

Idag var min dotter med sin Bassettjej Lilly, till Strömsholm på återbesök

Lilly blev jättesjuk på Julafton i sina ögon.
Hon tappade synen helt och det blev akutfärd till sjukhuset.
Hon hade drabbats av akut Glaukom.
Ögonstarr.
Trycket i hennes ögon hade varit skyhögt och det var i stort sett klart att hon skulle bli helt blind.

Sedan inträffade ett Julmirakel och Lilly blev bättre, svarade fint på behandling och på Annandagen fick hon komma hem.
Hennes syn hade återvänt, men inte helt.

Idag var de så på återbesök och trycket i ögonen låg bra.
Min dotter ger henne ögondroppar 5 gånger per dygn.

Hon hade dessutom en infektion i kroppen som börjat ge med sig, efter antibiotika.

Hennes behandling fortsätter och besöken hos doktorn kommer att bli många.

Just nu mår hon ganska bra och lättad fick de åka hem igen.



Av Sirpa Niva - 29 december 2017 10:24

Min älskade sambo byggde denna spis för många år sedan.
Som tur var så tog han den med sig i flytten, till mig.
Jag fick den i gåva.

Den pryder vårt hem alla årstider.

Nu när jag går hemma och inte mår så bra, har jag ägnat korta stunder, när orken tillåtit, att ta bort julpynt och ändra till mera Nyårsvariant av hemmet.

Spisen är en vacker dekoration i sig.
Med lite belysning i form av värmeljushållare och glittrande stjärnor, fick jag fram denna effekt.

Av Sirpa Niva - 29 december 2017 07:44

När vi flyttade till vår tre som vi nu bor i, fick vi en katt med i flytten.
Antingen är det någon av mina livskamrater som gått över Regnbågsbron, eller en katt som bott i lägenheten tidigare.

Den visade sig på olika sätt.
Gick förbi oss i köket eller mötte upp i hallen.
Den låg i sängen hos oss på natten och bredvid mig i soffan, när jag såg på tv.

Både sambon och jag såg den överallt.
Sedan försvann den under några månader, till att nu vara tillbaka igen.

Jag har sett avtryck i sängen där den sovit hoprullad på täcket.
Tydliga avtryck.
Likaså efter tassar som gått över täcket.

Igår såg jag hur den kom fram bakom gardinen vid granen.
Hela gardinen flyttades bestämt, då den skulle fram :)
Både jag och sambon såg gardinens rörelse.

Dagen innan hade han sett den gå fram under granen så de julgranskulor och prydnader, som hänger där, flyttades åt sidan.

Dagarna innan jul, när jag trött och slutkörd, efter att ha storhandlat, stod och plockade in varor i kylen, kände hur den strök sin kropp mot mitt ben.
Utan att tänka så mycket så tittade jag ner och sade: Hej, hur är det med dig?
Mår du bra? Vem är du?
Jag kände mig så lugn av den mjuka beröringen.

Vi vet båda att någon katt är med oss här och för min del känns det behagligt.
Katten är så välkommen i vårt hem.
Vi saknar båda närheten av ett djur.

Längtar mer och mer efter att bli en fyrtassad familjemedlem rikare.
Men sålänge vårt arbetsläge ser ut som den gör, så är det otänkbart.
Vi måste orka ta hand om denne och även ge den tid, som nu går åt till att bara jobba.

Därför är vi så tacksamma över denna kisses närvaro hos oss, även fast vi bara ser dess rörelse och ibland skymta i ögonvrån.

Kanske är det Titti eller Lovan som är kvar, med oss.

Av Sirpa Niva - 28 december 2017 08:04

Varje Jul fixar jag till ett julbord på Annandagen.
Mina barn och barnbarn kommer över med hela familjerna.

Jag kämpar på med maten.
Gör egen Jansson och Ospaj.
Det andra får vara färdigköpt, då jag oftast jobbar mycket och helt enkelt inte hinner, orkar fixa med en massa hemlagat.
När barnen var små brukade jag baka själv allt vi åt till julbordet.
Självklart kokade jag skinkan också.
Nu är det enklare att köpa färdigkokt, som är jättegod.

Nu bakade jag lite småkakor och en mjuk kaka, som ingen åt av.
Det blir för mycket mat och denna jul kunde inte alla komma heller pga sjukdom.
Det blev mängder med rester kvar.

Jag kastar ingenting, om jag inte måste just för att det blir för gammalt och inte fungerat att frysa in.

Själv njuter jag att äta av dessa rester.
Vid själva julbordet har jag hanterat maten och känner inget större sug av att äta det.

Denna morgon, i min förkylning, tog jag en kopp starkt kaffe.
Till det en skiva vörtlimpa med skinka och stark senap.
Så njutfullt gott!
Igår stekte jag på potatis som fick hänga med i den lilla jultallrik vi åt när kärestan var hem på sin korta rast.

Stekt potatis med goda kryddor är supergott.
Jansson smakar ännu bättre dagarna efter jul, då det fått gona in grädden och smöret ordentligt.
Sedan har jag min favorit... Leverlåda.
En finsk rätt som jag älskar.
Färdigköpt iår, men jag brukade göra den själv förut.
Likaså gjorde jag Morotslåda förr.
Min dotter hade det till sitt julbord och den var jättegod.

Sillarna blir det inte mycket ätet av.
Kan fixa till en liten förrätt av dem till Nyår.
Det har fungerat bra.

Korvar och ostar fungerar det fint att göra omeletter av.
Bondomelett med kokt potatis i är toppengott.
Pytt är även det en bra rätt att knåpa ihop efter julen.

Så för vår del blir det ytterst minimalt bortkastat.
Nån ägghalva max.

Skinkan äter jag helst som den är.
Skivad med senap på.
Som idag, med gott, starkt kaffe till.

Allt godis som blivit över kan vi njuta av länge, länge.
Det är ju inget som förfars.

Frysen innehåller nu mat som vi kan äta under ett par månaders tid, när suget sätter in efter ostpaj, gott bröd, goda korvar och fikabröd.

Av Sirpa Niva - 27 december 2017 07:08

Gick upp nyss ur min säng.
Kände hur lederna värkte och kroppen skrek efter nåd.
Det var som den ville tvinga mig till att bara ligga stilla, vilket inte gick då det gjorde så ont överallt.

Gick upp och tog mig haltande till toan, vidare köket och kaffebryggaren.
Varje led värker i min kropp!
Hostig, täppt i luftvägarna och rosslig i halsen.

Kändes lite bättre efter jag rört på mig en stund.
Men jag är glad nu över att jag lyssnade på min kropp och mina döttrar, som inte ville att jag skall jobba förkyld och eländig igen, som jag gjorde första veckan på Arlanda för två månader sedan.
Jag minns hur tungt det var.
Hur jag stupade isäng hemma, utan att orka något hemma.

Nu har jag sjukskrivit mig.
Det kostar pengar, men valet finns inte, om jag skall fixa detta utan att helt stå på öronen.

Sitter nu i soffan och tänker på hur denna Julhelg varit.
Det har varit härligt att vara med mina barn och barnbarn.
Maten har varit fantastisk och jag har säkert gått upp en del i vikt av allt ätande.

Men vilan!
Vart tog den vägen?
Vilan försvann någonstans i en oro och ett pusslande för att få krafterna att räcka till.
Dessutom hade jag hela Julen sådan huvudvärk att jag gick på tabletter.
Konstiga smärtor i kroppen som flyttade på sig från dag till dag. Yr och känslig för höga ljud.
Allt tyder bara på att jag är inne i en stresscirkel igen, trots att jag valde att ändra min livsstil.

Jobbet suger min kraft.
Att hela tiden vara på allerten, växelvis i tärande kyla och blåst, för att i nästa stund vara inne i värmen bland mängder med stressade människor på resande fot.
Att inte få någon ordentlig rast och vila i detta gjorde ju knappast saken bättre.
Lyfta, släpa, dra för att lasta ur och i bussarna. Stelfrusen ända in till märg och ben, varje arbetsdag.

I körning av buss, behöver jag inte frysa så förbaskat.
Bara på morgonen nån timme när vi måste ta ut iskalla bussar från depån.

Jag vet inte längre råd...
Vad ska jag göra på Swebus för att inte tappa orken helt.
Allt är ett enda slit bara.
Kollegor är osams i frustration över en jobbig situation där ytterst lite fungerar.

Pengar läggs på vatten och pepparkakor, godis, rabattkuponger till kunder.
Istället för att läggas där de behövs för att få saker och ting att flyta för förarna.
Det rullar kalla, trasiga bussar med blinkande varningslampor, utan att åtgärdas, vecka efter vecka.
Schemat är huller om buller.

Se bara min käresta som jobbat Julen.
Han var ledig Julafton.
Tjänstgjorde 12 timmar på Juldagen.
10 timmar på Annandagen.
Tjänsterna omgjorda så inget stämde i schemaläggningen.

Han ligger nu och sover, helt slut efter de två dygn som gått.
Han ska ut igen idag på en 10 timmars tjänst.
Alltså 32 timmar på tre dygn!!!
Detta kan ju inte vara rätt??!! Vi går båda på fast schema.

Får en arbetsgivare suga ur en människa dennes krafter så?

Likaså jag själv.
Mina dagar på Arlanda har varit, med resan dit och hem 10-12 timmar varje dag.

Tacka sjutton för att jag är sjuk.

Det lutar återigen åt att vi kommer lämna detta.
Vi orkar helt enkelt inte kämpa dag för dag i resten av vårt arbetsverksamma liv på detta viset.

Nu kommer jag inte att plåga min kropp utan den ska få vila.
Kommer att ägna denna dag åt att vila, sova, äta och om jag orkar, börja plocka bort Julen härhemma.

Min ambition är att gå åter i arbete så fort kroppen klarar det

Vi får se vad som händer....

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se