Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - Onsdag 9 jan 04:06

Sade nyss sov gott till min lägenhetskompis som kom hem från sitt nattjobb.
Det hade varit en kämpig natt med dåligt väder.

Jag vaknade innan 3 och bar ut mina sängkläder till soffan.
Med tanken att om jag behöver sova mera så gör jag det där, utan att störa nattjobbaren som behöver sin sömn.

Gårdagen blev en intensiv dag och med ett avslut i glädje och lättnad

Jobbade med storstädning av buss, riktigt noga genomgång av en buss som blivit eftersatt på grund av tidsbrist.
Nu är den jättefin, putsad och väldoftande.
Hittade bland annat en intorkad fyllespya i den långt bak i bussen på golvet.
Lite småjobbigt att få bort då det säkert legat där nån vecka.

Just den bussen är ganska trång och det är svårt att se under sätena.
Säkert har kräkan städats bort från den synliga delen men resten satt fastlimmad i golvet under två säten
Som jag jobbade!

Lyckades skära upp ett sår på höger hand inne på toaletten då jag skurade väggarna därinne.
En flisa av väggen stack ut och skar in som en vass kniv i min hand.
Släppte allt snabbt och rusade till Första hjälpenhyllan och tog på sårtvätt.
En toa är ju inte den mest hygieniska platsen.
Gjorde noga rent och plåstrade om handen.
Hade som tur var gjort det mesta klart och torkade det lilla som var med vänster hand.
Gjorde rejält ont i det djupa såret.

Körde ut bussen och plockade ur en annan buss som jag hade stod redo för att sticka ut och köra tågersättning om det behövdes.
Vi klarade oss från körning.
För mig bra då jag hade fullt med jobb ändå.

Vid lunchtid avvecklade jag denna arbetsdag och åkte hem.
Tar tid från kompsaldot och jobbar mera under februari mars då det är full rulle på körningarna plus lite till.

Lägenhetskompisen körde grejer till sitt hyrförråd och var sedan och såg på en ledig lägenhet.
Den lät han vara då det skall göras stambyte i det huset iår. Med den skulle det följa en hög hyreshöjning.
Dessutom inte renoverat sedan ca 20 år tillbaka.
Knappast något han kan landa i och vila sin sargade, stressade själ.
Bara för honom att söka vidare.

Jag kom hem och åt lunch.
Lade mig i soffan och vilade, somnade och sov en timme.
Vaknade lagom till kompisen kom hem
Vi packade lite grejer tillsammans.
Sedan lade hans sig att sova innan nattjobb.

Jag plockade vidare.
Tvättade lite kläder för hand då det inte fanns tvättider.
Kontaktade han som skulle se våran trea.
Gjorde upp om tid samma dag

Vid 18 tiden gick jag så över till grannhuset.
Ringde på i 2 rummaren och fick en rundvandring i lägenheten
Blev genast jätteförtjust i den. Toppenbra, öppen och ljus planlösning.
Vi kolla förråd och tvättstuga.
Huset är ju likadant som den vi bor i.

Kunde i hjärnan redan se bilden med mina möbler på ytorna.
Kändes toppenbra.

Gick så lycklig därifrån i snöglopp och blåst hem igen.
En timme senare kom han som ville se vpran trea. En gammal kollega från Nettbuss.
Han var glatt överraskad över att vi bodde här.
För honom blev det samma sak. Jätteförtjust i denna lägenhet.
Vi pratade gamla tider och nutiden i bussbranchen.

När han åkt så mejlade jag till Masmästaren, vår fina hyresvärd att båda lägenheterna är till stor belåtenhet och att jag vill skriva kontrakt snarast och komma fram till ett flyttdatum.

Allt har gått väldigt fort måste jag säga.
Från ett chocktillstånd till att vara såhär långt i processen är toppen
Inget grubbleri utan full action i att lösa situationen.
Dessutom lite kul att den som tar över vårat är en vi känner rätt väl.
Världen är liten.

Ringde min lägenhetskompis och berättade
Han var lättad över att det ordnar sig.
Ingen av oss vill ju varann nåt ont utan detta löser vi tillsammans.
Livet blir som det blir och acceptans är viktigt.
Jag är glad över att komma ifrån draman och konfliketer som jag levt nära och beskådat under de två år vi fick tillsammans.

Jag behöver lugn och ro
Det ser Nova och jag till att få i våran fina tvåa :)

Gillar planlösningen.
Fönster på tre sidor.
Allt på den lugna sidan in mot gården.
Bort från Ringvägens hektiska trafik
Dessutom grannar bara ovanför och under.
Inga på sidorna.
Massor med fönster i varje rum, även badrummet.

Där kommer vi trivas




ANNONS
Av Sirpa Niva - Tisdag 8 jan 22:20

Idag var jag och tittade på en 2 rummare som jag blev helförälskad i.
Skriver mera om det imorgon då jag är pigg.
Nu knackar sömntåget på och jag väljer hoppa ombord.

Berättar imorgon :)
Boende är iallafall löst.

ANNONS
Av Sirpa Niva - Tisdag 8 jan 06:29

Låg ju vaken inatt med tankarna så fyllda att jag var tvungen rensa dem, ner i ord i ett blogginlägg.
Hade sovit några timmar för att av någon anledning vakna.

Kompisen i lägenheten kom hem från sitt nattjobb.
Det hade varit en tuff natt med snö och halka.
Pratade en stund och sedan sov han.
Jag låg vaken i en timme till drygt för att sedan somna om.
Det skulle jag inte gjort.
Den sömnen blev så kort att när väckningen ljöd var jag en zombie.
Yr och konstig gick jag upp.
På med kaffe för att försöka kvickna till.

Sitter nu i soffan och dricker starkt kaffe och äter lite julknäckebröd med god ost.
Känner hur livsandarna sakta vaknar
Ute snöar det och Nova sitter i fönstret.

Det är inte bra att somna till så kort stund och väckas.
Säkert hann jag ner i djup sömn för att därifrån vakna till ljudet av mobilens väckning.

Straxt är det dags att hoppa i kläderna för att bege mig ut i snöslasket.
Bussar väntar på att få bli urstädade inför skolstarten imorgon.

Om drygt 11 timmar får jag sedan se min framtida bostad och sedan kontakta den person som tar över våran trea.
Han behöver få veta för att agera i sin tur.

På Onsdag blir det kontraktpåskrivning, så det är spännande dagar framför.
Allt kommer att ordna sig till det bästa.
Det ser jag till

Av Sirpa Niva - Tisdag 8 jan 02:47

Min äldsta dotter sa en sak igår när vi pratades vid i telefonen, som fick mig att tänka till extra.
Jag hade berättat om lägenheten jag kommer flytta till med Nova.
Hur glad jag var och hur fint det kändes med ett eget boende igen.

Hon sa att det var den meningen med att jag skulle hamna hos den hyresvärd jag nu kommer vara kvar hos.

Jag förstod inte riktigt först vad hon menade men det var ju detta med livets krokiga vägar.
Flera år har gått sedan jag valde att släppa mitt trivsamt inledda liv som singel
Jag hade då bestämt mig för att leva ensam.
Kände att jag var färdig med allt vad karlar henne. Behövde inte en man i mitt liv för att fungera fullt ut.
Kände mig redo att bara må gott i ett liv som jag själv styrde över helt.

Nu blev det ju inte så.
Han som nu väljer bort livet med mig dök upp och allt blev ikullkastat
Känslorna tog över, allt förändrades.
Livet blev en enda turbolens under flera års tid och resulterade i att vi flyttade ihop, i denna trea vi nu bor i.
Vi hade härliga drömmar om en lugn och harmonisk framtid, vilket sprack fullständigt då det destruktiva i hans bagage följde med in i vårt gemensamma liv.

Ett bagage som han inte klarar av att släppa.
Som jag hoppades på att han skulle göra efter nåt år. Låta nytt och positivt ta över, men icke.

Slutsumman av denna långa, många gånger riktigt jobbiga färd resulterade i att jag återigen inrättar mitt singelliv i ett mycket bättre boende och ett oerhört mycket mera givande arbete än jag hade då förra gången.
Då bodde jag i en etta i Kungsör.
På en orolig gata som gjorde mig trött och stundtals lite rädd.
Jobbade på lokaltrafiken med körningar som inte gav min själ och kreativitet någonting.
Men jag trivdes ändå för jag styrde mitt liv och min tid själv.
Jag mådde jättebra.

Att livet är en krokig och backig väg att vandra har jag förstått enda sedan barnsben då far dog och lämnade mig vilsen
Jag återkommer till detta ofta.
Denna livshändelse har påverkat mig oerhört som människa.
Där började min kamp i överlevnad.

Där lärde jag mig att livet inte är en rak linje utan fylld av krokar och krön, backar och djupa dalar.
Den egna viljan och valen i livet styrde min väg, blandat med känslor.
Stor lycka, barn, barnbarn ja allt är skörden av egna beslut och val.
Mitt i detta också sorg och perioder av förtvivlan

Mina älskade barn och härliga barnbarn är min grundpelare i livet.
Dem kan jag alla ge mitt liv för.
De är de enda som finns vid min sida i vått och torrt.
Kommer alltid att finnas, så länge jag lever
Allt annat är något som bara hänger med i livet.

Den dröm som fanns om en gemensam framtid med den man jag älskade djupt, den har gått upp i rök
Återigen finns singellivet där likt en trygg famn att återgå till.
För många säkert skrämmande, för mig en skön känsla av frihet

Jag behöver inte bo och leva med en annan människa för att fungera fullt ut.
Gör det bättre för mig själv.
Med min egen värld som ingen kan rubba.
Min styrka som människa har byggts på ännu mera av dessa år.
År som givit mig insikt i hur jobbigt det kan vara med att försöka stå stadig mot destruktiva individers försök att förstöra en stark person.

Jag fixade det, stod pall och står nu på helt egna ben igen.
Ser fram emot min egen struktur i allt.
Egna beslut och utan störningsmoment.
Ingen annan styr mina val och ställningstaganden än jag själv.

Livet är alldeles för kort och värdefullt för att låta styras av svaga individers åsikter och försök att förminska.
Det har jag inte tid med.
Vill inte befatta mig med.
Styrkan och livsviljan behövs till annat.

Där inrättar jag mig nu vartefter igen.
Till det stabila singellivet.
Ännu mera fast besluten att inte ta in någon igen för att rubba min livsfilosofi.
Bygg inre styrka och stanna i det.

Jag är ju en människa som är i behov av egentid allt mera.
Mycket för att jag arbetar med människor i en många gånger hektisk miljö
Då är egentiden så viktig.

Nova och jag blir det team som kommer att samverka i vårt
Ett team av styrka som byggts av vår vilja att leva.

Vi har en stund att vandra nu i ett litet tomrum tills vi kan stänga vår egen dörr och inrätta det liv vi är värda att ha.
Trygghet utan en massa destruktiva individer ikring oss som styr tillvaron.
De är borta nu, med beslutet från Novas husse att låta oss slippa den livsstil han väljer att fortsätta med.

Han gör oss en björntjänst.
Klokt beslut nu med facit i hand.
Nu ser jag med klara ögon på allt.
Vi hoppas och ber bara att det livet han väljer ha ikring sig inte knäcker honom själv fullständigt.
För nu är ju stödet i hans liv inte kvar.
Jo som kompis men inte mer än så.



Av Sirpa Niva - Tisdag 8 jan 01:48

Lägenheten i grannhuset är min.
Skriver kontrakt efter att jag sett den ikväll vid 18 tiden.
De som bor där nu trivs jättebra och lägenheten är jättefin säger tjejen jag pratade med.
För liten har lägenheten blivit för dem med flera barn som kommer över ofta, så därför flyttar de till större.

Pratade med hyresvärden och hon ville att jag tittar innan vi skriver så jag vet vad jag får.
Kändes verkligen toppen igår när jag fick beskedet.

Meddelade mina barn direkt och han jag delar boende med ännu att det blir flytt för mig till 1/3.
Stora kramar från mina chefer och kollegor.

Fortsatte jobba med det vi höll på med denna dag, städa och tvätta bussar.
Skurade, putsade och fejade många timmar med en buss som var jättesmutsig.
Bagageutrymmen och allt.
Perfekt träning och terapi för mig med alla tankar i huvudet.

Handtorkade alla vägglister, utfällbara bord och golven
Efter att först ha dammsugit hela bussen jättenoga.
Tog ur småmattor och gjorde rent under.
Det samlas mycket i bussar

Funderade samtidigt över hur bra det gått med lägenhetssökandet.
Det kändes ju en stund som att jag hamnat i ett otäckt kärr som jag inte visste hur jag skulle ta mig ur.
Allt kom ju så hastigt med beslutet att inte fortsätta det liv som nu pågick.
Vilken tur att allt hände just nu då denna tvårummare fanns tillgänglig.
Så toppenbra att jag kan vara kvar hos Masmästaren.
Bästa hyresvärden någonsin.

Åkte på eftermiddagen och hämtade en buss från depå Hallstahammar till Västerås för rengöring imorgon.
Kramade på goa kollegor där innan jag körde hem den kalla bussen som stått flera dagar, till Västerås.

For hemåt vid 15.30 efter en fysiskt tuff dag.
En riktigt bra dag som givit mig extra energi från kollegor och varm atmosfär.
Trött och lättade kom ja så hem till en trött katt och sovande nattjobbare.
Fixade mig lite mat
Tog det bara lugnt resten av kvällen.
Lägenhetskompisen åkte till sitt jobb så jag fick ha det lugnt och stilla hemma hela kvällen.
Han hade kört iväg en del av det han packat till ett hyrförråd en bit bort.
Bra att han jobbar på med utflytten.

Var hungrig som sjutton så det fick bli både smörgås och glass innan jag lade mig för natten.
Kändes som kroppen behövde lite extra energi.
Somnade djupt och sov tungt till efter midnatt.
Nova sov på mig mest hela tiden.

Ligger nu vaken ett tag och förser mig med en kopp varmt och gott nattkaffe
Ska upp vid 6 tiden för att jobba vidare med bussrengöring.
Tycker att det är så himla kul att hålla på med.
Ger bra resultat och välbehövligt.
Vi hinner ju inte riktigt hålla efter under intensiva jobbperioder då tiden inte räcker till.
Jag vill ha rent och snyggt.
Dessutom får jag röra på mig på ett sätt som motsvarar gympass.

Umgänget med kollegorna på depån är också betydelsefull
Träffar dem inte så ofta annars när jag kör Eckerö.
Nu ligger båten i docka till 21:a Januari.



Av Sirpa Niva - Måndag 7 jan 05:34

Nu har vi båda satt igång att packa ordentligt.
Sådant som inte används är ju lika bra att få ner i kartonger under lediga dagar.

Kommande vecka är en upptagen sådan att det inte ger utrymme för någon packning.
Känns ändå lugnt att vi nu i lugn och ro kan resonera om bodelningen och ta allt på ett vuxet sätt och inte storma iväg som han tänkte göra först.

Vårt gemensamma liv är slut och det är vi införstådda med båda två.
Steget är taget och det finns ingen återvändo.
Inget att försöka reparera eller försöka rädda i stunden.
Jag vill inte längre, det blev för mycket.
Jag klarar inte av att leva i detta kaos som ständigt råder ikring denna människa som jag ännu älskar djupt.

Kommer säkert att göra det resten av mitt liv.
Känner ingen sorg heller just nu.
Mest bedrövelse, ilska och uppgivenhet.
Låter allt bara fortskrida.
Min kämparglöd är borta.

Det som varit är historia.
Nya blad vänds upp och åter 2019 började väldigt dramatiskt må jag säga.

Säkert kommer verkligheten ikapp någonstans och jag vet inte hur jag då kommer att reagera.
Det går inte att i förväg sia om.
Vi är här och nu, det praktiska måste lösas så vi båda kommer vidare

Han har fått sin vilja igenom att fortsätta sin livskamp på egen hand.
Jag ställer mig inte i vägen.
Varför skulle jag.

Jag är stark och står på stadiga egna ben.
Är inte beroende av någon intill mig.
Kommer aldrig att bli.
Det är alldeles för smärtsamt att hänga upp sitt liv på en annan människa.
En dag är denne borta och du står vilsen kvar och kan ingenting.

Mitt hjärta är sårat och sargat, det lever jag med. Det läker med tiden.
Kvar blir ett ärr som säkert skaver ett tag men mjukas sedan upp.

Livet är här och nu.
Situationen är bara att lösa på bästa sätt.
Det andra får vänta

Gårkvällen fick vi packat en del.
Åt mat och såg på tv tillsammans.
Pratade som de vänner vi varit i många år nu
Vi pratade boende och han har stängt av den biten
Släkten upptar hans tankar och handlingar även nu i det vi sitter i
Det visar, tycker jag, hur lite livet med mig egentligen betytt för honom.
Jag var en mellanlandning till något annat.
Ett andningshål efter det han lämnade med stor turbolens.

Det gör inget för mig.
Om det givit någon energi så är ju en seger vunnen.
Kanske gav jag en hint om att ett liv kan levas utan kaos och ständigt bråk och trät.
Jag ställde inga andra krav än att vi skulle vara ärliga mot varann.

De två år som gått har mestadels präglats av andras elände, min plats var att finnas och bara stötta, lyfta och ge. Inte förvänta mig någonting tillbaka då det inte fanns något över till mig.

Vad är det för liv.

De dagar som gått sedan brevet låg på köksbordet och väntade på mig, då jag kom hem efter en 15 timmar lång arbetsdag, har givit mig mycket.
Insikter och beslut som känns verkliga.
Jag har kunnat ägna mig åt mina tankar, min framtid, min verklighet.
Inte bara lyssna, stötta, ge råd och ta hand om en annan människa.

Just nu känner jag mig lugn.
Det är måndag morgon. Nova väckte mig 4.30 och tyckte att vi ska gå upp.
Det gjorde vi.
Hon har så mycket att berätta vår lilla pälstoffla. Hon pratar och låter ständigt.

Dessa dagar har varit hemska för henne.
Hon tröstar båda och försöker få tillbaka det som var. Sin trygghet.
Hon bevakar vårt packande.
Lägger sig i lådor, grejar och donar runt.
Som att hon ömsom hjälper till ömsom vill återställa allt.
Hon sitter och tittar på oss med frågande ögon.

Jag pratar mycket med henne.
Berättar att vi snart ska flytta, hon och jag.
Hon stannar med mig behöver inte vara rädd och orolig.
Kanske har hon förstånd såpass att hon är rädd att mista oss. Kastas ut som hon blev utsatt för i sitt förra liv.
Aldrig att någon tar henne ifrån mig.
Hon och jag är ett.
Min lilla fina Nova, min livskamrat.
Vi ska bli gamla tillsammans har jag lovat henne.
Det ordet håller jag, så länge vi lever.

Husse tog sig tid med henne igår.
Tidigare har han avvisat hennes omsorger.
Hon står ju oskyldig i detta och måste få sin tid och kärlek ändå.

Snart ska jag till jobbet.
Längtar verkligen dit.
Det blev ju många dagar ledigt och jag älskar mitt arbete.
Idag får jag veta om den 2:a som finns i grannhuset blir min eller inte.
Känns lite nervöst.
Jag har krokar ute på annat och intresseanmälningar skickade på ett par till.
Både västerås och surahammar.
Att få bostad idag är inte lätt.

Hoppas och ber att allt löser sig snabbt
Jag har inte bett om detta.

En god vän ringde igår och erbjöd en liten stuga på 15kvm utan dusch.
Tackade hjärtligt och sa som det var att det är för litet.
Men jag kommer att åka och titta på det

Allt är värdefullt.

Härifrån går ju flyttlasset hursom.
Finns inget annat alternativ i min värld.



Av Sirpa Niva - Söndag 6 jan 10:08

Stack iväg denna morgon med bil till syrrans viloplats för att finna lite ro och vila i själen.
Så fruktansvärt halt överallt.
Knappt så jag tog mig från bilen till hennes grav.
Blankis eller så var det svartis som inte syntes.

Känns som att sjukvården kommer ha en del att göra idag.
Många halkar säkert omkull och skadar sig.

Hade tänkt ta en promemad där på Hovdestalund men det var bara att glömma.
Isigt överallt.
Åkte så längs mindre vägar till Hälla.
Lika halt överallt.

Handlade lite mjölk, mat till Nova och soppa som jag gillar med ost och broccoli.
Tänkte ha med till jobbet imorgon.
Köper inte annat än det absolut nödvändigaste nu.
Håller stramt i ekonomin.
Frysen är full med mat så det räcker länge.
Den måste tömmas innan nytt inhandlas.

Dumt o fylla upp när den snart ska tömmas och frostas ur när vi flyttar.

Kom så hem igen och det var sandat på våran gård iallafall

Av Sirpa Niva - Söndag 6 jan 08:17

Att flytta från den här bostaden vi nu bor i kommer att bli riktigt konstigt.
Har älskat denna lägenhet med de ljusa ytorna, rymliga utrymmen och den fantastiska balkongen.

Det kommer krävas väldigt mycket för att jag skall hitta något som ens är hälften så bra som denna trea.
Vi hade ju sån tur då för två år sedan som fick den, helt sådär bara mitt i vårat letande efter större boende
Vi trängdes då i min lilla tvåa som jag hade när vi blev tillsammans.

Min dröm är ju att få tag i ett boende på landet. Bort ifrån stan och allt oväsen.
Slippa grannar precis intill och deras rökning som varit ett problem för oss på sommaren.

Jag hör inte hemma i stan.
Där jag helst bor ska det vara tyst, fridfullt, nära vatten och skog.
Jag vill kunna gå ut naken mitt i natten och titta på stjärnhimlen utan att det stör någon.

Tänk att bo så Nova kunde vara katt på riktigt och vara ute också. Fånga möss och må gott.

Drömma får man göra. Det kostar ingenting och håller hoppet vid liv.
Just nu behöver jag det i allra högsta grad.
Drömma och planera för en framtid för mig och Nova.
Stänga ute allt negativt och destruktivt som finns likt en ständig följeslagare i det liv jag nu befinner mig i.
Jag drabbas av det på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.
Har kämpat en längre tid för att hålla alla på avstånd.
Krafter som bara vill förstöra och förgöra då individerna som ägnar sig åt det, själva mår väldigt dåligt.
Då måste de på alla möjliga vis få andra på samma nivå.

Jag har inget med dem att göra men det kommer in via den person jag levt med.
Så indirekt har de lyckats.
Vårt gemensamma liv som bara blev 2 år gammalt är nu över.

Mina blogginlägg i dessa dagar är nog ganska förvirrade. Det är så mycket som bubblar i min hjärna och känslorna åker bergochdalbana hela tiden.
Tankarna får ingen ro, inte ens i sömnen.

Längtar till imorgon och jobbet där jag har människor med skratt i sina liv som jag kommer jobba med.
Behöver få känna att jag har ett värde i nåns liv
Just nu slåss jag ensam med mina tankar.
Därför blir bloggen en bbegränsad ventil där jag ändå bara skriver väldigt lite om allt som rör det inträffade

Ingen ska ju hängas ut på nåt vis utan det som här framkommer i det jag skriver, de orden står jag för.
Det är mina egna känslor och tankar i ord.

Vad gäller denna lägenhet så har jag börjat att ta bort allt det trivsamma och behagliga som fanns här.
Min själ orkar inte se den kuliss som jag byggde upp i någonting jag trodde var mitt liv och framtiden.

Balkongen är svart och avklädd.
Allt fint är borttaget, ljusslingor, fåglar och ljuslyktor.
Enda som finns kvar är långkrukor med ljung, Novas eget bord och nätet så hon inte trillar ut.

Jag vill kunna hinna landa i tanken att lämna detta bakom så snart som möjligt
Skulle inte kunna tänka mig tanken att skapa ett eget liv på dessa våra gemensamma ytor, även om det skulle funka ekonomiskt.
Vilket det inte gör. Kostnaden är anpassad för två inkomster.

Likaså inne i lägenheten.
Allt som inte behövs för det dagliga livet packar jag ner vartefter.

Blev kontaktad av min chef för en stund sedan.
Jag kommer ha mycket jobb kommande dagar och det gör mig så tacksam.
Hon finns för mig den fina människan.
Likt en vän som några andra till som hört av sig till mig under senaste dagarna.
Människor jag behöver.
Som jag kan lita på vill mig väl.

Jag är ärlig i det jag lever i och det verkar vara den rätta vägen.
Mina nära och kära finns vid min sida och mina få fina vänner.
Alla guld värda.
Tack mina fina, ni värmer min själ.

Du vet vem du är :) som kan ta till dig min tacksamhet.

Nu har jag ätit frukost.
Nova sover och det gör även hennes husse.
Dörrar är stängda så vi håller isär sov och vakentid.

Det ljusnar ute och jag har faktiskt lagt ut ett anrop på fb om att hålla ögon och öron öppna för boende på landet.
Om någon vet nåt eller har tips att komma med.

Såjag sitter inte passiv och väntar på färdigt.
Letar på nätet på alla de boendesajter som finns.
Har anmält intresse på ett par lägenheter.
Så trådar har jag ute åt många håll

Hoppas det nappar någonstans

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se