Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - Tisdag 12 sept 10:39

Imorse skulle vår bil levereras till Bäckby för att få ett elfel kollat.
Ett fel som hängt med sen vi köpte henne, så det går på garantin.

Att det inte gjorts förrän nu är för att alla verkstäder gick på lågfart över sommar och semestrar.
Nu ska det bli åtgärdat.

Jag åtog mig att ta henne dit då sambon är så trasig i ryggen.

Hade bestämt mig för att gå hem i rask takt och så fick det bli.
Traskade på igenom Hammarby villaområde och vidare oxbacken och ner på stan.
Hämtade ett rekbrev från Ica Skrapan, handlade lite och gick sedan hem.

Skönt ute och det kändes toppen att fixa träningspasset i friska luften och inte instängd på gymet.

Kom hem och gick i duschen direkt.
Sedan kaffe och en god, nyttig smörgås av färskt bröd från ica.

Fick några fina foton under mitt pass.
Hittar alltid fina motiv.

Har nu en timme på mig att relaxa lite innan det är dags att cykla till jobbet.
Veckans andra eftermiddagsskift.
Jag ogillar verkligen att börja jobba på eftermiddagen...

Vill ha jobbet klart vid det laget.
Alltså börja tidigt på morgonen.

Gårdagen på jobbet var så rörig och oorganiserad så jag bara låter det passera.
Orkar inte längre engagera mig då det bara tar all ork och ger ingenting tillbaka.

Söker annat jobb för fullt....

ANNONS
Av Sirpa Niva - Måndag 11 sept 09:44

Igår Söndag var den enda chansen denna månad att ta riva, göra rent och packa ner förtältet, torrt och rent till nästa säsong.

För min del följer många arbetsdagar, utan riktig ledighet nu och då var det så skönt att få detta gjort igår.

Sista helgen i september kommer vi ju att köra bort vagnen från Herrfallet och ställa i Etuna.

Vi hade hållit koll på vädret redan under veckan för att se om det fanns en chans att det inte skulle regna.
Såg ostadigt ut för söndagen också, men vi chansade.

Åkte dit vid 10 tiden och satte igång.
Min yngsta dotter och lilljäntan kom också.
Fick hjälp av dem.
Sambons rygg är ju i dåligt skick just nu så han höll jag borta från sådant jobb.

Sopade av tältet först.
Upp med alla tältpinnar som satt fast rejält då de satt i gräs och jord.
Tufft slit med krökt rygg.

Sedan tog jag ner väggarna del för del.
Skurade rent den del som legat mot marken.
Lerigt och fullt av bajs från insekter.
Lät torka i solen.
4 väggar totalt.

Möblerna plockades isär och lastades i bilen. Glasbord, solstolar, mattor och annat.
Sedan det sista. Stativet och tältstommen.
Även det rengjort innan.
Skurade taket på tältet innan vi drog loss den från vagnen.
Spade rent och vek ihop.

Hann allt precis innan regnet kom.
En riktig störtskur som blötte marken helt.

Vilken tur och vilket jobb vi gjorde!

Under dagen tog vi oss mat och fika i vagnen givetvis.

Allt är ju kvar i vagnen för att bo ett tag till efter att vi sedan dragit den till Etuna.

En sten föll från mitt samvete med att få detta gjort.
Jag är ju noga med mina ägodelar och vill ha allt rent och fint.
De håller länge då.

Bar sesan ner allt i källaten hemma som var med i bilen.
Dödstrött när kvällen kom.

Tack för hjälpen mitt barn och barnbarn.

ANNONS
Av Sirpa Niva - Måndag 11 sept 07:28

I Lördags fyllde ett av mina barnbarn 4 år.
Jag är mormor till honom och det är jag så lycklig över :)

Honom har jag fått följa sedan den dag han föddes och i min värld är det en stor gåva.
Båda mina döttrars barn har stått mig nära ända sedan födseln.

Lillkillen hade beställt dinosaurietema till sitt kalas, av sin mamma.
Det fick han :)

Andra önskemålet var Jordgubbstårta, så det tillverkade mamma också.
Hon är så duktig på att skapa fantastiska bakverk och underbart goda.
Cupcakes och småkakor av alla de slag serverades detta kalas.

Små dinosaurier fanns med överallt och likaså på muggar och servetter.
Jättefint!

Smart av henne att använda engångsgrejer så det inte blev en massa disk efteråt.

Presenter i mängd fick lillkillen.
Från oss kom det en stor timmerbil med kran och stockar :)
Den kom min käresta på att föreslå, när jag funderade över vad vi skulle ge.
Inköpt hos Arver och tillverkad i Finland.
Rejäla grejer :)

Jag hade bakat äppelkaka som vi vet att alla tycker om.
Mycket barn detta kalas och alla trivdes.
Väldigt stojigt och stimmigt som det skall vara på barnkalas.

Vi avveklade mot eftermiddagen då min sambos rygg behövde komma i vila och vi hade redan varit där i flera timmar innan kalasets början.

Av Sirpa Niva - Lördag 9 sept 07:28

Igår kväll kändes det som.väggarna kröp inpå oss hemma, efter att min sambo fått fruktansvärda besked.

Vovve, som han levt ihop med i många år och som nu bodde med hans x, hade fått i sig glykol på en rastning i Köping.
Någon form av mat hade lagts ut och hundar har ju svårt att motstå den söta smak glykol har.

Han låg på Strömsholms Djursjukhus och kämpade för sin överlevnad.
Mer än så fick vi inte veta och det var ovisst hur utgången blir.

Ännu nu på morgonen vet vi hur det hela slutar.
Första akuta är ju över men sedan kvarstår att se hur stor skada hans inre organ tagit.
Levern framförallt.
Inatt när vi lade oss låg vovve med dropp på övervakning.

Fruktansvärd smäll för min käresta!

Vi pratade och resonerade härhemma.
Jag lider med vovves matte och småhussarna därborta.

Ber att allt skall gå bra och vovve får komma hem igen.
Blir det så, kommer han att få en flera veckor lång konvalecens.

Vi åkte ut med bilen för att få lite distans till allt.
Kärestan hade ju dessutom varit hemma hela dagen, fylld av plågsam ryggvärk efter slitet på jobbet.
I bilens sköna, varma stol satt han drägligt.
Sålänge vi rullade slät väg utan större gropar, som då skar i hans rygg.

Vi åkte utåt Tillberga och vidare Orresta, vackra Björksta Kyrka och runt.
Avslutade med ett besök på Stora Coop och inhandlade ingredienser för mosbricka, som kärestan kände sig sugen på.
Fixade maten hemma och han åt sitt medans jag tog ostbröd och caffe latte.

Pratade vidare och resonerade om allt som nu ligger i pipline.

Somnade helt slutkörda vid 1 tiden på natten.
Jag hade då varit vaken i 21 timmar

Känns så vidrigt detta med vovves glykolförgiftning.
Det vet alla vad det är för sorts människor som vill skada hundarna i vårt land.

Detta pågår överallt och snart får vi ingen frihet alls med våra liv här.
Det kommer in nya individer som skall bestämma över, hur vi skall leva och verka.

Skulle jag ertappa någon med förberedelse för denna form av mordförsök så kan jag lova att denna individ inte skulle komma undan.

Vovve kommer nog att klara detta tack vare att han är stor.
De små hundarna dör oftast redan av förgiftningen eller måste avslutas pga inre organens kollaps.

Vi lever i stort hopp!

Av Sirpa Niva - Fredag 8 sept 04:36

Kände mig så grymt hjärntrött igår kväll efter de intensiva, genomstressiga dagar som varit på jobbet denna vecka.
Ett enda jagande med körtiderna....
Det tar på min hjärna, att ständigt ligga sen och att behöva stå till svars inför resenärerna.
Knäckande!

Rasterna blir så korta pga förseningarna också, att nån återhämtning inte finns nånstans.
Igår hann jag inte ens med toabesök i bussen, på Arlanda.
Vände 5 minuter försenad redan där.

Jag vet inte hur länge till jag klarar detta.
Är så glad att jag är igång med träningen så jag kan jobba ur mig stress och spänningar på gymet.

Sedan rings det om övertid så fort en ledig helg kommer.
Jag orkar inte mera än 5 dagar i streck med denna stress!

Försökte få bytt och ledig senare men det är omöjligt.
Ingen ledighet utan mera jobb bara.

Igår kväll sov jag för fullt redan när Trafikledningen ringde och väckte med frågan om jag kunde byta fredagens förmiddag till eftermiddagskörning.

Jag blev livrädd när det ringde när jag sov!
Trodde att det hänt något med min sambo som jobbade kväll.
Eller någon annan i familjen.

Tog tid innan pulsen gick ner och jag kunde somna om igen.
Senare kom älsklingen hem, totalt trasig i sin rygg efter att ha stressat och slitit med resenärers svintunga bagage.
Jätteförsenad han också....

Suck!
Vi går sönder sakta men säkert i både kropp och själ.

Jag ska straxt iväg och slita med veckans sista arbetsdag.
Jag vet att det kommer vara ett jagande hela dagen.
Det är dessutom fredag och de är värst.
Har med mig proteinshake för jag vet att rasten kommer vara obefintlig.

Inte kul att redan i detta läge veta hur dagen blir....

Av Sirpa Niva - Torsdag 7 sept 18:34

Idag satte jag upp ett mål som jag kommer att kämpa för att uppnå.

9 km på en timme på crosstrainern.

Har en bit kvar...klarade 86% idag

Är jättenöjd med dagens pass med tanke på hur ont i ryggen jag hade efter jobbet igår och hela kvällen.
Tog tabletter till natten.

Stel i ryggen och vänsterbenet imorse.
Får detta problem av en förarstol i en av våra bussar.
Inställningen är trasig och har varit det i veckor.
Inget görs fast jag berättar hur ont jag får.

Av Sirpa Niva - Tisdag 5 sept 22:13

Efter en lång och effektiv arbetsdag, trampade jag till gymet och körde en timme på crosstrainern.
Rejält motstånd och backe.

8 km blev det.

Avslutade med 1 km rask promenad på löpband innan jag svettig och nöjd cyklade hem till dusch och soppa med knäckebröd.

Rejält medtagen. Kroppen hade fått sig en genomkörare som kändes.
Jätteskönt!
Träningen ger ju ingen effekt om man inte ökar på och pressar mer för var vecka som går.

Plockade lite hemma innan det var dags för kväller.
Sambon kom hem från sin delade arbetsdag vid 20.30 tiden

Av Sirpa Niva - Tisdag 5 sept 04:37

Fick igår veta att delar av min släkt anser att jag tog hand om min lillasysters begravning och dödsbo pga att jag har dåligt samvete för att jag inte hälsade på min syster så ofta, som tydligen De ansåg att jag borde gjort.

Väldigt intressant att få till mig på omvägar, vad som pratas bakom ryggen.

Vad är det för fel på folk?
Varför kan inte var och en sköta sitt eget liv och sopa rent framför sin egen dörr, innan man hugger dolkar i ryggen på någon annan?

Vad jag och min syster hade för gemenskap och förhållningssätt till varandra under det liv hon fick här på jorden, har Ingen annan än hon och jag att göra med.

Jag förstår inte varför jag måste hängas på detta vis bara för att jag inte dansar efter andras pipa?

Vad har jag gjort dessa människor för ont?

Varför kan de inte ärligt komma till mig och prata direkt, istället för att jag skall behöva få det kastat i ansiktet såhär.

Hade jag vetat detta så hade jag nog agerat annorlunda med allt, för något dåligt samvete bär jag då Inte.
Varför skulle jag det??

Kanske är det andras dåliga samveten som skiner igenom på detta sätt....

Är det så... Gör något konkret av det och sprid inte en massa egen dynga!

Jag förstår att jag är tacksam att sparka på, det har ju alltid varit så.
En människa som bestämt sig för att gå egna vägar och inte dansa med flocken, får ofta ta andras skit.

Det är tur att jag är stark!

Men detta gör ont, förbannat ont inom mig.
Ni har lyckats sänka mig en stund, för jag förmodar att det är syftet med detta snack.

Jag levde tills igår i tron att jag gjorde någonting bra, någonting värdefullt som hjälpte alla andra i sorgen och förtvivlan över min systers bortgång.
Men detta är beviset för att så inte är fallet.

Det viktiga för mig idag, är att min syster fick en vacker begravning, en underbart rofylld gravplats och att hennes barn och vår mor fick sörja ifred, istället för att jobba med det praktiska, allt för mycket.
En viss delaktighet var ju nödvändig.

Jag tycker om att hjälpa i den mån jag själv bara kan och orkar med.

Känns vidrigt att få sådant här spakat i magen innan allt ens är klart.

Jag sörjer också!
Men mina känslor har väl inget värde nånstans.....

Varför måste det finnas så mycket ondska i människor????
Jag bara undrar

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5
6
7 8 9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se