Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - Tisdag 7 nov 05:44

Jag vet inte hur lång tid det tar för sorg och saknad att klinga av och minska...

Sitter just nu hemma i soffan och känner en sådan saknad efter min lillasyster.
Det känns så hemskt detta, att veta att jag aldrig mera får träffa henne igen.

Idag vid 11 tiden är det 6 månader sedan hon lämnade oss alla.
Drog sitt sista, stilla andetag och gick vidare till den eviga vilan.

Jag har ju alltid varit den praktiska, handlingskraftiga dottern och systern, så där i stunden och likaså efteråt, tog jag bara tag i de bitar som skulle lösas.
Någon sorg fanns inte tid för.

Mycket skulle ordnas redan där på plats och efteråt med begravning och allt det ekonomiska.

Säkert har detta gjort att min egen tid för sorg har skjutits på framtiden.
Det praktiska är nu alldeles i sluttampen och mina egna känslor, av saknad och bedrövelse, rent av, kommer succesivt fram.

6 månader har redan gått och det känns ofattbart.
Vi andra lever vidare och allt rullar på som vanligt.

Mina egna rutiner med besök och telefonsamtal börjar nu ta plats av annat istället.
Ända till för nån vecka sedan, kom åter tanken, att jag skulle ringa syrran och höra hur läget var.
Tanken kom och togs sedan snabbt över av verkligheten.
Det går ju inte...

Besöken på hennes viloplats är av stor betydelse för mig.
Det känns som att jag där, när jag plockar med blommor och ljus, kan prata med henne och låta min egen gråt komma.

Tur att gråten finns, som en ventil.
Annars skulle man gå sönder.
Det gör så ont i bröstet och magen när känslan av saknad och förtvivlan tar över.

Idag är det ett halvår sedan hon somnade in...
Jag minns våran sista natt där i rummet, på Palliativa vårdhemmet på Gryta.
Hur jag låg vaken och bara tittade på syrran som låg i djup medvetslöshet.
Andningshjälpen hon fick, var det enda ljud som hördes.

Jag läste ur en bok för henne.
Pratade om allt möjligt.
Sov korta stunder med min överkropp i hennes bädd, för att vara nära.
Jag hade fått en egen säng bredvid hennes men det var för långt bort, tyckte jag.
Ville vara kroppsnära så hon inte var ensam.

Det var en underlig natt.
Väldigt rofylld och stilla men i detta kände jag att vi inte var ensamma i rummet.
De som skulle möta henne och ta med henne vidare, fanns där och väntade.
Det kändes tryggt.

Denna natt gav mig oerhört mycket.
Systrarna var tillsammans en sista gång innan vi skildes åt för alltid.
Två systrar vars liv hade blivit så olika.

Mina tankar nu är många och saknaden gör ont
Jag låter det vara så.
Kanske är det nu mitt sorgearbete börjar, jag vet inte....

Saknar min syster så fruktansvärt mycket bara!!!


ANNONS
Av Sirpa Niva - Söndag 5 nov 21:02

Vaknade tidigt söndag morgon efter natt av djup sömn och återhämtning.

Ringde Trafikledningen för att checka av vart jag skulle ta hand om kunder och kollegor.
Dvs vara terminalvärd.
Västerås var viktigast då det skulle gå många extrabussar till Stockholm.
Mängder med resenärer.

Vi saknade en dubblering av 9.40 och trafikledaren frågade om jag kunde tänka mig att ta ut en av våra dubbeldäckare och köra dubblering.
Jag funderade en minut och pratade med sambon också innan jag bestämde att jag kör.

Snabbt ombyte, mat och kaffe med.
Sambon körde mig till depån och sedan var jag framkörd och klar vid RC i Västerås och lastade vid 9.30
Körde med ordinarie tur framför mig till Stockholm Cityterminal.
Lastade av och ställde upp oss på kanten av plattan.
Hade rast i en timme ungefär.

Körde sedan fram, tre bussar för att lasta ca 190 resenärer.
Jag tog ombord bara Västeråsare.
De andra skulle fortsätta mot Örebro, Karlstad, Oslo.

Min buss blev helt full.
81 platser

Fullt med bagage och vi åkte två bussar samtidigt mot Västerås.
Ganska mycket trafik.

Kom fram i tid och lastade av alla.
In med nya resenärer igen, mot Stockholm.
Bytte förare bara och bussen åkte igen.
Hjälpte Arlandabussen att lasta innan jag tog depåbilen till jobbet.

Åkte stadsbussen hem.

Mycket jobb blev det denna vecka.
I alla de former
Detta blev en annorlunda och kul dag.

ANNONS
Av Sirpa Niva - Söndag 5 nov 06:30

Igår kväll, väldigt tidigt, faktiskt vid 20 tiden, så valde jag att gå och lägga mig i sängen för att få vila ordentligt.

Sambon och vovve blev kvar uppe, säkert många timmar till.
En rastning av vovve görs ju vid 22 tiden på kvällen, så han klarar natten.

Jag var så trött och hostig hela eftermiddagen och den underliga knölen på höger sida av halsen smärtade.
Snöt ut mängder med gulgrön, seg gegga som gjorde ont då det släppte i luftvägarna.

Förbaskade förkylning!
Det är samma sak varenda sehöst, att jag åker på nån infektion i luftrören.
Det hostas ju och snörvlas, överallt ikring oss på jobbet.
Vore ju otroligt om jag skulle klara mig.

Nu valde jag alltså att krypa ner och bara ge upp kampen för denna dag.
Det var tänt i fönstret i sovrummet och sambon och vovve huserade omkring.
Ändå tvärslocknade jag nästan direkt.
Fullständigt borta!
Har inget som helst minne av när de kom in och lade sig i sovrummet, sov så tungt och djupt.

Vaknade vid 4 tiden på morgonen, efter nästan 8 timmars djup sömn, av att jag var kissesnödig och torr i halsen.
Smög upp på toa, drack vatten och lade mig igen. Kroppen som en urvriden trasa.
Påslakanet jag brukar ha närmast kroppen var blöt av svett, så min kropp har kämpat hårt med reparationsarbete under sömnen.

Somnade om kort och vaknade av att vovve suckade högt när han bytte liggplats i sovrummet.

Gick upp då.
Riktigt törstig och kaffesugen.
Denna gång kändes kroppen gladare och mera samarbetsvillig.
På med kaffe, drack vatten och tog min Berocca upplöst i vatten som jag inbillar mig, ska hjälpa till lite för att ge ork.

Idag är det arbetsdag för mig och jag vet inte riktigt vart jag skall vara.
På Arlanda eller i Västerås.
Ska ta snacket med Trafikledningen lite senare. Ser att det är många resande mot Stockholm även idag från Västerås.
Vid denna tid gör jag inte nytta nånstans då det inte är många som reser.
Det blir senare idag.

Den här veckan blev ju en enda soppa av allt med jobbet
Tanken med att ha mig tillgänglig för resenärer och kollegor på Arlanda, blev ju inte mycket av.
Tiden gick åt till att finnas tillhands i Västerås.
Dels vid evakueringen i två dygn pga branden och allt krångel det gav oss men också panikåtgärden i Fredags då Trafikledningen ryckte mig från Arlanda till att assistera 888 mot Stockholm från Västerås, med hundratals extra resenärer och många extrabussar.

I båda dessa uppgifter behövdes jag verkligen.
Jag trivdes också med att finnas och hjälpa åt alla håll och kanter.
Men.... I detta hade jag då infektionen i kroppen och det tog kraft, som jag behövde i jobbet.
Jag skötte mina uppgifter hur bra som helst.
Det syntes igår på min lediga dag då jag efter lunch kunde ta det lugnare.
Då krävde kroppen återhämtning.

Sov alltså 8 timmar i ett streck utan att vakna
Då är man ganska slut....

Hoppas att kommande vecka kan bli lugnare.
Jag behöver få lite ro ikring mig.
Blir det samma flängande som denna vecka så betackar jag mig och återgår till körningen och mitt schema.

Jag har inget emot att jobba på olika ställen men då måste jag få veta några timmar i förväg.

Jag valde att jobba trots infektionen i kroppen i tron att jag inte ska behöva jaga omkring och stressa.
Arlandajobbet är fullspikat det också.
Har fått in strukturen där för att möta upp bussar, lasta ur och hjälpa resenärer ur bussarna, med bagage och allt.
Sedan lasta bussarna igen för avfärd, smidigt och tryggt så de kan gå enligt tidtabell.
Finnas för kunderna, synas och hjälpa

Samt själv hinna gå på toa, äta i lugn och ro i den kalla "skrubben" och jobba vidare, strukturerat.
Inte stressa och jaga runt.

Dessutom blir jag kall om jag inte får gå in stundtals.
Det fanns inte den tiden i Västerås utan där frös jag ute i 4 timmar.

Det blir inge bra!

Vi får se vad denna dag för med sig....
Känner lite oro då jag inte vet vart jag skall vara.

Av Sirpa Niva - Lördag 4 nov 19:58

Den här enda lediga dagen denna vecka gick åt till att ställa undan husvagnen, handla det som behövdes hem i matväg.

Fixade snabbt iordning lunch efter hemkomst och sedan var det dags att åka till Hovdestalund för att tända ljus.
Där var det massor med folk och bilar.
Så vackert på min lillsyrras viloplats.

Tände även ljus på andras gravar, som slocknat av sig självt.
Det är säkert jättevackert på alla kyrkogårdar ikväll och inatt.
Med alla ljus överallt.

Kom hem därifrån, frusen och trött.
Tog en lång och varm dusch.
På med mysklänning och kaffe i magen.

Fick lov att äta lite till efter några timmar.
Kroppen förbränner och vill ha mera energi.

Tände ljus i en av våra vita lyktor på balkongen.
För att minnas alla som lämnat oss i saknad...

Resten av dagen fick bli tv och soffhäng.

Var så trött, snorig och hostig.
Har en ömmande knöl på höger sida på halsen.

Av Sirpa Niva - Lördag 4 nov 15:39

Ganska tidigt denna lediga Lördagsmorgon åkte jag till E-tuna och gjorde det sista med vår husvagn Alfred

Tömde varmvattenberedaren, öppnade kranarna och pumpade ur systemet på allt vatten.
Tog med det som skulle förvaras hemma, i bilen.
Vevade upp stödbenen, kopplade på och backade ut från platsen Alfred stått på under några veckor.

Fikade med familjen och åkte sedan till Alfreds vinteride.
Ställde av honom där och tackade för säsongen.

Lite vemodigt men jätteskönt att få honom i skydd inomhus

Till våren blir det Malingsbo :)

Längtar!!

Av Sirpa Niva - Lördag 4 nov 07:22

Gick upp på morgonen tidigt
Redan 4.30 var jag uppe och tog mig kaffe med sambon som var på väg till sitt tidiga körpass.
Han och tidiga mornar är ingen bra kombo...

Tog mig en lång, skön dusch då jag hade tid på mig innan avfärd till jobbet på Arlanda.
Fixade till kaffe och mat att ta med.
Hostade en hel del och snöt mig i ett.
Det känns som allt vänt nu och kroppen stöter bort allt avfall som bildats under förkylningen.
Säkert har jag haft luftvägsinfektion som alltid om man ser till mängden skräp som kommer upp.

Gick till bussen som gick 7.45
Hjälpte lasta.
Träffade min gamla kollega T från depå Köping, som var en glädje att krama om.
Har saknat henne och de andra.
Vi hann prata en kort stund.

Åkte med vår buss till Arlanda.
Jobbade hela vägen med att titta in på alla turer och mängder bokningar

Såhär med dagens facit i hand så borde jag tittat på Stockholmsturerna också, så hade jag sluppit en massa krångel.

Satte genast igång att tömma bussar som kom in.
Hann bara lämna av mig matpåsen då Trafikledningen ringde att jag måste tillbaka till Västerås.
Det var kaos där då tågen inte gick mellan Västerås och Stockholm.
Folk bokade resa med oss och det var extrabussar inkallade.

Jag gillade inte tanken att behöva rasera min planerade dag men gjorde som de ville.
Satte mig på vändande buss tillbaka till Västerås.
Kände mig stressad då jag inte visste vad min uppgift var, där på plats.

Åt min frukost och drack kaffe.
Skickade med min matpåse med thermosen, till depån med min kollega.
Ringde trafikledningen om instruktioner.
Vilka som var extrabussarna så jag visste vad som kom.

Resenärerna började samlas och jag gav information.
Totalt över 90 resenärer blev lastade i tre bussar.
Allt gick lugnt och samlat till när jag var där.
Kollegorna tacksamma över hjälpen.

Hjälpte Oslobussen och våra Arlandaturer.
Nästa Stockholmstur lastades två bussar med resenärer.

Jag var alldeles för dåligt klädd för att vara ute hela tiden.
På Arlanda kan jag ju gå in men inte i Västerås.
Var igenomfrusen när jobbet var klart och jag kunde åka hem.
Tog bussen hem för att få värme.





Av Sirpa Niva - Fredag 3 nov 08:08

Torsdagen bjöd på inslag av alla de slag.
Med början hemma där jag hostade våldsamt hela morgonen.
Snöt ut en massa otäckheter ur luftvägarna.

Kände mig inte utvilad alls då nattsömnen stördes av hostan.
Packade med mig den mat jag skulle ha under dagen och gick till busshållplatsen.
Steg av och gick till den brandluktande depån.

Lukten låg över området och när jag gick förbi tomten där det bara var utbrända bilvrak och byggnader så visade det sig att det brann på ett par ställen.
Efter nån minut kom en brandbil och människor strömmade till, oroliga och frågande.

Jag startade den buss jag skulle ha, som stod längs gatan och gjorde mig klar för avfärd.
Lite bråttom var det, då jag inte ville bli fast på depån om branden tog fart och det skulle bli avspärrat igen.

Min buss var det angeläget att få till Arlanda då den behövdes för körning till Kalmar.

Rullade iväg och körde i skönt tempo, längs lilla vägen till Arlanda.
Ställde ifrån mig bussen och gick till Terminal 5 och påbörjade min dag som Terminalvärd igen.
Det blev två dagar som föll bort på den posten då jag fanns i Västerås och hjälpte kollegorna där istället, under branden.

Bussar kom in och tömdes och nya fylldes på och for iväg, under hela dagen.
Hann peta i mig kaffe och macka, innan nästa kom.
Hjälpte kunder att inhandla biljetter, hänvisa till dit de skulle.
En man blev så glad över hjälpen han fick att han ville bjuda på kaffe.
Jag avböjde vänligt och sade att jag måste jobba vidare.

Startade om en biljettautomat som lagt ner sig och fick den att fungera igen.
Har nycklar till två av dem.
Väntar på att få flera så jag kan göra något om de är ur funktion.

Dagen gick och det gjorde jag också.
Blev mängder med steg, visade det sig i stegräknaren.

Känner att jag har roligare på jobbet där nu när jag lärt känna Arlandapersonal.
Har någon mer att prata med när jag känner för det.

Satt en stund i det lilla söta Kapellet i tystnad. Tände ett ljus.
Tog foton på de fina blomstergrupper som står lite varstans.
Min egen sambo kom in med en buss som hade 52 resenärer :)
Jättebra!
Då gjorde jag verkligen nytta vid avlastningen.

Andra kollegor från depår längre bort, blev glatt överraskade då jag fanns på plats och hjälpte dem vid av och pålastning.
En hade dessutom bussbyte och var så tacksam över bussen jag levererat så ren och fin.
Jag vill inte lämna ifrån mig annat än städat och fint.
Så vill jag ha det själv.

Åkte med 16 turen från Arlanda hem till Västerås.
Blev mycket hjälpa där då det var äldre resenärer och dessutom en rörelsehindrad.
Kändes bra att finnas där då för dem som behövde hjälp.

Visst blir mina dagar långa när jag tjänstgör på detta vis, men det känns mer värdefullt att hjälpa och stötta kollegor och kunder, än att jag själv stressar fram vid ratten och mår dåligt.

Av Sirpa Niva - Torsdag 2 nov 21:18

Idag hade jag terminalvärdstjänst på Arlanda, hela dagen.
Full fart och mycket resenärer på våra bussar.

Det blev ett gäng steg som hanns med idag :)

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se