Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - Torsdag 12 april 20:21

Chefen ringde två gånger idag och bekräftade att jag är friad från körningen i helgen då jag inte känner mig körduglig.

Yrseln har kommit och gått idag och vid ett tillfälle svartnade det för ögonen.

Var med om en händelse idag som rörde upp så kraftiga känslor att det fick den effekten.

Bloggar mer om det sedan när allt lagt sig tillrätta.
Vi var till Tingsrätten för andra gången i ärendet

Så helgen blir ledig och sedan kan jag jobba måndagen som vanligt med support.

Skönt få det klart så långt.

ANNONS
Av Sirpa Niva - Torsdag 12 april 12:10

När jag är i konstant stress som vägrar ge vika så kan jag inte vara stilla.
Idag har det blivit en massa gjort fast det bara är lunchtid.

Lagat iordning en ordentlig frukost till mig.
Omelett som jag fick tvinga i mig.
Äter LCHF och det krävs då att jag äter.
Funkar inte att svälta sig.

Åt omeletten och kände mig bättre i magen efteråt.
Skurade balkongen från allt trafikdamm som blir därute, då vi bor så nära en tungt trafikerad väg.
Lagade iordning lunchmaten.
Kycklinggryta med fetaost och paprika.

Städade i köket.
Rensade i skåp och skafferi.
Packade ner sådant som skall till husvagnen.
Plockade med lösa papper in i pärmarna de hörde hemma.
Kollade syrrans dödsbos deklaration.
Kräver agering längre fram.

Packade sänglinne och badlakan, handdukar och lite kläder till husvagnen.
Betalade bort räkningen på husvagnens reparation.
Så nu är det fattigt igen.
Men vagnen är redo att tas till Malingsbo 27/4.

Mejlade till chefer med mängder av frågor om mina båda jobb.
Jag står vilsen och rådvill.
Vet inte alls hur jag ska jobba framöver.

Dagen går alltså åt till stress och oro i sinnet, till max.

Så ska det inte vara.

ANNONS
Av Sirpa Niva - Torsdag 12 april 03:55

Vaknade onsdag morgon med känslan av stress i bröstet, igen.
Det börjar bli för mycket på mitt schema igen.
Att jaga på med alla supportärenden, gå på utbildning och dessutom ha körhelg känns övermäktigt för mig.

Utbildningsdagen i Uppsala var bra men dagen blev jättelång.
Var iväg med det i över 12 timmar.
Timmar som jag kände, skulle behövts till Kundsupport.

Satt sedan yr och med tryck över bröstet igen, vid datorn och löste kunders problem.
Tycker om våra kunder och trivs med att tillgodose deras önskemål och hjälpa dem.
Sådant passar jag till.

Men vetskapen att jag inte hinner sköta det på ett tillfredställande sätt, gör mig jättestressad.
Vetskapen att jag kommer att vara borta från dessa påbörjade ärenden i 4 dagar, efter att jag gjort fredagen, gör mig orolig och då blir stresspåslaget triggat igen.

Försöker lugna ner mig och tänka att jag omöjligt kan göra mera än de timmar jag har blivit tilldelad. Ca 60% av min arbetstid.
Resten är busskörning.

Önskan nu vore att få loss mig, tjänsteledig från busskörning, fram till efter semestern, sista augusti.
Men det går inte.
Bättre att hålla mig i båda lägren är tydligen bäst.
Men inte för mig.
Jag pajar ihop snart igen.

Idag Torsdag är jag ledig. Enda dagen denna vecka då jag finns för min dotter i hennes kamp om vårdnaden om sin lilla dotter.
Tingsrätten gäller idag igen, så dagen blir allt annat än ledig och lugn.

Min käresta gick upp 2.30 nu imorse och jag med honom. Vi pratade om hur vårt stessiga liv ser ut och vad vi bör göra för att få en ordning igen.
Han har en anställningsintervju idag som jag hoppas leder till att han kan få ro i en lugnare anställning.
Få jobba den tid på dygnet då han fungerar som människa.
Han ska jobba kväll och natt.
Inte som nu, upp svintidigt och sedan vara på lågvarv hela dagen.
Stressande och frustrerande för honom.

Jag håller tummarna att de kan komma överens om villkoren.
Nu mår han absolut inte bra.

Jag själv tog också ett steg igår och dels blåste av en anställningsintervju på Måndag, då vi känner att det är för långt bort.
Vi behövs hemma för nära och kära.
Flytt är inte genomförbart just nu som livet ser ut.
Kärestans mor så dålig och min dotter behöver mig.

Skrev istället ett mejl till ett annat ställe som känns intressant.
Tankarna går till att göra en radikal förändring efter sommaren.
Använda sommaren till att tänka och planera.

Så får det bli.
Vi måste få ett lugn i arbetslivet.
Nu är det ständig storm och berg o dalbana vilket ger en otrygghet som är fruktansvärt jobbigt.

Att från vecka till annan, inte veta vad jag får eller inte får tid till att jobba med.
Det blir bara en pytt i panna av allt.
Värdelöst för mig som är ordningsmänniska.

Nu har älsklingen börjat sin arbetsdag, genomtrött och håglös.
Jag ska försöka sova nån timme till.

Tingsrätten idag, kundsupport imorgon.
Lördag och söndag, jättetunga busskörningspass.
Lördag 8.00- 20.15 sedan söndag 5.40- 14.40
Måndagen ledig och sedan körningar framöver enligt schemat.
Inget annat är inlagt på mig, så det känns väldigt underligt.



Av Sirpa Niva - Onsdag 11 april 06:37

Tisdag morgon var det väckning för oss båda, trots att sambon var ledig.
Vi klev ur sängen vid 5 tiden och sambon körde mig till Enköping så jag kunde ta 6.23 bussen till Uppsala.

Han ville skjutsa mig hela vägen men jag tyckte det var onödigt.
Väntade in UL buss 804 som kom med en jätterar förare vid ratten.

Den bussen gick ända ut till depå Fyrislund i Uppsala. Jag njöt av att inte behöva köra själv.
Var framme 7.25
Gick in och hälsade och försåg mig med färskt kaffe.

Ykb utbildning. Block 1.
Väldigt intressant med dess innehåll.

Bra upplägg med mycket bra ledare.
Fint flyt med lagom raster inbakade.

Jag har själv lite svårt att sitta stilla så långa tider.
Lunch med kycklingsallad.
Jag hade med lite salami och ost som extra då jag inte åt pastan.

Var ut och andades frisk luft då också.
Ringde till Svea Inkasso och kom överens med handläggaren om en plan.
Syrran får igen en slant på skatten så då lägger jag in en summa av den.
Känns så gnidet det hela.
Hade hellre givit den pengen till bättre behövande än Inkasso.

Skönt få bort samtalet. De verkade förstå situationen och det är bra.
Ordnar detta sedan när det är aktuellt

Vad jag önskar att allt vore klart.
Syrran har fått ut 29.000 förra året i sjukbidrag och den dras det 11.000 i skatt.
Vilket land vi lever i?
Inte ens de sjuka får vara utan den höga skatt.
Nu dessutom bortgången och den gnidna processen bara fortsätter.
Allt som bara går, sugs ut ur människan.

Jag skäms över vårt land och det vi står för.

Eftermiddagen gick ganska trögt trots att utbildningen var intressant.
Hot och våld i arbetet.
Nu har ju inte vi på Swebus såna problem men det vände sig ju mera till Nobinaförarna, detta Ykb.
Vi fick vara med lite på sidan av då vi är Nobinas Fula Ankunge.

Fick åka till Enköping med en kollega på Nobina.
Jättesnällt och vi hade en trevlig prattimme som gick jättefort.

Sambon hämtade mig från Enköping.
Han var nyklippt och så fin, min egen goding.
Vad jag älskar denna man.
Jag är så lycklig att vi är ett team som fungerar så bra.
Trots att det stormar ikring oss så står vi stabila i vårt, med varandra.

Vi åkte och tog oss kaffe på Max. Han var sugen på en Shake.
Satt och bara njöt av ledighet tillsammans en stund.

Åkte sedan och tvättade våran Elsa på Circle K. Kostade inget då jag hade så mycket bonus.

Hem och kväller snart.
Lång, bra dag med fint avslut.
Hade en hel del som behövde göras hemma men struntade i det, kommer nya dagar.
Var jättetrött.

Av Sirpa Niva - Måndag 9 april 20:54

Min lillasyster gick bort i cancer endast 53 år gammal för snart 1 år sedan.

Bouppteckningen är klar sedan årsskiftet och de medel som fanns att tillgå, räckte inte ens till de räkningar som fanns kvar.

Redan från början då jag tog hand om dödsboet så ringde jag till fodringsägarna och förklarade läget.
Några räkningar skulle skrivas av då inga betalmedel fanns.

När kontona var tomma och avslutade, började det komma nya inkassokrav och hot om kronofogden och hela paketet.

Region Västmanland kräver in pengar från ett dödsbo som är tomt.
Jag förstår inte vad dessa individer vill.
Vad tror de sig kunna suga ut när medlen är slut. De räckte ju inte ens till allt som låg.

Nu kom ett brev till från dem, trots att jag ringde och berättade som det var att allt är avslutat.
De menar på att de granskat bouuppteckningen och det skall finnas några kronor att suga ur.

Jag tom betalade själv in en kvarskatt som min döda syster fått på 102 kronor så det inte blev någon skuld där. Tom den summan krävdes in från en död människa.

Min syster ägde ingenting. Hade varit sjuk i nästan hela sitt vuxna liv.
Bodde på gruppboende sista åren med dygnetrunthjälp.

Hon somnade in i cancer efter fruktansvärda veckor, på Paleativa boendet på Gryta.

Vad är det som gör att det måste vara så in i sista blodsdroppen gnidet att suga ur allt som går ur ett dödsbo?
Jag förstår inte.

Det finns ingenting kvar annat än en pärm full med papper från den jobbiga tid som var.
Tid att sörja en anhörig ges inte i vårt samhälle.

Imorgon väntar ett samtal till Svea Inkasso igen då jag måste lyssna av hur de tänkt sig att vi skall kunna få fram pengar från en död människa.

Var är all värdighet.
Som om det inte räcker med allt jag kämpat med för att komma såhär långt.

Jag blir både ledsen och uppgiven.




Av Sirpa Niva - Söndag 8 april 21:10

Imorse vid 3.40 tiden gick jag upp för att köra kärestan till jobbet som började 4.27
Kom hem och lade mig att sova vidare.
Gick alldeles utmärkt då jag var så trött.

Vaknade vid 8 tiden och kände mig trött och matt. På med kaffe och värmde på omelett från dagen innan.
Fick nya krafter snart.
Lillan åt sin frukost vid tv:ns morgonbarnprogram.

Sedan klädde vi oss. Gick ner i källaren och bar fram sånt vi skulle ha med till husvagnen.
Hämtade bilen och lastade in.
Det blev ganska fullt.


For sedan till Etuna, där vår husvagn stod parkerad efter att den fått en ny pump.
Startade igång värmen direkt och det gick snabbt att få bra värme.
Riktigt bra pump.

Lillan och kusinen var inne och lekte i vagnen. De trivs båda så oerhört bra i vår vagn.

Jag ägnade tiden till att plocka in de grejer vi haft med oss till vagnen.
Köksutrustning, sängkläder ja allt möjligt som hör till vagnen.
Jag tömmer alltid vagnen helt till vinterförvaringen.

Vi grillade korv och åt en god lunch.
Även min äldsta dotter.
Fortsatte jobba i vagnen.
Åkte till Caravan och handlade matta, tältpinnar, sanervätska, toapapper och leksaker åt småttingarna, för ett presentkort jag fick förra året av min svärson.

Kusinerna överlyckliga när jag gav dem varsin Volvo med husvagn.
Bådas mammor kör ju röd volvo.

Lillans mamma kom dit och vi fikade.
Senare vid 17 tiden styrde jag hemåt.
Vi hade tidigare hälsat på deras lilla nya kyckling.
Så liten och söt. Jag fick hålla i den lilla krabaten jag med.
Har aldrig haft en så liten kyckling i handen.
Helt bedårande liten sötnäbb.

Ringde mamma från bilen, med hedset på förstås. Ringde upp innan jag rullade iväg bilen.
Körde lilla Rytternevägen hem då jag helst undviker de stressande stora vägarna.

Hämtade Apoteagrejer innan urlastning av tomma kartonger hemma.
Parkerade bilen, bar ner kartongerna i källaren och kom hem till en trött sambo.

Tog en dusch genast. Kände mig så skitig efter dagens bärande, plockande och stökandet i vagnen.
Fixade mat. Stekte på vitkål i smör och åt ost till. Fick duga då jag var så trött.
Körde disk.

Vi gjorde kväller tidigt.
Sambon måste upp 2.15 för sitt sista morronskift för denna gång.
Han fungerar inte slm människa med dessa tidiga pass.
Hela dagen är förstörd.

Av Sirpa Niva - Lördag 7 april 20:46

Vi var och tittade på ett hus som var för uthyrning, utanför Uppsala.
Kärestan jobbade så jag och min yngsta dotter, lilla barnbarnet och en god vän till min dotter åkte dit.

Låg i ett jättemysigt område utanför stan men herrejösses så det såg ut med boendet, gården den låg på och ikringliggande byggnader. Gammalt, slitet, fullt med bråte överallt.
Straxt utanför huset gick boskap i en lerig hage.

Själva huset hade satt sig så allting lutade.
Ofräscht, gamla vridna och flagnade tapeter, små läskiga skrymslen och vrån.
Då hade vi bara kommit upp till övervåningen längs en sliten trätrappa.
Gårdsuppfarten lerig, isig och jätteotäck.

Vi tackade för oss och gick innan det ens var dags för undervåningen.
Såg en skymt och det räckte.
Detta skulle hyresvärden ha 13.600:- i månaden för.

De lever i en helt egen värld. Visst huset låg på landet men jag vill inte ha en lerig hage bredvid med sommarens alla flugor samlade.
Inget för oss. Så vi får leta vidare.

Åkte in till Uppsala och handlade lite på Willys. Vi bestämde att lillan följer med hem och sover över.
För att vi imorgon åker till husvagnen med bilen full av saker att lasta in.

Sedan grilla där och bara trivas.

Av Sirpa Niva - Lördag 7 april 08:47

Imorse när jag vaknade så kändes det som att jag hade ett järnspett längs höftena och ner över rumpan.
Det gjorde jätteont i magen när jag böjde mig ner.
Som att någonting tog emot och det rejält.

Försökte gå på toa men det var tvärstopp.
Gjorde bara fruktansvärt ont och det kändes som jag skulle sprängas.

Kände mig illamående och skulle behövt äta frukost.

Jag går ju sedan en vecka tillbaks på LCHF kost.
Det går jättebra och jag mår toppen av det.
Svullnaden i kroppen har gått ner och jag känner mig piggare.
Magen är lugn och tyst.
Jag är ordentligt och det känns toppen.
Jag som lärts upp att om man ska gå ner i vikt och få ordning på allt så gäller det att inte äta.
Så få kalorier som möjligt.
Fett var absolut tabu.

Nu är det helt annorlunda.
Jag äter goda omeletter, kött, korv med hög kötthalt, massor med grönsaker, ostar, grädde i kaffet och kokosolja med sked in i munnen direkt. Steket i extrasaltat smör vad jag än tillagar.
Går aldrig hungrig.
Det är ju fenomenalt.

Vikten har redan börjat röra sig nedåt.
Sakta men säkert.
Jag dricker mycket vatten men kanske inte tillräckligt då denna känsla kom.

Jag var helt förstoppad imorse.
Det som fanns att göra var att från vårt hemapotek, ta fram en sån där läskig tub.
Microlax



Trycka ur den och sedan bara vänta.

Frukostomeletten stod på spisen, färdig och ätklar. Hungern saknades fast jag varit uppe i 4 timmar redan.
Rådgjorde med min dotter som är expert på LCHF och hon vill att jag dricker mera vatten och tar mera kokosolja, så smörjningen kommer igång i tarmen.

Väntade i 15 minuter och sedan var det bara att sätta sig och lida en stund.
Lättnaden efteråt var helt obeskrivlig.
Kändes som jag fått ut ett järnspett ur mitt innandöme.
Kunde gå, böja mig och röra mig obehindrat igen.

Unnade mig en lång varm dusch när allt var klart.

Pjuh vilken pärs!

Sitter nu och njuter av att äta mig goda omelett med ost och zuccuni.
Lite extra saltat och ett stort vattenglas bredvid.
Tog en rejäl sked kokosolja innan maten.

Nu borde jag få detta att fungera som det ska.
Jag misstänker att kroppen gärna behöll innehållet i tarmen så länge det gick och letade socker/kolhydrater, som den nu inte får.
Den tvingas till att använda fettet i kroppens depåer för att fixa överlevnad.

Intet ont som inte för nåt gott med sig.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4
5
6
7 8
9
10
11 12 13 14 15
16 17 18 19
20
21 22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se