Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - Lördag 31 mars 22:07

Mitt barnbarn J är en söt, klok och varmhjärtad djurvän, som alla djuren älskar högt.

Hon förstår vad djuren förmedlar till oss människor och berättar det för oss.
Hennes förmåga att med själen kommunicera med djuren är så faschinerande.

Mitt älskade barnbarn.
Som redan fått lov att genomgå mycket otäckheter i sitt unga liv.
Som bevittnat våld inom familjen. Sparkar mot hennes älskade djur.
Varit utsatt för hot och kränkande behandling av sin egen far.
Idag lever hon i stor rädsla över att måst träffa sin far som hon inte vill se.

Idag var hon med när en av hennes älskade bassethundar gick över Regnbågsbron.
Hon förstår så mycket min lilla tösabit.
Tar in verkligheten och lever i den

Hon är en så klok liten, helt underbar tjej som jag älskar högt.

Min lilla tjej.

ANNONS
Av Sirpa Niva - Lördag 31 mars 19:18

Imorse när sambon och jag åt frukost, fick jag ett meddelande.
Det var min dotter som skrev frågan om jag ville ta farväl av Lilly.

Ringde henne direkt och möttes av hennes förtvivlade gråt.
Lilly var nu helt blind.
Det kvarvarande ögat hade drabbats av Glaucomen och det fanns ingen återvändo.

Lillys öga var sprängd redan och det fanns en väg att gå.
Över Regnbågsbron, så snart som möjligt så hon slapp ifrån smärtan.

Jag slängde mig i kläderna, ut till bilen och iväg.
Strömsholm lät veta att Lilly kunde komma direkt.
Vi åkte dit och fick genast ett rum.

Bäddade ner Lilly och min dotter på golvet för att få ett nära avslut.
Ett sista farväl.
Vi ville få det gjort så snart som möjligt så hon slapp lida.

Underbar personal som tog hand om allt.
Stilla fick hon somna in i sin älskade mattes famn.
Med sin mormor och lillmatte bredvid.

Vi blev kvar hos henne tills själen lämnade rummet och kvar blev bara hennes kropp.

Om några veckor kommer Lilly hem igen i en vacker urna.

Sov gott mormors Lillygumma.

ANNONS
Av Sirpa Niva - Lördag 31 mars 06:25

I Torsdags när jag jobbade för fullt på Arlanda, såg jag att någon hade försökt ringa mig på privata mobilen.
Ett nummer som inte gick att ringa tillbaka på.
Tänkte inget mera på det utan jobbade vidare för fullt.

Ett par timmar senare ringde det på nytt, när jag hade en stund över mellan två bussar och var på väg för att sätta mig en stund.

Hörde först inte vem det var av allt oväsen runt mig.
Sedan hörde jag en glad röst som presenterade sig som min hjärtläkare.
Överläkare Charlotte Hammar.
Genast började hon berätta om mina tester som gjordes, av hjärta och lungor.

Allt ser hur bra ut som helst och värdena från testcyklingen var bra.
Finns ingenting som tyder på att jag inte skulle kunna fortsätta min normala träning.
Allt såg bättre ut en gränsvärdena för min ålder och med den klaff som inte riktigt håller tätt.

Hon sade att det syntes att jag var bra tränad i grunden och hjärtat starkt.
Lungkapaciteten jättebra.
Volymen bra och allt fungerade helt normalt.

Det var den absolut bästa Påskgåva jag kunde få.
Veta att min hälsa är helt ok och att jag kan fortsätta träna som jag alltid gjort.

Det som sänkte mig så totalt var ingenting annat än stress.
Alldeles för mycket stress under lång lång tid och på det influensa och förkylningar som knockade mig totalt.

Så nu är det såhär:

Stress är över för min del!
Jag vill leva ett för mig normalt liv, med träning inbakat som en normalt inslag.
Finns inte den tiden så är det dags att byta arbete.

Busskörningen med den stress och hets som råder idag, släpper jag inte in igen.

Min kropp klarar inte av det mera.
Ska jag leva ett värdigt liv så är stress uteslutet.
Helt bannlyst!

Efter samtalet kände jag mig så lättad och glad.
Oron över att hjärta och lungor inte var friska, var som bortblåst.
Jag kan träna normalt.
Har ju dragit igång den redan där på Arlanda

Alla dessa hemska symptom jag bar på i många månader berodde på stress.
Kroppens varningssystem var påkopplad dygnet runt.
Mina organ var laddade för flykt hela tiden och vilade inte alls.
Återhämtning existerade inte.

Tack Charlotte för den fina gåvan du gav mig lagom till Påsk.

Av Sirpa Niva - Fredag 30 mars 19:31

Det har varit intressanta, hektiska, roliga och långa dagar på Arlanda. Med 14-15 tusen steg i benen varje dag.
Med total medvetslöshet på nätterna. Jag stupade isäng om kvällarna och var igång tidigt med jobbet på morgonen.

Så detta om ett lyxigt boende på hotellet som jag fått kastat i ansiktet av några kollegor, stämmer ju inte riktigt.
Jag har inte haft tid eller ork att använda mig av någonting av det hotellet erbjöd.
Det var inte därför jag bodde där, för att ha något lyxliv.

Åt knappt ens frukost första morgonen då jag mådde illa efter föregående dagens ansträngning.

Jag är så tacksam och lycklig över att ha fått dra mig tillbaka i stillhet efter 10 timmars arbetsdagar, i ett rent, tyst rum med en egen vattenkokare så jag kunnat ordna kaffe åt mig, efter dusch.

Jag har inte orkat göra något annat än bara duscha, se kort stund på tv och sedan jag jag slocknat som ett ljus, redan efter 20 tiden båda kvällarna.

Hade jag måst åka hem varje kväll till Västerås så har mina arbetsdagar varit ohållbara.
Jag ville finnas tillgänglig från morgon till tidig kväll för våra kunder och mina kollegor.

Nu är de tre dagarna över och jag är hemma igen hos min älskade sambo.
Vi har haft mängder att prata om sedan jag lämnade hemmet i Onsdags morse.
Jag hann bara sätta mig på bussen då han lät meddela att hans far somnat in.

Vi gjorde valet att jag sköter jobbet och han tar hand om sin släkt.
Jag har ju inte kommit in i den alls under tid vi varit tillsammans.
Men det var jobbigt att inte finnas hemma för min kära.
Vi rodde hem denna lösning som vi tog och jag är glad att vara hemma.
Se att han mår bra.

Tryggt och skönt med hemmets egna rutiner. Våra soffhörnor och goda samtal och galna ideer.


Jag skötte mitt arbete och jag hoppas att min arbetsgivare är belåten med resultatet.

Jag gav verkligen allt jag hade.
Vi gav allt, trots att livet var kaotiskt.

Det kallas lojalitet

Av Sirpa Niva - Fredag 30 mars 16:22

Vi har stilrena snygga bussar

Av Sirpa Niva - Fredag 30 mars 04:31

Skärtorsdag på Arlanda.

Jag hade väntat mig flera kvastkärringar här denna Skärtorsdag, men de uteblev.
Den enda som fanns var jag själv Swebushäxan utan kvast, som ilade omkring bland terminaler, bussar och resenärer i mängder.

Dagen började väldigt tidigt för mig.
Lade mig så tidigt onsdag kväll, efter den första långa dagen här.
Fylld av arbete, glädje och mycket folk.
När kvällen kom så stupade jag isäng.

Vaknade redan 3 och hjärnan spann igång.
Jobbade med att sammanställa en arbetsordning för de dagar jag är här.
Det blev många turer att passa.
Gjorde mig sedan klar för att äta frukost innan första urlastningen 6.30 på Terminal 5.

Hade dålig aptit så det blev inte mycket frulle. Kände mig lite illamående, så det var skönt att komma ut i friska luften efter det.
Gick runt lite och andades, tog foton, njöt av den vackra soluppgången.

Mornarna för mig är den stund jag mår som bäst. Innan allt stress och hets drar igång.
När allt vaknar stilla och kommer sakta igång.
Då njuter jag.

Sedan kom min första buss och arbetsdagen var igång.
Hängde med den runt och städade ur bussen, hjälpte föraren skylta om och visa vårt system.
Han hörde hemma på ett annat bolag.

Gick åter till rummet och klädde mig varmare. Det var -10 och kölden bet i mig.
Tjockare byxor på men valde ha min tunnare jacka som är smidigare att jobba i.

För jobba blev det. Buss urlastad, nästa in med resenärer och bagage. Frågor från många håll, glädje, trötta resenärer efter långa resor.
Jag fanns för allt och alla, timme efter timme.
Jobbade ihärdigt på och stundtals hann jag nätt och jämt mellan bussarna, som kom och gick.

Matrast på 40 minter hann jag med.
Kycklingmacka och kaffe fick bli lunchen.
Hann luta mig en kort stund på rummet innan nästa buss skulle lastas.
Mycket människor i rörelse överallt.
Stressade, med tunnelseende.
Vissa arga, irriterade och utåtagerande verbalt.
Det var bara att ta dem med ro och förståelse.

Jag var ju Swebus ansikte utåt och den som var närmast kunden i stunden.
Avlastade föraren från dessa verbala uttalanden. Deras kraft behövdes till körning och den täta trafiken överallt.
Jag fick ta allt.
Även missnöjet från andra bolags kunder.
Då de inte hann med sin buss.

Jag stod ju tillgänglig :)
Hänvisade dessa kunder vidare till den hjälp de kunde få hos sin researrangör.
Pjuh!
Fullt upp hela dagen, till 17 tiden på eftermiddagen.

Då drog jag mig tillbaka.
Dagens arbete var över och jag helt slut.

Köpte mig en Vildsvinskorv med stark senap och drog mig till rummet.
Kroppen värkte efter allt jobb denna dag.
Fötterna helt slut.

Finns lite mera att skriva om denna dag men det tar jag i nästa inlägg.

Både glada och tråkiga händelser och besked, som följde med denna Skärtorsdag.

Inget Blåkulla blev det.
Somnade redan vid 20 tiden

Av Sirpa Niva - Torsdag 29 mars 05:21

Detta är verkligen ett bra hotell.
Tyst och fridfullt även fast det säkert bor mängder med folk här nu inför Påskresor.

Jag har fått i mig ett par koppar kaffe redan och jobbat nån timme, här i bädden.
Har gått igenom alla turer som kommer eller avgår härifrån Arlanda.

Kom upp i 39 turer som jag kommer att jobba med dessa två dagar som är kvar nu.
Tittar lite på behovet och styr arbetstiden därefter.
Tidigaste jag börjar passa turer är 6.30 och den senaste 20.00 ikväll, efter behov givetvis.
Har ju med plattan så jag kan se varje tur och mängden resenärer.

Jag är ju kontrollfreak så det är en sammanställning av allt jag knåpat ihop och jobbar efter.
Vissa tider far jag omkring som ett torrt skinn mellan av och pålastning.

Pålastning är alltid viktigast.
Finnas för kunderna och synas ordentligt så det skapar trygghet.
Hjälpa kollegan med luckor, information och bagagestuvning.
Samarbete ger ett fint flyt.

Jag gillar sånt jobb.
Full fart i en bra struktur där allt kan hända :)

Straxt är det dags för frukost som börjar serveras 5.30
Jag har ju varit vaken 2,5 timmar redan och är nu hungrig.

Saknar min älskade därhemma som jag vet har det jobbigt just nu i det som råder efter hans pappas bortgång.
Många knutar som skall lösas och den egna känslan bearbetas.

Blir bra att komma hem till honom imorgon.
Känns lite knepigt att inte kunna hjälpa och stötta annat än i telefon.
Valet är så i nuläget och det lever vi i.

Av Sirpa Niva - Onsdag 28 mars 19:54

Inför kommande träning, en morot.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4
5
6
7 8
9
10
11 12 13 14 15
16 17 18 19
20
21 22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se