Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - Lördag 26 aug 08:27

Vaknade imorse och hade ingen som helst aning om vad klockan var.
Somnade vid 21.30 tiden igår efter att jag tittat på tv, ätit lite extra, bloggat och bara slappat i sängen.
Så skönt med den varma, goa, trygga husvagnen som jag trivs så att boa i.

Var fruktansvärt trött och ledsen i själen över att jag återigen tillät jobbstressen klippa min ork, glädje och hopp över att det kanske ändå ordnar sig.

Det är nog bara att inse, att min tid på nuvarande arbetsplats börjar vara över.
Jag vill inte arbeta under den press som råder.
Jag klarar det helt enkelt inte, utan att gå sönder inombords.

Älskar ju när det är fart och fläkt, mycket folk och jag verkligen får bjuda på det lilla extra.
Då jobbar jag som bäst, då trivs jag och känner att jag uträttar något.

Mina resenärer kommer så ofta fram till mig, tackar, klappar om mig, kramar och berättar hur trygga de känt sig, hur härligt det varit att åka med mig, så mjuk körning och sådan glädje och munterhet i min nogranna information över microfonen.

Jag har fått visitkort stuckna i mina händer av resenärer som vill ha mig som anställd/kollega i deras branch.
Fått höra att jag borde jobba med radio med min röst och gnista....


Men när det blir som nu, en enda jakt på sekunder för att hinna med tidtabellen så känns allt förgäves.

Varför bränna ut min arbetsglädje, servicekunnighet och viljan att hjälpa/stödja och inge trygghet, på något som bara bryter ner mig.

Orkar inte längre bära ansvaret över människors väl och ve när inte jag får de verktyg som behövs för att utföra ett bra arbete.

Som jag jobbade igår....
Håglös, utan glädje och bara gjorde det som jag måste, det kändes så totalt fel för mig som person.
Jag är ingen robot som är inställd på att göra mitt arbete inom tidspress och heller inte gjord av is där skäll, klagomål och resenärers frustration bara rinner av.
Jag förstår deras läge... Vem ska de skälla på om inte mig som är närmast.
Det blir ju mitt fel att inte tiderna håller och förseningar är ett faktum

Jag vill hjälpa!
Ge mitt allt för att resenären skall känna sig trygg.
Jag vill hinna och orka vara genomtrevlig, glad och positiv. Jag Är en sådan personlighet!
Ett varumärke för min egen arbetsplats.

Resenären skall minnas oss, min buss och resan med mig vid ratten, som någonting trevligt.
En upplevelse som de vill ha med sig och veta att oss kan de lita på.

Jag presenterar mig alltid i microfonen då jag ger den fullständiga information som resenären behöver.
Både på svenska och engelska och tom finska :) om jag har flera finska resenärer.
Det ger en trygghet och en känsla av att ha en betydelse hos resenären.

Visste jag att denna bransch ännu är mitt fortsatta liv så skulle jag vilja lära mig detta även på arabiska och spanska.
Allt för att hjälpa och visa att vi bryr oss om resenärens behov i den stund denne reser med oss.

Men som det är nu.
Den känsla jag har inombords är stress.
Jag måste jaga på resenärerna vid lastning av bagage, betalning, visering och ombordstigning, för jag vet att tid inte finns till någonting.
Jag mår skit själv just då!!
Alla är individer med olika förmågor.
Vi arbetar med så många olika kulturer och språk och detta kräver extra omsorg och tid.

Jag vill inte vara en stressad, hård och bestämd bitch vid ratten.

Denna stress tar jag sedan med mig ut i trafiken där jakten på sekunder fortsätter.
Inget får komma i vägen för då förlorar jag tid.
Vid mitt slutmål står en väntande kollega med sin buss och känner samma stress.
Denne har sina tider att passa och jag bara måste komma i vettig tid för anslutningen så det inte drabbar nästa linjesträckning.

Sitter som en spänd fiolsträng vid ratten fast jag vet att bussen inte går fortare för det, eller att hindret framför försvinner.
Men jag gör det ändå, omedvetet och det gör så ont i kroppen efteråt.

I förrgår blev jag riktigt orolig då jag fick en elefant sittande över bröstkorgen.
Hade hög puls, svårt att andas och det strålade en brännande smärta från bröstet, längs med halsen och låg där som ett smärtande spännband.
Det ringde i mina öron, kändes som kolsyrebubblor i fingrar och fötter.
Jag svettades och mådde illa....

Det var då tårarna trängde fram i mina ögon, där bakom solglasögonen.
Det gjorde så ont och jag blev riktigt rädd....

Jag hade en tid att passa.
Redan 12 minuter försenad, anslutning väntade i Västerås och en kollega skulle ha bussen av mig, renstädad och körd till depån.
Jag visste redan att inget skulle funka.... Allt skulle bli vidare försenat och många skulle drabbas.
Både kollegor och resenärer.

Jag hade precis blivit utskälld av en avstigande resenär i Enköping som skulle med ett tåg vidare därifrån.....
Han uttalade kraftuttryck som jag inte ens vill skriva ner här.

Mitt värde i jobbet var lika med en koblaffa i en hage.
Det var känslan i min bröstkorg.
Jag hade gjort allt jag kunde med de tider och verktyg jag har att tillgå och det räckte inte, hur jag än bar mig åt...

Det var då ute på E18 som elefanten tyckte att det var läge att sätta sig på min bröstkorg.

Det är detta jag nu håller på att sonderar här i husvagnen, vad detta otäcka var för något.
Vill jag vara kvar i detta?
Om inte....
Vem vill ha en glaskit som bjussar på sig hos sig som företag, utan att köra slut på mig.

Min arbetsglädje vill jag inte vara utan för så går jag sönder i själen....

Vart tog vettet vägen i vår branch??
Är livet bara en jakt på pengar och tid??

Vill våra resenärer ha det såhär verkligen...
Ha en förare i ständig stress...

Jag hoppas att någon med liknande känslor läser detta inlägg för jag vill så gärna veta om det är mig det är fel på eller.....

Dela detta gärna om du tycker det är värt en eftertanke.

Funderar själv vidare här i husvagnen över mitt läge sålänge

Jag älskar att arbeta som bussförare och vill helst inte lämna branchen.

Jag Är en toppenbra förare.
Men också en människa med själ och hjärta

ANNONS
Av Sirpa Niva - Fredag 25 aug 20:15

Har ikväll givit min kropp lite extra energi.
Tänkte att det imorgon blir mera tryck i benen då jag tänkte ge mig ut på en rejäl powerwalk innan bad i sjön.

Såg att det skulle bli bättre väder imorgon.

Tror att jag fått i mig kanske 400-500 kalorier extra idag, mot den snålkost jag unnat mig de senaste två veckorna.

Totalt alltså 1000 kalorier idag.
Har ju inte tränat alls utan bara jobbat och levt.

ANNONS
Av Sirpa Niva - Fredag 25 aug 20:09

Denna helg verkar det bli välfyllt på campingen.
Det har kommit in vagnar och husbilar i timmar nu.

Jag blev varse om att jag nog tränat lite för mycket senaste veckorna :)

Kom hit till campingen och skulle öppna bommen med nyckelkortet.
Det ville sig inte alls, utan en förare till en bil bakom mig kom fram och öppnade med sitt kort.

Jag tänkte att det är slut på datumet på kortet och ville fixa det direkt i receptionen.
Terje som äger campingen bara ruskade på huvudet och smålog lite när jag höll fram kortet....
Det var kortet till gymet jag hade visat upp för kortläsaren vid bommen :)

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta:)

Det var tydligen inte första gången detta gjordes.
Så mycket kort till allting nuförtiden.

Terje sålde mig ett tillfälligt kort så jag kan duscha imorgon.
Kan sedan lämna den åter och få tillbaks pengarna.
Bra det gick att lösa då mitt kort ligger kvar hemma i Västerås.

Av Sirpa Niva - Fredag 25 aug 16:54

Har nu landat ute vid husvagnen efter en arbetsdag som började tidigt.
Gick upp 3.30

Körde mina två vändor till och från Arlanda.
Gjorde det jag måste och tog det bara lugnt sedan.

Gårdagen vill jag inte ens skriva om.
Den var så vidrigt stressig på jobbet att jag satt med förtvivlans tårar i ögonen och en elefant över bröstkorgen, sista turen från flyget.
Sen, utskälld, idiotförklarad och mer därtill.
Min själ fick nog... Med ränta!
Mådde riktigt dåligt....

Därför fick denna dag passera helt neutral.
Inga glada leenden från Fröken Niva.
Den hade fryst inne.....
Skötte mitt jobb till punkt och pricka, utan någon glädje alls.

Slutade på depån med bussen.
Hade med bilen idag då jag skulle iväg direkt.
Åkte och handlade på Coop.
Köpte Köttsoppa på burk.

Åkte hem och packade det lilla som skulle med. Vattna blommorna. Kasta soporna och åkte sedan till husvagnen vid Herrfallet.
Så grymt trött!

Bytte om genast.
Satte på kaffe, värmde köttsoppan och ligger nu mätt och nöjd vid tv:n

Det blir vila resten av dagen.

Av Sirpa Niva - Torsdag 24 aug 04:59

Börjar denna Torsdagsmorgon med att dricka min kopp kaffe och chokladshake i lugn och ro vid köksbordet.

Gårdagen blev aktivitetsfylld och det förvånar mig själv hur mycket jag ändå fixar med så litet energinintag.

Gick upp 3.15 igår och jobbade hela dagen utan problem.
Mycket resenärer och full fart och det gick bra, ingen energitapp någonstans.

Planeraren ringde och chefen frågade om jag kunde jobba Lördag och det vill/orkar jag inte.
Skall ju redan imorgon, efter jobbet till husvagnen och börja ta ned vindskydd och annat.
Det måste göras noga och allt skall vara torrt.

Nästa helg är jag hundvakt åt min dotter så så hinner jag inte.
Det behöver göras nu, för det kommer en intensiv jobbperiod snart med ytterst lite ledighet.
Måste dessutom få vila och träna i lugn och ro.
Det får räcka med att jobba 100%

Igår efter jobbet trampade jag hem direkt.
Yngsta dotter med familj kom på besök och vi tog en fika innan sambon och jag for ut till Björnön för träning och bad.

Snart har jag haft facebook nedstängd i två veckor och det känns jätteskönt.
Min tillvaro har på något vis blivit lugnare.
Behöver inte det ständiga flödet av allt elände runt om i världen som kommer rullande framför ögonen på det forumet.

Livet finns så nära inpå mig ändå.
Med alla dessa människor jag möter på mina turer, från allla håll i världen.
Olika kulturer, livsåskådningar och åsikter.
Det är ständigt full fart och det räcker.

När/om jag går in på fb igen efter den månad jag sagt, så kommer jag göra en urrensning bland dem jag har som vänner där.
Vissa får vara kvar men jag väljer bort deras flöde.
Tar in dem som har liknande intressen som jag själv bara, det får räcka.

Hjärnan måste få vila.

Kanske gör mitt bloggande intensivare istället för det ger mig själv så himla mycket mera.
Vi får se hur jag bestämmer :)

Min stränga diet och träning går jättebra och jag känner mig fräschare i kroppen än på väldigt länge.
Sockersuget försvann redan efter några dagar och den saknar jag inte.

Livsgnistan har tänts och varje dag känns som ett steg i en nystart som jag behöver efter allt kämpigt som varit.
Livet liksom landar och jag får tid att andas, reflektera över tillvaron och leva lugnare.

Träning är ett måste i mitt liv.
Utan den mår min kropp och själ jättedåligt, det är bara att inse fakta.
Träning har blivit en naturlig del igen av min vardag, inte en plåga eller ett ok.

Nu är det dags för cykeltur till jobbet igen och efter arbetsdagen som slutar 14.40 gäller gymet och ett grymt pass Crosstrainer
:)

Av Sirpa Niva - Onsdag 23 aug 19:23

Idag fick gymet vara.
Sambon och jag åkte ut till Björnöhalsen och gick raskt 6 km spåret.
Helt underbart väder och det var inte många själar därute.
Helt vinstilla och rofyllt.

Älskar de sugande backarna i spåret.

När vi gått klart åkte vi till klipporna och jag fick mitt efterlängtade bad och kort simtur.
Rejäl algblomning men det gjorde inget.
For hem direkt till duschen

Av Sirpa Niva - Onsdag 23 aug 03:48

Natten till tisdag sov jag inte många timmar.
Det tog jag igen nu inatt med att sova tungt och vaknade med lika tungt huvud.

Det tar på krafterna med att hålla igen kaloriintaget till det minimala som jag gör och i detta leva normalt, jobba, träna rejält.
Kroppen är just nu, här vid köksbordet, på onsdagsmorgonen klockan 3.40, väldigt trött.

Ger den kaffe och en chokladshake av den nya sort som kom från Apotea igår.
Den är mild och fin.
Behöver energin för att komma igång med dagen.

Sitter straxt på cykeln, trampandes till jobbet.
Ännu en dag fylld av stress kan jag tänka mig.
Gårdagens pass på det nya schemat var det ingen förbättring på iallafall.
Lika tajt om tid och inte en minut över på Arlanda.

Detta känns inte hoppfullt.
Hur ska vi klara vintern på dessa körtider??

Har ångest över bara tanken.

Det är många resenärer som åker med oss just nu.
Igår gick jag 10 minuter försenad från Västerås med första turen till Arlanda.
Med 37 resenärer.
Fler väntade i Enköping.
Tiderna vi har är inte gjorda för att ha resenärer....

Stress, hög puls och ett enda jagande längs vägarna hela tiden bryter sakta ner mig.
Framförallt viljan att jobba kvar....

Av Sirpa Niva - Tisdag 22 aug 18:44

Jag lever ju på lågkaloridiet nu och är less på alla de söta drycker och bars som finns.

Beställde hem lite annat från Apotea och det var en bra ide.

Imorgon kommer jag att bara äta matsopporna och hoppa över det söta helt.

Idag har jag fått i mig tillräckligt.
En bar, två naturdiet Caffe latte drycker.
En sparrissoppa och en burk tonfisk med olja.

Det räcker för idag trots att jag körde ett tufft pass på gymet.

Landar nog på ca 700 kalorier in och mycket mycket mera ut :)
Känns riktigt bra.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5
6
7 8 9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se