Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - Tisdag 15 jan 05:32

Att stå vid ett vägskäl plötsligt och utan förvarning kan tyckas lite skrämmande för många.
För mig blev det väldigt hastigt att ta nästa steg, nästa vägval för att hitta någon form av balans i det som över en natt rubbades.

Jag var beredd att kämpa i det vi stod mitt i.
Men i detta var jag inte välkommen.

Det tog någon vecka för mig att inse det faktiska, att det nog inte ens var menat att bli vi två.
Så helt olika individer som fungerade bra när förälskelsens och passionens rosa moln ännu svävade på vår himmel.

När sedan vardagen kom och den eviga kampen fortsatte med människor som vägrade släppa taget om den hjälpare de var van vid att ha omkring sig.
Den som alltid ställde upp och inget krävde åter.
När denne vägrade släppa taget i sin tur.
Då hopade sig problemen på rad ganska snart.

Att försöka få två individer med så helt olika livsinställning att leva tillsammans är dödfött.
Man äter på varandras styrkor och förstärker de svaga punkterna.
Utan tvekan.
Ingen orkar bära den andre utan att få något tillbaka.

Vägskälet är ett faktum.
Antingen gå under tillsammans eller välja varsitt håll på livets stig.
Valet var inte svårt när vi väl stod där.
Jag beundrar hans styrka att ta steget samtidigt som jag förstår att det var som att hoppa av något osäkert in i trygghet igen.

Jag måste ju ha varit en riktig pain in the ass som ville framåt.
Jag som vill ha glädje, energiinflöde och ett passionerat, kärleksfullt liv med min kära.
Ett liv som bär båda framåt in i ett givande och tagande under naturliga former.

Jag måste ha varit skitjobbig som försökte finna lösningar på de problem som uppstod.
Se positivt på tillvaron trots att det blåste motvind mest hela tiden.

Nu fungerar jag så och kommer att fortsätta med det.
Tänker inte hänga med i någon nedåtgående spiral, inte en chans!
Livet är för kort för det.

När inte min positiva, strävsamma livsstil inte uppskattas så är det bara att vända ryggen och gå.
Jag hjälper till att packa och stänga dörren.

Vägvalet blev inte svårt för mig när jag väl landat efter beskedet.
Ingen gillar ju att bli bortvald i första taget.
Dessutom helt oförstående första dagarna.
Där var vägen väldigt gropig och kämpig ett tag.

Jag är själv förvånad över att jag kommit såhär långt i min process.
Sorgen och besvikelsen har lagt sig efter insikten att detta var det bästa som kunde ske, för att rädda två liv från en hopplös kamp som vi aldrig skulle vinna.
Det var redan förutbestämt när vi inledde vårt liv.

Andra makter styrde och kommer att fortsätta göra det i ett av fallen och det är inte mitt kan jag lova.

Min väg står klar.
Nyasfalterad och färsk.
Med skarpa linjemarkeringar och vägskyltar som tänds upp längs min väg.

Går steg för steg, löser allt vartefter och hittar mina egna rutiner i allt.

Ett gemensamt hem, ett liv tillsammans löses upp vartefter och det bildas nya tankar, nya banor längs färden.
Vi tar dag för dag och ordnar upp allt.

Nyss klev jag ur sängen för att packa en kartong med mitt bohag.
Kastade en blomma som gjort sitt.

Jag vaknade flera timmar innan väckning.
Försökte sova mera men den process som pågår i min hjärna måste få fritt spelrum.
Oavsett tid på dygnet.
Jag har en lång arbetsdag framför mig med nytt lärande igen.
Ska ut på en skoltur som jag sedan kör ensam på torsdag.
Så den måste präntas in i hjärnan idag.

Längtar efter mina Eckerökörningar.
Förändrade rutiner är inrättade där också så det blir en utmaning att ta tag i det nya igen.
Nästa vecka är båten i trafik igen efter att ha varit i docka tre veckor.

Fram till dess hinner jag med mängder som skall vara klart i mitt nya liv.
Min bil behöver besiktigas de kommande veckorna.

Boendet jag nu är i är ett hav av kartonger.
Både fyllda och tomma.
Försöker hålla rent runtom så det känns drägligt att ändå bo i detta kaos.
För mig är detta inget hem längre utan ett ställe där jag förvarar mig själv och mitt bohag tills jag får tillgång till framtidens bostad, där jag sedan kan landa.

Vill ha det så just nu för att lämna det liv som varit bakom.
Denna bostad var ju vår.

Det som var vårt liv finns inte längre.
Livets väg är krokig och inte alltid så lätt att förstå.


ANNONS
Av Sirpa Niva - Tisdag 15 jan 03:43

Dessa två tjejer är mina älskade sambos

ANNONS
Av Sirpa Niva - Tisdag 15 jan 03:25

Jag har kommit till den insikten att mitt liv består i att sträva framåt.
Hitta nya vinklingar på tillvaron som gör den värdefull.
Gillar inte att sitta passiv i en situation som bara suger energi till ingen nytta.

X:et var tvärtom.
Levde gärna kvar i det gamla, tärande destruktiva. Det kände han igen och var trygg i. Valde att tugga gammalt ält som bara förgjorde själen och skapade inget nytt
Konstruktivt tänk fanns inte.
Att våga ta steget ut i något okänt.

Det var den största skillnaden mellan oss.
Jag såg lösningar och vågade medans han gärna var kvar och ältade, bar onödig last och gav energi där den bara flög ut i ingenting.
Just bara för att det var så han levt alla sina år.
Då rök jag till sist.
Han valde att stanna i det han kände igen.

Bra var väl det att han tog det steget.
Jag vägrar att lägga mig passiv och bara se problem i allt, gnälla och oroa mig för sånt jag inte kan påverka.
Han kämpade åt sitt håll och jag åt mitt.
Vi drog åt varsitt håll.
Jag ville framåt och han valde att bli kvar i det destruktiva.

Då är det bra att man går isär.
Lägga energi på det som passar en bäst.

Jag vill leva och må bra.
Trivas med mitt arbete, kollegor och chefer.
Jag vill ha ett tryggt, hemtrevligt och levande boende.
En fritid som ger mig återhämtning, ny energi och vård av själen.
Åka hemifrån någon gång och ha ett umgänge med mina nära och kära, vänner och utforska nya ställen.

Äta ute någon gång bara för att inte behöva själv stå vid spisen. Klä mig sexigt och få uppskattning för den jag är.
Ha ett aktivt, passionerat sexliv.
Spontant och utforskande.
Ja det finns så mycket som jag nu förstår att jag saknat, framförallt under det senaste året.

I ett förhållande ska det inte bli att en går framåt och den andre bromsar allt vad det bara går.

Jag vill leva och känna att jag har ett större värde än att bara se till att kyl och frys är fyllda med mat, att det finns matlådor och att hemmet är städat, soporna kastade och tvätten fixad.

En sådan person kallar jag för hushållerska.

Jag gör så gärna allt detta också, det hör till livet. Men det får inte bli huvuduppgifterna för mig.
Livet är så mycket värdefullare än så.

För mig är mitt hem min trygghet.
Gillar ordning och reda. Städat och fint.
Mycket växter och levande tillvaro.
Nu har jag mina tjejer Nova och Gumman som berikar hemmet och gör det extra levande.
Det kommer bli så underbart att bygga upp vår egna tillvaro i nya lägenheten.
Rå oss själva och bara ta in de människor vi vill i vårt liv.
Det destruktiva får stå utanför dörren.

Att trivas med sig själv och vilja något med sitt liv är för mig att leva.
Tids nog kommer tidens tand att ta ut sin rätt och jag blir gammal och trött.
Då vill jag kunna se tillbaka och känna att mitt liv haft en betydelse.
Att jag lagt min energi på dem jag älskar och bryr mig om.
Som brytt sig om mig för den jag är.
Att jag fått vara den jag är.

Det finns så oerhört mycket att göra i livet.
Jag vill se mina barn ha det bra, barnbarnen växa upp till lyckliga människor.
Älskad svärson och svärdotter likaså.
Dem alla vill jag ha nära mitt hjärta.
Träffa ofta och hjälpa dem så gott jag klarar.
Mina älsklingar.

Mitt arbete betyder mycket för mig.
Trivsel med det jag gör, mina kollegors varma familjära närhet på arbetet är så värdefullt.

Jag vet hur jag vill ha mitt liv och så inrättar jag det också.
Stänger dörren efter mig till det förflutna.
Tillåter mig känna allt jag nu känner.
En viss sorg, lättnad, stundtals saknad av goda samtal och det som kändes bra i relationen.
Sista tiden var det inte speciellt mycket.
Möjligtvis hoppet om en bättre framtid.
Utan energiåtgång ut i ingenting.

Med facit i hand.
Detta var absolut bästa lösningen för oss båda.
Nu kan vi ägna oss åt det egna.
Utan påverkan från varandra.

Livet är spännande.
Man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet.
Jag kommer att hålla mina sinnen öppna för nya uppdrag som ger mig glädje.
Vem vet vad som väntar.

Jag har mitt liv och det styr jag helt och hållet själv.
Gör precis det som känns rätt för mig.

Av Sirpa Niva - Måndag 14 jan 20:34

Nu har jag inledit tömning av kontoret
Flyttade bort hyllorna därifrån idag.
En del av skrivbordet står ännu kvar.
Kommer köra den till dottern.

Cd hyllan och kontorsstolen får gå med x:et.
Inget jag kommer att använda.
Han körde bort fejkspisen som jag heller inte är intresserad av längre.
Det är ju hans hantverk och går till en av sönerna istället.
Älskade den när den var min. Fick ju den som en fin värdefull gåva.

Nu kvittar det vad som händer med den.
Jag behöver den inte.
Eliminerar så mycket som möjligt av historian som jag vill lägga bakom mig så snart som möjligt

Skrev på kontrakt på den fina 2:a som Nova och jag kommer flytta till.
Kändes riktigt bra.
Testade sedan köra ner nya lägenhetsinnehavarens bil till min plats i garaget. Det gick bra, så han hyr min plats och jag behåller den där x:ets bil stått.
Bra lösning.
Då behöver jag inte vara orolig att underredet slår i mera.

Åkte och ordnade med banankartonger.
Kom hem med dessa.
X:et hade kört iväg mera grejer så jag kunde börja tömma kontoret på alllvar.
Ska samla allt i tv rummet.
På så visa kunna påbörja flyttstädningen så det inte är mycket kvar till flyttdagen.

Packade en del även idag.
Såg på tv och åt god mat från igår.





Av Sirpa Niva - Måndag 14 jan 19:29

Finns inget bättre att flyttpacka i

Av Sirpa Niva - Måndag 14 jan 04:42

Allt igår blev lite i mesta laget för kropp och knopp.
Det fick jag känna av under natten då sömnen var orolig.
X:et valde att bli kvar härhemma i lägenheten och vi pratade en del under kvällen.
Det gjorde inget bättre för min hjärna, utan jag gick och lade mig helt slut.
Hjärnan nära en härdsmälta.

Jag försöker intala mig själv det faktiska att jag inte är orsaken till vår separation utan det är omständigheter som styr det hela.
Det är svårt.
Min hjärna letar fel hos mig och vad jag kunnat göra annorlunda.

Nåja, det är väl en del i processen detta tankesätt.
Det är ju svårt att bara rycka på axlarna och traska vidare.
Allt måste igen först.

Som min dotter sa: Mamma, du måste tillåta dig att sörja även fast hjärnan säger att detta blev helt rätt.
Livets tilltänkta stig är ändå ändrad och drömmar har gått i kras.
Sörj, var arg, bearbeta och gå vidare sedan.
Anklaga inte dig själv.
Lyssna på det när han säger att du inte gjort något fel.
Allt ligger i hans hjärna och den flykt från allt han har i sitt liv.

Så jag ska göra det.
Tillåta mig vara ledsen och arg.
Varför skall jag skydda den som gjort mig illa

Ska bli så skönt att börja jobba igen.
Komma in i vardagen med det jag trivs med.
Tillvaron här i lägenheten är inte behaglig.
Känns som jag inte har något hem och det gör mig rastlös och orolig.
Jag vill agera och skapa min egen trygghet.
Stänga min egen dörr och inte släppa in det destruktiva dit.

Flytten kommer att bli den 26/2 och det känns som en hel evighet dit.

Så det kommer vara toppen att jobba massor fram till dess och även efter förstås.
Jag behöver pengar.
Vara med människor som vill mitt väl och känna att jag är välkommen.

Gårdagen var tuff.
Inte nog med att jag ordnade med allt firande av mor, vilket var jättetrevligt förstås.
Sedan fraktade jag stort skrivbord till dottern och barnbarnet.
Mycket bära och gå i trappor.

Nattens sömn blev så sönderhackad.
Har nog inte varit in i djupsömnen alls.
Vaknade med tungt huvud och lätt huvudvärk.
Nu är den bättre då jag tog en Alvedon till morgonkaffet.

Straxt iväg för att lära mig en skoltur i Virsbo, Ramnäs och Surahammar.


Av Sirpa Niva - Söndag 13 jan 21:40

Idag var jag med mina tre barn och nästan alla mina barnbarn och firade min 80 åriga mor.
Hon fyllde i fredags men då var vi ju inte hemma.
Så det blev bestämt att vi gör det Söndag istället.

Hon visste att jag skulle ha någon med mig men inte hela överraskningen.
Alla tre barnen kom med sina egna barn och äldsta dotterns sambo var också med.
Sonhustrun jobbade och äldsta barnbarnet mådde inte bra så hon avstod.

Vi blev många ändå som samlades för att äta av den mat jag hade tagit med mig.
Kom dit en timme före alla andra för att göra allt klart.
Hann precis få spaghettin och riset klart till köttfärssåsen och fläskfilegrytan.

Alla åt och mådde gott.
Hade även kaffe med så det blev fika.
Hembakad äppelkaka och en massa annat.

Mamma fick lite presenter.
Jag diskade och fixade allt iordning så det inte blev nåt jobb kvar åt henne.

Av Sirpa Niva - Söndag 13 jan 09:50

Lyckades somna några timmar till.
Gick upp 6.30 och satte direkt igång med att färga utväxten i hårbotten.
Medans färgen verkade så storstädade jag badrummet.
Nu är det rent och det kommer jag hålla efter.
Det enda som behöver göras sedan innan flytt är att skura väggarna.
Jag har ju flera veckor på mig.

Sorterade badlakan och handdukar.
Jag har såpass mycket att jag delar med mig till x:et.
Även kökshanddukar.

Duschade och njöt så av att få bort silverrännan mitt på skallen.
Mitt hår växer så grymt snabbt
God frukost följde på det.
Äggmacka med kaviar och gokaffe.
Satt i lugn och ro och planerade dagen medans frukosten åts, tv:n visade Flygande doktorerna :) en gammal tvserie som jag gillar.

När håret sedan var borstat och handdukstorkat så satte jag igång att plocka tvätt.
Allt var torrt och kunde vikas och läggas tillrätta, hängas in och ordnas.
Samtidigt bar jag fram skrivbordsdelar ut till hallen.

Hämtade Cindy från garaget.
Fällde hennes baksäte så det gick att lasta mera.
Fyra vändor med hissen blev det.
Kunde inte ta allt direkt första vändan.
Dels stod Cindy öppen i bagaget och jag visste heller inte hur mycket som skulle få plats.

Sitter nu svettig och hostig i soffan och dricker vatten.
Kommer straxt att sminka mig.
Byta om och packa det sista i kassar.
Maten står ännu i kylen.
Brygger även med en pumpthermos med kaffe.
Den står nu med kokt vatten för att vara riktigt varm tills kaffet hälls i

Ska åka förbi vid Maxi och handla lite innan jag styr bilen mot Surahammar.
Skrivbordet kör jag till dottern efter festen hos mor.

Jag vill vara där innan och göra maten klar, duka och fixa innan de andra kommer.

Skönt att nattens vila hjälpte mig att få krafterna åter.
Denna dag måste jag bara orka.
Finns inget annat val

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se