Senaste inläggen

Av Sirpa Niva - Måndag 1 jan 19:40

Gumman våran, som bor i sitt varma, tropiska terrarium fick sig ett skrovmål till Nyår.
Husse hämtade 10 syrsor åt henne, som hon har mumsat i sig, en efter en.

Igår vandrade hon omkring i sin bostad som om hon letade efter flera att hugga in på.

Jag hörde imorse hur en syrsa försiktigt provade att spela fiol.
Det tror jag blev nådastöten för den.
Gumman hörde gnisslandet och straxt satt hon förnöjsamt och frossade på den spelglada fiolspelaren.

Hon är härlig våran vackra Tarantella, Chilensk Rosahårad Fågelspindel.

ANNONS
Av Sirpa Niva - Måndag 1 jan 18:25

Jag börjar bli innerligt less på att inte ha någon ork.

Herrejösses!
Det är ju inte längsedan som jag tränade för fullt inför att springa Göteborgsvarvet.

Nu flåsar jag som ett ånglok bara av att gå uppför trapporna hemma.
Så jäkla frustrerande!!

Imorgon är det jag som hänger på luren så tidigt det bara går för att komma i kontakt med min Vårdcentral.
Jag måste få komma till min läkare.

Nåt är helt galet fel i kroppen.

Det är inte vettigt att vara så slut, redan efter några timmar in på en ny dag.
Hela denna dag har jag haft som kolsyrebubblor i fingrar, händer, fötter och tår.

Huden på händernas översida är öm och känslig. Som att blodkärlen vore jättespända.
Pulsen dunkar på i alldeles för högt tempo fast jag är i viloläge.

Det tjuter i mitt huvud och en molande huvudvärk ligger på lur hela tiden.
Det svider och småhugger i hjärttrakten och jag är så andfådd stundtals, helt utan ansträngning.

Dessutom tycker jag att jag kissar väldigt ofta.

Nåt är fel!!

Blek som ett lakan.
Fryser stundtals.

Fotot tog jag igår på Nyårsafton då jag dagen till ära sminkade mig.
Trött, trött ,trött.....

ANNONS
Av Sirpa Niva - Måndag 1 jan 12:21

Min äldsta dotter hade gjort så mycket gott till Jul.
Min absoluta favorit är Saffransbiscotti.

Vackert paketerade i små prasselplastpåsar.
Med ett kul klistermärke på
Handmade :)
Det är de verkligen, av min dotters händer.
Med stor kärlek och omsorg, som känns i smaken

Av Sirpa Niva - Måndag 1 jan 12:01

Ligger i min trogna soffa och lyssnar/tittar på Nyårskonsert från Wien.
Direktsändning.
Imponerande med den vackra musiken och den storslagna byggnaden allt utspelar sig i.

Jag har redan varit ut en sväng denna Nyårsdagsmorgon.
Hann sova ca 2 timmar då min käresta skickar meddelanden.

Hans morgon hade börjat riktigt jobbigt.
Han hade fått ta skiten för att en av våra turer inte hade varit aktiv.
Varken buss eller förare.
Han fick ta skället och ovettet från de resenärer som skulle åkt långt tidigare.

Det spelade ingen roll vad han sade.
Någon skulle hängas för detta och självklart blev det ju nästa förare som kom.

Detta blir en del för planeringen att reda ut.

Min sambo klarar av sådana påhopp och vet att hantera situationen.

Sedan hade han haft jobbigt med kontakten via telefon med trafikledningen.
Hans headset låg kvar hemma.
Så jag tog på mig och gick iväg ut i den kyliga morgonen för att ge honom den, då hans korta rast började.

Var med en stund till depån och där var han tvungen att laga en lucka på sin buss, på sin rast.
Ett stag för lucköppningen hade släppt.
Han löste det, min egen Mc Gyver :)
Sedan hann han nätt och jämt äta nåt.

Vi har ju ingen verkstad att tillgå, än mindre några verktyg.

När han åkte till nästa turs start så åkte jag med och gick av längs vägen, för att vandra hem.
Darriga knän och genomfrusen, trots mycket kläder kom jag hem till vårt.
Hade gått kanske 500 meter och var helt färdig.
Tog en varmdusch och efter kort vila, frukost.

Blir så grymt less på att jag inte orkar någonting!!!

Fick i mig frullen och det kändes lite bättre efter en stund.
Lade mig i soffan för att bara vila efter det lilla jag lyckades åstadkomma.

Vacker musik att lyssna på.
Beundrar människor som kan få ett instrument att låta så innerligt vackert.

Väntar hem min älskling från jobbet och gymet vid 15 - 16 tiden.
Tänkte fixa till lite god, enkel mat.
Kyckling och potatisgratäng.

Njuter av musiken sålänge.
Blundar och drömmer mig bort till sommar och värme, porlande vatten och vinden smekande mot huden...

Av Sirpa Niva - Måndag 1 jan 04:42

Vaknade av mobilens surr klockan 3.
Stängde ner den och insåg att jag sovit en dryg timme bara.
Var alldeles snurrig i huvudet. Det ylade i öronen på mig.

Älsklingen hade redan gått upp och börjat klä sig för jobb.
Tanken var att jag skulle följt med på hans första pass, men nu var det inte genomförbart med den knappa sömn jag hunnit med, sen allt oväsen inatt.

Som tur hade han sovit sig igenom allt.
Han sover gott när han väl kommit in i djupsömnen. Det är bra.
Annars skulle det inte känts tryggt för mig heller när han åkt iväg.

Jag mår inte så bra just nu.
Det tjuter i öronen och pulsen dunkar på i hårt tempo. Känner mig frusen, yr och fruktansvärt matt i kroppen.
Ändå ligger jag till sängs och inget gör.
Kan ju vara sömnbristen förstås, att kroppen är i stress.

Hann krama min älskling hejdå innan han åkte iväg i den kalla, tidiga morgonen.
Till en självklart, iskall buss som väntade.
Inget sånt funkar ju på vår depå, att det skulle varit någon som programmerat värmaren så den startar på morgonen.
Om den nu ens fungerar...

Det är också något vi är less på.
Allt som inte fungerar, som inte lagas trots åtskilliga anmälningar till trafikledningen.
Ingen bryr sig längre.
Varför skulle någon när inget händer.
Bortkastad ansträngning bara.

Min kära åker alltid iväg tidigare för att hinna få bussen varm till kunderna skall in.
Han är så omtänksam.

Gick nyss ut i köket och möttes av en thermos nybryggt kaffe.
Med en hälsning från min goding till karl.



Fast han är trött och måste jobba Nyårsdagens svinotta, så månar han om mig.
Tog med mig en mugg kaffe, ett par kanelknäckemackor och ligger nu under varma täcket och dricker värmande, gott, nybryggt kaffe.
Kommer att kunna somna om en stund med varmt i magen.

Tittade ut då det tutade utanför huset, klockan 4 på morgonen.
Där stod en irriterad taxichaffis och väntade på någon granne.
De har mycket nu med att köra hem alla nyårsfestare från alla håll och kanter.

Så det är fler än jag som kommer att sova långt in på förmiddagen idag.
Fast av andra orsaker. Jag har ju inte direkt festat, utan tvingats vara vaken pga festare.
Undrar vem av oss som mår sämst när vi vaknar...
Jag har iallafall inte ågren efter fyllefest då.

Straxt skall jag släcka och stoppa in näsan i min älsklings kudde, känna doften av honom och somna tryggt.
Pulsen har lugnat ner sig lite och huvudets ylande minskat

Kroppen skriker efter sömn...

Äntligen har smällandet slutat och det är tyst...

Gott Nytt År!
Nu kör vi igång 2018 med att sova några timmar.
Önskar att min älskling låg bredvid mig.

Av Sirpa Niva - Måndag 1 jan 00:20

Stod i köksfönstret och tittade ut på allt smällande och sprakande.
Ett fruktansvärt oljud.

Mitt i detta kommer det flygande, tre flockar med fullständigt panikslagna fåglar.
De flyger alldeles intill vårt fönster så jag blir rädd att de kommer krascha mot rutorna.

Stackars djur!!
Dessa krakar skall ju inte flyga på natten i mörkret.
Vart skall de dessutom ta vägen när allt är ett smällande och sprakande inferno.

Nu är det 15 minuter över 12 slaget och det smäller för fullt överallt ännu.

Jag kan tänka mig de djur som lever i vår stad. Harar, rådjur, rävar och allehanda fåglar.
Vad de måste vara rädda!

Vi människor är verkligen ego!
Allt detta lidande för att vi måste fira in ett nytt år.
Ett år som kommer oavsett.

Samhället är så högljutt i allting.
Det måste bara låta som sjutton överallt.

Jag hoppas verkligen att detta minskar straxt.
Min älskade sambo skall upp om 2 1/2 timme och jobba.
Han blir ingen bra bussförare med för lite sömn i kroppen.

Sova en Nyårsafton...
Bara att glömma i en stad

Av Sirpa Niva - 31 december 2017 23:33

Min älskade sambo ligger och sover, lite oroligt men ändå i sömnens värld, i sovrummet.

Jag låg bara och skruvade och vände, efter vi släckt lampan.
Hörde allt spring i trappen, smällare och raketer ute, tjut och gap från nyårsonyktra grannar och förbipasserande.

Jag är igenomtrött men får inte ro att sova.
Så nyss tog jag med täcke och kudde, smög mig ut till soffan och ligger här istället så jag inte stör min älskling som ska upp tidigt och jobba.
Pulsen ligger på en hög nivå igen och det trycker över bröstkorgen.
En smärta strålar även ut i ryggen, under vänster skulderblad.

Ska försöka komma till ro här i soffan.
Om ca 20 minuter kommer det att dra igång ett stort fyrverkeri nere på stan.
Kanske kan det bli lugnare efter 12 slaget sedan.

Jag hade tänkt följa med min käresta till jobbet, den första tidiga turen till och från Arlanda.
Nu vet jag inte alls om jag kommer orka, om jag inte får sova nåt.
Vi ska upp 3.

Ute kommer det ner blötsnö så risken är att det blir halt och otäckt imorgon bitti längs vägarna.

Jag tänker på alla stackars djur som lider av detta smällande.
På deras ägare som får oroligt se på när den lilla älsklingen mår dåligt.

Nu är det bara dryga 40 minuter kvar av år 2017.

Vi pratade ikväll om vårt hopp om att det nya året för med sig mindre elände och oro för vår del.
En stund under kvällen såg jag min egen avslappnade, glada och goa man, som jag blev så kär i för några år sedan.
Han kunde lägga bort oro och jobbiga bördor för en stund och bara vara sig själv.
Så härligt!
Vad jag njöt av att se honom finnas där, under den trötthet och oro som tär på oss.

Jag kramade honom hårt och bad till vår Skapare, att ge oss mera glädje under kommande år.
Att lätta på de bördor han bär och ge oss ro i arbetslivet.

Livet skall inte behöva vara ett enda stort krav från andra ständigt.
Människor måste lära sig att bära sitt eget liv och inte lämpa över på andra ständigt.

Bara för att någon är hjälpsam och god så innebär inte det att denne måste bära på allas problem och allt som de måste få uträttat.
Det finns yrkesfolk till detta.

Jag hoppas och ber att vi kan få tillräckligt med lugn i vårt liv, att vi kan bli en till familjemedlem.
Vi vill ju bli med vovve.
Det har hittills vår arbetsplats sett till att det inte gått att genomföra.

Denna omöjlighet och ovillighet i att ge oss scheman och arbetstider som fungerar i livet.

Ska vi ha vovve så lär vi få lov att byta jobb.
Det är vi överens om.

Nu är det straxt ett nytt år.
Nya möjligheter och nya chanser att förverkliga det vi vill.

Gott slut mina följare :)
Vi ses igen nästa år.

Av Sirpa Niva - 31 december 2017 21:06

Sambon och jag tog en åktur mot kvällningen.
Passade på att tända ljus på min lillsyrras viloplats.
Sambon tog några foton i mörkret.
Tände även ett ljus på en grav som ingen verkar besöka.

Det var stämningsfullt på kyrkogården.
På några ställen brann festliga machaller.
Stilla och lugnt.

Kändes bra att göra ett sista besök där, för detta år. Rofyllt för själen då hjärtat sörjer ännu, länge länge till...

Året som gått har verkligen varit tufft på många vis.
Känns ännu ofattbart att min syster inte längre finns.

Jag har en del kvar att göra med hennes papper, innan den biten är klar.
Lite avslut och överräckning av hennes sista tillhörigheter, till hennes barn.

Har nog medvetet dragit ut på det, just för att det blir så definivt avslut.
Ett sista farväl liksom.

Det kommer att ske under kommande veckor.

Vi åkte sedan vidare och bara pratade i bilen.
Tog med oss mat från Max.
Kände inte för någon mer matlagning detta år. Dessutom var det snart dags att sova, då kärestan har tidigt jobb imorgon.

Så skönt att bara finnas i soffan, tillsammans, i lugn och ro.
Lyssnade på fyrverkerier överalltifrån...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se