Vaknade mitt i natten.
Såg ut igenom fönstret vid min säng i husvagnen.
Det var en stjärnklar natt, kunde inte låta bli att gå ut en stund.
Stod så och tittade upp mot den stjärnbeströdda himlen.

Lät tankarna fara fritt där i nattens mörker, i tystnaden.
Det enda ljud som hördes, var havets stilla brus en bit bort.
Vågornas stilla rullning mot stranden...
Stillheten, tystnaden och känslan av samhörighet med min älskade paradisö på jorden, gav mig rysningar av välbehag.
Eller var det kanske den svala natten.

Tänkte på den nya människa som kommit in i mitt liv.
Som berör min själ, som får mig att le bara av att skriva några ord till mig, på sitt eget sätt.

Orden han skriver, orden han säger i mitt öra i telefonen, hans mjuka röst...allt får mig att må så himla bra.

En människa som berör mitt innersta.
Med en mjukhet som får mig att le:)
Den människan vill jag möta igen.

Alla tankar vi delar, med humor så lika:) Han får mig att skratta.
Han får mig att längta...

Jag känner hur nattens kyla får mig att släppa blicken från stjärnhimlen.
Går in i min varma, sköna husvagn.

Har svårt att somna.
Tar på en kopp kaffe och brer mig knäckesmörgås.
Så skönt att vara ledig:)

Snart kommer gryningsljuset.Jag vill sova lite till.Det behöver jag, inför den långa dag som ligger framför.
Hemresan med min älskade husvagn med mig.Tillsammans med dotter och barnbarn.

Allt som behöver göras innan avresa.
Diska all disk från båda vagnarna.
Dottern har varit och är jätteförkyld, under våra lediga dagar här.
Hon kämpar på ändå med sitt.

Disken är min favoritsyssla.
Har sparat den till sista dagen för att sedan bara njuta av att filosofera för mig själv, med händerna i det löddrande varma diskvattnet, i servicehusets kök.
Det tycker jag om:)

Just nu mår jag bra....bara är i stunden.Dricker mitt kaffe.

Snart går solen upp.
Skall fånga dess första strålar över havet, en sista gång denna sommar.

Det är ju så vackert här.
En natt som denna...in i den tidiga morgonen.Då finns mina tankar, likt stilla vågor på ytan.
Jag känner på dem...lever i stunden.

Rodnaden vid havets rand ger hopp om en ny vacker dag, med nya möjligheter att göra det bästa av allt i livet.

Känner hur sömnen kommer åter, kan straxt vila igen i några timmar till.
Vi lämnar vårt Öland om 6-7 timmar.
Tar med mig min vagn, lämnar golvet kvar till nästa säsong.

Straxt kommer jag släcka min lampa.
Låta sömnen ta över...
Så skönt utan stress...Bara vilar i stunden:)

Min träning är tydligen väldigt seg att få igång denna Augusti:)
Det är tur att inget lopp ligger framför mig den närmaste tiden.

Just nu är det en spräckt blåsa på en tå som bråkar.
Den vägrar läka när jag inte har möjligheten att låta den vara ifred.

Sitter på så underligt ställe på tån också, så jag förstår inte hur den uppkommit där.
Kanske hade jag sand i strumpan då jag var ute på milen i Fredags morse.

Känns lite trist när jag såg sä fram emot att få träna de få dagar jag hade här.
Det går bara inte.
Se själv vilken pryl....
Den ser ut som att det är smuts i såret men det är en sårskorpa som försöker bildas.
Det är bra...för hittills har den varit vätskande och läskig.

Gör så förbaskat ont!

Igår då vi vandrade omkring en stund i Borgholm så sved det som eldar i såret.
Hade ändå salva och plåster på den som skydd.

Väl vid husvagnen lät jag den vara öppen.
Kan ju inte vara stilla då jag har fullt upp med att plocka ihop boendet här i mitt paradis.
Vagnen skall hem idag Söndag.

Till natten har jag gjort rent den noga och låtit vara öppen så den får torka ihop.

Vaknade nyss, mitt i natten.
Törstig och svullen i kroppen av all sol som jag fått de senaste dagarna.
Så härligt att få färg på kroppen:)
Framförallt i ansiktet.
Trivs med att vara lite brun.

Stoppar i mig en hel del gottigheter de här lediga dagarna....Fyy:)
Igår blev det choklad och en muffins till kaffet.

Rör på mig ständigt.
Att plocka ihop boendet och ta ner vindskydd samt förtältet, göra rent samt packa ner allt är rena gympasset.
Mitt i solgasset.
Så det jag stoppar i mig förbrukas nog under dagen.

Det är promenader till stranden, servicehuset, till dotterns boende och jag vet inte allt som jag traskar omkring till under dagarna.
Inte många minuters vila direkt:)

Igår när jag höll på som värst med förtältet hängande löst på framsidan av vagnen, för rengöring innan nedtag, så ringer min mobil.

Det är trafikledningen i Göteborg som undrar om jag kan komma och jobba på min lediga Söndag.
Jag svarar att jag är på Öland, att det vet de om.
Jovisst...men ändå, de hade inga förare att sätta in.

Suck!!
Inte ens mina öronmärkta, enda lediga dagar denna sommar utan frånvaro av semester, får jag ha ifred utan att det rings.
Inte ens när jag är över 50 mil hemifrån.

Visst är det bra att jag har jobb!
Jag vill ha jobb, fast anställning men se det får jag inte...det är billigare att ha mig som timanställd.
Det ska de få ha...men får då också räkna med att jag kör åt andra bolag också, som gärna vill ha min kompetens.

De senaste veckorna har jag kört så oerhört mycket att denna ledighet var nödvändig, för att jag inte skulle stå på öronen.

Blir intressant och se hur jag fixar att få ner den häftiga tån i en sko i jobbet.
Tur att jag inte börjar förrän 17.30 på Måndag eftermiddag.