Nu räknar jag dagar tills det är dags att åka hem.

Min familj är det viktigaste för mig och det har jag varit medveten om i alla år men nu blivit helt övertygad om att jag inte kan leva utan mina barn, barnbarn och djuren därhemma, så långa perioder som jag nu gjort denna vinter.

Har nu kämpat på i 4 dagar med 12 timmarspass och det känns.
Jag klarar inte av att sova mer än korta stunder då jag bär en stress som håller igång hjärna och puls på mig dygnet runt.
Jag jobbar även i sömnen då detta jobb tar sådan energi ifrån mig.

Det är otäckt!!!

Jag vill bara härifrån nu och inget annat.

Döttrar och barnbarn behöver mig så mycket mera än skidåkarna här i Åre.
Krig hotar även vårt land och då vill inte jag vara 65 mil hemifrån.

Imorse tog jag beslutet att avsluta anställningen hos Svenssons här i Duved, med 13/3 som sista arbetsdag.

Genast släppte ångestklumpen jag haft i bröstet den senaste tiden.

Jag måste faktiskt inte harva i någonting jag inte trivs med eller känner mig trygg i.

Det är många bäckar små som fått mig att komma till detta beslut.
Jag har nu nått gränsen där jag fått nog, med råge.
Det finns viktigare saker att lägga min tid på än detta.

Jag vill hem och jobba med det jag är skapt för. Beställningar.

Aldrig mera jag reser iväg såhär långt bort och lång tid.

Mitt barnbarn därhemma satt i tisdags kväll och jobbade intensivt med någonting som jag inte fick se förns det var klart.

Då överräckte hon en stor jättefin teckning till mig som jag skulle ha med mig upp hit till säsongsjobbet i Duved/Åre.

Det var en av våra katter som hon ritat och målat. Den skulle ge mig energi att härda ut här, så långt borta hemifrån

Jag blev jätteglad och nu står den så till att katten är det första jag ser på morgonen när jag vaknar och det sista när jag ska sova.

Visst är den fin :)

Mormors lilla hjärta som gör allt för att hjälpa mig.

Åkte tillbaka hit till Duved under Onsdagen. Tog mig nästan 9 timmar. Var jättetrött och ledsen när jag kom fram. Saknade mitt eget redan.

Denna gång så fruktansvärt motvilligt att komma hit.
Bästa kollegan stack hem på ledighet och då känns det ännu jobbigare.
Han sliter och jobbar som en tok här han också, så ledigheten är välbehövlig för honom.
Få komma hem och träffa nära och kära, precis som för mig.
För mig är han den enda här som jag känner mig trygg med. Han kommer tillbaka 28/2 så det känns bra.
Alla andra är främlingar.

Den här jobbperioden blir inte lika lång innan jag ska hem igen några dagar.
Åker hemåt igen den 13/3 på en kortare ledighet.
Det är då jag ska träffa hjärtläkaren.

Första arbetsdagen var riktigt jobbig.
Kände mig nedstämd och trött.
Vet inte hur jag ska få upp motivationen igen för det här.
Dottern skickade med mig D vitamintabletter som jag nu tar en om dagen.
Jag tror att det är avsaknaden av sol och ljus som gör mig nedstämd.
Inte bara hemlängtan och enformigheten i jobbet.

Kör nu 5 stycken 12 timmarsdagar innan det blir en ledig dag.
Den dagen ska jag vila, tvätta och städa.
Hinner inte sånt när jag jobbar.

Vädret var finare igår med en hel del sol och det känns bra.
Men det är inte kul när mätaren går över på + grader för då blir det halt.
Backarna vi kör längs blänker av is.

Gårdagen var ändå en lugn dag enligt kollegorna. Nästa vecka lär bli desto värre för då är det Stockholms tur att ha Sportlov.

Jag får kämpa på och härda ut dom veckor som nu är kvar här.
Det är ett jobb iallafall och jag tjänar pengar som jag behöver. Räkningar behöver betalas.
En dag i taget.

Jag vet att jag behövs hemma i Hallstahammar hos Västanhede det gör ju knappast tiden här lättare.
Jag vill helst jobba hemma men nu är läget som det är.
Samtidigt en trygghet och glädje att veta om mitt värde som förare och människa på hemmaplan.
Att jag behövs och är väntad sedan när allt är klart här i slutet April.

Jag har lärt min läxa, att jag inte fungerar vara hemifrån långa perioder.
Heller inte att jobba med något så enformigt.

Man lär sig sålänge man lever.
Detta är nu testat och jag passar inte in här.
I Jämtlänningarnas ögon så är vi från södra delarna av landet bara till besvär. Vi är ett nödvändigt ont bara i sammanhanget när det är förarbrist.
Det tog ett tag innan jag insåg det och när det väl landade så gav jag upp att ens försöka leverera det där extra som jag trivs med så väldigt i mitt arbete.
Här är det bortkastat.

Sparar gnistan tills jag kommer hem

Gosedjuren jag hade framme i bussen tog jag bort så dom är hemma.

Nu är det bara ett jobb och inget mera.
Det är alldeles tillräckligt.
Ett leende går att klistra på den stund det behövs. Service ger jag alltid, det har jag i blodet. Oavsett jobb.

Jag är Beställningsförare. Thats It!
Det är där jag sprakar och gnistrar.
Där hör jag hemma.
Vid ratten i turistbussar.

Den här morgonen vaknade jag med huvudvärk. Har drömt massor inatt och sovit oroligt.
Lönen kom idag så jag har fixat räkningarna nu på morgonen så det är klart.

Ser att det börjar ljusna ute. Hoppas på en solig dag så min energi fylls på.
Fredagar brukar vara hektiska i körningarna.
Bra det, då går tiden fort.
Snart är Februari klar och vi går in i Mars månad.

Jag kämpar på!

Fotot tog jag igår morse ut över depån där bussarna stod med snö och is på sig.
+ Grader på dagen och flera - på natten.
Det var bara att skrapa packis från bussens rutor

Sista kvällen hemma såg jag till att vi fick lite extra gott att äta.

Köpte med hem Sushi som vi sedan satt och åt framför tv:n och såg på Mr Bean

Gott och mysigt!

Barnbarnet älskar Sushi med lax.
Det fick hon äta sig mätt på denna kväll, såg mormor till :)

Några timmar kvalitetstid tillsmmans med äldsta dottern och barnbarnet blev det igår.
Vi åkte till Åsby Trädgård i Hallstahammar för att se och uppleva den härliga miljön där.

Glatt överraskade blev vi då det var en fantastiskt fin utställning där med tema Beach to Ocean.

En haj i naturlig storlek tronade upp sig i centrum av allt som hade med havet att göra. Den rörde på käkarna och stjärten.
Från taket hängde Maneter gjorda av tunt tyg och en bildskärm gav att en naturtrogen känsla.

Runt ikring fanns det träskulpturer ursnidade i olika former.
Rovfåglar, Sköldpaddor, Sjöhästar och en massa annat.

Verkligen värt ett besök.

Sedan har ju Åsby alla sina fantastiska växter och blommor.
Jag älskar ju Orkideer och där får jag verkligen njuta.

Vi avslutade besöket med att sitta ner i den lummiga grönskande kafeterian och avnjuta varsin supergod Räksmörgås.

Rekommenderar ett besök hos Åsby Trädgård. Du går inte besviken därifrån, det är då säkert :)

Jag beställde lite nya böcker som jag kan njuta av under lediga stunder uppe i norr när jag behöver koppla av och få något annat i tankarna.

Dessa få dagar hemma har verkligen varit till stor nytta för min återhämtning.
Jag har kunnat sova ordentligt tex.

Börjar känna mig piggare, gladare och mera positivt inställd till den tid som är kvar att jobba i Duved/Åre.

Det är verkligen ingen dans på rosor att jobba såsom vi säsongare gör däruppe.
Långa, tuffa arbetspass och dessutom så långt borta från nära och kära.
Det är så lite som ger energi åter. En ström av utflöde istället. Ständigt.

Väldigt många gäster/kunder ger positiv feedback och är glada och trevliga.
Det är toppen. Men det räcker inte långt för oss.

Den arbetsmiljö vi verkar i är inte något bonat vardagsrumsgolv direkt.
Väglag och väderlek varierar ständigt.
Det är ytterst sällan bra. Kraftiga snöbyar, stormvindar, ösregn, isvägar, halka och oplogade tvättbrädor till vägar
Framförallt backarna är hemska.
Tänderna skallrar i munnen på en och njurarna hotar att släppa från sina fästen. Bussen skramlar, gnisslar och smäller så det skriker i öronen efter arbetspassen av Tinnitus.

Detta suger energi nå så grymt. Man spänner kroppen i försvar så inte ryggen ska gå sönder.

De stunder som är vindstilla och kanske lite sol till och med är stunder då jag iallafall njuter av körningen
Likaså om plötsligt en väg är skrapad så den är slät några timmar är en härlig njutning. Det ger en stunds vila.

Vädrets skiftningar påverkar humöret hos kunderna också.
Är det snöoväder så är kunden sur och grinig. Om liftar stängts så får vi skit för det. Vi är ju den som kunden möter först när dom ska någonstans.
Nån ska ju ha skit för att deras semester inte blivit som dom förväntat sig.

Så det gäller att hålla humöret på topp och le, vara trevlig och gärna busa till tillvaron för att hålla kunderna vid gott mod sådana dagar.
Även fast den egna körningen kan vara svinjobbig och man själv är trött, blöt av regn/snö och kanske frusen och jättekissnödig då inte tid funnits till att få lämna bussen och gå på toa.

Det ska inte kunden se.
Det kallas Service!

Så våra dagar är tuffa som satan väldigt många gånger.

Min hemmavistelse har laddat mina batterier igen
Sova i egna sängen. I egna rummet.
Mina barn och barnbarn runt omkring mig. Likaså djuren.
Fika och goda samtal med min bästa vän.
Även se att gamla mamma mår bättre.

Träffa mina kollegor på Västanhede där jag kommer att köra en hel del när jag kommer hem.
Få köra en helt ny buss :)

Lukt och smak börjar komma tillbaka ordentligt så jag kunde känna doften av mitt barnbarn när vi kramades.
Se hennes glädje av att ha mormor hemma några dagar har också givit mig mycket energi åter.

Att inte komma hem på en hel månad var alldeles för lång tid.
Tre veckor är max.
Hemlängtan blev för tung att bära.

Nu har jag en dag kvar hemma innan det är dags att återvända till allvaret igen
Lägga på servicemasken i ansiktet och kämpa på de sista veckorna jag har däruppe.
Snart är Februari slut och vi går in i Mars månad. 24/4 är sista dagen.

Mitt hopp om att det ska kunna få vara något bättre väder däruppe kvarstår.
Det pratas så mycket om att vårvintern är så fin.
Det visar sig.

Det är nästan 3 veckor kvar av Sportlovet som är den absolut kämpigaste tiden för Skidbussförarna.
Jag drar igång och kör på Torsdag så det är ett skifte där i dagarna mellan dom som åker hem och nya kommer.

Jag fixar den tid som är kvar.
Tänker inte ge upp. En kollega har gjort det och åkt hem.
Grymt krävande jobb
Intensivt och kräver ständigt 100% i koncentration. Precis hela tiden.

En intressant erfarenhet som för mig iallafall byggt min styrka och stärkt min körförmåga under extrema väderförhållanden.

Jag ångrar inte att jag tog detta erbjudande om att jobba vintern däruppe.
Absolut inte!
Detta ger mig en erfarenhet som är grymt värdefull inför framtida jobb

Dessutom värdesätter jag allt härhemma på ett så mycket mera när jag sett hur det kan vara på andra håll i landet.

Min bild av Åre är helt förändrad.
Jag trodde det var ett fint, lite lyxigt och häftigt ställe.

Den bilden är utraderad :)

Jag kommer aldrig mera återvända dit efter jag lämnat det i April.
Endast om jag får en beställningskörning dit med gäster härifrån. Men aldrig privat eller jobba där igen.

5 månder räcker för resten av mitt liv.