Alla inlägg under januari 2015

Av Sirpa Niva - 31 januari 2015 07:12

Gårdagen bjöd sannerligen på inslag som fick mig att till sist bara ge upp och låta sömnen ta över, för det vet jag att det funkar när min hjärna fått härdsmälta.

Gick upp så mysigt i lugn och ro tillsammans med min lilla älskade katt, som betyder jättemycket för mig i livet.Det är ju hon och jag, vi är ett eget team hon och jag.
Har varit det i snart 15 år.

Körde ett träningspass som var halvdant, orkade inte riktigt och lät det så vara.
Krånglade med gåbandet först innan jag kom igång med träningen.Den funkade inte ordentligt, rullade ojämnt.
Lyckades fixa till det och fick till mitt pass på 1 timme och 6 km drygt.

Intog frukost efter dusch.
Samtalade med min yngsta dotter om saker som rör sig i mitt huvud.
Superbra att ha henne att ventilera med.Hon känner mig så väl och kan komma med inslag som får mig att välja andra tankebanor.

Jag inser själv vartefter vi talar att jag bär en skyddsmur omkring mig.Som jag byggt upp med åren för att skydda mig mot sådant jag inte vill ha inpå mig.Sådant som tar min energi och inget ger tillbaka.
Lägger jag ner den muren så kommer människor åt sårbara delar i mig och det tycker jag är obehagligt.
Så vill jag inte ha det!
Vill inte få min egen trygghet hotad av något/någon.
Då täpper jag hellre till och väljer vad jag vill utsätta mig för.

Där blev det riktigt knepigt senare under dagen...

När jag skulle åka till jobbet såg jag hur det stod polisbilar överallt framför mitt hus och det var avspärrat längs gatan.
Ringde jobbet och prata med chefen, då våra bussar rullar längs gatan.
De hade redan fått veta av kollega som rullat förbi.

Tankarna for i huvudet, vad hade hänt? Var min granne under, i spelbutiken utsatt för rånförsök? eller vad var det som skett med sådant stort pådrag.

Lite otäckt när det var precis under min bostad, polisbilar utanför mina fönster.

Kom till jobbet och fick veta att det var banken som blivit bombhotad.
Lite senare fick jag meddelat att det var falsklarm och jag slappnade av, pustade ut.
Då var det ingen skadad eller fara för någon.
Bara resurser som kostar en massa pengar, samt fått en massa människor oroliga och skrämda.

Fick också hårda ord från chefen om den oro som är på jobbet just nu då vi jagar fram i våra körningar.Körtiderna är för tajta och vi hinner inte ens med toabesök.Detta slapar en stämning på jobbet som tär på oss alla.
Nu talade han om för oss att vi inte ska prata om det som är fel på jobbet utan bara focusera på positivt tänk.

Visst har han rätt!
Man ska tänka positivt men om kunder skäller och vi mår pyton pga av att inte tiderna räcker till så måste vi ju få prata om det.
Kändes inte riktigt rätt att bli tillrättavisad på det sättet.Jag är en positiv tänkare och en glädjespridare och det vet han.

Jag tog till mig budskapet för jag förstod att han måste tala med alla, även oss som är glada och positiva.
Det lade sig som en liten tagg i mitt hjärta...en känsla av otillräcklighet.

Får nån timme senare ett sms från min granne.Läser den när jag stannar på rast i garaget.
Hon berättar att vi är evakuerade från våra bostäder för det är en misstänkt bomb på banken....

Jädrar...nu blev det liksom allvar av allt som jag trodde var avklarat och ur världen.
Hon var orolig för våra katter, hon har också en liten kissetjej.
Ingen fick gå i närheten av huset!

Det var samlingspunkt på Kristinagården, församlingshemmet.
Där erbjöds uppehälle och information.Grannen var med sin dotter hos en kompis och jätteorolig över vad som höll på vid våra bostäder.

Bombtekniker från Stockholm var på väg till platsen i full fart.
Kollegor hade sett ännu flera polisbilar på väg mot Kungsör med fullt pådrag....

Jag kände mig bakbunden som inte kunde närvara på plats, då jag arbetade...oron slet i mig, frågorna stod på rad i hjärnan
Pratade med min dotter i telefon och min oro bara växte när jag tänkte på min lilla älskling därhemma i lägenheten.

Hjärnan kunde inte släppa tankarna som for omkring...tänk om det small av?
Tänk om människor kom till skada?
Hur gick det med min lägenhet och Titti? Tänk om fönster krossades vid smällen och Titti kom till skada eller rymde ut när fönstren var sönder...
Gahh!!!
Jag ville hem och dit på plats för att vara med, hålla koll över vad som hände.Där jag satt i bussen kunde jag ju inte göra någonting


Jag var jätteorolig!
Samtidigt arg på mig själv för att jag inte klarade av att hantera situationen proffsigt i mitt arbete.
Det var min livskamrat och vårt boende, vår trygghet som var hotad!!

En kollega ville att jag skulle kontakta Trafikledningen i Västerås, jag skulle inte köra så skärrad som jag var.
Följde hans råd och det var rätt.
Han har arbetat som ambulanssjukvårdare i många år och kunde lätt läsa av mitt mående just då...
Trafikförman tog genast tag i saken, förstod mig och ordnade en ersättare för mig så jag kunde ägna mig åt allt som skedde.

Blev avlöst en timme senare i Kungsör.Då var jag alldeles darrig för jag säg alla polisbilar och avspärrningarna.
Kollegan kom och bytte av mig i jobbets bil som jag körde till garaget för att hämta min egen bil....

Under tiden kommer ett förlösande meddelande från grannen
Allt är över :)
Det var ingen bomb!
Herregud vilken lättnad!!

Samtidigt blev jag förbannad...allt detta för nån sjukhjärna som gjorde sig lustig.
Förstår inte människan hur mycket elände denne ställer till med? Eller kanske det är syftet, att förstöra för andra.
Vad kostade inte allt ... Resurser som behövs till viktigare saker i vårt samhälle.

Jag var arg, lättad, ledsen och alldeles knäsvag när jag anlände hem till min kisse.
Grät som ett barn mot hennes varma päls...


Slöt mig innanför min skyddsmur och bara tillät mig att må skit....det blev liksom effekten av de sista timmarnas oro och turbolens...
Hjärtat sa att allt slutat väl och det var jätteskönt...men jag var nere för räkning denna dag.
Min trygghet var rubbad ur sina grundpelare....
Kände mig oproffsig som bussförare.Jag klarade inte av mitt privata liv i min yrkesroll denna dag och det kändes inte alls bra.
Jag tillät mig tappa fotfästet, kände mig liten och sårbar.
Ville helst bara krypa undan och gömma mig för omvärlden....

Den senaste tidens turbolens och så detta som pricken över i:et fick mig att fullständigt tappa mitt självförtroende...

Fick även ett dödsbud från min dotter och jag hade inte orken att göra mer än att beklaga...
En släkting på min svärsons sida.

Jag valde att gå och lägga mig.
Somnade totalt utmattad....

ANNONS
Av Sirpa Niva - 30 januari 2015 08:28

Här och nu, mitt i livet.

Sitter i min säng, med Titti katt spinnande bredvid mig. Det är morgon, Fredag morgon i slutet av Januari.

Har precis lyssnat på Morgonandakten på P1.
Denna veckas ord som går rakt in i min själ, sägs av Sjukhusprästen Gustav Ericsson.
Hans röst är behaglig att lyssna till.
Hans lugna sätt att tala, orden han säger går rakt in i mig och väcker tankar och förundran.
Orden ger mig glädje, fyller mitt hjärta av tacksamhet.


Idag talade han om Livsluft.
Om varje andetag vi tar, hur förunderligt det är.
Hur vi andas in livet i oss och andas ut den oro vi kanske bär.
Att stanna upp och bara känna in vår egen andning.Stänga av allt annat i huvudet och bara focusera på andningen.
Det är lugnande...

Han talade om djuren, de levande medvandrare vi har här på jorden, vi människor.Hur mycket vi ger varandra, genom att bara existera på vår jord.
Vi andas samma luft i våra lungor, djuren och vi människor.
Ur samma Ande är vi skapade för att leva tillsammans.

Jag själv har den oerhörda glädjen att få leva med min lilla kattjej, väldigt nära mig.
Vi är ett hon och jag.Lever nära.Andas samma luft, sover i samma säng, sitter i samma soffa.
Lever tätt ihop de timmar jag är hemma med henne.
Samtidigt har vi våra liv, vår vilja och i det respekten för varandra.
Vi behöver varandra hon och jag.
Just nu har hon lagt sig en bit bort från mig i sängen, valt sin egentid.

Morgonrutinerna som vi inrättat, bara hon och jag är klara och var och en ägnar vi oss åt det vi behöver i stunden.
Hon vilar med halvöppna ögon, spinner tyst och mår gott.
Jag skriver, dricker mitt kaffe och känner min andning :)
Jag hör hennes andning...så lika min egen.

Vi har det så bra Titti och jag.
Vet precis vart vi har varandra.
Hon känner när jag vaknar till ur nattsömnen, sitter lugnt och stilla bredvid mig, ser på mig med sina vackra ögon, spinner tyst och kurrar till när jag rör på mig,

För en stund sedan pratade vi om helgen.Hur vi skall lägga upp allt för att få det bästa av den lediga tiden som bjuds.Hur vi båda ska må bra och ta tillvara den glädje som bjuds av livet.

Vi lyssnade på prästens lugna röst.
Jag smekte hennes lena päls med min hand och hon strök sig emot min hand, för varje smekning, i varje andetag.
Vi är mitt i livet, Titti och jag.
Lever här och nu.

Känner i mitt hjärta, den tacksamhet över att vi får ha dessa stunder, Titti och jag.
Varje dag tar vi oss tiden för vår stund.Den är viktig för oss.
Med ljuset tänt, i stillhet.

Känner in nattens lugn.Den vila vi fått.
Den återhämtning vi behövt efter gårdagens alla timmar av händelser, timmar av liv.
Vårt liv, i varje andetag.

Straxt drar dagen igång med allt den har i beredskap.
Jag väljer själv hur jag vill möta min dag.Det valet har jag varje morgon.

Livet är här och nu...i varje andetag.
Livsluften som vi andas in..





ANNONS
Av Sirpa Niva - 29 januari 2015 11:04

Så var det tänkt iallafall, när jag vaknade imorse :)
Kände att tre dagar i rad med intensiv träning fick vara nog så en vilodag behövdes.

Valde att ta på mig träningskläderna när jag skulle ta en promenad till kyrkogården, för att tända två röda ljus i minneslunden.
Det var blött, halt och slaskigt nästan överallt.
Blev snart våt om fötterna för det gick inte att undkomma vätan.
Hade broddar på.

Bestämde mig för att ändå ta en extra promenad innan växthuset Romantica öppnade klockan 9.

Det var skönt i luften, ett par + grader.Blåste en del på öppna områden.
Valde att gå där det var lugnt från trafik.Kände för att ha lugn och ro på min utevistelse.
Stegräknaren på, likaså Runkeeper, träningsappen.

Knallade på med en skön, lätt känsla i benen.Härligt att vara ute i friska luften efter två dagars träningspass inomhus, på löpbandet.
Jag trivs bäst utomhus med träningen.

Efter en dryg timme styrde jag så stegen mot växthuset.

Tog av broddarna, gick in och valde ut en vacker Orkide som Kungsör bjöd mig på, som nyinflyttad.
Jag var in i Måndags efter träningen då och spanade in vad som fanns i detta fina växthus.
Romantica. Verkligen att rekommendera.Finns jättemycket fint.
Blommor självklart men också en hel del heminredning.

Köpte också tre gröna växter som får bosätta sig i min kärestas hus i Surahammar.
Varsin kruka med färsk Oregano fick också följa med.
Hade även 10 % på inköpen jag gjorde så det blev en bra affär för mig/oss.

Fick blommorna väl inslagna då jag var där till fots,
Tre påsar att bära hem:) Bra träning bara det.

Kom så hem efter 1.25 i tid.
8.3 km och över 10 tusen steg :)
Härligt!
Det blev en hel del idag med fast jag skulle ha det som vilodag.

Kändes kanonbra :)

Genomblöt om fötterna och kall på kroppen av blåsten gjorde att den varma duschen kändes toppen.
Innan dess lite situps och armhävningar.

Frukost med Titti samt softa i soffan innan arbetsdagen börjar.
Långt pass idag 13.40 till 23.10

Av Sirpa Niva - 29 januari 2015 00:23

Ikväll lossnade det sista av oro inom mig då jag hade ett härligt samtal med min käresta.
Vi pratade om allt möjligt som ploppade upp i hjärnan.

Uppfattade honom som något dämpad och låg i början av samtalet, fullt förståerligt.
Medans vi pratade på så tinade vi upp båda och friheten i orden kom igång mer vartefter.

Det hela slutade med att jag satt och skrattade så jag fick hålla fast mig extra i ratten för att inte trilla ur stolen.
Fantasin var i full gång i bilder, som min hjärna skapar när jag hör något kreativt och kul.
I det här fallet handlade det om våra katter:)
Det skulle kunna bli en bok av alla hyss som de hittar på.

Kändes så härligt befriande att få skratta glatt och hjärtligt:)

Älskar att skratta och le och det kommer att få stor plats i mitt liv igen:))

Av Sirpa Niva - 28 januari 2015 15:41

Min längtan till Öland bara ökar vartefter dagarna går.

Fick meddelande i veckan om att det är dags att besiktiga min härliga husvagn, innan April månads utgång.

Bokade en tid i slutet av Mars.
Alldeles dagarna innan jag skall ta ner vagnen till sin plats på min älskade camping.

Känns skönt att förbereda så inget kommer ramlande över mig i sista stund.

Allt jag behöver för en ny säsongscamping har jag nu.
Det som behöver göras där på plats är att bygga ett trallgolv i förtältet.
Hade inget sådant i somras och det gjorde att regn kunde ta sig in längs presenningarna som låg mot marken.
Det slipper jag denna säsong.

Planerar att åka ner till Påskhelgen då jag har 4 lediga dagar.
Får se om familjen i Surahammar hänger med och tar dit son vagn samtidigt.
Det vore jättemysigt!
Förhoppningsvis alla tre barnen också.
Vid det laget finns det en liten Bassetvalp i familjen också:)

Givetvis tar jag Titti katt med mig, hon älskar att vara i husvagnen.

Ska ta någon dag snart och åka ut till vagnen, där den står inomhus över vintern.
Härlig tid väntar!

Av Sirpa Niva - 28 januari 2015 11:17

Återigen valde jag bort snöslask och blåst.
Det fick bli gå/löpbandet idag också.

Valde att gå raskt 500 meter för att sedan öka tempot till löpning i 500 meter.
Gjorde så ända tills bandet började lukta bränd plast och det ryckte i den.
Hade då avverkat ca 5 km så det var bara att dra ner på tempot för att lukten skulle avta.

Hann ändå med 7.5 km på en timme och det gjorde 8.300 steg på stegräknaren.
Var sjöblöt av svett och det sög bra i benen när jag klev av från bandet.

Tog genast en vätskersättning för att slippa huvudvärken senare.
Brukar få den av vätskebrist och säkert av att salt och mineralnivån också påverkats.

Fortsatte på Yogamattan med situps och sist Plankan i 2 1/2 minut.
Sedan var jag trött och väldigt nöjd med dagens träning.

Bra pass!

Av Sirpa Niva - 28 januari 2015 07:44

Senaste tiden har varit fylld av en färd i en Bergochdalbana.
Känslorna har kastats från fullkomligt lyckorus till förtvivlan och smärta.

Det senaste som skedde gav mig ett öppet sår i själen.
Ett sår som fick mig att gråta, skrika ut det som skar i mig.Som fick mig att tappa fattningen och greppet.
Jag var helt vilse nån dag.
Kände att jag inte förtjänade denna behandling...

Det slutade med att jag drog mig in i mitt eget skyddande skal, bort från det som vill mig ont.

Att en människa kan vilja en oskyldig så mycket ont?!
Det är för mig så oerhört svårt att förstå...
Att samma människa har så mycket hat och ilska inom sig att hon skadar och sårar sina närmaste, sina egna avkommor.

I samma andetag tänker jag också på hur någon kan tillåta sig själv bli så illa behandlad av personen?!
Varför ta emot alla hån och hemska ord?
Hur blir det så?

Jag vet inte om jag ens vill förstå.
Om det gör känslan bättre inom mig.

Min hjärna har jobbat med dessa tankar några dagar nu och börjar landa i en verklighet som känns bra igen.
Jag råkade komma i vägen för denna människas dåliga mående och det är ju inte personligt riktat mot mig, egentligen....även fast hon skrek mitt namn högt och spydde ur sig svavelosande och kränkande ord.

Det fick kanske henne att må bättre i stunden och i den tanken stannar jag.
Finns ingen som helst anledning för mig att lägga någon kraft på detta mera.

Min själ har nu landat i sin harmoni och mitt liv är åter i balans.Jag står med båda fötterna på jorden och kan nu lägga kraft och kärlek på min livskamrat.
Han behöver mig nu, mer än någonsin!

Känns skönt att kunna få en distans till allt och se med klara ögon på allt som hänt.
Kunna sortera bort sådant som inte behövs i vårt liv, som bara suger kraft.

Jag har styrkan att kämpa för det jag vill ha och tror på, det är mannen som nu i denna stund är på sitt arbete, trött och tyngd av sin smärta.
Med ett ok på sina axlar som tar hans energi.

Att ha burit detta lass, som han gjort under en längre tid får mig att förundras över hans styrka som människa.
Han är en givare, en hjälpare som kräver så oerhört lite tillbaks.
Han mår bäst av att ge till andra.

Jag lever i tron att det är Vi som gäller, nu och i framtiden.
Det är målet för mig, här och nu.
Min känsla och själ säger att det är rätt väg, om än väldigt krokig och tärande många gånger.
Någonstans framöver kommer allt att lossna och det över en natt:))
Det vet jag!

Dags för två själar att bli ett.

Av Sirpa Niva - 27 januari 2015 12:41

Roade mig idag med att köra ett grymt träningspass på bandet, hemma i min lilla hall.

Ställde tv:n i läge för att ha något att vila ögonen på under träningen.

Höll ett bra tempo i min gång med inslag av löpning.
Svetten rann och andningen fick jobba på bra.
Hade på mig stegräknare för kul skull.

Efter en timme på bandet hade jag avverkat 7.2 km och 8500 steg enligt räknaren.
Jag pausar aldrig i sådan träning utan kör på i varierat tempo.

Kändes bra i benen när jag steg ner från bandet.
Stack direkt ner till tvättstugan i källaren för att hämta färdig tvätt och ladda nytt.
Det sög i benen kan jag lova:) med trapporna direkt efter träningen.
Härlig känsla!
Det skall ju kännas, annars är inte träningen effektiv.

Löste upp en vätskersättningstablett i vatten då jag svettats så oerhört.
Vill inte ha huvudvärk.

Körde lite styrketräning innan stretch, dusch och tvättupphängning.

Fixade till en bra frukost som Titti katt och jag njöt av i soffan.
Titti tar alltid hand om disken av yoghurtfatet:)

När frullen var klar kom turen till månadens räkningar.
När allt var inlagt och klart fick jag fakta på bordet.
Det var inte mycket kvar att leva på kommande månad.
Förlorade en del av att ha varit sjuk.
Julens kostnader är kännbara och denna månad var det också dags att lägga ut en delbetalning av min säsongsplats på Öland.

Bensinen är ett stort konto för mig.
Arbetsresor samt besök hos min käresta som bor i Surahammar.
Det är oftast jag som åker till honom.

Jag känner ingen oro för ekonomin utan är väl medveten om att det just nu är lite tuffare.

Det blir en kul utmaning för mig:)
Tömning av skafferiet och frysen gäller.Så få inköp av mat som möjligt.
Inga onyttigheter.
Träningen kommer i focus och då även mat som är hälsosam.

Jag kommer att cykla och gå till arbetet så fort jag bara får möjlighet.
Träning och spara in på bensin i samma kit:)

Allt finns det lösningar på.
Svackan är ju tillfällig och det är bara peppande.

Mitt liv blir bara bättre av en sådan situation.
Jag och tjejerna skall åka till Ullared om 14 dagar och det innebär en mindre bensinkostnad, vi delar givetvis.
Jag kommer att handla det mesta åt min käresta och hans hus så min egen kostnad kommer jag hålla nere till minimum.
Bara att åka dit med mina döttrar är en härlig upplevelse.

Kommer att skriva om den resan när den blivit av.

Så...lågbudgetmånad har jag framför mig:) Det blir en härlig utmaning, som så mycket annat i livet.

Om du tittar noga på bilden jag lagt ut med löpbandet, så ser du Ola Conny på Gekås i Ullared i tv rutan :)
Kul sammanträffande att han fastnade på bild just när jag skrev och tänkte på Ullared.

Pigg och glad är jag efter dagens träning och nattens vila.
Straxt dags för jobbet.
Slutar vid 23 tiden ikväll.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se