Alla inlägg under februari 2017

Av Sirpa - 27 februari 2017 23:31

Under Måndagen kunde vi till sist lämna in alla nycklar till Avorum.
Kändes jätteskönt att vara klar med flytten helt.

Hade tagit ledigt för att köra det sista och det tog sin tid och kraft.
Rejält träningspass :)

Vid 15 tiden åkte jag till deras kontor och lämnade in alla nycklar.
Tackade för tiden som fått.
Åkte hem och tog mig en varm dusch.
Tog på klänning och bara njöt av tanken att allt nu är klart.

Källarförrådet blev ganska fullt :)

Hämtade hem älsklingen på hans rast och vi åt tillsammans.

Sedan for han iväg på sin andra halva av arbetsdagen och jag varvade ner min ömmande kropp och lade mig tidigt

Av Sirpa - 27 februari 2017 06:37

Jag har ganska länge haft tanken att köpa hem en bubbelapparat, istället för att bära hem vatten från affären som är dyrt och dessutom ofta fraktat långa sträckor till butik.

De billigare varianterna har dessutom en underlig bismak.

Så en Soda Stream var aktuell att inhandla.

Lördag morgon for jag till Maxi Hälla och skulle handla hem ingredienser för Lördagens lunch.
Min äldsta dotter med familj skulle komma och titta på vår fina lägenhet och träffa min älskling, för första gången.

Medans jag gick där och strosade runt i butiken så dök erbjudandet upp.
En sats med apparat, kolsyrepatron och fyra flaskor att göra vattnet i.
499:-
Funderade inte speciellt länge, utan den fick följa med hem.

Så det blev gott bubbelvatten ur eget kranvatten till maten.
Snygg och praktisk dessutom.

Sånt vi behöver börjar falla på plats.

Älsklingen skruvade ihop skrivbordet vi köpte begagnad häromdagen.
Perfekt för oss.
Bra hyllor och mycket bänkyta.
Nu letar vi Billybokhyllor till våra böcker och cd skivor.
Det blir Blocket som är inköpskanalen.

Dessutom är jag sugen på vita vitrinskåp till köket. Får se om måtten är de rätta för då är köpet klart.

Köpmandisken tar sakta livet av sig med att lådors upphängning ger vika.
Den börjar på att ha gjort sitt

Av Sirpa - 26 februari 2017 08:31

Igår Lördag, var både jag och min älskade lediga från arbetet.
Jätteskönt och välbehövligt.

Vi kände oss båda slitna och trötta efter allt vi gjort och allt som hänt i veckan.
Så skönt att bara gå upp på morgonen. Ta en kopp kaffe i soffan, i vår härliga, lugna och fridfulla lägenhet.
Bakade snabbt ihop frukostscones åt oss som vi njöt av under goda samtal.

Vi summerade veckan som gått och allt som hänt.

Jag fick samtal från kollega i Karlstad som ordnar med alla kollegors kondolens inför vår bortgågne kollegas begravning.
Ett betydelsefullt uppdrag som hon tagit ansvaret över att ordna.
Vi är fyllda av tacksamhet.

Tack B, du är guld värd!

Efter frukosten letade jag runt bland kvarvarande, ouppackade kartonger, efter kläder till kvällens konsert i Globen.
Ville vara fint klädd.
Passade på att packa upp dessa och sortera in i skåpen.

Mitt vackra nylonförråd fick en genomgång :)
Mina underbara nylon.
Älskar det smeksamma sköna mot mina långa ben.

Älsklingen åkte och tvättade vår bil.
Hon var så grymt smutsig efter vår strävsamma vecka.
Mycket saker har fraktats i henne.
Han fick slita hårt för att få bort smutsen och saltet.
Helt annan bil efteråt.

Åt lunch på stående fot i stort sett, då vi båda grejade med vårt.
Jag satte upp lite foton och tavlor.
Krokar och annat som saknades inför ett praktiskt boende.
Städade och plockade med mycket innan det var dags att ge oss av mot Stockholm och Globen.

Åkte vid 15.45 tiden.
Vinkade åt kollega/vän på det olycksdrabbade företaget då han var på väg mot Stockholm.
Han blev glad.
Vilken chock de lever i alla som är kvar och jobbar vidare.
Mina böner går till dem, att de skall orka vidare.

Min älskling körde som en kung i Stockholm.Han känner stan så väl då han kört mycket där med buss.
Han har ju kört mycket beställningar under tidigare år.
Innerstan känner han som sin bakficka :)
Kändes tryggt!

Parkerade och gick till Espresso House och njöt av goda muffins, samt kaffe med extra smak och styrka.

Gick in på Globen i god tid.
Köpte ett program som minne från vår första konsert.
Letade fram till våra platser och slog oss ner och bara njöt av atmosfären.

Globen fylldes på vartefter och vi satt bara och mådde gott.
Vi två har verkligen förmågan att roa oss på egen hand.
Skulle ta bilder på oss, seriösa bilder som minne från kvällen.
Gick inte så bra för vi skrattade så tårarna rann :)
Två galenpannor i farten!

Väljer att inte lägga ut någon bild.
Det finns ännu människor i vår närhet som skapar egna verkligheter av vår gemenskap.
Som vill ont och förstöra, så dessa individer göder jag inte med foton.
Det får bli i framtiden.

Straxt steg han då ut på scenen.
Andrea Bocelli

Han bjöd oss på underbar sång och glädje.
Scenen badade i underbara färger och hans röst fyllde Globen.
Så vackert!
Storslaget och så härligt annorlunda mot alla andra konserter jag varit på igenom åren.

Första gången jag varit på en glödande tenors framträdande.
Helt fantastiskt!

Inga foton fick tas under konserten och det respekterade jag.
Njöt istället till 100% precis hela tiden.
Vi mådde så bra både jag och min älskade sambo.

Båda var vi höga av energi efteråt, när vi tog oss till bilen.
Gick inte att få bort leendet från våra ansikten.
Dessa timmar behövde vi efter allt som hänt och allt vi gjort.

Åkte hemåt i snöfall och hala vägar.
Inget problem med vår klippa till bil.

Var in på en Max och åt en sallad då magen knorrade tom.

Kom hem trötta och lyckliga till vårt fina, varma och välkomnande hem.

Vilka timmar :)
Ett minne för livet.

Tack min älskade för du finns i mitt liv.
Vi har bara börjat vår gemensamma vandring

Av Sirpa - 26 februari 2017 00:49

Jag säger bara Andrea Bocelli :)
Helt underbart!

Skriver mera senare om vår härliga kväll på Globen

Av Sirpa - 25 februari 2017 12:18

Jag lever i den övertygelsen att det enda sättet att få relationer att fungera, är att ärligt prata om allt.

Våga stå för det man känner och tänker.

Hur skall man annars ha en aning om hur någon känner sig eller mår.

Av Sirpa - 25 februari 2017 08:12

Kära kollega och medmänniska.

Vila i frid.

Må Guds änglar vaka över de som är kvar på jorden, i sorg och saknad.

Av Sirpa - 25 februari 2017 08:04

Då och då i livet blir jag varse om hur avancerat livet är och hur liten man är som människa i helheten.

Det är så oerhört svårt att vara fulländad och räcka till åt alla håll och kanter.
Det blev jag så varse om nu i veckan när så många människor behöver mig, i olika syften.

Jag har en syster som är väldigt sjuk och som så gärna vill ha besök så ofta som möjligt.
Besöker henne gör jag men tyvärr inte i den utsträckning som vore önskvärd från henne och även min mor.

I veckan som gått har mitt liv gått i hundra åttio kilometer, rent ut beskrivet.
Jag kämpar på med allt runt ikring med vår flytt, städning, arbetsdagar på 10-12 timmar, skapa nya rutiner i livet tillsammans med min älskade då vi nyligen blev sambo och nu för en dryg vecka sedan flyttade till trean vi bor i nu.

För några dagar sedan kom så också chocken över den hemska trafikolycka där en kollega gick bort.
Alla har vi varit i chock efter händelsen.
Oron har varit påtaglig, samtalen många och vi kollegor försöker bära varandra i det inträffade.

Tankarna går ofta till dem som sörjer honom. För oss också en extra chock då vi inte ens hämtat oss efter den egna olyckan, där en kollega och god vän skadades allvarligt.
Vi passerar olycksplatsen dagligen och blir påminda.

Tanken sveper ofta vid att detta lika gärna hade varit jag själv eller min älskade som suttit bakom ratten på dessa bussar.
Vi är som förare så totalt oskyddade därframme.

Jag har sovit väldigt dåligt och för lite denna vecka och pressat mig till det yttersta för att orka med allt.
Att orka arbeta, visa glädje, stötta och svara på frågor från kollegor och kunder.
Alla vet att både jag och min käresta jobbade hos det olycksdrabbade företaget.
Min älskade slutade där långt efter mig och får bära tungt nu då han kände den bortgågne.

Mitt i detta får jag, i mitt tycke, ett sarkastiskt meddelande på min mobil att jag gjort en älskad, närstående ledsen över att jag glömt en födelsedagshälsning.
Inte från personen ifråga, utan en närstående.

Jag är medveten om min glömska just nu och kämpar med den.
Glömmer nycklar, ringa samtal och ordna med saker jag borde hunnit och behövt. Min hjärna fungerar inte fullt ut helt enkelt.

Det är ju inte så länge sedan som jag själv var kraschad och sjukskriven i närmare två månader.
Känner hur detta tillstånd närmar sig återigen.... med stormsteg.
Jag vill inte!!
Försöker skydda mig från just sådana här saker, där jag skuldbeläggs för att jag inte hinner, att jag glömmer och inte orkar allt som borde orkas.

Självklart är det viktigt att minnas en närståendes födelsedag.
Tydligen glömde jag den förra året också och det blev jag också påmind om igår.
Till vilken nytta att rota tillbaka i historien ? Det förstår jag inte riktigt.

Dessa människor som detta handlar om har sedan många år tillbaka, själva valt att ta avstånd ifrån mig och resten av vår släkt, av skäl som jag av respekt inte vill gå in på.
Vi har sakta börjat treva oss tillbaka till varandra och det har gjort mig glad och stundtals överlycklig.
Få mina nära samlade, vara delaktig i deras liv.

Samtidigt som jag i detta bär en skyddsmur mot att ta till mig för mycket, i rädslan över att återigen bli bortvald och vänd ryggen.
Detta gör mig reserverad.
Jag har också skapat ett liv, utan dessa människor för att helt enkelt fungera fullt ut, utan dem.
Det har gått bra, fast det tog några år, fyllda med frågor, tårar, saknad och sorg.
Men jag lärde mig leva utan dem.
Tankarna fanns dagligen hos dem och en bön om deras välmående fanns i varje ljuslåga på de ljus jag tände i saknaden.

Min glömska är oförlåtlig, även för mig.
Det är inte frågan om prioritering eller favorisering, utan helt enkelt har livet varit för mycket i dessa dagar.

Jag räcker inte till helt enkelt och det får jag helt enkelt acceptera.
Jag glömde och det går inte att få ogjort.
En människa är sårad och jag är orsaken.Jag tar ansvaret och bär det.

Men jag vet inte hur jag i detta tar nästa steg.

Det enda jag i stunden känner är att jag vägrar styras av andra människors krav om hur jag skall bete mig, vara och verka.
Jag är den jag är och räcker inte detta så kan jag bara beklaga.

Jag är ingen övermänniska.
Dessutom lever jag mitt eget liv och dem som inte funkar i mitt livspussel får helt enkelt välja bort mig, igen, som i detta fall.

Alla klarade sig bra utan mig under många år och det kan fortsätta så.
Så kan jag känna i stunden.

Stora problem finns i vår relation och vi hade en överenskommelse att gå framåt steg för steg.
Känna oss fram och sakta återknyta det som saknats hos oss alla.

Jag vill inte bli åthutad eller tillrättavisad.
Om en människa inte personligen kan ta upp problem med mig, utan gör valet att låta mig få budskapet via bud och dessutom på ett sarkastiskt sätt, då slår jag klackarna i backen.

Detta fungerar inte på mig.
Jag har fått bära mycket skit igenom åren och det är slut med den biten.
Raka ord till mig är det enda som fungerar.

Så lever jag idag.
Går det inte att vara ärlig mot mig direkt så är det ingen ide att försöka med omvägar.
Det lyssnar jag inte på...

Av Sirpa - 24 februari 2017 20:43

Denna vecka har verkligen varit fylld av aktiviteter, hemska händelser och annat obehag.

Förstår uppriktigt inte hur dagar kan ha så mycket innehåll.

Arbetsdagarna våra har varit långa och jobbiga.
Snöoväder, förseningar och stress som ledit till rejäl trötthet för oss båda.
Mitt i detta har jag städat och tömt det sista från gamla lägenheten.

Vi hämtade ett skrivbord från Skälby på en av mina längre raster.

Det som gjort oss bedrövade mest är en fruktansvärd olycka som ledde till en busskollegas bortgång....

Det sker för mycket....alldeles för mycket!!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6 7 8
9
10
11
12
13
14 15
16
17 18 19
20 21
22
23
24 25 26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards