Alla inlägg under december 2017

Av Sirpa Niva - 31 december 2017 23:33

Min älskade sambo ligger och sover, lite oroligt men ändå i sömnens värld, i sovrummet.

Jag låg bara och skruvade och vände, efter vi släckt lampan.
Hörde allt spring i trappen, smällare och raketer ute, tjut och gap från nyårsonyktra grannar och förbipasserande.

Jag är igenomtrött men får inte ro att sova.
Så nyss tog jag med täcke och kudde, smög mig ut till soffan och ligger här istället så jag inte stör min älskling som ska upp tidigt och jobba.
Pulsen ligger på en hög nivå igen och det trycker över bröstkorgen.
En smärta strålar även ut i ryggen, under vänster skulderblad.

Ska försöka komma till ro här i soffan.
Om ca 20 minuter kommer det att dra igång ett stort fyrverkeri nere på stan.
Kanske kan det bli lugnare efter 12 slaget sedan.

Jag hade tänkt följa med min käresta till jobbet, den första tidiga turen till och från Arlanda.
Nu vet jag inte alls om jag kommer orka, om jag inte får sova nåt.
Vi ska upp 3.

Ute kommer det ner blötsnö så risken är att det blir halt och otäckt imorgon bitti längs vägarna.

Jag tänker på alla stackars djur som lider av detta smällande.
På deras ägare som får oroligt se på när den lilla älsklingen mår dåligt.

Nu är det bara dryga 40 minuter kvar av år 2017.

Vi pratade ikväll om vårt hopp om att det nya året för med sig mindre elände och oro för vår del.
En stund under kvällen såg jag min egen avslappnade, glada och goa man, som jag blev så kär i för några år sedan.
Han kunde lägga bort oro och jobbiga bördor för en stund och bara vara sig själv.
Så härligt!
Vad jag njöt av att se honom finnas där, under den trötthet och oro som tär på oss.

Jag kramade honom hårt och bad till vår Skapare, att ge oss mera glädje under kommande år.
Att lätta på de bördor han bär och ge oss ro i arbetslivet.

Livet skall inte behöva vara ett enda stort krav från andra ständigt.
Människor måste lära sig att bära sitt eget liv och inte lämpa över på andra ständigt.

Bara för att någon är hjälpsam och god så innebär inte det att denne måste bära på allas problem och allt som de måste få uträttat.
Det finns yrkesfolk till detta.

Jag hoppas och ber att vi kan få tillräckligt med lugn i vårt liv, att vi kan bli en till familjemedlem.
Vi vill ju bli med vovve.
Det har hittills vår arbetsplats sett till att det inte gått att genomföra.

Denna omöjlighet och ovillighet i att ge oss scheman och arbetstider som fungerar i livet.

Ska vi ha vovve så lär vi få lov att byta jobb.
Det är vi överens om.

Nu är det straxt ett nytt år.
Nya möjligheter och nya chanser att förverkliga det vi vill.

Gott slut mina följare :)
Vi ses igen nästa år.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 31 december 2017 21:06

Sambon och jag tog en åktur mot kvällningen.
Passade på att tända ljus på min lillsyrras viloplats.
Sambon tog några foton i mörkret.
Tände även ett ljus på en grav som ingen verkar besöka.

Det var stämningsfullt på kyrkogården.
På några ställen brann festliga machaller.
Stilla och lugnt.

Kändes bra att göra ett sista besök där, för detta år. Rofyllt för själen då hjärtat sörjer ännu, länge länge till...

Året som gått har verkligen varit tufft på många vis.
Känns ännu ofattbart att min syster inte längre finns.

Jag har en del kvar att göra med hennes papper, innan den biten är klar.
Lite avslut och överräckning av hennes sista tillhörigheter, till hennes barn.

Har nog medvetet dragit ut på det, just för att det blir så definivt avslut.
Ett sista farväl liksom.

Det kommer att ske under kommande veckor.

Vi åkte sedan vidare och bara pratade i bilen.
Tog med oss mat från Max.
Kände inte för någon mer matlagning detta år. Dessutom var det snart dags att sova, då kärestan har tidigt jobb imorgon.

Så skönt att bara finnas i soffan, tillsammans, i lugn och ro.
Lyssnade på fyrverkerier överalltifrån...

ANNONS
Av Sirpa Niva - 31 december 2017 16:56

Vi roar oss inte med fyrverkeri eller festa nu på Nyåret.

Kärestan kom nyss hem från sina söner och gamla föräldrar.
Vi tar det bara lugnt.

Tände de fina lyktorna på balkongen som måste ha vindstilla för att klara av att vara tända.

Den öppna spisen fick sina små lyktor och andra ljushållare av glas som jag älskar.

Fasar faktiskt för det oväsen som kommer att pågå runt midnatt.
Min sambo måste gå upp straxt efter 3 för att jobba.
Han behöver sova...

Av Sirpa Niva - 31 december 2017 15:13

Årets sista timmar, tillbringar jag just nu, vilande i soffan.
Har tända ljus och ett bord fyllt av diverse gottigheter.
Det är sådant som vi fått under Julen.
Min äldsta dotter har tillverkat mycket själv.

Min sambo är och firar årets slut med sina söner. En av sönerna är duktig kock, så jag kan tänka mig att de får god mat.
Härligt!
Han besöker sina föräldrar också.

Jag har bytt om till min sköna, gamla glittriga klänning som hängt med många Nyårsfiranden.
Sminkade mig lite, dagen till ära.
Känner mig så fruktansvärt trött.

Åt rester från julen för en stund sedan.
Bryggde på gott, starkt kaffe och såg på Morden i Midsommer.
Det är lagom för mig, med den dåliga ork som just nu styr mitt liv.

Skulle vilja ta mig till min lillasysters viloplats, men jag orkar inte gå eller cykla så långt nu.
Tände ett ljus i lyktan på balkongen istället.
Känner mig lite ensam.
Samtidigt är det skönt att bara vara, utan att behöva göra någonting alls.
Bara vara.

Vilopulsen ligger rätt hög nu med, fast jag inget gör.
Känner hur det svider/sticker till på vänster sida av bröstkorgen.

Mina tankar finns inte riktigt här och nu, utan i framtiden.
Jag är absolut inte tillfreds med den situation vi har i yrkeslivet.
Båda överväger vi på allvar att lämna det vi har och gå över till något som har struktur och ett tryggt ledarskap.
Det vi nu lever i har inget att ge oss längre.
Inget annat än oro, stress och dålig hälsa.

Vi är faktiskt beredda att flytta, lämna Västerås och även vårt fina boende.
För att kunna leva och verka i trygghet och stabilitet i arbetslivet.

Arbetet får helt enkelt inte suga livet ur oss.

Båda mår vi jättedåligt i det som råder.
Inte heller har vi längre orken att hålla hoppet vid liv, om en förändring till det bättre.
Det bästa är för oss att lämna och dra vidare, där vi uppskattas som de personer vi är.
Där vår kompetens tas tillvara, istället för att förminskas och förintas under oro och stress.

Där ligger en så stor del av vår energiåtgång att det påverkar vårt privatliv.
Vi har ingen ork över till något efter en arbetsvecka.
Endast återhämtning för att orka vidare i slitet och oron.

Vi vill jobba för att leva, inte tvärtom.
Arbetet skall kännas meningsfullt och glädjande. Den ska inte sänka en som individ.
Inget av dessa två existerar idag.

Vi känner oss bara trötta, tomma och faktiskt lurade till något som skulle vara så mycket bättre än det vi lämnade.
Idag är det så mycket sämre.
Hur det nu kunde bli det....

Ja... Tankarna är många och båda är vi ju handlingskraftiga och vill ha resultat av det vi uträttar.
När vi väl tar steget bort sedan, så är vi borta för gott.

Det känns lite tufft att behöva sadla om igen. Men vi har ju inget val.

Jag är ju snart 60 och det vore skönt med lugn i arbetet.
Jag vill känna glädje när jag går till jobbet.
Känna mig nöjd när jag går hem från jobbet.

Det är ju inte så stora krav!

Vi tar nya tag efter årsskiftet och tar lite samtal med andra företag.
Jobb finns överallt och vi är flyttbara.

Jag skall bara se till att bli frisk.

Den 23/1 är det undersökning på Hjärtmottagningen.
Får se vad som behöver göras.
En liten renovering i pumpen min kanske.

Bara något görs så jag slipper känna mig som en orkeslös, flåsande zombie...

Jag vill ha tillbaka mitt gamla jag.
Med full fart, löpträning och ork som en arbetshäst.




Fast denna Nyårsafton får det bli soffhäng.
Det är lagom just nu

Av Sirpa Niva - 31 december 2017 12:07

Fick som Julgåva från min äldsta dotter med familj, en helt underbar klänning.

Jag hade tittat på den på nätet men inte unnat mig att köpa den själv.

Nu fick jag den och till den en yvig och härlig underkjol som ger klänningen dess rättvisa.

Har provat den, ostruken idag och bara det var jättefint.

Mjuka paket gillar jag :)

Av Sirpa Niva - 31 december 2017 11:15

Hade igår stora problem med hög vilopuls, andfåddhet och grym trötthet.
Kände hur kroppen jobbade på högvarv fast jag inget gjorde.

Det enda som blev gjort igår var nedplock av granen och pyntet som var kvar.
Gick i lugn och ro härhemma, samtalande med sambon om vår framtid i arbetslivet

Sedan strök jag lite skjortor inför kommande arbetsdagar.
Har inte orkat det efter tvättstugan, de dagar jag kämpat på Arlanda.

Kände att jag nog kunde jobba på Nyårsdagen. Köra en vända iallfall.
Orken är i stort sett obefintlig och jag hostar rejält om mornarna.
Det kommer upp slem som smakar skumt.

Efter maten sedan, vid 13 snåret.
När vi ätit rester från julmaten som var supergott, så kände jag hur krafterna tröt.
Hjärtat gjorde en serie med hårda dunk, som kändes i hela kroppen och tog andan ur mig.

Sedan var pulsen hög 85-95 slag i minuten och riktigt ojämn och påfrestande för hela mitt befinnande.
Allt kändes jobbigt, tungt och svårt att andas.
Det stack och småhögg i bröstet, vet inte om det kom från hjärtat.

Detta höll i sig i över 6 timmar.
Somnade i sängen utmattad till sist och vaknade genomsvettig och helt slut.

Hade tankar på att ringa sjukvården men samtidigt inte villig att sätta mig på akuten för att få konstaterat att jag bara är lat.
Hemskt med detta dåliga samvete så fort jag inte mår bra.
Likaså en oro över att måst störa sjukvården med mina krämpor.

Hasade omkring kvällen, såg på tv och pratade om hur jag skulle orka jobba på måndag.
Sambon har nu också blivit förkyld, smittad av mig säkert.
Han frös hela kvälken med fliesjacka på inne. Som tur har han ledigt ett par dagar.

Vi är två vrak just nu, gubben och jag.

Gick och lade mig vid 22 tiden.
Slocknade direkt.
Hörde inte sambon när han lade sig, var så slut.
Vaknade 5 imorse, gick upp alldeles matt i knäna.
La mig i soffan och somnade igen och sov i 3 timmar till.

Jag kan sova hur mycket som helst tydligen...

Vi resonerade fram denna Nyårsaftonsmorgon att jag blir hemma fler dagar.
Ringde Trafikledningen.

Vårdcentralen gäller imorgon
Jag orkar inte ha det såhär.
Nåt är helt galet fel i min kropp

Av Sirpa Niva - 30 december 2017 22:39

Idag har min kropp kämpat.
Hög vilopuls, stickningar i hjärtat och yrsel.
Tärande trötthet och stickningar i fingrarna.

Vilopuls i 85-95 i nästan 6 timmar, innan det gav med sig.

Det hela började efter lunch.
Hjärtat tog några jätteskutt så jag nästan tappade andan.
Sedan var pulsen jättehög efter det.

Låg i sängen till slut och bara lät kroppen vila, domna bort en stund.

Så kämpigt!

Av Sirpa Niva - 30 december 2017 11:24

Jag och sambon fick så fina, värdefulla julgåvor som vår lilla tös i Ramnäs gjort själv.

Denna härliga lilla tjej som gillar att pyssla och plocka med olika material och former.

Denna gång fick vi en pepparkaksgumma och en pepparkaksgubbe med skägg, att hänga i julgranen.

Vi hängde stolt upp dem i vår lilla gran.

Tack mormors lilla hjärta

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7
8
9
10
11 12
13
14
15 16 17
18
19
20 21 22 23
24
25
26 27 28 29 30 31
<<< December 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se