Alla inlägg under oktober 2014

Av Sirpa - 31 oktober 2014 06:58

Igår Torsdag vaknade jag med halsen rosslig och öm.Kändes inte bra alls.

Hade planerat att ta ett rejält löppass nu när "springet i benen" kommit igång igen.
Men jag lyssnar på min Älskades varningar om att inte träna när kroppen skickar ut sådana signaler.

Jag tror samtidigt på att det aldrig är fel med frisk luft så beslutet att gå till jobbet kom ganska omgående :)

Packade ryggsäcken med omsorg, självklart hade jag hela jobbutstyrseln med hem så det blev ett tungt bagage.Nåja:) jag är ju ingen klenis ;)

På med reflexväst, lysande mössa och handskar.
Traskade så iväg på lätta ben, som var laddade med spring egentligen.

Det var -1 grad ute och underbart friskt.Kände genast att det var lätt att andas den klara, rena luften.

Började med att ta bilder nere vid vattnet som jag gick över, på väg mot Köping.

Trafiken rullade förbi, den ena stressigare än den andra.
Men det störde inte min njutning.

Tyckte nog lite synd om de morgontrötta krakar som satt i sina igenisade bilar och längtade tillbaka till sängens värme.

Kilometrarna tillrättalades bakom mina raska, pigga fötter.
Var alldeles lagom klädd för denna vandring.

Mera bilder förevigades.
Det var så vackert med den glittrande frosten i gräset och på de gulnande växterna längs vägkanten

Solen orkade nätt och jämt titta upp så jag kunde fånga strålarna.
Hittade min "vandringsfyrklöver" även denna gång.
Frostig och fin.Den fick följa med mig längs vägen.
Min beskyddare där i morgontrafiken.

Passerade återigen huset där det tragiska inträffade för några dagar sedan.Polisens avspärringar fladdrade lätt i vinden.
Det hängde en tung känsla över hela gården och jag ökade stegen förbi.
Kändes i hjärtat hur sorgligt det hela var.
Allt hade hänt och inget kunde göras ogjort, så som livet är.
Talade tyst med de vakande Änglarna, bad om frid och styrka.

Tar inga bilder på andra människors tragik så det kommer inga sådana från mig här på bloggen.

Gick vidare och mina energier återvände straxt.
Kände att jag ville jogga lätt...gjorde så och ryggsäcken skumpade på ryggen :) inte bekvämt.

Kilometrarna försvann och straxt befann jag mig vid bron innan Arbogavfarten.
Där var så vackert över vattnet.

Valde sedan därifrån att jogga sålångt jag bara kunde med den skumpande ryggan.
Det blev över 2 km iallafall.

En kollega i buss på väg till garaget för rast, erbjöd skjuts men jag avböjde vänligt.

Landade så i garaget.
12.4 km blev det på tiden 1.46
Kändes jättebra i kroppen och duschen underbart skön efter jag skalat av mig de svettiga kläderna

Intog kaffe, god smörgås innan dagens 10 timmars arbetspass.

Träningen blev av fast i mycket lindrigare form.

Åkte sedan på kvällen med buss hem.
En go kollega hjälpte mig att hinna med turen 20.06 från Köping till Kungsör.
Skyndade mig, sprang fort :)
Tack Leffe!

Av Sirpa - 31 oktober 2014 06:09

Tack allesamman!!
Detta är jätteroligt!!

Återigen har besökarna och besöken ökat rejält på min Blogg
Månaden är ännu inte slut och jag kan berätta att allt ökat med minst 50% Igen:)

Det gör mig oerhört glad och än mer taggad att skriva.
Har pratat om det tidigare redan, att skaffa något bättre att skriva på än min lilla iPhone 5:a.

Det kommer...när ekonomin tillåter.

Tack sötisar:) Jag lovar att hålla en uppdatering igång ständigt och vad som rör sig i mina tankar och mitt liv.
Det är en hel del och jag ser till att livet för det mesta är positivt och givande.
Puss på er! <3

Av Sirpa - 30 oktober 2014 06:46

I Tisdags hade jag i min körning en härlig tur till Skinnskatteberg.
En stor del av mitt välmående under de körningarna är mötet med mina kunder.
De som bor bortåt Skinnskattebergs trakten verkar vara så tacksamma, lugna och rara människor.
Iallafall de som åker med bussen.Det är ju dem jag möter.

Säkert lever de en lugnare tillvaro än de som bor i städernas, mera stressade tempo.

Denna tur fick jag på två gäng med förskole/dagis barn som skulle på en teaterföreställning i Skinnskatteberg.
Jättesöta, pigga och glada,förväntansfulla ungar.

Pratiga och rosiga på kinderna i sina neonfärgade reflexvästar.
Vi hejade och tjoade, pratade och skojade.
Lika glada fröknar höll reda på dessa små guldklimpar.
Nu heter det inte fröknar längre hörde jag förut...tror det är Pedagoger namnet är nuförtiden, nåja :)
Det är inte poängen med mitt inlägg.

De vuxna hade full koll på småttingarna och allt gick lugnt och samlat till.Barnen var som tindrande stjärnor och de lyssnade på sina beskyddare och gjorde som de sade.
Jättebra :)
Jag blev själv så glad av att möta alla dem.
Det kändes att allt var tryggt och rart.
Barnen var i goda händer.

Det som sedan hände förvånade mig mycket.
Barnen satt på sina platser med säkerhetsbältet fastspänt.
Trygga och säkra.De vuxna var jättenoga med detta och samarbetade för att få alla barn säkrade.
Det gjorde mig varm om hjärtat.

De berättade också för de små hur viktigt det var att sitta bältad om något skulle hända.Att man kunde göra sig jätteilla.

Men de vuxna själva???
Jag sade åt dem att jag kör när Alla är fastspända, inte före.

Så jag satt och tittade bakåt, väntade...alla barnen var på plats..men de vuxna??
Några satt,utan bälten på, medans ett par stycken stod upp och pratade.
Jag väntade,påminde igen utan att något mer hände.
Till sist satt alla och jag kunde stilla och fint rulla iväg.

Körde försiktigare än vanligt då dessa små var under mitt ansvar nu.

Efter en stund står så två av de vuxna igen och en går runt i bussen och tar bilder....
Men??? Vart tog säkerhetstänket vägen?
Som bortblåst!
Vad skulle hända om jag måste bromsa, vilket faktiskt är nödvändigt då och då när hinder dyker upp längs färd.
På denna väg körde jag då 70 km i timmen.Det är en 80 väg

Dessa vuxna skulle fara som elefanter i bussen och även skada de små i sin framfart.

Jag blev både ledsen och arg av att se deras klumpiga, helt tanklösa sätt.
Vad sänder de för budskap till barnen??
Varför skall det vara skillnad på barn och vuxna vad gäller trafiksäkerhet?

Kände också att jag inte mäktade med att säga till flera gånger.
Även barnen måste ju ha hört mina uppmaningar.

Snart var vi så framme och jag stannade vid Järnvägsstationen och öppnade dörrarna.
Gick bak i bussen och barnen blev jätteglada när chauffören kom till dem och pratade.
Jag önskade alla en jättefin dag och de små sötnosarna tackade för åkturen och skuttade glada och förväntansfulla ut ur bussen.
Tryggt framme.

Till de vuxna sade jag sedan försiktigt för att inte förarga dem eller förminska någon inför andra som hörde, att jag hoppades och önskade, att de vid återresan bältade sig också.
Precis på samma trygga sätt som de bältat sina små skyddslingar.
Så att alla i bussen åker säkert.

Såg att en av dem blev lite skamsen och en annan tittade lite surt på mig.

Då fortsatte jag med att säga att jag har som policy på min buss att alla skall åka säkert, även jag själv har alltid bältet på mig.

Fick då svaret att jag hade helt rätt i detta och att de skulle göra bättre, att de inte hade tänkt sig för.
Fick även ett tack för min uppmärksamhet.

Jag vet ju som kör heltid och överallt att det inte är många som bältar sig.
Det är konstigt känner jag.
Farten är ju densamma i buss som i personbil och jag är övertygad om att dessa människor bältar sig i sina bilar.
Varför blir tänket annorlunda under bussfärd??
Jag påminner så ofta jag kommer åt om bältet och säkerheten.
Men känner samtidigt att det kan väl knappast vara syftet med mitt arbete som bussförare att vara på vuxna människor, med eget ansvar att tjata på dem.
Eller tänker jag fel??

Jag känner att det räcker för mig att ta dessa goa kunder från A till B på ett bra sätt.
Jag ordnar med köp av resa.
Kör lugnt och tryggt, åker inte förrän alla har en sittplats för att inte skada någon.
Bromsar försiktigt och har en uppmärksamhet i trafiken som minimerar riskerna för häftiga inbromsningar.
Håller avstånd till framförvarande, även fast bakomvarande trafik trycker på och vill stressa mig fram.

Jag har ändå inte makten att råda över allt som händer under färd.

Senast igår kväll fick jag lov att bromsa väldigt hårt för att inte köra på en stor, vacker älg som korsade min väg längs kvällsturen till Skinnskatteberg.
När jag efter inbromsningen rullade iväg igen, frågade jag bakåt i bussen om alla var ok....
Det var lugnt, fick jag som ett tryggt svar.
Fick beröm för mitt lugna agerande.
Säkert var flera obältade vid tillfället och jag hoppas de tänkte om.

Jag skall idag när jag kör göra en extra grej för att påminna mina goa kunder om vikten av att vara bältad.

Även om man struntar i sig själv och sin egen säkerhet så kan man tänka lite på sina medmänniskor....

Du har vikten av en elefant där du flyger fram!
Ett litet... Snäpp ...kan rädda liv.

Åk bältad!
Det är en livförsäkring som är helt gratis!
Den bjuder jag på!

Kramar från Chaffisen vid ratten <3


Av Sirpa - 29 oktober 2014 07:34

Detta blev en intressant dag,
Ihoppusslad så jag fick lov att tänka till för att vara på rätt ställe och tillgång till fortskaffningsmedel :)

Skulle haft ledig dag egentligen och åkt till Bussmässan i Stockholm.
Chefen fångade mig i farten redan dagen innan då jag kom cyklande i regn och blåst till jobbet.

Fick frågan om jag vill jobba extra och få igen det jag förlorat,då jag var tvungen att vara hemma ett par dagar, med den hemska hostan jag hade fått.
Utan tvekan tog jag körningarna.
Det är alltid kännbart i plånboken med frånvaro utan inkomst.
Första dagen går ju helt förlorad i karens.

Bussmässan hade varit jättekul att åka på med kollegor från Västerås, men nu valde jag ekonomin.
Har ju ett utflöde som är kännbart nu när dottern och jag skall bo på hotell i Stockholm när jag springer Tunnel Run i slutet av November.
Det är prio ett nu vad gäller välmående för fysiken.

Sedan vill jag kunna ha råd att åka och träna med mitt TSM Running och det kostar ju bränsle till bilen.

Undrar varför jag lägger upp en massa förklaringar ? !
Kanske för att fritiden är värdefull och egentligen inte ska bytas mot arbete.
För min del är ju inte mitt arbete ett måste, eller en belastning.
Älskar ju mitt jobb:)
Så det blir liksom ingen uppoffring för mig att arbeta en fridag, då och då.

Tisdag morgon.Kaffe i sängen och ett kort blogginlägg innan hopp i kläder, nedpackning av mat som jag ska ha i kylen på jobbet, klar inför kommande dagar då jag cyklar.
Utrymmet för att ta med i ryggsäcken då är begränsad.Tar det i bilen istället.Sunt tänk :)
Detta är var del av mitt pussel idag.

Åkte Emil Volvo till jobbet.
Började köra 5.45.Långkörningar Eskilstuna,Skinnskatteberg.
Härligt! Jag bara njöt :)
Blåsten slet i bussen men vad gjorde väl det.

Sedan följde långrast från 10.15 till 15.00
Bytte om till träningskläder och cyklade hem,bilen stod kvar.
Ett cykelpass som blev tung och rejäl då det blåste kraftig motvind.
Kändes stundtals som om jag stod still, fast jag trampade allt vad benen orkade...Pjuh!!

När långtradare vrålade förbi intill mig så tog deras fartvind tag i mig och cykeln, så jag fick hålla krampaktigt tag för att inte dras omkull.
Det var en fajt med vädrets makter.. Men jösses vilken träning :)
Helt fantastiskt!

Landade hemma helt färdig, benen bar knappt när jag tog mig upp till lägenheten med cykeln på släp.
Har den i hallen, vågar inte förvara i källaren pga av rädsla att få den stulen.
Det slarvas så med låsningen av källardörren så det är lika bra att inget ha där nere som lockar.

Titti såg förvånat på mig då jag kom flåsande, blossande röd i ansiktet in igenom dörren med hojen på släp.

Plockade av lite av extrakläderna.
Ner i källaren, boka tvättid.
Fanns direkt, upp igen och hämta tvätten, laddade maskinen.
Upp igen, drack en flaska Aloe Veradryck medans jag lade upp timmarna i tanken.

På med keps och iPhonen i armväskan.Runkeeper appen igång.Ut och uppför Drottninggatan bort till den fina 2.5 km långa träningsspåret i skogen.
Den har elljus tom för kommande träning i mörker.
Joggade lätt och benen protesterade, kroppen vrålade i protest över att behöva ladda om så snart efter cykelpasset och börja springa istället.

Gick korta sträckor och tvingade sedan igång benen, om och om igen att jogga/springa.
Tog 2.5 km för kroppen att acceptera den nya ansträngningen.
Sedan gick det lättare att ta det andra varvet, kunde springa nästan hela tiden, även de branta, korta backarna.

Snablar i gatan vad det kändes skönt när det lossnade i kroppen :)
Benen började jobba av sig självt när jag sprang hemåt.

Styrde direkt ner i tvättstugan och laddade om maskinen med en matta som Titti råkat kissa på när hon inte hann ända fram till lådan.
Mattan är precis vid hennes låda i badrummet.
Lilla gumman <3

Snabbt upp till lyan, till en lika förvånad Titti igen...nu krävde hon morsans uppmärksamhet på att matskålen faktiskt var tom, skål nummer två, ettan har alltid torrfoder laddat.
Så, skinka serverades av hennes trogna tjänarinna.

Kokade på pastavatten samtidigt som jag förberedde färgning av min gråa hårbotten.
Den är nu framme nästan två cm och då tycker jag det ser illa ut.Jag är ju så mörk i övrigt att det blir väldigt synligt.Kanske inte för andra, men för mig själv och det räcker för att jag skall agera.
Lade i färgen medan pastan kokade klar.Det var med ett serum till hårtopparna också som är jättebra, samt väldoftande.

Medans färgen verkade passade jag på att äta, hänga tvätten, packa om väskan och pysslade med sådant som behövde göras, inklusive klappa Titti.Inte pussa för hon tycker att hårfärgen luktar skumt :)
Kollade även busstiderna för att inte göra bort mig senare.

Dusch efter 30 minuter.
Samma sköna känsla varje gång färgningen är över.
Bra blev det.Har många års rutin på detta.
Billigt också då jag köpte färgen från Ullared :) den färg jag använder får jag 40:- billigare där.Jepp Jepp:)

Försökte sedan ta det lite lugnt.
Hämta upp det sista från tvättstugan och drack kaffe medans Titti fick klia bakom öronen.

Straxt var klockan dax att klä på, sminka och styra stegen till bussen som gick 14.35 från Carinas Kiosk.
Prata med kollegor och åkte sedan med Britt till Köping, i glatt samspråk.

Gick från Nya Hamngatan till jobbet.Varmt och skönt ute.
Bytte om till uniform, för andra gången idag.Tog min buss och rullade iväg.Hade turer till Eskilstuna och Kolsva innan kväller.
Slutade 18.30.Hopp i bilen.
Hem och gav Titti insulin och goapussar.Full rulle till Eskilstuna och min käresta, medans jag pratade med yngsta dottern, givetvis med headset på.
Landade hos min kära vid 19.30 tiden.
Det var skönt att känna hans armar om mig och se hans glada, leende ögon.

Den dagen räckte väl till och blev över...eller :) ??

Av Sirpa - 28 oktober 2014 04:58

Det blev verkligen ändrade planer med min Tisdag denna vecka.

Gårdagens arbete flöt på riktigt bra.
Cyklade dit som jag hade planerat.
Genomvåt av alla lastbilar som passerade på den regnvåta vägen.

Kände hur min energi försvann en kort stund och hjärtat snörde ihop sig i sorg, då jag cyklade förbi brandplatsen vid Åsta Smedja, där två människor miste sitt liv under tragiska omständigheter.

Bad till Gud om styrka till alla de som lever kvar i sorg och förtvivlan.
Likaså till alla som arbetade med bekämpningen av branden och utsatte sina liv för stor fara då det var vapen med i tragedin.
Må Änglarna breda sina vingar över alla drabbade, ge dem styrka och ro i själen.

Vila i frid!

Hoppas nu alla människor med ont uppsåt eller nyfikenhet, låter det som återstår av gården vara ifred.
Utanför stod nu Securitas och höll vakt, beskyddade mot inkräktare.
Det är obehagligt att det skall behövas.

Kom så till mitt arbete och möttes genast av chefen som frågade om jag vill jobba extra under Tisdagen.
Jag nappade utan tvekan.
Behöver pengarna då jag hade sjukfrånvaro 1 1/2 dag när jag hade min hemska hosta som sänkte mig totalt.
Så Bussmässan i Stockholm som jag egentligen skulle följa med på fick stå över.
Jag har större behov av inkomsten till annat.

Kvällen blev regnig och hemskt blåsig.Kände redan på eftermiddagen hur bussen nästan slets ur händerna på mig när jag körde på öppna ytor.
Riktiga kastvindar som fick höstlöven att yra runt i vild dans.
Luften var ändå ovanligt varm för årstiden.

Cykeln fick stå, jag tog bussen hem.
Till min yngsta dotters stora lättnad, som inte ville att jag skulle ut i mörkret och regnet.

Kom hem till en pigg och glad, hungrig kattdam som krävde min uppmärksamhet resten av kvällen.

Pratade med min käresta under dagen och han kunde leverera glada besked.Gjorde mig varm om hjärtat!
Jag skriver inget mer om detta utan de som vet och är med oss i detta känner jag stor tacksamhet till.
Återigen sker saker i vårt liv som stärker banden mellan oss och bevisar vår kärlek.
Orättvisor behöver man styrka till att bekämpa....det har vi <3 <3

Nu skall jag straxt ge mig av till första delen av min arbetsdag.
Den börjar 5.45 och vid 10 tiden återkommer jag hem för att använda den 5 timmar långa rasten till att göra det jag behöver.
Som att löpträna, färga håret, betala månadens räkningar, äta och vila.
Tar bilen denna vända.

Sedan blir nästa arbetspass vid 15 tiden och då åker jag buss till arbetet för att kunna efter arbetsdagens slut, cykla hem min cykel.

Efter detta blir det en kväll och natt hos min kärlek i hans nya hem i Eskilstuna.Ska bli härligt att ses igen, det har ju gått några dagar sen sist.

Simma lugnt!



Av Sirpa - 27 oktober 2014 05:06

Igår Söndag, efter träning och föreläsning bjöd så TSM på lite kaffe och smörgås i gympasalen.
Där fanns också olika sammarbetspartners och presenterade sig.Asics och några till.

Jag var jättehungrig då min dag började så väldigt tidigt, gick ju upp 5 redan och frukosten blev lite sådär då jag åkte hemifrån 6.45
Slarv i min planering helt enkelt, att inte plocka med mig något.
Vatten hade jag tänkt på iallafall så det var bra.

Stod och pratade med min nya träningsvän Marie medans vi drack det goda kaffet och åt smörgåsen.

Tycker om att möta nya människor och få en kontakt som kanske utvecklar sig med tiden till något givande.
För oss kan det bli träningspass tillsammans någon Söndag då och då.Prata över Facebook kanske om träning och även annat i livet.
Det är skoj :)

När mackan var äten styrde vi så hemåt.Marie bodde bara en liten bit bort från Stadion.
Så skönt att ha träningen så nära.

Jag for hemåt, till mitt i Kungsör.
Ganska mycket trafik och köer pga av en mindre trafikolycka som skett mitt på en väg,som blockerade stora delar av vägbanan.Som tur ingen människa skadad.

Hade en rungande huvudvärk vid det laget.Fick det säkert av energibristen och avsaknad av kaffe.Hann ju gå 9 timmar mellan kaffekopparna.

Talade med min käresta i telefon i stort sett hela vägen från det jag lämnat trafikmyllret i Stockholm och hem.
Kände att det skulle varit härligt att ses.Valde ändå att fara hem för att få i mig riktig mat och bota huvudvärken.
Även vila efter dagens intensiva timmar.
Det vart rätt val då Titti katt inte mådde så bra när jag kom hem.

Hon fick mat och insulin, samt kramar och omsorg.Straxt piggnade hon till.
Märktes att hon mått dåligt av att vara ensam hela dagen.
Jag har ju varit iväg mycket under veckan.
Nu blir det lugnare och vi får mer tid tillsammans.Alla tre kanske :) även husse.

Fixade mig mat efter intag av huvudvärkstabletter.
Packade upp väskan med svettiga träningskläder.Packade ny väska för arbete imorgon.
Åt och bara softade i timmar.
Njöt av choklad jag köpte på båten.

Bloggade,slumrade till kort, pratade med Robban på messenger, sms:a med dotter, bara var där jag satt i sängen.
Skönt!

Huvudvärken gav med sig och ersattes med trötthet.
Vid 21 tiden gav jag efter för John Blund som kom tuffande med sömntåget.
Somnade bums efter släckning.

Sitter nu i sängen och dricker the, äter skorpa.
Titti väckte mig vid 3.30 med att hon kräktes våldsamt i hallen.
Hårboll troligen.
Sedan tyckte hon att det var dags för mat och hon är ju chef, så Gourmet serverades straxt av hennes personliga tjänarinna, dvs jag :)
En katt säger man inte emot, det har jag lärt mig efter vårt långa samboliv :) När jag lagt mig tillrätta med thekopp i sängen så tyckte hon att det var alldeles för bra...hon levererade en stinkande hög på lådan i badrummet.
Pjuhh...det var bara att stiga upp och eliminera odören som snabbt spred sig i vår lilla lya.

Nu har friden lagt sig och jag skall straxt slumra in en stund till.
Börjar arbeta 10.20 idag så cykeltur ute i blåsten är aktuell till jobbet 12 km bort.
Ska bli härligt att trampa ur benen och andas frisk luft.

Min träning skall nu igång på riktigt allvar med ordentlig diciplin.
Med både träning och kost samt återhämntning.
Jag vill kunna genomföra de lopp jag anmält mig till och må bra i kropp och själ.

Av Sirpa - 26 oktober 2014 18:38

Friidrottaren Mustafa Muhamed gav oss en härlig föreläsning idag på GIH.
Idrottshögskolan vid Stockholm stadion.

Musse började berätta att han föddes 1979 i Mogadishu Somalia.
Han har en 2 1/2 år äldre bror som också är löpare.
Hans föräldrar skildes när han var 3 år och vid skilsmässa i Somalia får alltid modern ta hela ansvaret för barnen, så mannen kan bilda en ny familj.
Likaså är det bara mannen som har rätten att ta ut skilsmässa eller medge kvinnan det.

Intressant fakta att veta kände jag.

Mamman fick lov att flytta till Saudiarabien och arbeta som barnflicka för att kunna försörja sig och pojkarna.
Mustafa flyttades till en moster långt ut på landsbygden och brodern bodde kvar hos släkt i stan.

Han berättade vidare att det var ganska enahanda liv att fick leva.Han tog hand om boskap, tog dem till bete och fick gå långa sträckor redan som barn.Det var där han tränade upp sitt tålamod.
Han bodde i en hydda, sov på golvet med kläderna på.Klockan 18 blev det kolmörkt så det var bara att sova för att gå upp tidigt.

Så småningom fick så han flytta till stan och det var inte så lätt för honom
Sova i säng och föra sig bland andra människor.Hantera pengar som han inte förstod alls vad det var.
Brodern fick lära honom allt.
Deras mor skickade pengar så det kunde klara sig.

Modern träffade en svensk man som kom att förändra hela deras liv.
Familjen flyttade till Lysekil i December månad 1990.
De höll på att frysa ihjäl i jämförelse mot där de kom ifrån.
Allt var fullständigt annorlunda.
Mat, språk, kultur...han kunde ju inte ens engelska så det var inte lätt.

Hela livet blev en stor utmaning och hans självförtroende fick sig en rejäl törn, som den 11 åriga lilla parvel han var i allt det nya och främmande.
Han började anpassa sig snart då han spelade fotboll med de andra killarna och lärde sig snabbt språket.
Han kom med i en fotbollsklubb och det blev vägen in i det svenska samhället.

Fotbollen var kul och han var en liten grabb, 13 år och 25 kg tung bara.
Inte lätt att klara de större killarna.
Han blev nyfiken på friidrott.
I skolan var Mustafa bland de bästa i löpning.

Hans bror hade kommit med i Hälle IF och hade egen tränare i löpning.
Han blev nyfiken på hur bra lillebror var...han gjorde snabbhets och uthållighetstest på honom.

Som 16 åring hade han så egen tränare.Hans löpträning fick en struktur och det gick framåt hela tiden.
Han satsade massor på sin träning, älskade att träna.Han blev bättre och bättre hela tiden.

Musse visade sedan en träningsvecka han hade...
Vecka 8 år 2012.
Jösses:)
Det var så alla baxnade och det blev ett sorl i föreläsningssalen..
12 träningspass med totalt 181 km+ styrkepass!!

Mustafa talade om mål.
Långsiktiga mål, kortsiktiga delmål och realistiska utmaningar.
Inte lägga för höga mål och att delmålen är mycket stärkande för självförtroendet.

Vad krävs då för att nå målen?

Diciplin:
Han tog som exempel på hur han tänker och peppar sig själv.
Att lämna soffans goa värme och ge sig ut i regnrusk, ett andra löppass samma dag..då tänker han att konkurrenterna redan är där ute och blir bättre..då fixar han lätt att ge sig ut och kämpa vidare.
Likaså ser han sina mål framför sig.

Uppoffringar...han vill inte använda det ordet egentligen men för att få fram det han ville så fick det bli det ordet.
Som ung var han ute och sprang medans kompisarna festade...nu har han familj som är en hel del utan honom då han är på träningsläger, månader i taget.
En förståelse från nära och kära är jätteviktig.

Han är gift med en löpartjej och de har nu två barn.
Det kan vara en fördel att dela intresset för att få full förståelse.

Sedan är det viktigt att leva och tänka som en elitidrottare hela tiden.
Allt från kost och vila, planering därefter i allt.

Han berättade om skador han fått som ledit till att svaga punkter hittats på hans kropp, bålen bla som sedan tränats upp ordentligt och resulterat i topprestationer.
Att något negativt ledit till något riktigt bra :)

Han talade flera gånger om hur viktigt det är att lyssna på kroppen och verkligen ta det på allvar om något känns fel.
Utvärdera noga efter händelser och ev sämre lopp.
Minnas och ta lärdom.
Han tycker själv att det är bra med motgångar för det öppnar vägar till nytänk.Till utveckling.

Mustafa lade också stor vikt på tanken att ta till sig framgångarna, njuta av dem och leva i dem och inte bara lägga focus på att bli bättre och bättre.
Känna in det som gått bra ordentligt.

Han har ett eget team
Team Mustafa som består av hans tränare, hans mentala coach som betyder väldigt mycket för honom och hans framgångar, egen massör som han besöker 2 gånger i veckan.
Han har också en egen naprapat.
Ett gäng som han talar om med varmt hjärta.Alla lika värdefulla.

Träningen hans sker mycket utomlands, i värme och på höga höjder.

Det som driver Mustafa mycket är hans Glädje och Passion till löpningen.Han vill bli bäst!
Han har en grym uthållighet.

Hans bästa marathontid är 2.12.28
Han ser fram emot mål som OS i Brasilien 2016 och Em efter det.

Mustafa hade mycket självinsikt och humor i sin berättelse.
Jag satt nog som en fågelholk hela tiden han talade, för det var så faschinerande.
Se och höra hans glöd för löpningen.Se hans glada leende när han bjöd på sig själv och det ödmjuka och kärleksfulla han bär inom sig.
För alla människor han har ikring sig, sin kärlek till familjen och glädjen över vilken respons han får från sin publik :) oss som beundrar denna viljestarka man.

Han fick en hel del frågor där han stod och med glädje svarade på.

Den jag minns bäst är frågan han fick om hur han lägger upp ett marathonlopp rent mentalt.

Han beskriver detta...
Med hans egna ord...Det är som en bilfärd.Först sitter jag till vänster, i baksätet.Sover, tar det lugnt och bara låter saker ske runt ikring.
Det är första milen.

Sedan sätter han sig på höger sida, i baksätet fortfarande, ännu slumrande då och då, avvaktande, vilande och sparande av krafter.Det är mil nummer två han sitter av där.

När så mil tre är igång så har han satt sig på passagerarplatsen fram...mera vaken nu, utvärderar de omkring sig,
ser allt som sker, registrerar...för att sedan flytta över till förarplatsen och ge järnet...
Dra i mindre växlar och låta motorn ge precis allt vad den har den återstående sträckan över mållinjen.
Då sköter han körningen till max...

Jag tycker att det låter som en jättehärlig beskrivning av ett lopp.

Han får lite frågor om kost, dryck och vila.Laddning inför och under loppen.
Han dricker det han behöver under loppet, äter inget.

Han pratar om vikten av att vänja magen vid energidrycken så inte den flippar ur under loppet.

Det finns säkert mera att skriva om, men jag stoppar här.
Fick en bra bild av denna glada man.
Applåderna ekade när han var klar.

Lycka till Musse till vidare träning och tävlingar.Hoppas din höftskada läker snart så du kommer vidare.
Tack för en fantastisk föreläsning!

Gud välsigne dig!


Av Sirpa - 26 oktober 2014 16:54

Efter en väldigt lugn resa med bil till Stockholm, parkering staxt utanför Stadion vid Valhallavägen, var det då dags för Run Off med Team Stockholm Marathon Running.

Jättespännande!
Jag har varit med förr och tränat här men aldrig åkt ensam.
Mitt x och jag gjorde detta tillsammans.Han tränade med den snabbaste gruppen.
Kändes jättebra att komma hit själv.
Bara ägna mig åt den egna träningen och focus helt på allt runt ikring.

Jag var tidig så det blev toabesök, vandring runt för att se vart vi skulle hålla till samt bilder på Stadion.
Det är alltid en speciell känsla att komma in på Stockholm Stadion.
Har haft nöjet att gå imål där 2 gånger hitills.
Jubileumsmarathon 2012.
Stockholm Marathon 2013
Känslan är så grymt skön:)


Tidsplakaten låg redan framme.
Jag skulle springa i 5 timmars gruppen.

Det kom löpare hela tiden från alla håll.Alla grupper skulle samlas idag och vårt gäng skulle börja dagen med att löpträna.Den andra få information och höra Mustafa "Musse" Muhamed berätta om sin karriär som marathonlöpare.
Vi skulle få höra det efter träningen

Alla samlades och Anders Szalkai höll en kort information och välkomsthälsning på Stadion.
Delade upp oss i grupperna för mera info och presentation av våra träningsledare.
5 idag, den 6:e var sjuk.


Stämningen var bra.
Jag kände en lite oro över min andning.Har ju ännu inte sprungit så långt sedan jag fick min hosta och förkylning.

Vi sprang iväg, i ett led två och två med avstånd till framförvarande så alla kunde hålla samma tempo.
Gick bra 1 km 2 km men på tredje kilometern började min andning bråka och jag fick inte nog med syre.
Då hade vi tagit två backar precis och börjat med den tredje....
Jag fick lov att sakta ner och gå..och andas...det slet i bröstkorgen och lungorna.
En ledare var med mig och gick en kort stund, joggade lätt och gick igen.
Gjorde så tre gånger innan det släppte i min andning och vi kunde ta oss ikapp gruppen igen.
Det gjorde ont i bröstet men släppte vartefter.
När vi kom in på Stadion igen 5 km senare så kändes allt bra igen.

Vi hade styrketräning.Helt nya övningar som kändes riktigt, härligt effektiva.
Jag hostade en del och det kom upp något från luftvägarna varje gång.
Förbaskade förkylning som ännu bråkar så fast dem är över.
Nu borde det vara färdighostat för denna gång.
På Tisdag kör jag igång min egen löpträning och det på allvar.
Knät höll för detta pass, kände inget alls i den :)

Efter stretch en snabb dusch.Bytte om till torra, varma kläder.
Var genomsvettig efter min kamp med andningen.
Vi hade inte lång stund på oss att bli klara till föreläsningen.

Fick en Recoverydryck, banan och en flaska vatten med till föreläsningssalen.
Salen hör till Högskolan.

Lyssnade först på allt vad Anders hade att berätta.Så härligt att höra honom då han utvecklats oerhört på de två åren som jag inte lyssnat på honom.
Min idol Anders Szalkai.
Superduktig långdistanslöpare och härlig tränare.
Han vet hur man inspirerar och humor är en viktig bit.
Glädje och framåttänk.
Träningen skall vara kul!

Jag satt bredvid en löparkompis från Lidingö som jag sprang i par med tidigare på träningen.
Hon var jättetrevlig så det kändes fint att få en vän på träningen.
Vi ska försöka synka så att de gånger jag kommer att åka in som Distansmedlem till träningen så ska hon också vara med.
Vi tar också kontakt via Facebook.
Jättekul :)
En golftjej är hon.

Mustafa hade sin föreläsning efter Anders och jag förde noteringar medans han talade.
Det får bli ett separat blogginlägg för han har gjort en fantastisk resa till idag.
Jag vill få med så mycket jag bara kan tyda av mitt klotter och det jag minns.

Skriver snart om Musse :)

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4 5
6 7 8 9
10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20
21
22 23 24
25
26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards