Alla inlägg under november 2016

Av Sirpa Niva - 30 november 2016 19:41

Idag hade jag min älskling här på mat.
Vi fick 1 1/2 timme gyllene tid tillsammans som vi båda värdesätter så.

Han hade rast och valde att tillbringa den med mig, vilket gjorde mig varm i hjärtat.

Njuter så av varje sekund vi får till.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 30 november 2016 04:26

Sover kvar hos min yngsta dotter och barnbarn inatt.
Vi hade en egen dag igår då vi med gemensamma krafter tog oss till Lindesberg och besökte min fars grav.

Själv var jag medtagen efter resan och koncentrationen av att köra såpass långt.
Kräver så enormt mycket av mina krafter att tvinga mig vara skärpt under så lång tid.

Har sovit några timmar och vaknade av att den yngsta av hundarna envisades med att han skulle upp till mig i soffan och sova.
Det ville inte jag.
En stor basset i soffan som redan har en begränsad yta.

Dottern fick liv att ryta i åt honom så han gav med sig.
Den andra hunden sov lugnt på sin tilldelade mysbädd.
Envis tonårsjycke.

Dottern fick kallelse till rättegång igår, en bit in på nästa år.

Hamnar osökt i tankarna på hur jävligt människor som blivit misshandlade är satta utanför samhällets skyddsnät.
Hon mår redan sen lång tid tillbaks så dåligt av allt hon blivit utsatt för.
Nu fick hon då datum, långt i förväg, till en ytterligare verbal misshandel.
En psykisk tortyr som hon måste vänta på i 8 veckor.

Allt skall rivas upp till ytan och hon tvingas stå där med heder och samvete, intyga och bevisa att hon blivit både fysiskt och psykiskt misshandlad, mitt framför ögonen på sin lilla, då 5 åriga dotter.
Hon kommer att bli uthängd, grillad och kränkt, för det hon blivit utsatt för under många års tid, av den människa som påstod sig älska henne.

Den ångest hon bär nu är fruktansvärd.Den river och sliter i hennes inre.
8 veckor kommer hon att få leva med detta, innan det är dags.

Den dagen det är dags, kommer jag att finnas vid hennes sida.
Trygg och stöttande.
Jag vet att hon kommer att fara illa.
Bli utsatt för sådan press som en misshandlad person inte skall behöva gå igenom igen.
Såren i själen kommer att blöda öppet.
Alla händelser, minnen och känslor kommer att jagas upp till ytan igen.
Smärtan efter slagen, knuffarna, hoten, hånen och alla verbala kränkningar hon fått utstå.

Allt detta som hon helst av allt bara vill lägga bakom sig, glömma och gå vidare.
Allt det som gjort så ont under så många år och som även skadat hennes egen lilla dotter.

Den människa som gjort detta mot mitt barn, skall få sitt straff.
Detta sjukliga beteende som denna ynkliga individ, tagit sig rätten att utöva mot mitt barn, kommer jag aldrig någonsin att förlåta.

Jag kommer själv att vara med i rättssalen den dagen rättvisan skall upp i dagen.

Grov kvinnofridskränkning lyder åtalet och kan ge upp till 6 års fängelse

Min dotter mår fruktansvärt dåligt.
Hon kämpar med sitt.
Gör allt för sin dotter och slåss med ångestens demoner ständigt.
Läkaren hon har, vägrar skriva ut ångestdämpande.
Troligtvis just bara för att hon är en sådan kämpe, som håller sitt huvud ovanför vattenytan trots allt.
Hon bär sitt ok som hon aldrig bett om att få.

Hon vägrar ge upp!!
Hon vet att hon har rättvisan på sin sida och dotterns framtid i sina händer.
Hon skyddar sitt barn med sitt eget liv.Hon slåss allt vad hon mäktar med, för att hennes barn inte skall behöva utsättas mera för denna människas vrede och våldsamma utbrott.
Ingen vet vad som skulle hända hennes lilla dotter om hon hamnar i händerna på denna oberäknerliga, våldsamma, hämdlystna människa.

Jag litar inte på honom.
Det gör heller ingen annan.
Denna manipulativa narcissist.
Det enda han tänker på är glädjen i känslan av att få trycka ner, den han påstår sig ha älskat.
En sådan människa älskar inte någon annan än sig själv.

Det är hårda ord jag skriver här men vartenda ord är sanning.

Hörde i veckan hur personen ifråga hade röjt runt på en buss i stan i vrede över någonting, som inte passade honom.
Som vanligt, med andra ord.
Allt löses med våld enligt honom tydligen.
Med våld får man sin vilja igen tror han...

Det finns underliga individer på vår jord.Tyvärr hamnade min dotter hos en av dessa.

Rättvisan skall segra!!




ANNONS
Av Sirpa Niva - 29 november 2016 21:38

Hade planerat redan vid Allhelgona att åka till min fars grav i Lindesberg.
Men det blev inte så, för jag var så yr och slut då, att det vara bara att stanna hemma.

Igår när min dotter och barnbarn var hemma hos mig, så bestämde vi oss för att åka iväg idag.

Jag vaknade vid 8 tiden.
Låg kvar en stund och bara laddade energi för att fixa med det som måste hemma, innan avfärd.

Duschade, åt frukost, packade ner det jag behövde ha med mig.
Åkte först till Däckcenter i Sura och fixade den hjulbult som saknades på vinterdäcken.
Den var rundsliten så min älskling satte inte den på plats.Kanske inte gått att få loss igen.

Fick den nya ditsatt på plats.Fin service.Kollade luften och for sedan till Ramnäs och hämtade tjejerna och hundarna.
Åkte till Åsby trädgård och köpte dekoration till pappas grav.
Vidare mot Lindesberg.
Jättelugn trafik så jag kunde köra lugnt i mitt eget tempo.
Klarar inte stress just nu, blir yr då.

Väl framme så tände vi ljus och gjorde fint.Hade köpt en katt av mossa :) Jättesöt!

Kändes bra att äntligen få besöka pappa.Vill göra det med jämna mellanrum.
Det var ingenting där när vi kom.
Tomt och sorgligt.
Nu blev det fint och kärleksfullt.
Värmde mitt inre.

1972 lämnade han jordelivet.
Endast 35 år gammal.
En sorg och saknad som jag bär med mig för evigt.Som jag lärt mig att leva med.
Denna resa behövde jag för min inre frid...få minnas och sakna, på den plats där han vilar.

Åkte till stan och köpte med oss mat, åkte till Gusselby och ställde oss vid vattnet och åt i bilen.
Lugnt och behagligt.

For sedan hemåt igen via Riddarhyttan och Skinnskatteberg.
Handlade på Ica i Skinnskatteberg.
Kom hem till tjejerna i Ramnäs.
Jag gick och vilade en stund, somnade till på soffan en kvart.

Hjälptes åt med mat, disk och sedan vila för resten av kvällen.
Jag valde att stanna över natten, för trött för att åka hem till Västerås.
Gillar inte köra i mörkret när jag inte är fullt pigg.
Dagen var värdefull för oss tre Nivatjejer.
Vi fick tid tillsammans och samtidigt besöka pappas, morfars, gammelmorfars viloplats.

Vår egen tid.

Av Sirpa Niva - 29 november 2016 03:36

Igår kväll gick jag och lade mig, trött och nöjd med dagen.
En tuff dag hade det varit med jobbiga tankar härhemma, med sjukskrivningen och hälsan som bråkar, ork som stegvis återkommer, men ack så sakta.

Allt vände efter kontakten med min käresta och hans bestämda förmaningar till att stilla mig och lyssna på kroppens behov, inte köra mitt eget rejs.
Sedan min dotters och barnbarnets besök som gav mig glädje, ro och sysselsättning som inte tog min energi, fick tanka ny istället.

Natten slöt in mig i en behaglig sömn som gav mig ordentlig vila, utan oro och press.
Jag hade tidigare under kvällen, under samtal med kärestan, lagt önskan om att han ringer mig på vägen hem från arbetet på natten, så jag dels fick höra hans röst men också få vetskapen att han kommit hem tryggt.

Han hade med sig en ny kollega från Uppsala, som han skulle lära upp i jobbet i Västerås.
Det tog extra tid för honom.Natten blev sen innan hemfärd.

Jag vaknade till vid ett tillfälle där mot tidiga morgontimmarna och då kom samtalet från min älskling.

Varje samtal från honom ger mig sådan glädje och vaggar in mig i en trygghet och harmoni.
Han har den effekten på mig, min älskling.

Vi pratade i nästan 40 minuter om kvällen och natten på jobbet, hur min dag varit och hur jag mådde, när han fått lov att ta i på skarpen emot mig, då jag började prata om att återgå i arbete, fast jag inte är återhämtad.

Han lade stor vikt i hur värdefull han tycker att min hälsa är för honom, för vår framtid och allt vi planerat.

Älskade man!
Dessa samtal vi har väger så tungt hos mig.Är så viktiga och värdefulla.

Kan somna om tryggt igen...med hans röst i minne i mina öron.
Kärlekens röst i natten...

Av Sirpa Niva - 28 november 2016 20:16

Litet tips om någonting väldigt gott, litet med både glass och choklad.

Hittade dem på Lidl
Glasspraliner :)

Extra lyxigt i vardagen

Av Sirpa Niva - 28 november 2016 19:33

Denna dags förmiddag var krävande för mig, då jag hamnade i en frustration över att inte fungera fysiskt i mitt liv, fullt ut.

Hjärnan går för fullt på mig men min kropp orkar inte.Den är så uttömd på energi efter lång tids stress.
Detta gjorde att jag hamnade i ett läge där jag genomgick en kamp inom mig som resulterade i ett rop på hjälp.

Min älskade fick verkligen lov att med allvarsamma ord, få mig att förstå hur nödvändigt det är att jag måste få den återhämtning som behövs, för att sedan kunna fungera normalt i vårt fortsatta liv.
Inte tal om att börja arbeta innan jag är vid full energi igen.

Jag var så arg och trött på mig själv att jag var på väg att ringa mig frisk, trots att jag knappt har orken till de vardagliga sysslorna.
Jag skulle i ett sånt beslut, snart krascha på nytt och ännu hårdare om jag inte låter detta ha sin gång.

Han fick mig att lyssna!

Vid 13 tiden kom min dotter och lillan, hundarna.
Lillan hade med pepparkaksdeg så vi hjälptes åt att baka pepparkakor.
Hon var en hejade på att kavla deg och göra kakor :)

Det blev räddningen för mig denna dag att hon kom till sin mormor.
Min energinivå steg genast och livet kändes så mycket lättare.

Medans lillan sedan tog ett bad med badankor och my little ponysar i skummet så fixade jag mat.
Lite senare kom min dotter åter från sitt besök hos psykologen, där hon får hjälp att bearbeta allt efter de åren av hade av fysisk och psykisk misshandel med mannen hon var gift med.

Lillan och hundarna är med mig då det blir vid sådan tid då jag är tillgänglig.
Vi åt tillsammans och pratade om allt möjligt.

Min älskling ringde på väg till sitt arbete och hörde efter hur jag mådde och vi pratade om min förmiddag och hur jag tänkte där.
Jag är så himla glad att vi kan kommunicera fullt ut han och jag.
Allt blir så mycket lättare i livet då.

Gänget åkte hem mot kvällningen och jag diskade innan jag valde soffläge vid tv:n

En dag som blev jättebra trots att den började så jobbigt.

Av Sirpa Niva - 28 november 2016 12:33

En kort sväng ut i solen och ett välbehövligt samtal med min käresta fick blodet att flyta på i mina ådror igen.

Jag märker hur lätt det är att sitta hemma och tycka synd om sig själv.

Den högpresterande 57 åringen behöver bara komma till insikt i den egna hjärnan med allt och låta kroppen få den vila som är nödvändig.
Inte pressa på nu när hjärnan är vid full vigör igen.

Nya tag och nya tankebanor :)

Tack Älskling!
Var inte orolig. Du får ingen sjukling på halsen.
Du har nog med dem du redan passar upp på + alla andra som ställer ständiga krav på dig.

Av Sirpa Niva - 28 november 2016 10:58

Att ha kombinationen kreativitet och orkeslöshet är inte bra.

Jag har inte orken nog att göra det jag brukar.Jobba, träna osv...

Känner mig bättre och bättre orkesmässigt för varje dag som går, med undantag för dippar då jag gjort för mycket dagen innan.

Plockade fram mitt gåband som inte fungerar ordentligt.Det rycker i bandet då och då.Troligtvis gick den sönder då jag tränade löpning på den när jag bodde i Kungsör.
Den luktade bränt då.

Drog igång den på lite lagom gåfart och gick barfota 500 meter.
Badade i svett bara efter det lilla...

Tänkte om en stund när mitt hår torkat att ge mig ut i det vackra solskenet och gå en liten promenad ute.Ingen lång sådan då jag får jobbigt om yrseln sätter in.

Senare idag kommer min dotter hit och lämnar av lillan och hundarna.Hon har läkartid.
Det skall bli skönt för då får jag lite liv och rörelse omkring mig.

I veckan är det dags för hjärtultraljudet.
Ska fortsätta knalla och gå på bandet så mycket kroppen och knoppen mäktar med.
Jag utan träning....det funkar väldigt illa.Men samtidigt saknas orken..

Viljan finns, men det räcker inte

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se