Alla inlägg under maj 2015

Av Sirpa - 31 maj 2015 20:56

Åkte direkt efter jobbet idag till Maxi och sedan till mor i Surahammar.

Hade med 20 rosor.
Hon var 20 år gammal när hon fick mig:)

När hon blev mor för första gången.

Av Sirpa - 31 maj 2015 07:42

Den dagen känns bra att lämna bakom.
Jag var helt slut när jag kom hem på kvällen.

Började köra vid 10 tiden igår.
Rattade ut en ren och städad buss från depån.
Regnet hällde ner.
Torkarna gnisslade, rasslade och skramlade mot rutan.
Solariskvalite...ingen komfort direkt.
Är glad bara av att de inte fastnar i varandra som så många gånger hänt.

Körde första turen till och från Arboga.Våta, trötta kunder som inte alls trivdes med tillvaron.
Marknad/festdagar i Köping....hur kul då i detta hällregn.
Tyckte synd om dem!
Säkert många som sett fram emot denna helg då det händer extra skojigheter i stan.

Tufft att trotsa vädret.
Min buss var iallafall varm och torr.

Väl framme i Köping så blir jag tvungen att bromsa hårt för en bil som kommit på att den skall svänga in på en parkering, som i sin tur bromsat.
Knappt någon hastighet alls men det är ju en stor massa som jag måste få stopp på för att inte ramma bilen.

Självklart hade jag stående männinskor i bussen....var ju straxt vid hållplats.
Dessutom var det en dam med sittvagn med som aldrig sätter sig, utan står och håller i vagnen.
(Det finns band att säkra vagnar med, tre stycken)

Nu stod hon och när jag bromsade for hon ikull och drog vagnen med sig i fallet och barnet ramlade ur.
Andra utan bälten for framåt men jag tror inte nån mer ramlade.

Det är ju så fåtal kunder som använder bälten och det tycker jag är underligt....att man inte är mer rädd om sitt eget liv.

Nu gick detta bra.
Jag redde ut hela händelsen, samtalade med alla i bussen och försäkrade mig om att allt gått väl.
Barnet tittade på mig med stora ögon och skrattade så det var frid och fröjd.
Inga skador på någon

Våra rutiner är ju sådana att vi skall kolla om hjälp/vård behövs och i detta fall var det inte aktuellt.
Jag tog reda på om någon kunde svenska som kunde översätta det jag sade.En man kunde...
Informerade om ev senare känningar skulle uppkomma, vård behövdes eller annat, att de skulle kontakta VL isåfall.
Klappade om mor och barn och alla tackade för min omsorg.

Körde vidare och tömde bussen vartefter.

Min betalkortterminal ville inte fungera alls så jag åkte tom till garaget och hämtade en ny.
Blev lite sen till nästa tur.
Ringde också Trafikledningen i Västerås och berättade vad som hänt.
Skulle skriva incidentrapport senare så allt fanns dokumenterat om något framkommer efteråt.

Vid nästa tur till Arboga såg jag mor och barn ute i regnet och hon vinkade glatt, likaså mannen bredvid.
Kändes lättare för mig då jag definitivt inte vill göra någon levande varelse illa på något vis.

Rattade vidare under min långa arbetsdag.
Nu med fungerande betalkortsterminal.
Rast i garaget.Passade på att titta lite på sändningen från Stockholm Marathon.Vilket busväder de sprang i.
Var glad att jag inte var anmäld iår.
Regn, kyla och blåst.

Körde mitt andra pass och det flöt på.
Överallt hade det bildats jättepölar och översvämningar då det hällde från himmelen hela tiden.

Jag var jätterött i huvudet av vispande torkare framför ögonen, timme ut och timme in.
Det gnällde och smällde hela tiden i dem.
Detta tog på mentala orken.
Försökte ha radion på och lyssna på musik för att få lite ro, men allt oljud överröstade.Vindbruset i framrutan och dörren.

Sedan blir jag så faschinerad och ibland så himla trött på dessa kunder som prompt måste sitta på "nyfikenplatsen" och prata i telefon.
Framme hos mig är oljudet från bussen som värst och denne har då svårt att höra själv, sitt samtal.
Vilket resulterar i att denne pratar med väldigt hög röst och ibland rent av skriker.

Varför inte förflytta sig längre i bussen där det är tystare,så behöver de inte sitta och skrika... ?!

Hur kul blir det för mig som redan sitter i ett sådant oväsen.
Dessutom är jag totalt ointresserad av allt denne pratar om...jag tvingas höra samtal som jag inte vill.

Pjuh.....

Vid det laget var jag ganska trött i huvudet.

Vi bussar körde också på andra gator än det vi brukar i Köping, pga av att det var avstängt för marknaden
Bilister var irriterade på oss och folk sprang hursomhelst över gatorna, utan hänsyn till trafiken.
Sikten sämre pga regnet så det blev ett enda surr i huvudet till sist, efter alla timmar.

Sista turen för dagen, då kom nådastöten.
Plötsligt skriker ett larm i bussen, röda lampor tänds på panelen och bussen rycker till hårt ett par gånger...för att till sist stänga ner motorn helt.
Jag lyckas i rullfart styra den åt sidan, mot trottoarkanten.

Funktionsfel motor!!

Försöker starta.Icke
Gör flera försök.Stänger huvudström och all ström från batterierna.
Regnet häller ner och jag är sjöblöt av att stå ute och stänga ner allt.

Dessutom med fara för egna livet, mitt i trafiken då luckan är utåt gatan.

Håller inte på att komma in i bussen igen, dörren vägrar öppna sig.
Stänger ner allt igen och lyckas efter det få upp dörren och komma in.
Genomblöt!

Nya försök utan resultat...

Hade sådan tur att våran älskade verkstadskille befann sig i garaget så han kom farande och vi prova starta upp, utan resultat.
Jag bara chansade och ringde honom.

Det var bara att lämna bussen med varningsblinkers på och han körde mig till garaget i sin bil så jag fick hämta en annan buss.
Kastade in mina grejer, startade och for iväg...när den bussen slutat krångla..den ville inte ta växeln.
Efter 7: e försöket gav den upp och vi rullade ut.

Gick 15 minuter försenad från stan.
Plockade kunder längs vägen som redan lämnat hållplatserna då ingen buss kom.
Kände igen mina egna stammisar och plockade upp dem där de stod och vinkade.Självklart utan att ta betalt.

Rullade mot Arboga.
Jättevattensamlingar längs vägen.Vattnet flög i kaskader då jag inte hade annat väl än att rulla igenom dem.

Mina kunder tackade mig för att jag stannat och tagit upp dem...
Finns ju inget annat i min värld.
Det var ju inte deras fel att bussen pajat.
Jag var angelägen om att turen skulle gå, om än försenad.

Sen från Arboga också såklart.
Två kunder in tillbaka.

Sedan garaget och hemfärd.

Trots att jag var jättetrött och genomblöt och kall, så åkte jag en bit in på vägen mot Valskog, där hag rullat förbi ett litet påkört djur mitt i vägen.
Jag tycker att det är så ovärdigt när de ligger på vägarna och bilarna rullar förbi och över dem.

Nu åkte jag dit och lyfte upp den lilla kroppen och lade den på sidan av vägen i gräset.
Det var en liten Mårdhundsbebis.

For sedan hemåt.
Kändes bättre i hjärtat att den fick ett värdigare slut.

Tror du jag var trött den kvällen??

11 timmar på arbetet...

Av Sirpa - 30 maj 2015 09:23

Gårdagens boost av adrenalin gav verkligen min förkylning en spark i häcken:)

Känner så mycket bättre idag och hostar i stort sett ingenting längre.
Så skönt!

Har idag ett långt arbetspass.
10.20-19.30 och det känns bra.
Gillar att ratta min buss och träffa människor.
I helgen pågår Köpingsfesten och det innebär fler kunder på bussarna, ifrån närliggande orter.
Jag vill ju ha något att göra och kunderna tillför detta.

Slutar så bra tid att sänggång tidigt blir aktuellt.
Går då upp tidigt Söndag morgon för att hinna träna innan nästa arbetspass.
Ska ge mig ut på en powerwalk:)
Börjar försiktigt med det så inte förkylningen kickar tillbaka.

Straxt iväg till depån.
Hämta ut buss och rulla igång dagen.

Har förresten gått ner ett par kilo sedan jag började byta ut måltider mot Naturdiet.

Mer ska bort.
Säkert är det överflödig vätska som lämnat kroppen hitills.

Av Sirpa - 30 maj 2015 07:55

Jag hör verkligen till de människor som inte sätter mig ner och väntar på att dagarna skall gå, i mitt liv.

Jag Gör själv dagarna i mitt eget liv!

Min chef har yppat orden "när du brinner för någonting så gör du det med full styrka"

Så är det:)
Gillar jag någonting och sålänge det tillför mig någonting så brinner jag med full styrka.
Varför hålla på med någonting halvdant?!

Tror nog inte att den dagen någonsin kommer då jag bara sätter mig ner på en grön äng och tänker att, nu har jag nått dit jag vill och behöver.
Nää...det kommer inte att ske:)

Drivkraften inom mig är grym.

Jag bill känna att livet har en mening.
Känna att jag gör nytta för mig själv och det som finns runt ikring mig.
Kan jag påverka, så gör jag det.

Jag kan kämpa och gno så länge jag känner att det är mödan värt.
Blir jag ständigt motarbetad eller nonchalerad så söker jag någonting annat som tillför mig energi.
Men jag ger inte upp förrän jag är helt övertygad om att det inte kommer tillföra mig något mera.

Jag ger mig heller inte in i strider som jag vet att jag kommer förlora.
Finns ingen anledning.
Då låter jag det hellre vara.

Nu brinner jag för någonting nytt som jag vill vara delaktig i:)
Tillsammans med ett gäng som jag gillar och det känns ännu bättre då.
Alla drar mot samma mål och det med glädje och energi, gemenskap och styrka.

Jag vill vara med och ro den båten:)

Av Sirpa - 30 maj 2015 00:58

Hela denna dag har jag gått i ett adrenalinrus:)

Började morgonen med att ringa och prata med Nettbuss, Bus4you imorse.
Det var ett härligt, givande samtal.

Jag fick tid för intervju på Onsdag efter jobbet:)
Det är såååå spännande!

Sedan några timmar senare ringde jag och meddelade min chef att jag skall på intervjun.
Han blev knäpptyst i telefonen en stund.
Sedan hade vi ett bra samtal.

Berättade för mina döttrar givetvis.
Ringde min vän och fd kollega som jag åkte med igår och vi pratade länge om jobbet och vad det innebär att jobba för Nettbuss.
Också det ett mycket intressant och givande samtal.

Under dagen trillade det mängder med lyckönskningar och glädje över mitt beslut.

Detta innebär verkligen att jag lämnar min trygghetszon ett tag och det finner jag själv bara utmanande:)
Jag vill och jag skall!

Åkte hem till min yngsta dotter i Surahammar ett par timmar.
Hon plattade mitt hår inför arbetsdagen.
Blev jättefint och skönt, slätt och lätthanterligt.

Åkte till mitt arbete i Köping och bytte om till uniform.
Mådde gott:)
Med ett leende på läpparna jobbade jag på eftermiddagen och kvällen.

Såg de lila godingarna i Västerås när jag körde turer dit.

Slutade 24.00
Larmade och låste då jag var sist.
Kom hem jättetrött och jätteglad:)

Väntans tider är inledd nu:)

Av Sirpa - 29 maj 2015 23:30

Lade ut bilder i förra inlägget som försvann.
Här kommer de...

Av Sirpa - 29 maj 2015 22:03

Jag har ju under ett tag funderat på att bytta jobb.
Hade en ansökan klar för att skickas in för några veckor sedan, men fegade ur och kastade bort den.
Kände lite att..jag vet vad jag har men har ingen aning om vad jag får.

Veckorna gick och jag funderade vidare, för mig själv.Vägde för och emot.
Kände att om jag ska ge mig på något nytt så är tiden nu, innan jag blir för gammal för att vara attraktiv inför nytänk och utveckling.

Det hände saker på mitt nuvarande arbete som fick mig att må dåligt en stund.
Varje dag bar med sig meningsskiljaktigheter med kunder.
Diskussioner om falska biljetter och diverse annat som kändes så dumt.

Kände att min tid viktigare än att jag ständigt skulle behöva sitta på min vakt för att få betalt för bussresan.
Behöva ta emot glåpord och hot för att vissa kunder inte ville betala.

Bloggade om en sådan händelse förra veckan.Mådde skunk efter den.

Tänkte mer och mer på det andra arbetet.
Lockades av tanken att ge mig på någonting som är helt nytt här, under utveckling.
Med möjligheter att kunna påverka arbetet.Vara med och skapa någonting från början.Jobba i ett fungerande team där alla drar åt samma håll.
Vara med och locka in kunder och ta andelar.

Kände att jag vill ha del i det som skedde därborta i Västerås, med de lila bussarna som blivit väldigt omtalade.
Tanken att få vara en del i någonting som var positivt och givande lockade allt mera.

Så jag ställde frågan till min fd kollega och goda vän, om jag fick komma och åka med honom, när han arbetade.
Så jag skulle få en bild av det jag byggt upp i min hjärna.
Se om detta var någonting för mig:)

Igår Torsdag hade jag fridag och åkte med honom från Västerås till Arlanda.
Redan den turen kändes superhärlig.

Vilka kunder:)
Glada och positiva, tacksamma och oerhört nöjda med servicen och komforten.
Min vän trivdes på sin nya post, det framgick väldigt tydligt.
Jag har aldrig sett honom så glad och tillfreds.

Han satt som en kung bakom ratten på den underbara, mjuka och snygga Scaniabussen, med ett leende på läpparna.

[Bild]

Ja:) Det är Nettbuss och deras nya linje Buss4you som lockar mig så oerhört.

Väl framme på Arlanda kom kunder och tackade för en härlig åktur.
De pratade om de komfortabla, lyxiga sätena som jag också satt i under färden.

[Bild]

Förarplatsen var jag ju bara tvungen att prova.Härlig

[Bild]

[Bild]

Jag mådde som en prinsessa i detta härliga fordon.
Kände bara att detta var min arbetsplats.
Jag vill köra dessa bussar och vara en i gänget med de förare som redan finns på plats.
Känner några av dem sedan tidigare och de vill verkligen ha med mig och ro båten.
Vilket järngäng vi skulle vara!

Fortsatte åka med efter rasten.
Kunde bara inte låta bli då det var intressant att se hur jobbet gick till.
Biljettförsäljning, linjesträckning.
Vad jag trivdes:))

Sista vändan fick vi tid över och tog en fika på terminalen på Arlanda.
Frossade i snygga piloter som kom från planen:))

Kom hem sent och somnade uppspelt.

Klockan 9.00 Fredag morgon ringde jag till Nettbuss:)

Ska på intervju på Onsdag nästa vecka!

Håll tummarna för mig!!!

Av Sirpa - 29 maj 2015 01:12

Min blogg slår rekord igen!

Både unika besökare och även enskilda besök ökar stadigt:)

Härligt!
Då måste det ju bara vara så att någonting är intressant.
Vore kul att veta vad det är....

Finns det någon som kan ge mig en ledtråd ??
Vad är det som gör att just Du läser min blogg?

Tack och Jättekram:))

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards