Alla inlägg under oktober 2016

Av Sirpa Niva - 31 oktober 2016 15:48

Hittade ett passande duschdraperi på ÖB idag när jag strosade runt och letade ideer för min inredning.

Så härligt med nytt och fräscht.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 31 oktober 2016 15:46

Har inte hjärta att låta de goda äpplena på balkongen förfaras.
Det fick bli äppelkaka igen och givetvis till kollegorna.
Tar med det imorgon när jag ska jobba igen.
Skönt med ledig dag.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 31 oktober 2016 12:19

Har känt ända sedan sommaren att det nog är dags att byta upp styrkan i mina läsglasögon.

Köpte idag ett par i 2.0
Känns riktigt bra.
Behöver inte anstränga mig och kisa när jag läser av mobilen.

Blåa fastnade jag för idag.
Hittade dem för 10:- på City Grossen :)
Fyndat ordentligt!

Av Sirpa Niva - 31 oktober 2016 07:56

Sitter i min säng och det ringer i öronen på mig.
Vilket det gjort den senaste tiden...
Ända sedan hostan tog tag i mitt liv och håller den i ett järngrepp.

Ringandet i öronen är för högt blodtryck, säkert pga att jag ständigt känner en stress med hostandet.
Min läkare flaggade vid besöket i veckan att trycket är för högt.

Jag vill inte vara hemma från jobbet.
Mår ju inte bättre av det.

Skall straxt ta mig en dusch och sedan baka en äppelkaka som jag vill bjuda mina kollegor på imorgon på jobbet.

Ska slå syrran en signal och höra hur det går på sjukhuset.
Kanske kan jag hälsa på henne där hon ligger med ryggen skadad efter att ha ramlat.

I eftermiddag kommer ett helt gäng till mig så jag skall vara med, medans min dotter är på ärenden i stan.
Det är mitt barnbarn och bassethundarna :)
Då blir det liv ett tag i min tysta lägenhet.

Solstrålar i mitt liv.
Även greggelhögarna Ludde och Lilly :)

Av Sirpa Niva - 31 oktober 2016 03:34

Den vecka som gått har bjudit på väldigt mycket olika intryck och upplevelser.
Berg och dalbana i känslor och tankar.

En enda ledig dag ifrån jobbet och det känns i orken.
Varje dag har haft någonting med sig som hållit mig sysselsatt och det är bra.
Besök hos läkare, provtagning dagen efter.
Besiktning av dotterns bil, skötsel av bästisens katter och en hel del annat "faraomkringochfixa" ärenden.

Utskälld av min egen mor för att jag inte klarar av att vara den dotter hon kräver att jag skall vara.

Den delen har jag valt att ta beslutet återigen, att ta ett avstånd.
Hålla mitt för mig själv och välja bort att jag inte duger.
Det är inte första gången i mitt liv.
Jag har Aldrig varit tillräcklig för min mor, hur jag än lever och verkar så är det inte gott nog åt henne.

Har jobbat långa och intensiva dagar på detta.
Med stora variationer i tiderna.
Allt från 3.57 på morron till att börja 12.53 och sluta sent....sedan tidigt igen nästa dag med förkortad dygnsvila.
Delade pass med långa raster.

Så jag har varit sysselsatt.
Mitt i detta min ständiga hosta!
Vad jag än har gjort så har hostan dominerat.

Detta har tärt på mina krafter, lite i taget.
Hals och luftvägar är kraftigt ansatta, ömma och stundtals trånga.
Andfådd i trapporna, stickningar i bröstkorgen som fått mig att kippa efter andan.

Stämbanden sönderhostade när dagen lidit mot sitt slut.
När jag stängt min dörr på kvällen har tårar av utmattning kommit och jag har stått i hallen en stund och bara andats innan uniformen åkt av.

Känslan av att inte vara tillräcklig, hur jag än kämpar, kommer bara närmare och närmare.
Jag börjar tappa sugen helt....

Varför kämpar jag ständigt....
Till vilken nytta?
Tappar sugen mer och mer till att försöka få en tillvaro som bär mig.

Hela tillvaron är ju bara en kamp i hosta, trötthet och uppgivenhet.

Känner också att jag inte har någon att prata med då det tycks som att allas tillvaro är en kamp just nu.

Syrran ligger på sjukhus igen då hon ramlat och slagit sig illa.
Troligtvis ramlat ur sängen på sitt boende.
Hennes rygg gör så ont att hon inte kan stå på sina ben alls.
Precis nu när de skall börja ge henne cellgifter mot cancern i levern och tjocktarmen.
Hon är så utsatt hela tiden för något elände.

Min dotter har lyckats få tag i en bra advokat som kan driva hennes talan i framtiden.
Hennes liv är en kamp om överlevnad dag för dag.
Att orka och stå emot de krafter som tär på hennes och dotterns trygghet.

Det finns ständigt ett hot från människor som vill dem ont.
Som vill ta ifrån dem, deras trygghet pga att de själva inte mår bra med sina liv.
Det destruktiva och manipulativa jagar dem ständigt i hasorna.

Till vilken nytta kan jag känna.
Individen som utsätter dem för detta har ändå inget att tillföra eller själv få utbyte utav i ett umgänge med mitt lilla barnbarn.
Hon vill inte leva i rädsla och oro!
Hon behöver lugn omkring sig...inte vuxna som bråkar.

Hoppas nu på att advokaten kan fånga upp detta så mina tjejer kan få lugn och ro någon gång.
De behöver inga destruktiva människor i sitt liv.
De skall inte behöva leva i en rädsla.
Den lilla ska inte uppleva mera våld mot sig och sin egen mor.

Livet är så orättvist ibland!

Min älskade kämpar på med sin hälsa som sviktar och med annat i sitt liv.
Jag hålls utanför och lika bra är det då jag inget kan göra.
Annat än se på och vänta.

Min arbetshelg har varit jättebra och givande.Mycket kunder, vackert väder.
Mängder med beröm och goda ord om utförandet av mitt arbete.
Dessa ord och leenden har burit mig i helgen.

Började igår att upprepade gånger nysa och hostan förvärrades.
Så efter skötsel av bästisens katter för jag hem och stängde av yttervärlden.
Tände levande ljus överallt hemma.
Fixade god mat, kaffe och gottigt till.
Tog mig febernedsättande och kröp ihop under filten i soffan.

Bara lät känslorna flöda...

Tycker inte längre om att komma hem till en tom lägenhet...jag vill mötas av en människas värme och kärlek.
Den saknaden har växt med tiden och är riktigt påtaglig nu.
Jag som varit en ensamvarg, som trivts med det, känner att den tiden är dags att lägga bakom.
Jag vill ha min älskades famn att komma hem till.

Den gågna veckan har varit tuff.
Har ätit oerhört på mina krafter.
Krafter som sinar ständigt pga hostan som sliter i mig dagligen.

Livet går liksom på sparlåga med orken och jag gillar inte det.
Jag är van att ha full fart omkring mig.
Glädje och skratt, bus och upptåg.
Nya ideer som jag vill prova.
Träning och kropp som mår gott.

Nu orkar jag det jag måste och inget mera....
Försöker jag anstränga mig något kommer hostattackerna
Skrattar jag och är glad så kommer hostan och slår sönder det.

Jag vet att så många människor har det så himla mycket värre och jag borde inte gnälla och klaga.
Men jag gör det ändå....
För detta är inte såhär jag gillar mitt liv.Det här är inte jag...ett hostande köttstycke i en sorgsen själ.

Snälla läkaren....nåt är fel på mig!

Jag känner att efter min mors utskällning så försvann mycket av min kämparglöd.
Jag duger inget till....som jag fått höra så många gånger förut från henne...
Allt jag gör är fel och allt jag säger är fel....
Som vanligt när jag inte orkar bära alla andra som har problem

Av Sirpa Niva - 28 oktober 2016 18:09

Funderar på att starta upp en blogg med min härliga passion i livet

Nylonstrumpor

Ska undersöka saken om det kan tänkas finnas något intresse för det.

Älskar själv nylon och höfthållare, högklackat och snygga kjolar

Låt mig gärna veta om det finns ett intresse för en sådan blogg

Av Sirpa Niva - 28 oktober 2016 09:06

Gårdagen blev en sån där svinjobbig dag, rent ut sagt.
Upp tidigt efter riktigt dålig sömn.

Besiktade dotternas bil som inte gick igenom.Jobbigt för henne att bära då hennes liv redan är under vattenytan.

Iväg till jobbet och körde min första vända till Arlanda och åter.
Hostade mest hela tiden så det värkte i hals och luftvägar.
Min bästis kom till jobbet och jag provade med att inhalera hennes medicin hon har vid astmabesvär.

Timmarna gick och på mig gjorde inte den inhaleringen någon skillnad.
Hostade lika mycket ändå.

Jag blir ju så trött och medtagen av detta ständiga hostande....framförallt när jag sedan skall också hantera kunder, bagage och försäljning biljetter och köra bussen alla milen mellan Västerås och Arlanda.
Allt måste ske proffsigt med glädje och vänlighet.
Hostar i armvecket och ber ständigt kunderna om ursäkt....vad detta tär!!!

Hostar under körningen så kraftigt att jag ser blickarna på mig i backspegeln.
Försöker hålla igen, dämpa men det går ju inte.

Hade 2 1/2 timmes rast och då åkte jag hem.Drog av mig uniformen.
Värmde mat, fixa kaffe och satte mig under filt i soffan.
Åt, drack kaffet och satt sedan med en hemsk hostattack som tog så mycket kraft så jag somnade i soffan.

Sov 45 minuter och det var välbehövligt.
Min älskling skickade meddelanden till mig medans jag sov.
Plockade undan efter mig.
Borstade tänderna, klädde mig åter i uniform och iväg till jobbet igen.
Hostande som en galning i den kalla bilen.

Herregud vad detta äter av mina krafter!!

Depåbilen ner till Centralen, bytte av kollega och körde en vända till och från Arlanda.
Fick samtal från trafikledningen om olycka på E18 med avstängning som påföljd.
Valde att åka gamla vägen till Enköping.
Klokt val och jag kom till Arlanda endast 8 minuter försenad.
Trafiken på E18 stod ännu still då.
Bärgningsarbete pågick meddelade trafikradion.

Fick mycket beröm för min körning, tydliga och fortlöpande informationen och mitt lugna sätt att hantera allt.
Mycket omledd och förvirrad trafik överallt och jag agerade som jag brukar.
Lugnt, vänligt och försiktigt men ändå effektivt.
Fick även beröm för min vänlighet och hjälpsamhet i trafiken.

Mådde gott efter detta då jag bara sköter mitt jobb och det blir så uppskattat.

Gick något försenad åter mot Västerås.
Med förklaring om varför givetvis.

Blev avbytt vid 19 tiden.
Helt slut efter hosta och allt.
Tog mig till depån.Hopp i dotterns bil och ringde min käresta.
Han blev förskräckt när han hörde hur trött och rosslig jag lät.

Tog mig hem och vi pratade medans jag gick uppför trapporna hemma.
Trodde jag skulle kvävas...fick ingen luft när jag angjorde trapporna.
Hostade lungorna på tvären sedan....

Herregud om inte detta kommer iordning snart så kommer jag att krascha!

Somnade vid 21.30 tiden
Totalt död.
Hörde att telefonen ringde men förstod inte att svara...var helt väck.

Såg imorse att det var min älskling som sökt mig.

Denna vecka är tuff att ro....
På många sätt och vis

Av Sirpa Niva - 27 oktober 2016 06:53

Hade svårt med sömnen inatt.
Dels spökade tråksamtalet med utskällningen i min hjärna, men framförallt led jag utav hostan.

Var jättetrött när det var dags att gå upp 5.45

Sitter nu utanför besiktningen och väntar på min tur.
Dotterns bil skall besiktigas.

Sedan bär det iväg till jobbet och en lång dag.

Är så trött....

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15 16
17
18 19
20
21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se