Alla inlägg under oktober 2015

Av Sirpa Niva - 31 oktober 2015 08:34

Kändes grymt skönt att få vara ledig efter de turbolenta dagar som gått med den nya turlistan och alla jätteförändringar som medföljt.

Åkte ju direkt efter Torsdagens stök och bök, till min äldsta dotters gård.
Vi skulle ha lite mor och dotterhäng under Fredagen.
Älskar umgänget med mina båda döttrar, vi har så mycket att prata om ständigt.

Torsdagen blev inte så uppkäftig för min del där.Var jättetrött, lade mig före de andra.

Gick upp tidigt på Fredagsmorgonen istället och gav mig ut, efter en kopp kaffe.
Tog med röda ljus och joggade lugnt bort till Vallby Kyrka.
Kände att jag behövde stillheten där ett tag.Strosade runt bland gravarna och bara lät hjärnan vila.
Tände ljusen.De brann så vackert bland de höstfärgade löven och växterna i minneslunden.

Kände hur jag landade i mig själv så sakta och hjärnan släppte taget om den stress som rådde.

Så skönt att vara i den kyliga, friska luften.Joggade tillbaka till huset och en väntande frukost.
Trivs så att vara med mitt minsta barnbarn:)
Han pratar så mycket och är så medveten hela tiden, trots sina två år.

Senare gav vi oss ut och plockade äpplen.Det är så nånga äppelträd där på gården och jag kände att den mängd frukt som fallit ner i det mjuka gräset, inte fick förfaras.
Vi hjälptes åt att sortera och plocka.
Kastade det som var förstört redan ut i hagen bredvid.

Förra året gick där jättegulliga stutar sim vi matade med äpplen, men inte så iår.

Älskar denna gård som jag bodde på förra året efter att jag lämnat Örebro och flyttade i all hast tillbaka till hemtrakten.
Köpte min bil och husvagn och bodde i den hela säsongen.
Det var en skön tillvaro.
Fick vara delaktig i barnbarnets spädbarnstid.
Genom detta fick vi den fina närhet som finns idag.

Vi åt lunch och pratade massor.Yngsta dottern ringde från sitt arbete på rasten och saknade oss.
Hon hade ju arbetsdag och kunde inte deltaga under Fredagen.

Mot eftermiddagen skulle dottern till sitt arbete.Hon hade arbetshelg framför sig.
Svärsonen kom hem från sitt arbete och jag for hem till Surahammar.

Ringde och pratade med min vän och kollega för att höra hur han mådde.
På jobbet var det snurrigt värre med allt som inte fungerade, inte stämde och som det saknades information om.

Hoppas det lugnar sig för oss snart för detta tär på vår ork.
Att inte kunna slappna av och vila i någonting, annat än korta stunder.
Det skapar en oro och frustration som äter kraft.

Väl hemma i Surahammar så lastade jag in de saker jag fått med mig, äpplena och mitt pick o pack.
Packade upp uniform och allt fick komma till sina platser.

Såg på Facebook att det var Pubafton på mitt förra arbete och jag blev inbjuden att komma.
Klädde mig snyggt i klänning och nylonstrumpor, mina snygga högklackade.
Sminkade mig snabbt och for iväg.

Härligt att träffa och krama gamla kollegor.
De flesta jätteglada att se mig och andra småspydiga för att jag lämnat skeppet.
Stannade ett par timmar och for sedan iväg på egna äventyr.
Köpte mig lite mat då magen knorrade hungrigt.

Kom hem trött och nöjd med dagen

ANNONS
Av Sirpa Niva - 30 oktober 2015 06:35

Gårdagen bjöd på både ris och ros.
Började jättefint med en skön resa till och från Arlanda.
Gäster som var jättenöjda och glada.

Allt i bussen fungerade så fint.
Jag kunde ta betalt och validera bokningar.Min buss var städad och fin när jag tog ut den på morgonen.
Kändes så skönt att bara göra allt som behövdes för en trivsam färd.

Såg till att ge ifrån mig bussen på samma vis så jag plockade noga rent på Arlanda inför den långa resa bussen skulle göra till Oslo.
Fick på många gäster från terminalerna.
Även sådana som skulle åkt med en konkurrent...de valde att köpa nya biljetter hos mig då den bussen aldrig dök upp.

Fick merförsäljning på så vis och gäster som väljer våra bussar hädanefter.De var jätteglada och tacksamma över att ha gjort valet att åka med oss.

Gav nogrann information när vi lämnat Arlanda om tiderna på stoppen längs färd.
Västerås, Örebro, Karlstad och vidare till Oslo.Berättade om förarbyte i Västerås.Örebroarna ville ha mig kvar vid ratten :)
Blev så avlöst i Västerås och vinkade hejdå åt mina glada gäster:)
Kändes jättebra!
Min avlösare stod förbryllad med en buss på Centralen som hon inget visste om.
Ingen hade tagit över den....

Gav henne snabba instruktioner om handdatorn och även bussen.Den var ny för henne.
Hon var tacksam över min hjälp.

Sedan tog jag hand om den övergivna bussen så hon kom iväg på den långa färden med sin tur.
Kände att det var viktigast.

Flyttade bussen till vår rastparkering.
Med mitt förarkort i givetvis.
Försökte ringa min chef efter att jag tittat i omloppslistan efter vart bussen hörde hemma.
Lade ihop pusslet och insåg också då att den buss jag skulle ha efter rast inte fanns på plats.

Nåt var helt fel!

Ringde Trafikledningen i Göteborg.
De visste ingenting.
Försökte komma i kontakt med någon som hade koll.
Lyckades inte!
Tiden gick och där satt jag i en buss som snart skulle avgå, men ingen förare.Försökte ringa denne upprepade gånger.Inget svar.
Min rast tickade på....

Kom så i kontakt med föraren och det uppdagades att denne gjort som hon blivit rådd av Trafikledningen kvälen innan, då hon checkat av sin körning, att köra bussen till depån.
Den jag skulle ha en timme senare.

Föraren blev skjutsad så hon fick sin buss av mig.Hon hade mängder med frågor till mig om nya schemat och upplägget.Jag hade ju inga svar att ge.
Vidare fick jag skjuts till depån.Kom så äntligen i kontakt med min chef om röran.
Berättade för honom om stressen att inte få kontakt med ansvarig, sakkunning när det var rörigt.Hörde hur han surnade till över det men hur ska vi kunna lösa problemen när information inte existerar?!

Fick svaret att allt var nytt och det tar tid att få ordning och landa i det.
Det är jag så väl medveten om!!!
Behöver inte sådana svar....

Vid det laget var jag upprörd, hungrig och trött.Behövde rast efter att ha varit igång i 6 timmar, från det jag lämnade mitt hem tidigt på morgonen.

Min buss kördes till stan av kollega då min vilotid i färdskrivaren inte tillät annat,
Jag körde depåbilen.
Kom så ner till Centralen lagom så jag hann fylla vattenflaska, gå på toa och få iordning bussen.

Jättehungrig, svettig och stressad pga lågt blodsocker.
Varken handdator eller betalterminal fungerade i bussen.Toan luktade pyton och bussen skadad efter någons hantering.
Gästerna förvirrade när så mycket krånglade.
Bussen jättesmutsig!

Vad jag skämdes!!
Jag bad om ursäkt för röran och fick in gästerna.Höll ordning så ingen kom åt bussen med sina kläder.
Ingen ville väl ha en smutsig jacka inför sin resa.
Hjälpte med bagage, på med säkerhetsbälten.

Kom så iväg..,

Tog en stund att varva ner.
Kände hur jag var alldeles matt efter en stund.Hade ju inte fått någon mat.Ingen stund till vila alls.

Rotade i min väska och åt i smyg, så gästerna inte såg av lite bröd jag hade med.
Drack vatten.
Körde så till Arlanda.
Mådde skunk, magen gjorde ont och jag började få huvudvärk.

Hjälpte gästerna ur och en av dem påtalade att det luktade ofräscht i bussen och att klockan i taket stod på sommartid ännu.
Kände mig så dum och bad om ursäkt för detta.

Slokörd parkerade jag på terminal 2.
Tog snabbt i mig av min kalla mat, hade ju ingenstans att värma den.
Magen sprängde och jag mådde lite illa.
Snart dags att åka runt och lasta nya gäster.Men innan dess försökte jag få till en bättre doft i bussen.
Rengjorde så gott jag hann.
Mådde illa.
Tog bilder på skadan på bussen, märkte upp och meddelade Trafikledningen.

Kändes inte bra!!!
Detta var ju inte det vi utlovade och stod för....

Laddade om inför nya gäster.
De var många och jag konstaterade när jag lämnade Arlanda att vi förlorade över 2000:- på denna tur pga att jag inte kunde ta betalt.
Att det inte fungerade.....

Där gav jag bara upp...vad mer kunde jag göra.Körde bussen till Västerås.
Tackade gästerna, bad om ursäkt för lukten.
Backade upp bussen och under inväntan av kollegan som skulle byta av så fortsatte jag rengöringen av toan.Vändstädade bussen och gjorde den så fin jag hann med.

Liknade ankskit rent ut sagt att behöva lämna bussen så till kollegan.

Men vad skulle jag göra.
Ringde min chef från bilen och berättade det jag upplevt.

Denna dag var jag inte stolt över...

ANNONS
Av Sirpa Niva - 29 oktober 2015 05:36

Min Onsdag blev verkligen innehållsrik:)
Inga tråkiga dagar i denna kvinnas liv inte:) Full fart ständigt!

Började tidigt på arbetet med att plocka ut och värma upp en buss.
Det var -2 ute och säkert bara nån grad varmare i bussen.

Tycker om att plocka för mig själv sådär på morgonen.
Städade ur det som glömts i all hast av trött kollega igår.Fyllde på förråd av material som behövs, toapapper, handsprit, betalkortsterminalens pappersrullar och lite sånt.

Rullade så ut i den mörka morgonen till mina väntande gäster på Resecentrum.
Anlände glad och pigg med varm och välkomnande buss.

Så skönt när vi kan använda extravärmaren i bussen nu då den inte ryker.Det som gav röken var rapsoljebränslet och det tankar vi inte just nu, då bussarna rullar över till Norge och där finns inte sådan bränsle att tillgå i stunden.
Jag är glad att snabbt få en varm buss utan rök och stank:)

Tog på mina morgontrötta gäster.
Vissa av dem tröttare än andra med knappt styrfart i sin kropp.
Andra pigga som jag:)
Två härliga norrländskor satt och pratade glatt hela vägen till Arlanda i den annars tysta och nedsläckta bussen.

Jag grattulerade leende tjejerna till bedriften att klara prata och skoja hela 1 timme och 20 minuter.
Härligt:)
En man muttrade nåt om att ...det minsann inte var nån lugn stund där inte...jag svarade med att det var härligt att höra en sådan glädje hos mina gäster under färd.
En av tjejerna gav mig en stor, varm kram för mina ord:)
De vinkade och tackade för en suverän tur.

Två andra par lovordade bussen och min mjuka, behagliga men ändå snabba smidiga körning.
Mitt bemötande som gjorde att deras dag började på bästa tänkbara sätt.
Jag sög i mig och njöt av orden, leendena, kramen, handskakningarna och alla tillönskningar om en fortsatt fin arbetsdag.

Jag älskar ju det jag gör!
Körning i soluppgång i en spinnande härlig Scania, vad mer behöver jag:)

Jag älskar att arbeta tidiga mornar.
Få starta upp dagen på mitt sätt.
Med goda förberedelser, stillhet och kraft inför långa dagen fylld av fart och fläkt.
Det ger mig en fin grund att klara all den stress som finns runt ikring mest hela tiden.

Jag lägger gärna extra tid på att få en ordning och struktur som sedan hänger med dagens alla timmar.
Som också gynnar mina kollegor, gäster och medtrafikanter.
Jag kan ge andra av mitt lugn och min glädje över livet och tillvaron.

Dagen fortsatte i samma anda.

Träffade två av mina härliga kollegor från ledningen i Göteborg.
Tack R och U för att ni kom upp till oss och hjälpte till med nystarten av turlista och omstrukturering.
Det var en trygghet att ha er här.

Kom gärna då och då för att se hur vi har det.Jag vet att vi behöver den kontakten för att få till en gemensam förståelse och även för att inge känslan av gemenskap.

Jobbade lite tillsammans med vår egen "depåpappa" :)
Trivs att hålla på med lite extraplock, inte bara köra.
Likaså få träffa alla Karlstadkollegor :) superskoj!!

Vi jobbar på i det nya och skapar rutiner som skall bära oss framåt i vår utveckling.
Allt nytt kan ju vara lite energikrävande och tar tid att landa.

Sålänge den goda viljan finns och glädjen i att få vara med och skapa något hållbart i längden, så trivs jag som fisken i vattnet.

Lägga pussel är ju en del av det roliga i mitt liv.Hitta lösningar ur problem är min grej:)
Skapa helhet och trygghet.

Mitt arbete är spännande och varierat även fast man inte kan tro det, med tanke på att jag kör buss mellan destinationer som är desamma.
Mycket händer längs färd och mängder med intressanta människor passerar mina ögon och jag får den stora glädjen att möta dessa människor.
Ge av det jag har att erbjuda med min arbetsglädje, fina buss och behagliga resa till deras destination.

Alla är vi en del i ett livspussel
Jag för min del har den stora viljan att göra mitt yttersta för att det skall bli bra.
En kugge i hjulet:)

Trivas med livet är så viktigt och den som bär det yttersta ansvaret för den trivseln, är ju en själv.
Funkar inte något....Ja, gör då någonting åt det.

Ingen ide att deppa ihop och gnälla.
Eller låta ilska och frustration ta över.

Gilla läget, lev i det eller förändra..
Det är min melodi!

Du!! Endast Du bär ansvaret för Ditt liv.

Straxt skall jag ge mig ut i en ny morgon.
Gårdagen innehöll så mycket mera som jag inte känner för att skriva om just nu.
Allt är ju inte glädje och tummen upp men väljer man att lyfta det positiva så är livet så mycket mera.
Lättare och givande:)
Jag väljer att göra så...

Av Sirpa Niva - 28 oktober 2015 01:46

Ibland kan det vara svårt att få fatt i sömntåget igen om man väl vaknat på natten.

Har sovit kanske 4 timmar och vaknade genomsvettig, behövde gå på toa.
Sedan var det kört då familjens hund inte mådde så jättebra.Vet inte om han ätit något dumt ute, som valpar kan göra.Då reagerar ju magen förstås.
Det var turbolent i huset och jag vaknade till helt.

Började fundera över mitt jobb, som också är väldigt turbolent med allt det nya.
Två depåer som är ihopkopplade med körningarna nu och det skapar en förvirring på alla håll och kanter.
Teknisk utrustning fungerar inte och det känns inte så jättebra.

Varje dag är en riktig utmaning vad gäller förarbyten och raster.

Själv granskar jag varje dags tjänst med noggranhet så frågetecknen är lösta innan det är dags för körningen.

Längtar nu efter att det har gått ca 14 dagar så allt är igenomkört och testat.
Tillrättalagt och i fas.
Säkert kommer en del ändringar behöva göras.

Jag har själv bestänt mig för att bara gilla läget.Det suger bara min energi och glädje att vara irriterad.
Det löser inget, bara tar kraft som behövs till att ordna upp allt till det bästa.

Samarbete satsar jag på istället.
Det är ett jättejobb som gjorts från företagets sida, med all denna ihopkoppling.
Det måste få tid att landa.
Alla måste hitta sina rutiner och lugnet behöver få lägga sig med tiden.

Jag njöt igår av den härliga himlen då jag hade en kort paus på Arlanda.
Det var jättevackert!

Bilden är en spegling i bussens vindruta.
Höstlöven lyste vackert där i morgonens ljus.

Satt och bara njöt av att få en stund i stillhet.Välbehövligt:)

De bussar vi fått tillgång till har några år på nacken och det syns.
Börjar bli slutna och jag har fullt sjå med att putsa och feja i dem.
Toaletterna är inte skojiga direkt...,men jag rengör och grejar varteftef så det kommer att bli bättre.

Gillar inte att leverera en illaluktande toalett till mins gäster och då gör jag allt jag kan för att få det rengjort.

Tänker ordna med ordentligt rengöringsmedel som biter bättre.

Jag sitter inte och väntar på att någon ska fixa utan det gör jag själv.

Ska nu försöka sova en stund till innan det är dags för en arbetsdag som sträcker sig över 13 timmar.

Av Sirpa Niva - 27 oktober 2015 05:01

Efter helgens alla göromål och gårdagens urladdning, med att klara av första körningen Västerås-Arlanda-Cityterminalen ibStockholm och åter Västerås i en buss som jag inte var till hundra bekant med, så tillät jag mig en eftermiddag och kväll i vilans tecken.

Skulle självklart ha tränat men tom det fick stå åt sidan för jag mådde så gott i att bara äta, vila och låta hjärnan vara helt ifred.
Belönade med choklad jag köpt från båten:)

Det enda jag gjorde var att hänga tvätt, mocka ut kattlådor, kasta sopor och laga mat inför dotter och barnbarns hemkomst efter jobb och dagis.
Plockade ut diskmaskinen och ladda nytt så det blev fint i köket.

Svärsonen är hemma jätteförkyld och sover mest hela tiden.Bästa botemedlet.
Det är sällan han är sjuk.

Själv satt jag och pratade med min vän och kollega på messenger om dagen.Framtidstänk och hur stor betydelse det har för ens utveckling att ha någon som verkligen tror på ens förmåga.
Att hans stöd var med hela vägen hade stor del i att jag verkligen vågade själv.

Jag hade ju kunnat sagt åt min chef att jag behöver mer träning men det ville jag inte, utan tog tjuren vid hornen själv och steget framåt med beslutsamhet.
På så vis blev också rädslan snabbt bortkapad.
Såå skönt:)

Nu är det morgon igen, Tisdag.
Redde ut lite frågetecken i min tjänst för idag med min chef igår.
Bra att få allt klart så behöver jag inte snubbla över det idag.

Betalade månadens räkningar igår.
Det blev en dyr månad då jag kostade på mig nya skor och båtresan.Kläder och några uteätardagar.
Avslutade min prenumeration med tidningen M.
Känner att den inte ger mig det jag behöver.Läser hellre om träning och sådant istället.

Idag blir det en ganska lång dag.
Hädanefter kommer jag ju bara att jobba förmiddagar.
Vissa pass sträcker sig ända till kvällningen men det är bara för att de är så långa.

Ser att turbolensen och missnöjet med förändringar i arbetsrutinerna fortsätter hos kollegorna.
Många blir så osäkra när det inte är flyt hela tiden.
Arbetstidens längd ifrågasätts och det muttras om det mesta.

Jag skall lägga mig i läget där jag tar förändringarna och ifrågasätter bara om det skapar stora problem längs med vägen.

Nu dags att hoppa i uniformen och ge mig ut i kylan.
Efter jobbet är det så tid att hämta syrsor åt min lilla spindelfröken.
Hon börjar vara hungrig.

Känns bra i kroppen efter yogapasset i Söndags med TSM Running och vilan igår efter all anspänning.

Vaknade med en väntad huvudvärk här på morgonen och den fick tabletter för att förintas.
Mitt huvud reagerar så efter hård ansträngning av dess kapacitet:)

Har man som jag haft härdsmälta i hjärnan så blir dess funktion annorlunda och det gäller att veta begränsningarna för att inte överbelasta för länge.
Då finns annars risken för kortslutning och det vill jag inte ha.

Det har nu gått ett gäng år sedan jag var så sjuk att jag trodde att livet aldrig skulle återvända.
Åren läggs på varann och jag mår bara bättre med alla de verktyg jag har att tillgå.
Dessa använder jag dagligen för att livet skall vara värdefullt.
Glädje, kärlek och framåttänk är de viktigaste bitarna.

Av Sirpa Niva - 26 oktober 2015 21:03

Det är nu kväller...
Sitter i min säng och bara mår gott.
Att det nervösa från natten och morgonen är som bortblåst.

Min dag började tidigt.
Redan straxt efter 3 då jag vaknade, alldeles kallsvettig efter drömmar som inte gav någon god känsla i mig.

Nu var det då dags att göra det som jag ogillat i så himla många år.
Köra själv i värsta Stockholmstrafiken...med en 4 meter hög buss med kunder i.
Trafiken i sig var inte den värsta delen, utan det att jag var så himla osäker på färdvägen.
Att jag skulle komma fel och råka i trubbel med min höga buss.

Idag skulle jag ta död på en rädsla inom mig som jag ville slippa bära mera.
Vill känna att jag fixar att köra i den gröt som råder i Stockholm när det är som värst.

Har ju kört en del med min egen bil men inte in i centrala delarna som det skulle bli idag.

Drack mitt kaffe.Fixade kaffe att ta med.Smörgåsar
Hade inte så lång dag idag så det behövdes inte mer än frukost med.
Åkte hemifrån vid 4 tiden.

Kom till jobbet och tog min buss.
Gjorde säkerhetskontroll på den.
Åkte till Centralen.
Pratade med Trafikledningen om bussen, som inte blev den som var satt på mig.
Den var ute redan.
Nu är det en del att stå i när det är så mycket nytt.
Kul och spännande och säkert lite energikrävande:)

Bussen jag skulle ha låg lite sen så det blev lite väntan.
Pratade med en stammis som jobbar på Arlanda under tiden jag väntade.

Jag kände mig spänd och nervös.
Straxt kom kollegan från Karlstad rullande och vi utbytte lite information innan jag så kunde rulla vidare mot Arlanda.
Han skulle ha sin rast i vår rastlokal och sedan åka med bussen jag hade med till Arlanda senare.

Mina gäster i bussen sov tryggt medans jag susade fram mot Arlanda.
Det var mörkt och en hel del trafik på vägen.
Släppte av min stammis på terminal 5 och for så vidare mot Stockholm.

Plockade fram de noteringar som min vän och kollega K skickat till mig efter jag somnat igår kväll.
Lite hjälp på vägen.
Ringde Trafikledningen på Cityterminalen redan tidigare och fick min gate tilldelad, så det var redan fixat.Skönt
Trafiken tätnade ju närmare Stockholm jag kom.
Tempot var högt och jag kände hur min egen puls ökade.

Kände mig ändå trygg i min fina, sköna buss som spann så fint längs min väg in mot den stora utmaningen.
Hitta till Cityterminalen och det i rusningstrafik en måndagmorgon!
Pjuh!!

Passerade olika riktmärken som jag lagt på minnet och det stod inte på förrän det var dags att byta till den 4:e filen vid Karolinska, för att hamna rätt.
Följde vägen, bilar överallt och bussar for fram.
Jag gled med stolt i min snygga buss...
Stannade vid trafikljus, in i en tunnel, trångt vid vägbyggen men det bekom mig inte:)
Känner våra bussar!

In i nästa tunnel och vid det laget förstod jag att jag kört rätt och ett leende började sprida sig i mitt ansikte.
Svängde upp med stil och in på Cityterminalen.
En SL buss stod i vägen så jag fick trixa och backa lite för att komma till min gate:)
Fick tummen upp av den föraren.

Släppte av mina gäster som var ett helt gäng från Oslo och Karlstad.
Kände när jag reste på mig att jag var alldeles darrig i knäna efter anspänningen.
Log som ett fån med hela kroppen.

Jag hade fixat det!
Nu stod jag parkerad med min snygga Scania Irizar på Gate 8.
Hade tagit mig dit själv med hjälp av noteringar och peppande meddelanden från mina älskade vänner och kollegor.
Som verkligen trodde på min förmåga att fixa denna utmaning.

Nu är denna rädsla som bortblåst och det är en befriande känsla.

Min glädje var enorm:)
Åt min frukost och bara kände hur nöjd jag var med mig själv.
Stolt, glad och lättad.

Gjorde rent toan i bussen.Riktigt ordentligt, det behövdes.
Städade ur bussen och kastade massor med skräp.
Bekantade mig med handdatorn och såg mig om på panelen i bussen.
Denna var av äldre modell än de vi har haft i Västerås.

Öppnade gaten och tog på de gäster som skulle med.
När tiden var dags rullade jag mot Västerås och det var inga problem att hitta.
Kände hur trött jag var under hemfärden.När nervositet och spänning släppt.
Rullade in på ett trångt Resecentrum i Västerås, med bussar överallt.

Mina goa kollegor från Göteborg var på plats och R tog den bild som jag lagt ut i bloggen.

Ser ut som våra tre bussar med genesamma krafter försöker prata bort den där vita prylen som står framför:)

Backade upp bussen för lite vila och förarbyte.
Pratade med mina fina kollegor från Göteborg om mina timmar i Stockholm.
Fick sedan lov att lämna dem för att köra lillbilen till depån.
Den kunde ju behövas av någon annan.

Mådde gott när jag åkte hemåt.
Dagen fixad, målet nåt.
Rädsla borta och en befriande, trött känsla i hela kroppen:)

Gillar läget och älskar mitt jobb.
Trots allt stök och bök som pågår just nu med alla förändringar.

Nu blir det stor focus på att få allt att landa med det nya.
Jag vill medverka till att få ordning på allt.
Det är det värt!
Nettbuss Bus4you Rocks!!

Av Sirpa Niva - 26 oktober 2015 03:26

Nåt av det otäckaste jag visste som bilförare tidigare, var att behöva köra i Stockholmstrafiken.
Det var stressande och läskigt och jag undvek det in i det sista.

Var jag tvungen så dröp min kropp av svett av bara tanken att komma till Stockholm och trafiken tjocknade på.
Likaså Arlanda avskydde jag att behöva köra till och från.

Nu har jag kört buss till och från Arlanda sedan i Juni iår och det känns toppen.
Det är ju ingen match....bara att vara uppmärksam och läsa trafiken och det stundtals kaos som råder där.
Gilla läget och lev i det.
Idag älskar jag Arlanda:)
Känner mig hemma där.

Idag är det nästa steg i den processen.Övervinna nästa demon.

Cityterminalen i Stockholm!

Har kört därifrån med en kollega som satt bredvid som ledsagare.

Idag blir det skarpt läge.
Skall köra en buss som jag tar över från en Karlstadkollega i Västerås.
Lasta gäster.Han har redan med sig många då han kommer från Oslo med bussen.

Jag kör först till Arlanda och därifrån vidare in till Stockholm och Cityterminalen.
Känner en osäkerhet vi Karolinska om färdvägen.
Körde den igår med personbil då jag var till Stockholm i annat ärende.
Lyckades inte hitta rätt utan fick åka om igen.
Inte lätt med den trafik som rådde en Söndagseftermiddag i Stockholm.

Fick stöd och råd av kollegor som är van vid Stockholm.
Min vän och kollega gav mig extra tips om färdvägen, på det sätt som han vet fungerar för min hjärna.

Han känner mig och vet hur jag tänker.Fick en liten extra beskrivning på messenger att spara och ta fram vid behov.

Pjuh!!
Jag är jättenervös!
Det brukar jag inte vara så detta är en stor grej för mig att övervinna.
En rädsla som bott i mig under alla år som förare.
Nu ska den bort!!!
Kommer att skriva ikväll om hur det gick och hur jag känner mig då.

Var med mig nu och ge mig den styrka jag behöver!!

Av Sirpa Niva - 25 oktober 2015 19:37

Idag var det dags för årets RunOff.

Team Stockholm Marathon Running

Själv kunde jag inte deltaga i själva löpningen då jag var fullt upptagen med att lära mig en ny linjesträckning i jobbet.

Kom till Stadion när alla började vara klara efter dusch och köade till lite energipåfyllning.

Vackert väder och det var en härlig stämning över alla som stod i köerna.
Det pratades glatt om tidsgrupper, ledare, känslan att få träna ihop igen.

Kände mig lite utanför när jag kom traskande där, utan blött hår och rosiga kinder som många hade efter löppassen.

Gick så till aulan, intog en sittplats och väntade in tiden.
Vid ingången stod Anders Szalkai och hälsade välkommen.
Kul att träffa honom igen:) min idol i marathonlöpning.

Han körde igång med presentation av TSM Running och allt som hör därtill.
Vi är närmare 1000 personer som tränar med TSM. 9 olika tidsgrupper.
85 ledare.
Detta är 9:e säsongen som de finns.

Föreläsaren var försenad så vi fick en paus.
Sedan kom Kalle Zackari Wahlström.
Han talade om träning i olika former och att det viktigaste för människan är att röra på sig.

Rörig föreläsning och stundtals uppfattade jag inte riktigt vad han sade.
Jag har ju inte riktig koll på vem han är då jag inte ser på tv så mycket.
Säkert jätteduktig i det han håller på med.
Men tyvärr inte en person som inspirerade mig på något vis.
Jag har min glädje i det jag utövar och det känns jättebra för mig.

Humor hade han karln:)

Sedan var det dags för ett Yogapass.
Det första någonsin för mig.
Lite knöligt att hänga med i rörelserna först men efter upprepningar så satt de där.
Superskönt för kroppen att få sträcka ut.
Var blossig och varm efteråt.

Känner att yoga kan vara min grej att hålla på med.Stretch för oss löpare.
Ökar rörlighetoch smidighet.

Kändes ordentligt i hela kroppen efter övningarna, jättebra:)

Nästa gång skall jag vara med och springa.Tyvärr inte idag.

Åkte så hemåt efter dryga 3 timmar.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se