Fick idag ett välkommet avbrott i gräsklippningen då äldsta dotter och barnbarn kom för att hämta mig till en badtur.
Den bar iväg till Barva Kalkbrott som är ett härligt ställe med klart rent vatten.
Jättedjupt ca 10-14 meter.

Riktigt kallt och friskt i vattnet.
Vi badade inte länge då både dottern och jag är mitt i 13 dagars kuren och då inte riktigt ok i orken.

Vi åkte hemåt efter en timme.
Satt på en klipphylla efter badet och bara njöt av det fina och stillheten.

Det går i perioder för mig, hur mycket te jag dricker.
Just nu har det blivit en ersättning för kaffet och en lugnande stund när jag kör 13 dagars kuren tillsammans med äldsta dottern.

Det är ju en strikt diet som ska följas i 13 dagar som gör att kroppens ämnesomsättning och förbränning ska skjuta fart åt rätt håll.

Det har det verkligen gjort och jag är jättenöjd.
Mår bra i magen. Har inte ont längre.
Sockersuget existerar inte och jag känner mig aldrig sugen och hungrig kvällstid som jag gjorde senaste tiden.

När jag känner mig orkesfattig eller bara sugen på att få något varmt i mig så har det blivit att jag kokar på vatten och fixar till riktigt gott te.
Med en tesked honung i.

Det blev så nu inatt.
Jag har lite svårt att ställa dygnet rätt igen efter att jag kom hem på morgontimmarna efter att ha jobbat kvällen och halva natten.
Som tur så är jag ledig imorgon också.

Gjorde mig nyss en Nice cup of tea och satte mig ute på verandan.
Syrsorna spelade i den mörka natten.
Luften underbart sval och det var nästan stjärnklart.
Månskäran hängde på den svarta himlen.
Det var behagligt att bara sitta där och filura i natten.

Wille katt som var ute, valde att gå in för att sova hos mig i sängen.
Nova låg redan där. Katterna börjar vara mera inne om nätterna nu när hösten närmar sig.
Om sommaren var de ute mest varje natt och jagade.

Imorgon har jag tänkt att klippa gräs på framsidan av huset.
Jag ska ta en kaffe med min bästa vän och prata av mig lite om senaste veckans händelser och tankar.
Han är toppen som bollplank.
En timme med denna människa laddar mina batterier och energier ordentligt.

Behöver nog tvätta en maskin jobbarkläder efter senaste resan.

Äldsta dottern och jag pratade om att åka och bada i ett stenbrott där vattnet hållit bra temperatur fast det varit kallt och regnigt ett tag
Vi ska vänta in barnbarnet från skolan och sedan ta en sväng dit.

Så morgondagen är fylld av planer.
Sedan drar ju jobbet igång igen med full kraft. Återigen en jobbarhelg framför mig. Inga längre resor men helgen är fylld ändå.

Jag skulle behöva sova nu då det vart så få timmar natten innan.
Tog mig en tupplur i eftermiddags så det tog väl bort en del av sömnen inatt.

Smaken av det goda teet finns kvar i munnen.
Wille sover tungt vid fotänden av sängen.
Nova gick iväg. Vet inte om hon drog sig upp till mitt barnbarns rum på övervåningen. Där trivs hon också

Jag har valt att inte skriva så mycket om det här i bloggen då det känts så sårbart och nära.
Dessutom försöker jag så gott det går att skriva mest om positiva saker och händelser.

Nu känns det ändå som att allt vänder till det posiva hållet i detta läget.

Min mor ramlade illa i sitt hem för snart två veckor sedan.
Hon hamnade på sjukhus i en vårdcirkus som var jättejobbig för henne.

Sjukhusets viktigaste uppgift var att få ut henne därifrån så snart som möjligt.
Fruktansvärt stressande för mamma, oss anhöriga och även kommunen där hon bor.
Mamma har skador efter fallet som är fruktansvärt plågsamma för henne.
Hon klarar inte av att gå, inte ens med hjälp av rollator eller andra hjälpmedel.

Hon är blåslagen överallt på sin slitna gamla kropp. Skadad i ryggen och benen bär inte längre.

Förra veckan kom så beslutet som kändes befriande.
Hon fick flytta till korttidsboende med full bemanning dygnet runt.
Nu har hon det bra.
Får all den hjälp hon behöver och ingen tvingar henne till att plåga sig i smärtor.
Kroppen får en chans att läka och återhämta sig efter fallet.
Underbar personal finns för henne hela tiden.

Min mamma har hitills klarat sig själv med rollator inomhus.
Broder min och jag har handlat åt henne och under pandemin har även frivillig insatser från underbara människor i kommunen hjälpt henne handla.

Bror har städat åt henne och jag har besökt när jag haft tid och möjlighet.
Mitt arbete och avståndet till hennes bostadsort har gjort att det inte gått att besöka så ofta.
Även min ork har sagt ifrån.

Nu har jag ordnat så det finns Hemtjänst som tar över när Kortidsboendetiden inte längre än nödvändig.
Hon har larm hemma och det ska hållas ett möte om vilka behov mamma har när dagen är dags för hemgång.
En plan finns färdig och det känns positivt.

Bror och jag fortsätter att handla åt henne och även tar hand om städningen.
Det viktiga för Hemtjänsten är att ta hand om henne själv.

Nu måste hon få vila. Samla krafter, läka kroppen och sakta komma upp på benen igen. I hennes egen takt. Utan stress och tvång.
Sakta men säkert.

Besökte henne idag senast och vi pratade nog en timme drygt. Hon var vid gott mod och smärtorna har minskat lite.
Jag har hand om hennes lägenhet och ser till att räkningarna som kommer betalas.
Broder och hans familj besöker också och han hjälper till så mycket han också mäktar med. Han har ju också ett arbete att sköta.
Det är ju en hel del praktiskt vi måste fixa med mammas framtid och det löser vi. En sak i taget.

Så de senaste två veckorna har varit oroliga, sorgliga och stundtals frustrerande då jag inte kunnat hjälpa så mycket som jag känner hade behövts.
Mängder med telefonsamtal från olika håll.
Vi fick inte besöka på sjukhuset och bara det var riktigt jobbigt.
Säkert har jag inte kunnat göra mera men känslan finns alltid av otillräcklighet.

Känslan av maktlöshet stundtals, som jag bar under alla år min lillasyster var så sjuk, gör sig nu återigen påmind.
De många åren med kampen att få syster min under rätt vård finns kvar som en hemsk mardröm i minnet.

Likaså vetskapen att från anhöriga fått bekräftat att jag inte gjorde tillräckligt.
Det är en tung börda att bära.
Jag skulle tydligen ha fått lov att sätta min familj, mina tre små barn och mitt liv helt åt sidan i alla år för att det skulle varit tillräckligt bra.

Jag var bara en människa!
Jag mäktade inte med mer än jag gjorde och även det höll på att krossa mig när jag till sist small in i väggen och kollapsade. Blev sjuk och orkade inte ens ta hand om mig själv en tid.

Syster min gick bort i cancer till sist och där fick jag ändå vara med ända till slutet. Vara vid hennes sida ända till sista andetaget.
Vakade hos henne sista natten.
Ordnade sedan med begravning och bouppteckning.

Det har jag också fått kastat i ansiktet att det gjorde jag bara för att döva mitt samvete för att jag inte fanns hos henne mer än jag mäktade med när hon låg sjuk sista tiden.

Så hur jag än bar mig åt så var jag inte tillräcklig. Jag vet inte vad det var för sorts övermänniska jag skulle varit.

Med mamma min gör jag det jag mäktar med.
Ingen tjänar på att jag kraschar och kör slut på min ork helt.
Jag behövs hos min egen familj också.
Hos mina barn och barnbarn.
Jobba måste jag för att ha en inkomst och jag anser att jag har rätten att få välja hur jag försörjer mig.
Jag vet att det finns åsikter om att jag är bortrest i jobbet.
Men det är Mitt liv och jag gör det jag vill.

Mor tar vi hand om min bror och jag tillsammans.
Vi hjälps åt och gör vårt allra bästa.

Vi är ju heller inga ungdomar längre och livet har inte varit snällt mot någon av oss. Tufft kämpande ständigt.

Så nu blev det ett lite tyngre blogginlägg.

Jag lever med positivt tänk och hittar guldkornen i vardagen ständigt.
De finns där, överallt.

Livets gång är sådant.
Inte glider vi fram på någon räkmacka direkt med guldsked i munnen.

Det gäller att göra det bästa av allt ikring :) Jag väljer livet, nu, här idag.
Ingen vet hur morgondagen ser ut.
Kanske man inte ens vaknar upp till den.
Ingen vet.

Idag på eftermiddagen när jag vaknade efter en tupplur så såg jag en rörelse ute vid poolen.
Visste att jag var ensam hemma så ddt kunde inte vara Ludde Basset.

Under päronträdet står ett Rådjur och låter sig väl smaka utav de få fallfrukten som finns.

Sedan går den vidare mot poolen och ser lite rädd ut när skördetröskan passerar på andra sidan vägen.

Jag hinner ta några foton innan den springer iväg ut på åkern där den bor i dungen intill.

Jag skulle inte heller vara glad om jag fått måsbajs på kinden!!!

Hade på Runkeeper imorse när jag vandrade runt i Karlskrona

Vaknade spm jag trodde att jag skulle, tidigt denna Söndagsmorgon på hotellet i Karlskrona.

Tog mig en kopp kaffe innan träningskläderna åkte på och det var dags att ge sig ut för att utforska omgivningarna.

Gick över till Saltön först av allt och fortsatte sedan att vandra dit näsan pekade.
Överallt kändes historiens vingslag.

Gamla skyttevärn på öarna dit det byggts broar så man kan gå ut och titta.
Marinmuseet vid Stumholmen med sina gamla krigsfartyg utanför.
Alla gamla byggnader överallt.
Den gamla järnvägen som gick under under broarna.

Så intressant överallt att gå och titta, ta foton och känna in det förgångna.
Gick och gick så det slutade med att jag vandrat nästan 11 km denna morgon.

Det här var verkligen ett tydt och behagligt hotell.
Kom hit igår och var jättetrött efter en lång dags körning.

Fick ett stort härligt rum med utsikt över havet och småbåtshamnen.

Scandic Karlskrona. Verkligen att rekommendera.
Det är mycket folk som bor här nu. Flera handbollslag och en massa andra människor.
Såg det när jag checkade in.
Det var stimmigt och stojigt därnere och i korridorerna sprang det barn och levde om.
Men i mitt rum är det jättetyst.

Luften härlig och denna utsikt helt underbar.
Igår kväll när jag skulle sova hällde regnet mer och jag somnade till det ljudet.
Sov tungt och fick så värdefull återhämtning.

Jätterar tjej i recetionen.
Jag har rummet en natt och med förlängd utcheckningstid till 15.00
Allt till priset av 695:- som min arbetsplats betalar då jag är här i jobb.

Har troligtvis ett rullstolsanpassat rum då den är så stor och luftig.
Ser ut så i badrummet med speciella handtag överallt och så.
Med dörrar till rummet intill som är låsta från båda håll nu givetvis.

Ligger just nu och njuter av en kopp kaffe och ska straxt bege mig ut och se mig omkring i den vackra kustmiljön.

Älskar mitt arbete.