Alla inlägg under juli 2016

Av Sirpa Niva - 31 juli 2016 22:34

Och vaknade med ett ryck igen och pulsen dunkade så jag trodde hjärnan skulle sprängas.

Va sjutton pågår i min kropp...
Nu börjar jag bli riktigt fundersam.

Jag vill sova!!!

Sova, sova, sova....

Låt mig få sova...snälla!!

ANNONS
Av Sirpa Niva - 31 juli 2016 20:09

Nu har jag verkligen fått lära mig hur viktigt det är att sova.
Att hjärnan får den vila den behöver och att återhämtningen sker under sömnen.

Min hjärna har verkligen levt spök med mig den senaste veckan.
Logiskt tänk har minskat och underliga tankar har tagit över.
De stunder jag sovit har varit så ytliga att jag har hört allt runtikring mig hela tiden.

Då jag jobbat så min sovtid blivit efter 7 på morgonen så har allt liv runtikring mig varit så störande att min hjärna inte kommit åt att koppla ner.

Värmen har tvingat mig att hålla fönster och balkongdörr öppna så jag har haft gatans liv inpå hela tiden.

Kände verkligen idag då vi var iväg i en underbar miljö, hur mycket stryk min hjärna fått.
Jag hade svårt att komma ihåg vissa ord.
Jag snubblade utan anledning.
Missade det jag skulle sätta mig på...som vid sjön, en sten.

Kom inte ihåg namn på människor, bussmärken osv...

Min syn är klart påverkad.
Ser mycket sämre och mina ögon är irriterade.

Jag har sockerdricka i fingrarna och fötterna.Domningar i händerna.
Stundtals illamående och lite yr.
Gick vingligt emellanåt.

Pulsen fortfarande alldeles för hög.
Tröttheten kom snabbt över mig vartefter dagen gick.
Orken finns inte ...

Min dotter ställde sig frågan om jag kan ha fått en mindre stroke.
Så imorgon skall jag kontakta läkare och det får göras en utredning om något hänt i mitt huvud.

Känner mig samtidigt väldigt nedstämd och det skrämmer mig lite då jag inte borde ha något att vara nedstämd över...inte annat än trött.

Jag ligger i min säng redan nu klockan 20 på kvällen.
Känner mig helt slut och kunde för en timme sedan, redan ha somnat på soffan.
Föredrar min säng då det där blir bästa sömnen.

Hoppas på att få sova en riktigt lång och givande sömn som rätar till de konstiga symtomen jag bär på just nu.
Måndagen är jag sjukskriven.

Redan det blir ett stressmoment då jag behöver alla pengar jag kan tjäna.

Jag är själv orolig....

ANNONS
Av Sirpa Niva - 31 juli 2016 19:04

Min yngsta dotter och barnbarnet samt Bassethundarna Ludde och Lilly har nu varit i min husvagn på Öland i två veckor.

En tillvaro i paradiset som är så väl unnat dem, som genomgått en lång tid av både fysiskt och psykisk misshandel.
Många traumatiska upplevelser med sjukdom som följd.

Dessa veckor de kan få i mitt paradis såg jag fram emot att ge dem.

I Fredags fick så vår gode vän H som också är där med sin dotter, fruktansvärda gallstenssmärtor som slutade med bilfärd till Kalmar lasarett.
Operation stod på tur då det var gallblåsan som var illa däran.

De fick bukt med smärtan hyfsat och inflammationen att lugna sig något.
Han låg inne två dygn innan min dotteg kunde hämta honom.
Operationen kunde vänta till han kom hem till sin egen stad nästa vecka.

Sedan blir min dotter trampad på en lilltå av Ludde, som är en tung och kraftfull bassetherre.
Med resultat att hon får en fraktur i tån.
Så nu är båda vuxna handikappade där i vagnen och semestern har liksom avstannat.

Sådan förbaskad otur!
Jag långt borta också så jag inte kan hjälpa till med något.

Av Sirpa Niva - 31 juli 2016 18:29

Efter mitt uppvaknande imorse då jag kvicknat till och packat badväskan, for jag så till min dotter i Etuna, samt barnbarn och dennes pappa.

Vi åt en god frukost tillsammans och for sedan till ett härligt ställe några mil utanför Eskilstuna.
Göksjön...
Vid ett område där det varit gruvdrift tidigare med historiska byggnader bevarade och en miljö som var väldigt behagligt för min trötta själ.

Vi badade och åt av medhavd picknickkorg.
En bit bort längs stranden fanns härliga klippor som jag simmade till.
Så mjukt och rent vatten i den sjön.

Det var blåsigt och en del moln så vi stannade där tre timmar innan vi for vidare i området.

Detta är ett ställe jag gärna vill besöka och vandra i sedan när jag blivit piggare.
Kände mot eftermiddagen hur trött jag var.
Huvudet hängde inte riktigt med och vi åkte åter till Etuna.

Jag åkte hem innan min ork var helt slut.

Så mysigt med en halvdag med mina älskade i familjen.
Känner mig så omhändetagen och älskad av dessa personer.
Behöver det mycket just nu när min ork är begränsad.


Lilla barnbarnet älskade att bada och busa.
Sedan slocknade han som ett ljus i bilen efter att han varit ute och vandrat med sin pappa till gruvingångar 2 km bort.

Denna dag behövde jag verkligen.
Tack mina älsklingar.

Av Sirpa Niva - 31 juli 2016 17:59

Jag låg vaken inatt i några timmar och lyckades sedan somna om vid 3.30 tiden.

Lämnade dörren öppen till sovrummet och det blev frisk luft därinne, utifrån balkongen, vars dörr stått öppen nu i veckor.

Somnade och sov som en medvetslös.
Hörde katterna då och då på avstånd.

Vaknade så med ett ryck.
Det var ljust och klockan var nästan 9. Var alldeles groggy...
Det hängde i ett tag.

Fixade kaffe och gav katterna mat.

Av Sirpa Niva - 31 juli 2016 00:35

Lördagen har varit riktigt jobbig.
Vaknade ju alldeles för tidigt...först av Jehovasnubbar vid dörren, bara 2 timmar efter jag somnat och sedan av att det var sånt liv överallt.

Uppe vid lunchtid fast jag lagt mig vid 8 tiden.Galet trött och alldeles grå i ansiktet gick jag upp.
Kände att jag skulle behövt krypa ihop i min kärestas famn...

Försökte kommunicera med honom och det var kört då denne var upptagen med sitt.
Kände mig bara totalt ensam och övergiven, med hjärnan i brand av trötthet.Behövde prata, få svar och råd...

Vansinniga tankar dök upp och i min värld var jag själv inte värd ett ruttet lingon.
Tog en dusch och försökte focusera hjärnan.
Det var som att den var full med tomma hål och i dessa hål fylldes det upp med sånt som ville mig ont.
Jag ville ställa mig upp och bara skrika...men kunde inte.
Tårarna rann och jag stod bara mitt på hallgolvet och snyftade förtvivlat, hjälplöst och ville bara försvinna.
Bort från plågan i mitt huvud...

Jag trodde ett tag att jag höll på att mista förståndet.

Fick så meddelande från min älskade och han kommenderade mig att sova.
Det märktes tydligt hur irriterad han var på mig.
Han hade sitt liv och sina problem

Bestämde mig i stunden direkt att ta tag i mitt problem.
Kunde ju inte lägga något på honom av detta som var mitt skit, som jag själv tillåtit knäcka mig.
Kunde inte sitta där och vänta på att få en famn att bara vara i...för den fanns ju inte för mig

Jag måste få sova på nåt vis.
Kände tidspressen till nästa körpass.
Tidigt måndag morgon måste jag iväg till Uppsala igen...
Hur skulle jag hinna sova...

Ringde vår Trafikledning och pratade med kollega där och hon förstod mig direkt.
Vi hade ett gott samtal och jag fick verkligen säga det som behövde komma ut ur mig..
Som hon sade efter ett tag..
Jag hade rejäla problem och allt som skedde i min kropp och hjärna nu var bara sömnbrist....allt hade blivit en ohållbar stress.All smärta i kroppen var varningsklockor.
Bromsar som drogs åt...
Som jag dessutom stod helt ensam i.
Jag behövde någon att prata med, inte bära ensam.

Vi kom överens om att lägga mig sjuk på Måndag så jag fick möjlighet att få hjälp.
Prata med min chef och hitta en balans igen då hela min kropp och själ skrek efter sömn.
Återhämtning.
Allt var trasigt och vridet helt fel.

Satte mig och tårarna bara rann...kunde inte hejda dem.
Jag som stöttade andra och bar problem åt olika håll åt andra....satt nu själv och grät av förtvivlan och trötthet.

Skyhög vilopuls....kände hjärtslagen dunkande i tinningarna.

Ett steg i taget måste jag nu tillbaks till ruta 1 igen.
Hitta sömnen...få den vila jag måste ha.
Kände också att jag behövde prata..om allt som rörde sig i min hjärna.Få svar på frågor och finna svar på de konstiga tankar jag bar.

Tankar som alla var till ondo för mig själv. Som sög energi ifrån mig till ingen nytta.

Åkte till min dotter i Etuna efter telefonsamtal med henne.
Hon är Beteendevetare.
Lyxigt med en utbildad i familjen som dessutom känner mig så väl.

Hennes första fråga blev...
Mamma! Varför utsätter du dig för detta?
Varför kör du dig i botten?

Samma fråga har jag ställt mig tidigare under nätterna jag suttit och jobbat.
Vad driver mig till detta kämpande?
Varför är jag inte snällare mot mig själv?

Straffar jag mig själv eller? Och i såfall varför?

Varför kan jag inte sätta mig på ett jobb som bara ger mig pengarna jag behöver och sedan bara låta resten vara.

Jag vet svaret:

Jag vill känna att jag gör något bra, av värde för mig och andra.
Jag har svårt att säga nej när väl bollen är i rullning och kraven haglar över mig.
Fast jag känner att kropp och själ slits isär så kör jag på.
Envist och målmedvetet.

Vill så gärna fixa allt och orka allt.

Det gör jag inte!!

Jag förstör mig själv genom att pressa så.

Sedan händer detta...kroppen säger Stopp!!

Jag kräver helt enkelt mer av mig än jag klarar.
Ingen människa funkar i längden utan sömn.
Alla måste sova och ge hjärnan chansen till att återhämta och reparera.

Jag har senast predikat om detta till min älskade som pressade sig till det yttersta, under lång tid.
Så gör jag samma sak med mig själv...
Så urbota dumt!!

Väl hemma igen satte jag mig i soffan.
Fixade mat först och åt.
Hade fullständigt glömt bort att äta under dagen och då 18.40 på kvällen fick jag i mig första måltiden.

Bytte om till nattlinne.
Lade mig vid 22 tiden.
Somnade och vaknade en dryg timme senare av att en katt satt på lådan och sket utanför.
Suck!
Det var bara att kliva upp och fixa.

Där är jag nu...
Sömntåget har gått och jag är vaken.
Dödstrött men kan inte somna om...
Circusen fortsätter...

Längtar efter min älskade...vilket jag inte borde..

Av Sirpa Niva - 30 juli 2016 14:01

Imorse då jag gick av mitt pass i Uppsala så var jag så trött...
Kände mig febrig, lederna värkte och jag var alldeles darrig och yr.

Halsen hade bråkat hela natten.
Tur jag hade halstabletter med.

Kroppen börjar på allvar nu säga ifrån att det är för mycket.
Åka till och från Uppsala varje dag.
Köra nattens jobbarpass och sedan inte få sova tillräckligt på det.

Jag orkar inte mera....

Jag måste få sova om det är menat att jag ska jobba såhär.
Morgonpigga Sirpa tvingar in sin kropp att jobba natt.

Det funkar inte!

8 nätter avklarade nu och min kropp får betala ett dyrt pris för dessa nätter.
Jag går sönder!!

Av Sirpa Niva - 29 juli 2016 14:46

Nattens arbete flöt på riktigt bra.
Kände mig trött då jag anlände till Örebro vid 1 tiden.
Tog mig en powernap och det räckte gott.

Vägen tillbaks till Arlanda via Västerås och Enköping gick galant.
Toppenfina kunder som tackade för bra, mjuk och fin körning.
Blir lika stolt varje gång jag får beröm.

Kom så hem efter bilresa från Uppsaladepån.
Handlade på Maxi.
Katterna behövde påfyllning av mat.

Pratade med min dotter och vår vän H ligger på sjukhus i Kalmar nu.
Han fick ett hemskt gallstensanfall och det ger sig inte.
Kan hända att det blir operation i Kalmar.

Min dotter är riktigt orolig!

Efter att jag sovit 4 timmar, packade jag badgrejer, fikakorg och åkte ut till Björnön.
Intog pressarläge på bryggan.

Känner återigen att sömnen är för fattig och hoppas på att i nåt läge idag få nån timme till.
Kör sista natten innan ledighet.
Går av passet 5.40 Lördsg morgon och börjar igen Måndag.9.45 i Uppsala igen.

Ser fram emot att få jobba på Västeråsdepån.
Är less på åkandet fram och åter Uppsala.

Sol och bad idag står på dagens agenda som prio ett :)

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se