Alla inlägg under augusti 2016

Av Sirpa - 31 augusti 2016 07:50

Vaknade vid 8 tiden och satte genast igång med resten av jobbet som är kvar.
Ut direkt efter kaffet för att göra rent tälttaket.
Det var svart av de månader som allt stått uppställt.

Jobbade på med allt som måste vara klart innan avfärd.

Fick hjälp av Micke, min kompis och hans väninna, samt campingens ansvarige.
Drog loss med fyrhjuling och sedan det sista för hand.

När det var klart och jag kopplat på Emil så återstod disk, toatömning, inlastning av utemöbler.
Åt en lättare lunch efter ett sista dopp i havet.

Solig och varm dag med lagom vind.

Täckte golvet med presenningar och lade på pallar, brädor och annat så vinden inte river upp allt.

Jag lämnade Öland för sista gången och nästa år kommer dottern med sin vagn till platsen.

Rullade så ut från Kyrketorp vid 13.15 tiden och styrde neråt bron.
Kändes bra att lämna allt.
Öland är inte den som jag är van vid.
Trygghet och frihetskänslan är borta.

Rullade på timme efter timme.
Hade thermos med kaffe framme hos mig.
Lovan åkte i sin stora, fina säkerhetsbur med toa, mat, vatten och mysbädd.
Hon protesterade stundtals över att vara instängd men var lugn i övrigt.

Min älskade lät veta att jag var efterlängtad av honom.
Jag har saknat honom varje minut av min tid, så långt borta ifrån honom.
Kändes skönt att avverka milen för ett återseende.

Landade med husvagnen i Etuna hos lilla familjen vid 19.30 tiden.
Ställde av den på gården.
Gick in och hälsade på familjen, lastade ur saker och in i bilen.

Var jättetrött efter allt jobb och timmarna i bilen.
Hade stannat och tankat i Söderköping och kisspaus utanför Norrköping.
Annars rullade jag hela tiden.
Pratandes i telefon med min bästis V och mina döttrar.
Ett samtal till mor också.

Körde så hem till Västerås.
Raka vägen till min älskades famn.
Kände hur vi båda gladdes åt att ses igen, efter en vecka med långt avstånd.
Njöt så av hans kramar.
Vill inte vara ifrån honom på detta vis mera.
Han är mitt liv och min framtid och den skall vi spendera tillsammans så snart allt praktiskt är löst i hans liv.

Vad jag har längtat efter denna man!!

Kom så hem med Lovan och all packning.
Lovan lite förbryllad först men sedan jätteglad över att vara hemma.
Min lilla kattfröken som varit på husvagnssemester :)

Packade upp det jag hade med hem.
Bilen är fylld av förtältet och mattan.
Allt ska ner i källaren idag.

Låg vaken till sena natten och pratade med min älskade.
Svårt att släppa varann och sova.
Mycket fanns att prata om...

Somnade vi 2 tiden inatt.
Lovan trygg bredvid mig i sängen.

Bilden på Lovan är från Öland, i förtältet första dagarna.

Av Sirpa - 30 augusti 2016 04:49

Vaknade mitt i natten nyss av att jag måste på toa.
Det var mörkt i vagnen och när jag vände på mig, kände jag hur ont i kroppen jag hade.Det smärtade i rygg och höfter, händerna svullna och lederna ömma i fingrarna.

Mindes dagens slit....

Vaknade väldigt tidigt igår efter att Lovan lagt en stinkande hög i lådan :)
Morsans älskade stinkbomb.
Jag är så glad att allt hamnar i lådan nu, även kisset.
Inga våta fläckar i sängen eller på mattor.

Gick upp och tog mitt morgonkaffe då det inte gick att somna om.
Klockan gick och det blev ljust ute.
Tog mig en kort vandring längs stranden.
Natten hade drivit upp illaluktande tång på stranden och min promenad slutade med genomblöt sko och strumpa.
Sanden mjuk och sumpig.

Styrde hemåt vagnen igen.
Bytte om och satte sedan igång att plocka undan från tältet.
Fällde upp bädden, stuvade in lätta saker under där.
Perfekt att få undan sånt som inte väger mycket men tar plats.

Stängde till och bäddade fint.
Allt ute var fuktigt efter regndygnet.
Hängde upp gardiner och mattor på tork i solen som bröt fram så småningom.
Hann komma en störtskur till innan molnen drev bort.

Putsade alla "fönster" på förtältet.
Hittade en skada på kortsidan.
Såg ut som en hund med vassa klor som hoppat upp mot rutan.
Det var hål efter klorna.
Som tur på den rutan med löstagbart myggfönster så själva tältet var ännu intakt.

Trist att hitta sådant på mitt fina tält!

Fortsatte jobba på.
Plockade, putsade, stuvade undan, tog ner vindskyddet efter rengörning.
Tvättade tältpinnar.
Väntade ut spindelfamiljer så de hann flytta bort barnen innan jag rev vidare.

Pausade för lunch och senare även för ett bad i havet.
Blev så svettig av allt stök.

Lovan rymde ut från tältet.
Lät henne hållas så hon kom tillbaks efter en stund.
Sedan höll hon sig i närheten när jag jobbade på med allt.
Kom hem och visade sig, pratade, åt lite mat och drack vatten och stack iväg igen.

Plockade ner väggarna på tältet.
Gjorde rent och torkade dem.
Packade ner i den praktiska väskan som tältet ligger i över vintern.

Tänkte att jag tar ner resten under morgondagen.
Avvecklade jobbet då jag kände mig trött i händer och leder.
Gick iväg och kastade sopor, tog en dusch.
Hittade äntligen en dusch med vattentryck såpass bra att mitt hår gick att skölja schampot ur, utan att behöva stå jättelänge och strila.

Hann bara åter därifrån, fika och prata i telefon med min älskling, när det började blåsa.
Såg inte så farligt ut först då det kom väster ifrån.
Inte mot tältet utan mera bakom vagnen.
Sedan tilltog vinden och vred sig nordväst istället och det började slita och dra i tälttaket.
Kom riktiga kastvindar...

Hade inget annat val till sist, än att ge mig ut, börja dra upp pinnar, skruvar och lossa stormlinor för att få bort tältet.
Alla vingmuttrar satt som berget och jag måste använda tång för att få loss dem och fälla tältets stativ.

Jobbade på i rasande tempo och logiskt tänk så inget gick sönder.
Det slet i duken och när jag skulle dra loss den från skenan den löper i, så var mina händer helt orkeslösa.
Blev för mycket för dem med allt under dagen.

Knäppte dem ihop och använde armstyrkan för att trycka ihop handflatorna för att få ett grepp om tältduken.
Drog loss den med mina sista krafter.

Herregud vilken hemsk känsla att inte ha krafter nog kvar.
Tältet måste ner för den var som ett segel på husvagnsväggen.

Pustade ut en stund innan jag rengjorde plastdelarna som legat mot våta, leriga marken.

Fanns inte tid och ork att ta bilder på det slitet.
Lade så taket i en hög framför vagnen och en solstol som tynge..orkade och kunde inte göra klart.Regnade lite och då fick jag den ju inte torr.

Hade tidigare skruvat isär mitt fina glasbord.Skivan står lutad mot vagnen.Den fraktar jag hem i sängen sedan så den inte far illa.

Vek ihop och lade alla tältstag noga i sin egen påse efter rengöring.
In i bilen med dem.
Där låg redan förtältsmattan, rengjord och snyggt ihopvikt.
Är noga med sånt.

Förtältets delar låg i sin påse i bilen redan, undan regnet.
Inne i vagnen har jag tagit undan mina söta måsar, stenarna från mina morgonpromenader och annat som ska förvaras över vintern.

Lovan låg inne i vagnen och sov hela den tiden jag kämpade.
Hon var trött efter sitt uteäventyr.

En granne kom och sade hejdå...de var hit och hämtade sitt boende.
Micke, min kompis hade kommit hit med en väninna.
Kändes tryggt...inför natten att ha någon en bit bort.
Annars tomt på folk på hela campingen.

Ska försöka göra resten under morgonen som kommer.
Flytta golven utanför vagnen så jag får loss vagnen.
Täcka golven med presenningar och sedan avveckla allt och rulla hemåt.

Känner mig helt mätt på Öland nu.
Längtar hem till min älskade, barnen och barnbarnen.
Mitt jobb och kollegorna.

Vagnen ska stå i Eskilstuna då jag ska bo lite till i den.
Ska vara med min dotter och barnbarnet och då sover jag i vagnen när Lovan är med.
Pälsallergi i deras hem.

Svärsonen som brutit sin handled är hemma nu och väntar på operation.
Han har jobbiga smärtor och går på Citodon för att klara väntan.
Ska se om de behöver min hjälp med något.
Jag har ju semester veckan ut.

Hör hur det blåser ute nu med.Har gjort det hela natten.
Kör gasolvärmen på liten låga för att hålla det råa ute.

Straxt släcker jag värmeljuset som varit min belysning.
Känner mig trött och kroppen värker.

Tog tabletter tidigare som jag hoppas ger lindring straxt.
Behöver sova några timmar till.

Av Sirpa - 29 augusti 2016 06:41

Idag börjar jag att plocka ihop mitt boende.
Det känns att jag är klar med Öland och det för lång, lång tid framöver.

Mitt älskade Öland har förändrats till en plats där jag inte längre finner den ro och glädje jag tidigare gjort.

Ön har blivit ett ställe där människor placerats som inte vill vara här ens.
Vårt semesterparadis har förvandlats till en plats som inhyser människor från olika håll i världen.
De trivs inte här och det ger uttryck på olika vis.

Jag känner själv att min frihet här är borta.
Mitt favoritställe Lyckesand där jag tidigare badade och solade naken, med sol och hav smekande min kropp.
Den platsen är inte trygg längre.
Vågar inte sätta min fot där som ensam kvinna längre.

Kände mig inte trygg ens i min husvagn igår kväll i mörkret då jag inte vet vad som rör sig utanför.

Kände en stark lukt av cigarettrök sent under kvällen och de enda som just nu befinner sig en bit bort från min vagn, är en barnfamilj.
Annars är här folktomt.

Fylldes av en krypande rädsla och min älskade ser helst att jag kommer hem snart så han vet att jag är i trygghet.
Han kan inte beskydda mig så långt hemifrån som han uttryckte det.

Bara den känslan...att behöva bli beskyddad.
Helt snedvridet.
Jag som är van att röra mig fritt, gå där jag vill, klädd som jag trivs.

Att trava fram längs Bödabukten i bikini är ett minne blott.
Möten längs stranden med herrar som upplever kvinnor på ett annat vis än vi är van vid härhemma....är inte att önska flera gånger.

Flera händelser under mina dagar här har gjort min vistelse kortare och kortare och jag vill inte gå in på detaljer för att inte bli utpekad som rasist eller främlingsfientlig.

Det handlar inte om någondera av dessa ämnen utan helt enkelt om min egen känsla av otrygghet med individer omkring mig som inte har samma värderingar som jag om livet, friheten och kvinnors rätt till ett liv som vi själva igenom åren skapat i vårt land.

Jag kommer att packa ihop de närmaste två dagarna och ta mitt sommarboende till ett tryggt ställe.

Mitt Öland är borta!

Jag packar och åker hem.
Återvänder inte förrän en förändring skett och mitt Öland är tillbaka.

Av Sirpa - 29 augusti 2016 06:16

Att ha en kommunikation är så oerhört viktigt med människor man står nära.
Det fick jag känna av under gårkvällen.

Jag hade vandrat ett par dagar i funderingar och egna tankar som inte alls kändes behagliga.
Hade frågor i mitt huvud som behövde svar och det fick jag inga.
Möttes av en tystnad bara.

Fick under kvällen förklaringen och även svar på frågorna jag bar.
Kändes jätteskönt.
Förändringar kan vara skrämmande.
Man vet ingenting om det som ligger framför...ingen gör det!

Det kräver mod att ta de avgörande sista stegen till förändring.
Det tar kraft att genomföra själva förändringen.

Samtalet pågick under kvällen och jag kände ett lugn och en värme i hjärtat när jag till sist släckte lampan för natten

Livet är inte enkelt alltid men jag anser att rakhet och en god dialog löser knutar.
Om det ens behöver bli några knutar...prata i tid innan det blir grubblerier.

Grubblerier suger onödig energi som kan läggas på annat istället.

Var rak, säg vad du tycker utan att såra eller medvetet skada.
Att trycka ner en människa som en gång i världen betytt mycket för en, gynnar inte någon.

Det visar bara hur ynklig man är själv som inte klarar att genomföra en dialog utan det blir en monolog i vrede och elakhet istället.

Prata!
Lös problem innan de blir till berg som tornar upp sig som hinder.

Av Sirpa - 29 augusti 2016 05:58

Fick besked från äldsta dottern igår att hennes sambo brutit handleden.

Han hade varit ute med sin crossmotorcykel och farit så illa att vänster handled bröts.

Fick bara stödförband på den för att sedan opereras i veckan.

Hemsk bild där handleden är alldeles krokig.

Jag kommer att ta min husvagn hem till dem några veckor.
Ska försöka hjälpa den lilla familjen om det behövs.

En olycka är så snabbt framme.
Inte lätt när han dessutom är egenföretagare med grävmaskiner.

Vilken smärta han måste haft...älskade svärson

Av Sirpa - 29 augusti 2016 05:51

Igår Söndag fyllde Borgholm 200 år och det kändes som en lämplig dag att åka dit.

Gick upp vid 8 tiden och gjorde mig klar, for iväg i fin klänning och nöjd med mig själv.

Gick först av allt på Gudstjänst i Borgholm Kyrka.
Tände ljus i ljusbäraren därframme och satt sedan med kyrkan nästan fylld av besökare.
Väldigt varmt därinne och medelåldern hög på deltagarna.

Två körer deltog och det var fint.
Predikan handlade om Borgholm och för mig blev allt en stund i stillhet med mina egna tankar.

Möttes utanför av regn och rusk.
Var inte alls klädd för det så när min bästis Veronica kom från Kalmar, gick vi och köpte mig en poncho att ha på mig.

Veronica var i Kalmar då en av hennes kusiner gift sig under Lördagen.
Kul att ses såhär :)

Vi hängde på folket ner till hamnen och mötte Kungen och Silvia som kom med båt till Borgholm.
Regnet vräkte ner och det var svårt att ta bilder.
Veronica fick till en på Drottningen.

Jag höll i paraplyet :)
Besökte Butik Öland men hittade inget av värde denna gång.

Vi gick och åt mat på en restaurang som är bra, Pappa Blå.
Jag hamburgare och Veronica pizza.
Satt ute under tak med infravärme, jätteskönt.
Regnet bara fortsatte.

På torget pågick underhållning och tal men det hoppade vi över.
Hade eget att prata om som vanligt.

Skildes snart åt igen då jag hade bråttom hem till Lovan i husvagnen och hon skulle till sin bror.
Jag hade lämnat takluckan öppen på vagnen då det inte regnade när jag åkte hemifrån.

Hade gått jättebra och Lovan glad och go.
Stannade till i Köpingsvik och köpte sopsäckar och fönsterputs inför min ihoppackning av boendet.

Fortsatte sedan att skriva med Veronica medans vi fikade på varsitt håll.

Hon är så bra att ventilera tankar med min vän.
Vi har en förståelse för varann och bär liknande bekymmer i livet.
Vi har också gått igenom mycket i våra liv som givit oss erfarenhet och skinn på näsan.
Det ger en gemenskap i samförstånd.

Hon åker hemåt under Måndagen och jag stannar några dagar till

Av Sirpa - 28 augusti 2016 04:54

Det första magiska gryningsljuset har alltid faschinerat mig.
Älskar tidiga mornar i mitt arbete då jag ser dagen vakna upp...

Här på Öland är ljuset så speciellt.
Så mjukt på något vis.

Havet ligger alldeles stilla...

Av Sirpa - 28 augusti 2016 04:28

Vaknade mitt i natten av ljud utifrån havet.En stor båt lät långt därute och det hördes så tydligt över det stilla havet.

Min hjärna spann igång med tankar genast och sedan var det lönlöst att försöka sova mera för stunden.

Lovan blev så glad och sprallig av att jag gick upp...gav henne mat och pussar innan hon fick gå ut i förtältet.
Det var småkyligt i vagnen och jag kände hur angeläget det är att få fart på värmen om jag ska bo länge till i husvagnen.

Kanske blir det så att jag även måste bo i den i vinter om jag inte hittar något att köpa innan min hyrestid är över, där jag nu hyr i andra hand.
Då måste värmen fungera.
Lika bra att vara inställd på att det blir så...vill ju inte stressa fram något annat
Jag...eller vi :) måste spara till kontantinsatsen på en lägenhet innan köp hursom.

Tog på en stor kopp kaffe och bredde mig knäckebrödskivor.
Kröp ner i bädden igen och betalade månadens räkningar.

Ska bli så skönt att komma ifrån de dyra bensinräkningar som varit sista tiden med resorna till och från jobbet i Uppsala.
Tjänar minst 2000 i månaden på att jobba i Västerås.

Min inkomst på Swebus är ju mindre än jag hade på båda förra ställena.
Skiljer 2-3 tusen per månad.
Kännbart helt klart.

Vad gäller tillvaron här på Öland så börjar jag känna mig mätt på den, efter bara 4 dagar här.
Har behövt denna egentid till rekreation, träning och eftertanke.
Jag vet vad jag vill med mitt liv och det känns jättebra.

Vet att jag inte kommer att vandra ensam om några månader, utan vi kommer att vara två.

Kvarnarna har sakta malt framåt och det har varit en väntan som krävt enormt mycket av mig.
Stundtals har det känts hopplöst samtidigt som jag vetat att tålamod är det enda i sådana lägen.
Inget som gått att stressa fram.

Resultatet kommer att bli bra :) det vet jag.Har känt det hela tiden...annars har jag inte blivit kvar i detta.

Allt detta vill jag hem till straxt.
Till min älskade, mitt arbete och livet i övrigt.
Kommer att sakterliga börja packa ihop mitt boende här.
Noggrant och lugnt.
Allt måste göras rent, packas ihop torrt och fint.

Alla saker från vagnen skall hem till lägenheten och vagnen städas och tvättas noga, inför vinterförvaring.

Ska kontakta min serviceman på Caravan om värmen så får vi se vad han säger.
Kanske behöver vagnen in på reparation, jag vet inte.

Golvet som blir kvar på platsen kommer jag att täcka med presenningar.
Min dotter kommer att ha platsen nästa säsong, till sin nya husvagn.

Min tid på Öland är över nu.
Nya platser väntar på att upptäckas och njutas av.
Ser fram emot det.Vill ha husvagnen närmare så jag kan njuta av den själv.
Som denna sommar så har det kostat mer än jag fått ut utav det.

Gick ut en stund, utanför vagnen.
Alldeles stjärnklart på himlen.
Så vackert och stilla.

Lovan har lagt sig att sova igen.För tidigt att vara uppe tyckte hon.
Klockan är straxt 4.30 och det börjar lite försiktigt ljusna vid horisonten.
En svag rodnad...

Känner hur jag själv börjar bli trött igen...

Livet känns bra...om än fyllt av frågetecken vad gäller boendet framöver.
Drömmen är att hitta en lägenhet som vi kan bilda vårt nya liv i.
En lägenhet i lagom storlek, nära jobbet så kostnaden för resor försvinner helt.

Livet går vidare....mot nya mål.
Jag vill vara nära min älskade...det är vi båda värda.
Leva i glädje och gemenskap.
Framåtsträvan, passion och glöd...
Såsom bara han och jag kan :)

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Augusti 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards