Denna månad har verkligen rusat fram och det har hänt mycket.

Om 9 dagar är det slut med min fasta anställning och jag med många andra är uppsagda och jag går över i en timanställning.
Vet att några till gör samma sak men inte alla.

Blir intressant att se vad hösten för med sig i bagaget.

Hoppas den lyckas få fram ett vaccin mot Covid19 så livet kan återvända för oss alla som ännu är i livet.

Just nu är ju hela världen liksom upp och ner.

På förmiddagen idag hade jag inga körningar på min Flexlinjetjänst så jag klippte gräset på vår depå i Hallstahammar.
Första gångennågonsin jag körde en åkgräsklippare.

Funkade fint att köra med bussuniform och hörselskydd :)

Bra blev det.
Det var min chef som tog fotot när jag rattade omkring på gräsmattan

I vanlig ordning låg det en fin liten rådis och väntade på verandamattan när jag gick upp imorse.

Wille katt hade varit ute tidigt och ordnat med försörjning.

Han är verkligen en riktig katt.
Värd sin vikt i guld.

Vaknade tidigt imorse av en rungande huvudvärk. Gick upp och släppte in katterna och tog tabletter.
Kravlade ner i sängen igen och lyckades somna om med värken.
Vaknade när mobilväckningen ljöd.
Huvudet som en söndersparkad fotboll.

Gjorde mig redo för en arbetsdag
En motvillig sådan då jag tappat sugen för jobbet fullständigt efter känslokampen dagen innan.
Så jobbigt att gå med sin egen ilska, alla frågor och tankar om det som hänt och om framtiden. Ingen att prata med om allt.

Tog ett kyligt dopp i poolen innan dusch.
Kände mig lite fräschare.
Åkte så till jobbet och hade ett givande samtal med min chef innan jag började körningarna.
Skrev på anställningsbevis för timanställning innan jag stack ut för att köra tanter och farbröder till olika mål i Hallstahammar.

Kände mig bättre efter samtalet men gnistan saknades hela dagen hos mig.
Skötte jobbet rutinmässigt.
Kunderna var nöjda med min insats iallafall och det var ju bra.

Fick en kaskad med diesel över händer och byxor när jag tankade Flexbussen.
Vilket kladd!!
Det var nåt fel så tanken slog tillbaka på nåt vis, vakum eller vad det kan vara.
Det blev byxtvätt direkt när jag kom hem.

Dagen gick och trött anlände jag hem.
Här hade blåsten röjt runt.
Pooltäcket låg på botten av poolen.
Badlakanen var kastade i knut på tvättlinan.
Badringen i hästhagen.
Syntes att det dragit fram nån virvelvind över tomten.

Tog mig ett dopp i poolen och vattnade blommorna på verandan.
Fixade mat åt mig. Stekt god stark korv med potatismos.
Var sugen på det, med mycket senap.
Åt vid tv:n och kände bara hur trött jag var

Katterna höll sig hemma hela kvällen och är inne ännu nu när jag snart ska sova.
De vankar oroligt omkring mig. Känner säkert att jag inte är riktigt mig själv.

Samma tjänst imorgon och det känns ok då dagen inte blir så lång.
Tänkte hälsa på mamma min imorn men det får vara. Känner mig ju inte hundra och kan ju bära på början till en förkylning.
Vill inte dra med det till henne.

Bättre jag kommer hem och vilar för sen på lördag är det en 15 timmars tjänstgöring.
Tidig Eckerö.

Nu vila och sömn
Hoppas arbetssuget är tillbaks till imorgon

Hade med mig stort fat med äppelkaka till kollegorna idag. Bakade ju massor igår.

Wille katt har hållit sig i närheten av mig hela dagen idag.

Nu ikväll när jag skulle gå ut och stänga om hönsen så låg det en fin rådis på hallmattan som Wille fångat till mig.
Snällt av honom.
Berömde och klappade om honom och sedan fick rådis hänga med ut för att bli kråkmat.

Bästa Wille

Idag har det varit en kämpig dag då jag slagits med mina egna känslor efter att ha blivit uppsagd från det jobb som jag älskar.

Det känns som jag fått benen bortsparkade under mig.

Mitt självförtroende och självkänslan har varit nere i botten stundtals

Jag har varit skitförbannad, känt mig överkörd och mosad.

Dagens känslor har tagit enorm kraft som jag inte har något överflöd av innan direkt.
Känner inte ett dugg för de dagar jag har kvar.

Visst ska jag vara kvar som timanställd men vad ger det för trygghet
Jag jobbar för fullt med att ordna med jobb på annan ort och det går bra.

Men det är nog inte förrän idag som jag riktigt kom tillrätta med att känna något inför det ofattbara.

Tidigare har jag varit fruktansvärt ledsen, gråtit för att i nästa stund ge järnet för att ordna med andra jobb.

Säkert är det en process hos en individ som verkligen älskar det arbete som denne lever med.
Att vara Beställningsförare är mera som en livsstil än ett jobb.

Hela den livsstilen är nu slagen i kras.

Denna sommar skulle jag ha kört i vackra Norge och troligen kört en resa till Italien också.
Allt borta!!

Jag är överflödig. Behövs inte längre

Jag måste släppa taget om allt och bara se vad som sker.

Jag har blivit tillsagd att ha tålamod.
Stå ut med det som är för det kommer att ske förändringar snart som kommer att gynna mig.
Hur vet jag inte.

Så jag bearbetar mitt och har tålamod

Kokade egenodlade mandelpotatisar i veckan.
Det fick bli en god lunchmacka idag av de potatisar som var kvar.

Egen plocksallad, mandelpotatis med kaviar på och egenodlad persilja.

Supergott!!

Idag blev den plan som jag hoppades på med denna dag förverkligad.

Bakade äppelkaka i mängd.
Två hela långpannor och två små pajformar blev det.
Skalade fallfrukt i mängd och parti.
Så skönt att kunna ta tillvara äpplen som trillat ner.

En av långpannorna blev mjölkfritt så mitt älskade barnbarn som nu är på Öland med sin mamma också kan äta av äppelkakan.

Äldsta dottern och barnbarnet ska åka dit på fredag och stanna en vecka så jag skickar med äppelkaka, mandelpotatis och lite annat med dem ner till Öland.

Det kommer att bli mycket äppelkaka och pajer denna höst.
Skulle behöva en frys till och ställa nere i källaren.