Kan inte låta bli att lägga ut ett foto på ett busshjul taget i Åre/Duved av en kollega som kör däruppe denna vintersäsong.

Se bara så häftigt det kan bli när hjulet snurrar i visst väglag och rätt temperatur.

Riktigt fint!

Ligger här i min sköna säng och njuter av dagens första kopp kaffe.

Katterna har redan ätit sin frukost och varit ute en kort sväng i snöstormen.

Hör hur det viner i husknutarna.
Det är flera minusgrader och snöat på rätt bra. Säkert drivit upp snövallar på sina ställen.
-6 och nordvästlig vind. Känns som -12 säger väderappen.

Gick upp vid 4.20 och tände i köksspisen för att få ut den råa luften som kommer av att det är så otäta väggar i det gamla huset vi hyr.

Veden är på väg att ta slut när vi fått lov att elda så mycket den gångna vintern.
Dieselpannan har varit lågt ställd för att räcka utan påfyllning denna vintersäsong.

Som det ser ut nu så kommer vintern att hänga i ett tag. Självklart inte oväntat då vi är i slutet av Mars.

Jag mår bättre för var dag som går.
Vissa dagar sämre men nästkommande dag ett steg framåt igen.
Börjar lite smått känna att jag blir rastlös korta stunder.
Bara det tyder på bättring.

Har ju tidigare varit så galet trött att jag inte orkat många knop.
Det är inte konstigt så slut som jag kört mig själv.
Tre veckors sjukskrivning i nuläget och jag ska testa jobba imorgon.

Det ska inte vara några problem om jag bara slipper stressa och jaga sekunder i körtid på vägarna.
Samt att jag får den normala dygnsvilan som människan behöver.
Det räcker inte med 3-4 timmar som det blivit mellan vissa arbetspass.

Stressandet måste bort helt ur mitt liv.
På sikt kan jag säkert klara korta stunder men inte som det varit senaste året, konstant.

Tänk om kunderna visste hur deras gamande efter billiga resor ställer till det för oss förare i slutänden.
Vi jobbar oss sjuka. Långa arbetsdagar och tajta kör och vilotider.
Det är helt vridet att allt blivit en enda jakt på pengar.
Människans normala behov har helt glömts bort.
Vi är också människor som behöver få vila och återhämta oss.

Nu ska jag inte gnälla om den biten.
Lägger det snart bakom mig.
Säkert kommer jag råka på det igen som timanställd, oavsett vart jag kör.
Men skillnaden är att jag kan neka till sådana körningar om dessa förekommer ofta.

Idag ska jag till Tuna Trafik här i Eskilstuna och skriva på timkontrakt för att köra timmar hos dem från 1/5.
Får också med mig lite arbetskläder.
Jag körde ju skolbuss hos Tuna under pandemin när all beställningstrafik låg nere, så kanske finns mina gamla jobbkläder kvar på nån hylla.
Det visar sig :) vore lite kul om det är så.

Jag kör ju med egna byxor. Köper kostymbyxor som är så skönt hela året.
Det är ett tunt foder på insidan av benen i dessa. Svalt sommartid och värmande vintertid.
Men skjorta, tröja och jacka behövs ju.
Sjal runt halsen, eller slips.

Sedan ska jag i eftermiddag på möte på nuvarande arbetsplats. Ska där skriva på en uppsägning som blir sista arbetsdag 30/4
Så en dryg månad har jag kvar.
Har nu hittills fått bra tider på körningar den här och nästa vecka.
Vägrar köra nätter!!

Ännu är känslan jättemärklig, att jag ska trappa ner rejält med jobb.
Ser också att kollegor som kämpat som jag hitills också går ner i tid och börjar ta ut sin pension.
Det är bra att jag kan vara en väckarklocka för mina medmänniskor.
Att vi har ett liv, utöver jobbet som tar så mycket av vårt liv och leverne.

Jag håller på och lägger upp en plan för motion och kosthållning.
Säkert påverkar mina extrakilon blodtrycket också och det kan jag ju göra nåt åt själv.
Har ju alltid varit tränad och fräsch i kroppen men inte senaste åren.
Då har kilona smygit sig på och lagt sig framförallt på magen och höfterna.
Det är bara att ta itu med och plocka bort vartefter.
Inte banta utan lägga om livsstil.

Mera motion/träning och mindre intag av mat. Undvika sånt som påverkar trycket negativt.
Salt som ett exempel.
Inte för jag överkonsumerat det heller men det går att ersätta med kryddor istället till stora delar.
Mera råkost och som jag redan tar varje dag ett glas av, Rödbetsjuice.

Men framförallt se till att jag varje dygn får tillräcklig återhämtning och vila.
Inte släppa in den långvariga ihållande stressen som är livsfarlig.

Mitten av April ska jag in till Vårdcentralen för mätning av blodtrycket för att se om min förändring av livet gjort någon nytta.
Samt medicinen.
Nu hinner jag ju inte få in allt som är tänkt innan den mätningen.
Är ju ännu kvar i samma jobb men förhoppningsvis med tider och dygnsrytm som fungerar min kropp.
Med den nödvändiga, livsviktiga vilan som är största boven.

Vi går ju mot varmare tider, även fast det är svårt att tro på när man tittar ut.
Full vinter och hemskt väglag.

Den biten känner jag inte någon stress över då rutinen och vanan finns från min långa tid i bussbranschen.
Närmar sig ju 40 år :)

Är det halt och stökigt så tar jag det lugnt. Allt får ta den tid det tar. Jag kan inte påverka vädret.
Är det i dessa lägen tajt planerat så är det bara att gilla läget.
Säkerheten är Alltid viktigast.

Nu ska jag ta lite mera kaffe och läsa min bok.
Ken Follets två tegelstenar är jag klar med och saknar väldigt karaktärerna i dessa böcker.
Svärdet och Spiran samt En värld utan slut.

Helt grymma böcker!

Läser just nu en deckare skriven av Björn Hellberg.
En helt ok bok.

Har ju sedan ett gäng att beta av som jag köpte för en 5:a styck på Stadsmissionen.

Rogivande att läsa böcker.
Blir en bra syssla även i sommar när jag är ute med husbilen.

Det är något som hängt med ända sen barnsben att till Påsk sår jag Smörgåskrasse.

Nu är det gjort.
Sådde på hushållspapper.

Tar upp till en vecka innan det kommer upp nåt så det borde hinna bli en fin odling till Påsken

Det känns som att medicinen behöver ett tag på sig för att stabilisera blodtrycket.

Vaknade igår fruktansvärt trött och slut.
Låg ju vaken på natten när det stormade så ute och jag vet inte om jag fick för lite sömn eller vad det var, men jag mådde pyton.

Tog blodtrycket efter nån timme och den låg rätt hög igen. Högre än tidigare mätningar jag gjort sen jag fick mätaren.

Det fick bli tomgång i nån timme till för att komma igång.
Frukost i magen och sedan kändes det bättre. Tröttheten satt i hela dagen men jag kunde göra saker. Huvudvärk, lätt yrsel stundtals, kroppen blytung släpade jag fram med det som måste göras härhemma.

Åkte med dottern och handlade på Willys och kort in på Rusta för köp av tandkräm och sånt som går att få till bättre pris där. Mat och basvaror måste vi ju ha.

Vi flyttade bort hennes husvagn från gräsmattan till grusgången istället.
Gräset var såpass torrt och hårt så det gick att göra med min lilla bil.
Annars blir det såna spår i gräset och risk att bilen börjar slira och allt fastnar.
Jag behövde bara backa till och köra.

Jag måste när jag är piggare åka och besiktiga husvagnen.
Den ska ju sen i början på Maj till Malingsbo för sommaruppställning.

Sen var jag inte mycket att ha resten av dagen.
Fruktansvärt trött!
Låg och läste, somnade till korta stunder.
Mätte trycket och det låg bra då.

Förstår inte riktigt vad som hände där på morgonen när det låg så högt.
Jag sov ju rätt illa pga blåsten och alla oljud.
Drömde väldigt mycket också när jag väl sov. Oroliga och stressiga drömmar.

Det är alldeles för mycket i mitt huvud nu med den omställning som blivit från att jaga runt överallt i jobbet dygnet runt till att bli sjuk och hemma samt beslutet att hoppa av karusellen, gå i pension och jobba timmar på annat håll.

Längtar faktiskt till en månad framåt i tiden så allt hunnit lagt sig tillrätta.

Vilan gjorde sitt till att jag kunde vara uppe med tjejerna och äta lite middag vid tv:n och sedan gå och lägga mig för att sova natten.
Låg och läste till 22.30 innan jag sedan somnade och har nu sovit gott hela natten.

Gick upp 5.30, gav katterna mat och släppte ut.
Det ösregnade och blåste hela eftermiddan/kvällen och nu när jag vaknade var det tyst ute och snövitt på backen.

Riktigt Aprilväder.

Nu mår jag bättre. Kroppen gjorde en rejäl vurpa igår och jag är glad att jag var hemma och sjukskriven redan. Jobbat hade jag absolut inte kunnat i det tillståndet.

Nu är det inte många dagar kvar till jag måste jobba. Har inte råd att vara hemma, det är bara så.
Hoppas hälsan håller den tid jag har kvar som fast heltid.
Hoppas jag får körningar som inte suger livet ur mig.
På vettiga tider och dygnsvila som är normal. Så jag hinner återhämta mig emellan.
De körningar jag har framför mig är ändå 14-15 timmar i ramtid.
På vettig dygnstid för min kropp och knopp.

Beslutet om pension står fast.
Sedan får jag inrätta livet efter bästa förmåga.
Se till att få ett värde i det hälsomässigt.
Tänkte leva många år till.

Somnade rätt tidigt igår och vaknade sedan mitt i natten av att det dånade i väggarna och mitt sovrum var ordentligt nerkylt.

Det blåste stormvindar ute och låg på mot den vägg där mitt sovrum ligger.
Det var så det knakadeoch riste i de gamla fönsterrutorna. Lät otäckt, som att rutorna skulle gå sönder i de kraftigaste byvindarna.

Gick upp och tog mig en kopp the och läste min bok ett par timmar. Sedan blev det ett slummer bara då ljuden var så höga.

Det måste ha varit ännu värre i dotterns sovrum på övervåningen.
Hon har dessutom en luftburen elledning som går från husväggen till stolpen utanför som kan låta nå så djävulskt märkligt när vinden ligger på från det hållet.

Eldade i köksspisen igår kväll och den väckte jag liv i igen där på natten.
Luften inne blir så rå i sånt väder.
Spöregn och blåst.
Det ösregnade ju hela kvällen. Tyckte jag hörde ett smattrande mot rutorna på natten också.

Igår morse var jag ute och gick i hagen och upp i skogen på andra sidan med båda katterna med mig.
Det blev ett par kilometer i frisk luft och kuperad terräng.
Skönt att vara ute och röra på mig också, inte bara vila inne som det blivit mycket när jag inte orkat och kunnat pga huvudvärken och yrslet.

Så kul när båda katterna hänger med på promenade.

Känner mig bättre för var dag som går och det är ju hoppfullt då jag avser börja jobba nästa vecka.
Det finns ju ingen anledning att gå härhemma och dröna om jag fixar körning.

Som det ser ut nu så har jag en Eckerö på Onsdag och det känns bra.
Hämtar buss i Hallstahammar. Tom till Eskilstuna. Tar ombord gäster här och i Strängnäs. Kanske Enköping, det visar sig. Kör till Grisslehamn.

Gästerna åker med båten och jag blir kvar i förarstugan. Tar med mig sänglinne så jag kan sova och vila.
Kanske att jag tar en promenad först och äter lite innan vilan.
Sedan hemåt igen vid 19.30 tiden.

Det blir ju en körning som borde vara klar vid midnatt.
Jag kommer vara jättetrött men så får det vara.

Bra körning att börja med i trakter jag är van vid. Borde inte vara nåt som stressar upp mig.

Ännu är det ett tag kvar så jag återhämtar krafter några dagar till.
Medicinen tycks göra sitt jobb.

Jag vill helst inte ha några långresor den tid jag har kvar i det här företaget.
Men jag har ju inte mycket att säga till om utan får ta de jobb som finns.

Idag tänkte jag hälsa på en kompis och ta en fika med honom och prata bort en stund.
Tänkte starta min lilla husbil och se om den är pigg nog för det.

Både den och dotterns husvagn ska besiktigas innan April månads utgång tänkte jag.
Om jag orkar och hinner.
Husvagnen måste till verkstad först.

Även fast den är rejält pausad just nu så måste ju ändå saker och ting skötas.

Igår var jag med min dotter till läkare först på förmiddan och sedan Magnetröntgen på eftermiddan/kvällen på Mälarsjukhuset.

Jag gjorde själv den bedömningen att jag nu vågar köra bil själv och det gick bra. Kände av yrsel på kvällen bara efter hemkomst när jag var väldigt väldigt trött.

Dottern kraschade totalt i fruktansvärd migrän efter att vi kommit hem från sjukhuset.
Hon låg i närmare 1 1/2 och fick huvudet och övre delen av kroppen röntgad i en väldigt avancerad apparat.

Det är nu igång det som hon väntat på och kämpat för i över 3 år att få.
Utredning för ME.
Massor med prover har tagits och imorgon torsdag är det dags för ett läkarbesök till som hennes storasyster följer med på.

Sedan är det väntan ett tag innan det fortsätter med vidare utredning.

ME är ju ingen sjukdom som går att bota men den går att bromsa om rätta förutsättningarna i livet går att frambringa.
Dvs trygghet och struktur i allt.
Dagsformen avgör helt hur mycket personen i fråga orkar och mäktar med i livet.

Som det är nu för henne med ständigt nya läkare, bråkande fkassa och osäker framtid så tär det oerhört på ork och tid som egentligen behövs till bara vardagliga sysslor.

Vi får se vad som händer. Om det nu tas tag i ordentligt för att sedan komma fram till en diagnos och därefter den ringa behandling som finns.

Idag har jag besiktigat min bil vilket är ett måste för att kunna få ha den utan att få körförbud.
Vissa saker måste ju bara skötas fast man risig själv.

Glädjande nog gick hon igenom min lilla bmw gumma.
Bara det känns jätteskönt för jag har inte råd att reparera bil i nuläget.
När jag dessutom är sjukskriven och förlorar rejält med pengar varje dag.

Jävla ekorrhjul!!

Men men, jag har ju tagit beslutet att trappa ner ordentligt för att inte bli liggande med stroke eller hjärtinfarkt då blodtrycket nu sagt ifrån.

Om det håller den banan som det nu gör med trycket så kommer jag att jobba kommande vecka.
Gör ett försök iallafall så får jag se om jag klarar det utan att hamna i stressträsket igen.

Sista April är sista arbetsdagen har jag bestämt hos företaget jag kör för nu.

Kommer att skriva på ett timkontrakt med ett annat bolag istället.
Sedan kör jag de timmar jag känner att jag vill och kan för i Juni kommer första utbetalningen på min Allmänna Pension.
En liten Tjänstepension kommer redan 22/5. Pytteliten men ändå något.
Det gäller att inte få något glapp med inkomsterna då räkningarna ändå finns där varje månad oavsett.

Nu ska jag vila resten av dagen så jag orkar med morgondagen.
Ett steg i taget.

Igår Måndag, när barnbarnet hade ledigt från skolan så passade vi på att åka och hämta hem Ludde Basset som varit på semester hos vänner i Åmål.

Vi körde till Karlskoga och mötte upp.
Dottern vid ratten och jag bredvid.
Har inte kört bil på en vecka snart.

Det var skönt att få hem Luddeplutt.
Bra att han kom iväg lite hemifrån då dottern inte riktigt hade orken att aktivera honom när hon blev så sänkt av Covid och sin underliggande sjukdom.

Ludde verkade jättenöjd och hade fått röra på sig mycket då han haft en kompis, en schäfer, så det hade varit långa skogspromenader.

Nu ska jag försöka gå ut med honom på längre promenader ett par gånger om dagen. Vi behöver motionen både han och jag. Annars gör ju dottern det när hon orkar.
Ludde får ju hänga med i skogen när barnbarnet rider.

Välkommen hem Ludde.

Jag köpte för rätt många år sedan en bok som bara stått i hyllan sedan dess.
Har målat lite i den men känt att jag onte haft ro till det då.
Att det var bortkastad tid.

Nu måste jag ju se till att livet lugnar ner sig och kommer ner i ett lägre tempo och hållbarare förhållningssätt i allt.

Tog fram boken härom dagen och färglade lite. Kände att det fick ner mig i ett meditativt tillstånd. Ett lugn som gjorde att tankarna kunde flöda fritt utan att fastna i lägen där jag kände oro och stress.
Det blev som ett fritt flöde.
Lite svårt att förklara i ord men för mig väldigt givande.

Det är så små detaljer som färgläggs och som kräver ett lugn. När jag är inne i det och inget stör så känns det jättebehagligt.
Dessutom blir resultatet fint tycker jag.

Det sista fotot tog jag för att visa hur smått allt är.
Omöjligt att stessa med utan bara ta det lugnt, bit för bit, linje för linje.

Funderar på Diamond painting också.
Synd att det är så dyrt bara