Det är nu Fredag morgon och veckan har ramlat på med en grym fart.

Just nu sitter jag och kämpar med att inte bli genomförkyld. Har gjort det i ett par dagar.
Nyser, hostar och halsen gör ont.

Jag vill inte bli dålig och hemma från jobbet. Vi har inte råd med det.

Dessutom skall ju min äldsta dotter och jag bort på Söndag så det är inte alls rätt tidpunkt att bli sjuk.
Jag fortsätter kämpa på.
Det är bara en arbetsdag kvar och på Lördagen får jag vila.

Min älskling ligger i vår sköna säng och skrämmer bort vilda djur så det dånar i väggarna :)
Han har varit fruktansvärt förkyld hela veckan och ändå kämpat på med jobb och allt annat som sker i livet.

Veckan har varit sådan att vi knappt setts någonting.
När jag går upp och jobbar tidigt, sover han.
Sedan när jag kommer hem så har han åkt till jobbet och när han kommer hem, sent på kvällen så sover jag.
Vi vinkar åt varann på Resecentrum eller så har han tagit över bussen efter mig då jag slutar.

Ingen kan påstå att vi direkt nöter på varandra :)
Jag är så glad över att vi bor under samma tak och har ett gemensant liv.
Det räcker gott efter all den kamp vi för i tillvaron.

Nåja... denna helg är vi lediga två dagar samtidigt.
Det skall bli skönt att bara få rå om varandra.

Jag skulle vilja hälsa på min sjuka syster men jag vågar inte med förkylning i kroppen.
Hennes kropp lider redan fullt ut av cancern som tagit över allting.
Morfinet är hennes enda räddning den tid som hon har kvar på vår jord.

I onsdags for jag efter jobbet till mitt yngsta barn och hämtade med mig lillan, så hon fick vila lite.
Lillan och jag inhandlade påskgodis och sedan köpte vi mat åt dem.
Hennes mamma har det jättekämpigt just nu med sig själv och det som tär på henne.
Livet är inte nådigt.

Lillan har haft bihåleinflammation av den kraftigare varianten, efter en jobbig förkylning först och sedan fick hennes mor öroninflammation med fruktansvärda smärtor.
Penicillin behövdes och den har sänkt henne totalt.
Bådas ork är körd i botten.

Det är många som kämpar med envisa infektioner och elände.

Vi som kör buss blir ju så utsatta hela tiden.
Senast igår hade jag en man som satt bakom mig där jag körde och hostade och nös, rakt ut över mig utan att på minsta vis försöka hålla för.
Hur skall man kunna skydda sig mot sådant? Det går ju inte.
Skulle jag säga något så klassas jag som en otrevlig, kränkande bussförare.

Detta sker ständigt.
Kunden sätter sig framme hos föraren för att inte smitta sina medresenärer...
Hmmm.... jag då?
Varför räknas inte jag till kategorin människa?
Jag bara undrar....

Påsken är snart här och som det ser ut nu så tror jag att det inte blir någon husvagn på Herrfallet till påsken.
Jag hinner inte och orkar inte besiktiga den innan.
Dessutom har vi så lite ledigt att det nog kostar mer än det smakar att stå där innan säsong.
Vi jobbar mest hela tiden och hinner inte åka dit något.

Jag vill inte stressa med det så det bästa är att lägga det åt sidan.
Vi njuter ju av att vara i vårt fina hem också.

Det har ju nyligen hänt en hemsk bussolycka igen, med tre omkomna och många skadade.

Detta har återigen skakat om vår värld och vi känner oss mer vilsna än någonsin, med vårt yrke.
Vi funderar mycket jag och sambon, om och när vi ska byta jobb.

Igår kväll igen var jag fylld av oro nör han arbetade.
Han hade problem med sin buss och det gjorde ju inte saken bättre.
Jag hade svårt att somna när jag visste att han var ute i mörkret och kämpade på.
Nu är den bussen tagen ur trafik för att undersökas och repareras.
Den släpps inte ut förrän den godkänts.
Klart att fordon går sönder och det är bra att samtal från oss tas på allvar.

Min älskling kom hem och då kunde jag slappna av.
Varje dag är en oro....
Det tar på vår ork att ständigt känna att hotet hänger över oss.
I den tidspress vi hela tiden lever under.
Det räknas minuter och sekunder för att spara pengar och vi far fram som skållade gnytter för att hinna med våra turer.
Samt att ha våra raster som lagen kräver.

Det är detta vi ifrågasätter...
Är det värt allt??
Måste vi ha det såhär?
Nej det måste vi inte!
Vi kan byta jobb för hela bussbranchen ser ut på detta vis.
Ett enda jagande och en kamp för att hålla lagar och bestämmelser.

Enormt ansvar på föraren ständigt.
Sköter vi inte detta under stressen så får vi skit från både företaget och kunderna.
Jag vet inte om jag själv pallar trycket länge till.....
Ett obehag varje dag!

Vi får se efter semestern.
Båda skall vi prata igenom situationen och se vilken lösning vi väljer.
Arbetslösa blir vi då inte, det är då säkert.

Nu ska jag klä mig och cykla iväg till veckans sista arbetsdag.
Börjar 4.52

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...