Sitter på jobbet nu, tidig Tisdagsmorgon.
Har gått hit i den friska morgonluften och bara låtit tankarna flyta fritt.

Jag är så trött i själen....

Så mycket händer hela tiden att jag inte längre hänger med i tempot.
Nu ligger min älskade sambos far på sjukhus, igen, okontaktbar.
Åkte in igår och min käresta var hos honom hela dagen.

Själv har jag fullt upp med min systers dödsbo.
Det tillkommer mer och mer hela tiden och då jag jobbar full tid varje dag så får jag svårt att hinna med.
Men jag tänker som så med den biten, att det snart är klart.
Jag gör det jag mäktar med och resten får expertis hjälpa mig med.

Har möte med socialen idag om ansökan till stöd för allt det ekonomiska.
Hoppas det är en bra människa jag får till mig, känner att jag behöver få stöd och råd i allt.

Jag sover dåligt...drömmer mardrömmar och vaknar genomsvettig.

Svårt att fungera när timmar av sömn blir så få...

Nu ska jag börja min arbetsdag med att lasta 20 personer till Arlanda.
Känner mig hyfsat pigg tack vare min 4.5 km promenad hit