Direktlänk till inlägg 22 september 2018

Nu kan jag skriva om det

Av Sirpa Niva - Lördag 22 sept 05:59

I onsdags denna vecka hände det som jag var rädd för ända sen jag hämtade min fina begagnade, men för mig nya bil från försäljaren.

Jag krockade med en älg.

Det är tidig Lördag morgon nu och det har tagit dessa dagar av bearbetning innan jag kunde blogga om det.
Mycket rädsla, oro, smärtor, jobbiga tankar om hur illa det kunnat gå, sjukskrivning, läkarbesök och allt annat som måste ordnas med efter det som hänt.

Jag,yngsta dottern och lilla barnbarnet hade varit ner över dagen till deras husvagn på Öland för att ta ner förtältet
Det skulle komma in en storm som tältet aldrig skulle ha klarat.
Risken var att husvagnen också skulle fått stora skador

Jag hade ledig dag från jobbet.
Barnbarnet studiedag så hon var hemma.
Så vi bestämde oss på morgonen att åka ner, riva tältet, packa allt och sedan åka hem igen.
Jag skulle jobba 10.15 torsdag förmiddag.
Så det skulle fungera bra.

Nedresan gick jättebra.
Min fina röda bil gick som en klocka.
Billig i drift och spann som en nöjd katt.
Jättebehaglig att åka i och härligt trygg att köra.

Vi jobbade snabbt ner tältet i det torra fina vädret. Packade allt noga.
Avslutade med att fixa stekt falukorv och makaroner innan vi stängde till och åkte.
Vi hade dessutom lämnat Ludde, dotterns bassethund hos en kompis för att kunna fixa resan smidigt, utan onödiga avbrott.

Tiden var såpass begränsad fast vi tog det lugnt för att orka och att inte utsätta oss för risker av något slag.
Ville dessutom mäta ut bränsleförbrukningen på min bil för att se hur den skulle komma att kosta som pendlarbil till nya jobbet som börjar 1/10.
Då gäller lugn och planerad körning.

Tankade på hemvägen i Ålem och förbrukningen låg på 0.71 milen.
Kändes helt ok.
Körde nöjda vidare. Det blev kväll och mörkt.
Trafiken minskade och vi tog det lugnt.
Hade planerat ett kort stopp vid Valdemarsvik, gå på toa och sträcka på benen.

Lillan satt i baksätet och halvsov i sin bältesstol.
Dottern och jag pratade om hur fint bilen gick och vilken tur jag haft som hittade den.
Jag skulle ju åka ner till husvagnen igen på söndag eller måndag för att få lite ledigt innan nya jobbet
Hade två dagar kvar på det gamla och kände att det skulle bli bra med ett avslut och tack till både företag och kunderna under torsdag och fredag.

Så blev det inte.

På en enfilig sträcka av vägen stod en älg på körbanan.

När jag såg den bromsade jag allt vad bilen förmådde och hann tänka, vilken sidan skall jag passera den? Vart skulle vi få plats utan att träffa den?
Snabba beslut och agera.
Valde att passera bakom älgen och det hade lyckats om den inte bestämt sig för att vända om.

Den rusade rakt in i min vänstra dörr med huvudet före och kroppen slog i framskärmen
Smällen, ljudet ringer i mina öron ännu
Men det ljud som var värst var skriken och panikgråten från mitt lilla barnbarn på 7 år som satt i baksätet och såg allting hända.

Bilen kastades åt sidan kraftigt och jag lyckades parera upp bilen så vi blev kvar på vägen.
Som tur var hade jag lyckats bromsa ner hastigheten till 40-50 innan det small.
Det gjorde säkert att jag klarade hålla bilen kvar på vägen.

Fick stopp på den i en ganska stor ficka på sidan av körbanan, så vi kom bort från vägen där trafiken for fram.

Jag kastade mig ur bilen och rusade över till barnbarnet som grät hysteriskt.
Dottern ringde 112 och agerade för att få hjälp åt oss
Någonting rann från bilen och vi var rädda att det var bensin.

Luktade på det och det var inte bränsle som tur var.
Höll om min lilla som skakade i hela kroppen av chock.
Hon skrek åt mig att stänga bildörren.
Som att hon ville stänga ute det hemska.

Älgen såg vi inte till.
Dotterna hade uppfattat att den gått ner på knä och rest sig direkt efter.
Jag gick ut och lyste med en stark ficklampa som dottern hade med och tittade efter älgen
Ville hinna varna annan trafik.

Det var beckmörkt och några bilar passerade. Nån långtradare och vi kände oss ensamma och rädda där i mörkret med varningsblinkers på som enda ljus.

Dottern hade sos alarmering i luren tills första brandbilen kom.
Sedan var det fullt pådrag med ambulans, vma bilar och brandkår.
Barnbarnet togs om hand direkt och konstaterades snart att hon klarat sig bra.
Bältesstolen hade klarat smällen och skyddat hennes rygg och nacke.

Jag var själv helt förstörd, arg, skakade i hela kroppen och kände hur vänster knä smärtade kraftigt
Hade nog slagit i den i sidorycket.

Dottern ville att jag åkte med ambulansen och fick det kollat.
Jag vägrade. Inte för ett knä.
Jag ville hem så snart som möjligt.
Ingen var allvarligt skadad.
Lillan mådde ok och behövde inte vård.

Ambulansen åkte iväg och jag såg då hur mycket som gjorts för att hålla ner trafikens hastighet förbi platsen
Bilar och farthinder.

Bilen hade klarat sig förvånansvärt bra med tanke på smällen.
Framskärmen intryckt, sidospegeln bortsliten och dörren skadad.
Satt päls kvar från älgen inklämd i sidorutan så den hade gett vika men inte krossats.

Minns ju hur nära älgen var.
Ca 2 dm från mitt huvud.
Hade lika gärna kunnat fått in huvudet igenom sidorutan.
Eller ännu hemskare om jag inte hinnit gjort undanmannövern och vi hade fått den över motorhuven och in i bilen genom vindrutan.
Hade vi ens överlevt då...

Tankarna var många och röriga.

Dottern berättade efteråt att jag skrikit NEJ NEJ NEJ NEJ upprepade gånger när smällen kom.

Jag var så arg på hela situationen.
Samtidigt så lättad över att allt gått så bra
Lillan hade inte skadats och min dotter kände ömhet i nacken och magen efter bältet.
Inga krockkuddar hade löst ut trots att smällen var hård på min sida.
Också det kändes bra.

Jag hade domningar och stickningar i händerna som avtog vartefter.
Säkert slitet i ratten.

Polisen kom och jag fick visa körkort och blåsa.
Berättade tidigt att jag är yrkesförare.
Vi är tydligen de som är sämst på att ta emot hjälp om vi skadats.
Men också de som hade största sinnesnärvaron att agera vettigt vid händelser som denna.
Bedömma, agera och sedan ta det som kom till följd av allt som skett.

Även jag gjorde så.
När polisen var klara med oss och bedömt att bilen gick att köra så fick vi åka.
Det funkade utan sidospegeln.
De bedömde också att jag var körduglig.
Var då lugn och knäet gjorde inte lika ont.

Älgen hade fått ut en jägare.
Vi fick senare veta att den hittats och avslutats då den var så skadad.

Tog en kopp kaffe och sedan körde vi vidare hemåt.
Äldsta dottern hade stått beredd att komma och hämta oss alla de milen vi var hemifrån.
Det avböjde jag.
Detta ville jag fixa själv.
Vi skulle hem, med bil och allt.
Fanns inget annat för mig.

Helkoncentrerad körde jag sedan hemåt.
Vi stannade vid Katrineholm och gick på Burger corner.
Lillan fick mat och jag tog en kaffe.
Toabesök.
Kände hur urlakade vi var efter händelsen.
Dottern klagade på nacksmärtor.

Vi skulle kontakta läkare dagen därpå som vi lovat räddningspersonalen.
Det kunde komma problem i efterhand och ett besök var då det bästa för att bli kollad noga.
Barn är så mjuka så där var faran över men vi stela vuxna kunde ha fått nåt som inte märktes ännu.
Kroppen gick på adrenalin efter chocken och då kändes inte smärta alltid.

Körde försiktigt hemåt och det var flera djur som försökte ta sitt liv mot min bil.
En räv, två rådjur, en katt. Alla klarade sig.
Två små möss klarade sig tyvärr inte
Rakt under framhjulen

Det var en jobbig hemfärd men vi klade det
Tog inga onödiga risker.
Kom nån ikapp och försökte stressa fram oss, så gick jag in på en ficka och släppte om
Vi ville ta det lugnt.
Hade ingen brådska.
Ringde jobbets jour och berättade vad som hänt.
Räddningspersonalen rekommenderade mig att inte jobba på några dagar.
Jag var ingen bra bussförare efter en sådan händelse.

Vi kom hem vid 2 tiden till Ramnäs
Ställde bilen i skydd vid en häck så inte skadorna syntes.
Tog in det vi måste från bilen och dottern hämtade hem Ludde från kompisen

Katterna var skärrade och sesan vrdande då de kände att nåt hänt.
Vi lade oss vid 3 tiden och dåsade i några timmar.
Helt fullkomligt slut.

Jag hade pratat med sambon som började jobba tidigt
Att jag blir kvar hos dottern.

Vilken resa...



 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sirpa Niva - Fredag 19 okt 05:47

Äntligen kunde jag så ta min egen Cindy till jobbet i Hallstahammar på morgonen Hon är lite bulig och skrapad med fel färg på vänster sidospegel men hon rullar. Det är viktigast, att jag kan använda henne som det är tänkt. Kom till jobbet en bra...

Av Sirpa Niva - Fredag 19 okt 05:18


De varma dagarna är nog över nu

Av Sirpa Niva - Torsdag 18 okt 04:52

Hade en lite konstig dag igår Onsdag. Min andra lediga dag i veckovilan. Senaste veckorna har ju varit väldigt intensiva arbetsmässigt med massor av nytt att lära. Ny sorts bussar, nya körningar, inlärning linjer och färdvägar på beställningar. ...

Av Sirpa Niva - Onsdag 17 okt 21:10


Amerikansk Äppelpaj med Vaniljvisp får mina goa kollegor imorgon i Hallstahammar. ...

Av Sirpa Niva - Tisdag 16 okt 21:45

Idag fick min söta bil Cindy en provisorisk backspegel så jag kan använda henne. En svart blev det. Originalet är röd. Känns jättebra. Jag slipper krångla när jag ska till jobbet i Hallstahammar. Sedan ska hon in i slutet av November för repa...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5 6 7 8 9
10
11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< September 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se