Gick och lade mig igår kväll redan vid 20.30 tiden. Helt utmattad.
Hjärnan ger mig ingen ro och det känns lite som att vara bakbunden i en väntan på ett svar om framtiden.

Vart styr jag nästa steg?

På måndag får jag veta om det går i lås det som vår nuvarande hyresvärd har på förslag.
Om det gör det så kan jag flytta bara ett hus längre bort och ha samma hyresvärd med en 2:a på 60kvm.

Väntan är hemsk.
Jag är en människa som vill agera och jobba för det som komma skall så det blir en ordning snabbt.
Mår pyton av att trampa på en fläck i ovisshet.

Började igår lite smått att packa ihop kontoret. I en känsla av uppgivenhet.
När vi byggde upp detta rum så var det med tanke att bli kvar i denna bostad i många många år.
Nu, efter knappt två år här är det dags att riva upp allt igen.

Detta är känslomässigt så fruktansvärt jobbigt att jag måste frambringa mängder med energi för att genomföra allt.
Alla de drömmar som låg i framtidens väntande vagga är sönderslagna, krossade.

Skönt iallafall att vi nu kan prata som vettiga människor.
Jag inser mer och mer att jag står utan skuld till allt som händer.
Har haft så svårt att ta in det fast han hela tiden sagt det, att jag inte är orsaken till uppbrottet.
Han ger upp allt i sitt liv och börjar om för att orka med tillvaron.
Han lever i en konstant tärande stress med allt i sitt liv.
I denna stress far jag illa menar han.

Där åker jag med ut i samma skopa fast jag är den enda fungerande biten i hans liv.
Åker ut för att skyddas och ges möjlighet att inte behöva uppleva den totala kraschen i hans liv som kommer inom en snar framtid.

Jag får inte vara den som stöttar honom utan han ska ro allt i land ensam.
Det är han van vid sen barnsben som han uttrycker det. Typisk envis finsk gubbe!
Hans sätt att visa sin kärlek, skona mig från allt elände.

Orkade jag bara tänka på samma sätt och bortse från att vi inte ser på kärlek på samma sätt så skulle jag ta detta som något mycket bra och omtänksamt sätt att agera.
Nu är det inte så.
För mig ligger bara känslan att ha blivit utrangerad för att min kärlek inte duger.

För mig finns gemensam kamp som en kärlekshandling, inget annat
Älskar man starkt och riktigt så tar man livet tillsammans i både gott och ont.

Jag fick inte ens vara delaktig i valet utan ställdes helt utanför.

Där står vi nu.
Finns ingen återvändo för min del iallafall.
Tilliten är borta och med den försvann också många varma känslor ur mitt hjärta.
Ersattes av isbitar som ligger där och kyler ner, gör ont och förhoppningsvis smälter bort med kommande åren så tilliten till andras ord återkommer.
Nu är den helt söndertrasad.
Jag har satt upp en hög skyddsmur mot allt.

Nu är det bara praktiska och ekonomiskt hållbara lösningar som gäller.
Massor med oro och jobb ligger framför.
Så mycket i livet som rivits upp med rötterna utan att jag ens gjort mig förtjänt av detta.

Hade jag gjort något fel så hade jag stått mitt kast, självklart.

Jag har inombords en dröm som spirar svagt.
Min längtan efter att få fatt i ett boende på landet får nu ny fart, då jag står ensam med det valet nu.
Kanske finns den möjligheten fram i livet.
Nu gäller det att hitta ett vettigt boende som jag kan landa i.

Likaså få fatt i något åt honom också.
Inte ett sketet rum som han i panik ordnade fram.
Där kan han knappast hitta sig själv.
Bra att han ändå tänker lite sunt nu och stannar i det boende vi har.
Vi lever nu som kompisar med olika dygnsrytm.
Kommer inte att ses mycket men ändå se till att detta boende delas och packas ihop.

Hur jobbigt det här ändå blivit så har jag svårt att se honom fara illa genom att han fattar dumma beslut.
Ta en sak i taget nu och landa i något som ger en uns trygghet är det enda rätta.
Sedan utgå därifrån

När våra boenden säras så behöver han aldrig mera se mig igen.
Inte för jag förstår valet han gjort men det är bara att acceptera.
Jag vägrar att böna och be eller tvinga någon till ett liv med mig.
Varför skulle jag.
Står stark själv och trygg i mig som person.

Allt måste lösas på ett vuxet och moget sätt.
Ingen tjänar på att vi sitter i varsin lya med kraschad ekonomi på grund av paniklösningar och beslut i affekt.

Nu har jag vaknat för denna söndag, tidigt.
Har kunnat sova ordentligt i 6 timmar och det är bra.
Mannen ser på hockeymatch innan han sedan ska sova. Kom hem från sitt arbete inatt.
Så sovrummet inhyser oss en i taget vilket blir en bra lösning.

Praktiskt tänk håller mig flytande.
Imorgon ska jag jobba igen och det känns bra.
Få lite annat att tänka på är väldigt nödvändigt känner jag.

Har dessutom anmält mig till Björks Koncernkryssning den 19/1. Om jag får en egen hytt, vill inte dela med någon.
Det gör jag tillräckligt i jobbet på Eckerökörningarna.
Detta beslut tog jag också för att komma bort mellan varven från livets allvar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...