Varje gång som jag jobbar kvällar/nätter så hamnar jag i samma problemställning.
Jag sover alldeles för lite.
Kan inte sova länge om mornarna, även fast jag kommit hem sent på natten och kommit isäng på småtimmarna.
Vaknar tidigt iallafall.

Jobbar jag så många dagar i sträck så slutar det med att jag är jättetrött och har ännu svårare att sova.
En ond cirkel helt enkelt.

Det brukar sluta med att jag blir sjuk.
Förkyld, hängig och eländig. Säkert knäcks mitt immunförsvar av att det blir för lite sömn.
Nu blev det så igen.

Jobbade 5 dygn kvällar och där hamnade jag igen. I den nedåtgående spiralen sömnmässigt.
Gick av sista passet på Annandagen 23.30
Var då helt slut.

Nu har jag kommit in på dag 2 i min ledighet.
Gårdagen gick helt i vilans, sovandets och ätandets tecken.
Inatt sov jag bra När jag sov. Väcktes av stormen och oroliga katter som in kan vara ute som de brukar.

Känner mig piggare men inte på långa vägar utsövd ännu.
Kommer att använda även denna dag till återhämtning.
Det enda jag måste göra är att åka och ta Covid19 testet så det blir klart.
Vill ju veta så jag inte bär smitta till andra.
Jag umgås inte med någon än dotter och barnbarn i samma hushåll.
Ingen utöver det. Inte ens på avstånd.

Jag vill vara pigg och utvilad så livet känns meningsfullt. Inte trött och utsjasad varje dag.
Tyvärr är det ju så att sålänge jag måste använda mig av Arbetsförmedling och Akassan så kommer jag inte få ro i livet.
Känner mig som en jagad bov.
Som att jag försöker lura till mig pengar jag inte har rätt till. Fast jag blivit arbetslös, uppsagd på grund av arbetsbrist.
Jag känner och lider så med mina kollegor som innan Jul fick varslet om uppsägning.
Fin Julgåva från företaget.
Uppsagd på grund av att företaget släpper skolkörningar som de inte vill ha.
Allt är i en kaotisk förändring som drabbar oss anställda.

Så vi är många som sover dåligt om näterna.
Många som tvingas till att måst söka Akassa och hamna i händerna hos det märkliga regelverket på Arbetsförmedlingen.
Trotjänare som arbetat hela sitt vuxna liv i företaget.

Jag lider verkligen med mina kollegor. Väldigt många i min ålder. Alldeles nära pension men för tidigt att kunna leva utav det som skulle betalas ut.
Det finns tom par som båda arbetar i samma företag, båda drabbas och hamnar i otrygghet precis som jag och många andra.

Några kan gå i pension och det är jättebra.
De tar bara steget in i ett liv som de tänkt ta några år framåt, lite tidigare.
Barnfamiljer finns några. Ensamstående försörjare.

Arbetsförmedlingen anser att bussyrket inte är ett utsatt yrke.
Det finns jobb för oss menar de.
Javisst finns det om vi vill och kan flytta till en helt annan del av landet.
Sälja hus, lämna familjen, slita upp rötterna och dra iväg till timanställningar i norrland till exempel.

Bussföraryrket är just nu i ett oerhört drabbat läge när inga beställningar körs.
När Covid släpper sitt grepp och livet rullar igång. Vart finns det då bussförare att ta? Många har lämnat yrket. Utbildar sig till annat.
Pensionavgångar är stora.
Mycket körningar har räddats just av pensionärer som kört så länge lagen tillåter.

Det blir intressant hur kommande sommar ser ut. Livet återvänder, vi börjar resa mera och bussar behövs.

Visst kan jag jobba den tiden på annan ort, vilket jag redan gör med lång pendling.
Men jag släpper inte min bostad.
Det liv som alldeles nyligen skapades av mig, min dotter och mitt barnbarn som behöver mig och min inkomst.

Så jag kämpar på, jobbar kvällar och nätter om det krävs. Mår inte bra alls i det men känner att jag inte har något val.
Jag vill inte släppa det yrke som jag älskar och som är ämnad för mig.
Kunde jag bara få timmar så det räcker så skulle jag släppa Arb.förm och Akassa omedelbart
Idag vågar jag inte för då ställs jag ute i kylan helt.
Så jag kämpar på, dag efter dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...

Det var ju inte runtigt meningen att jag skulle över till Norge de här sista dagarna i Maj. Men när bästa chefen ställde frågan så kunde jag inte säga nej. Dessutom är det en reseledare för denna lilla grupp på 12 personer som jag redan jobbat me...

Min äldsta dotter och barnbarn har under så himla många år önskat sig en katt men det har inte varit möjligt då svärsonen är allergisk. Till hans egen sorg också då han älskar djur. Dem har provat lite igenom åren med att vara i kontakt med olika...