Igår var jag ju så trött och risig så när vi åt av julbordets läckerheter så fick jag inte i mig mycket.
Tog igen det idag när jag återvände från Covid19 testningen på Mälarsjukhuset.
Ville inte äta innan för det är ju inte direkt behagligt att genomföra testet.
Jag både hulkar, nyser och hostar.
Tårarna rinner och det är allmänt skitjobbigt med dessa långa tops som ska petas in halvvägs in i hjärnan och grötas runt i 20 sekunder.
Det är långa sekunder!
Likaså ner i halsen. Riktigt irriterande i slemhinnorna som redan var ansatta av förkylningen jag bar på.
Skönt få det gjort iallafall.
Nu är det bara att vänta på resultatet.
Hag åkte hem och lastade upp rejält med julmat som jag sedan satt och njöt av vid tända ljus.
Kaffe och godis på det och sedan kröp jag i nattlinne, morgonrock och myssockor.
Laddade i mera ved i spisen och bara softade resten av dagen.


Sirpa
29 december 2020 04:46
Tack :) Ja det vore skönt att slippa. Tror ju att det bara är en helt vanlig förkylning jag har, känner mig bättre för var dag.
Hade mitt barnbarn förkylt innan jul.
Blir så kall i jobbet med gammal buss. Ska hämta en annan idag och ha i Nyår.
Vill ändå testa då jag är så utsatt i yrket av smitta när resenärer inte håller avstånd.
I deras värld är bussförare döda ting som man inte behöver bry sig i.
Individer som anser sig vara odödliga själva.
Ifrågasätter jag så kan jag få svaret: Jag smittar inte, jag har haft Covid.
Som att det vore ett skydd för att ändå bära smittan.
Jag är så noga vart jag än är.
Har lärt mig att ställa mig så ingen kommer åt mig, där jag snabbt kan ta steg bakåt.
Inte stå kvar vid bussen där det är lätt att bli inträngd.
Var med om ett praktexempel på dumhet härom dagen.
Hörde inte vad en man sa bakom sitt munskydd vid lastning av tågersättningsbuss. Då tar han ett par steg framåt, drar tag i munskyddet mittpå och drar ner den på hakan och pratar rakt ut.
Jag var som tur med på det som hände och backar flera steg och håller fram händerna.
Då blir resenären arg på mig.
Jag hade innan detta skedde högt och tydligt ropat ut bussens destinationer. Upprepade gånger.
Men han hade lurar för öronen och hörde väl inte.
Sånt här jobbar vi bussförare med i den formen av trafik
Folk söker inte info förrän i sista ögonblicket.
Jag önskar såååå att Alla kunde ta sitt ansvar!! Så vi är av med den här skiten nån gång.
Vill ha mitt jobb åter och möta människor på ett humant sätt.
Nu är vi på tå hela tiden för att skydda oss.
Avstängt framme vid föraren...Javisst, men vi möter ju resenären utanför också.
Nu gnäller jag :) men detta är min arbetsvardag. Därför tar jag mitt ansvar och testar mig så jag inte har tagit hem nåt till mina tjejer härhemma.
Eller till min gamla mamma som jag handlar åt.
Kram Sirpa