Det är oerhört vackert här och jag njuter varje gång färden går mot Åre och Järpen.

Åkte med en kollega under tisdagen till Järpen för besiktning av en buss.
Många bussar skulle besiktigas och fås redo för skidsäsongen.

Allt drar ju igång på Torsdag så det var intensivt.
For så tillbaka Duved med en annan buss som visade mig lite mera av ställen jag kommer angöra.

Senare på eftermiddagen åkte jag med två skolturer som jag vet att jag kommer köra på Torsdag efter min egen skidkörning, en av dessa.
Det gäller att memorera så mycket som möjligt då jag inte hittar i dessa trakter.

Hade ju aldrig ens besökt Duved och Åre innan jag och tjejerna var hit på besök för några veckor sedan.

Vackert är det, även när mörkret lagt sig och backarna är upplysta.

Njuter av lugnet nu innan alla skidturister kommer hit och det blir full fart och mer därtill.

Det var vad det tog för mig att åka upp till Duved/Åre med fullastad bil i Måndags.

Stannade bara för att tanka en gång och två toabesök. Annars körde jag på hela tiden. Det var mycket trafik stundtals och det gjorde ju inget lättare direkt

Kom så fram till Duved i mörkret på eftermiddagen vid 17 tiden.
Lastade ur bilen på allting snabbt då det var så kallt.
-17 visade termometern på.

Jag var väldigt trött men det hindrade mig inte från att sätta igång genast att inreda rummet jag kommer boa i under nästan 5 månader.

Först var det kaos. Kassar överallt och rummet hade två sängar.
Jag bar ut en av dessa och ställde utanför i hallen.
En kollega ville ha den till sitt rum då hans säng var så smal och dålig.
Vi hjälptes åt att byta ut så han fick en bättre.

Sedan skruvade jag ihop den klädställning jag hade med för att kunna hänga kläder på galgar och ställa skor under.
Bäddade sängen och valde att ställa den vid väggen där det är snedtak.
Jobbade på i flera timmar.
Höll på att glömma få något i mig så energin var på väg att ta slut helt.

Hade med fikakorg i bilen under färd och där var det kvar sånt jag kunde äta.

Jag var tvungen att sluta plocka och fixa vid 21.30 tiden då jag helt enkelt inte orkade längre.
Var nöjd med allt jag åstadkommit.

Hade med juliga saker som gran, ljusstakar, stjärna och del annat som jag pyntade upp med.

Somnade helt slut i det då kyliga rummet. +17 vid sängen och det gillade jag inte. Det blev en sak som måste ordnas nästkommande dag.

Min första körning för Västanhede blev att köra Sura Hockey J20 till Kil.

Startade 11.00 från depån i Hallstahammar och återkom 12 timmar senare för busstvätt, toatöming och städning.

En välbekant depå i nytt namn bara.

Sista dagen hemma innan avfärd till Jämtland och Duved/Åre.

Försökte sova ut först då jag jobbat till sent dagen innan.
Men det gick ju inte.
Hade alldeles för mycket i huvudet.

Upp tidigt. Tände en skön brasa i köksspisen och serverade katterna frukost.
På med kaffebryggaren.
Så härligt när jag har lukt och smak korta ögonblick.

Plockade med mina grejer som ska med upp. Igång med tvättmaskinen för att hinna få med allt rent.
Jag har ju en fantastisk tvättmaskin och torktumlare på på plats i huset där jag ska bo i Duved, men tvätta är inte det första jag vill göra vid ankomst dit.
Det blir fullt upp med installering av mig själv, utbildning och full fart jobbet.

Väldigt tomt i skåpet med jobbkläder nu när jag gav tillbaka alla Transdevsaker.
Hänger några LetsGo skjortor och en tröja samt tröja för Västanhede. 

Färgade utväxten i mitt hår och tog en lång varm dusch.

När tjejerna vaknade så gjorde dottern iordning en Andra Advents frukost åt oss. Vackert dukat.

Satt och pratade om kommande månader. Allt jag ska ha med mig. Barnbarnets skola.
Ja framtiden helt enkelt :) Lägger det gamla bakom.

Det har varit ett jobbigt år 2021.
På många sätt.
Året är snart slut och hoppet finns för ett bättre kommande 2022.

Jag stuvade in sånt i bilen som tål kyla. Skönt att få undan lite då det blir en fullpackad bil jag får med upp
Ska ju bo i 5 månader och behöver med mig allt första resan.
Tar med det hem vid Jul som inte kommer till användning.
Nu tar jag med upp en massa Julsaker och sånt också.

Bar in lite ved och sedan måste dottern och jag ta den kämpiga uppgiften av avsluta vår gammaltupp Valle och den sista av ungtupparna som börjat vara dum med Bedis som kommer vara ensamtupp.
En känslomässigt tung uppgift att hantera yxan och avsluta individer som man älskar och levt med många som Valle. Ungtuppen har vi ju dessutom kläckt fram själva.
Men det måste göras.
Dagen innan hade Duvhöken tagit Frida ifrån oss. En av värphönorna.

Så det är inte många kvar nu.
Bedis tupp och tre hönor är allt som är kvar av vår flock.
De andra tupparna har redan avslutats tidigare då de började slåss

Vi tog beslutet att köpa färdiga unghönor i vår för att slippa detta med att ta bort tuppar.
Kommer köpa 4-5 nya hönor och bygga nättak över hönsgården.
Allt kostar ju pengar som vi idag inte har.
Hönsgården hade nättak men det var så klent att det gick sönder.
Nu har jag ju fått tag i riktiga metallgallerväggar så det blir ett projekt i vår.
De få höns vi nu har får vara inne i ddt fina hönshuset och ute under uppsikt bara.

Vi var ledsna och samtidigt lättade över att få det jobbiga gjort.
Att vara två och få det gjort är lättare.
Svinga yxa är tungt och det måste gå så fort.

Vila i frid våra vackra.

Resten av dagen gick åt till att hänga tvätt och förbereda kommande.
Var jättetrött redan tidigt på kvällen och kröp i morgonrocken för att göra kväller.
Somnade redan vid 20.30

Tjejerna klädde gran och pyntade.

Min lillasyster skulle idag fyllt 58 år om hon fått leva.

Grattis Syster min däruppe i himelen

Jag gjorde den sista arbetsdagen för Transdev/Merresor/RP Charter igår Fredag.

Det var nog den tråkigaste arbetsdagen jag haft på länge.
Hade Tågpass och stannade kvar på depån i flera timmar innan jag åkte till Bussakuten för att hämta Eckerölistor till kollegan som skulle köra tidig morgon.

Finns ännu inget fungerande system för att få listorna till depån.

Jag läste en medhavd bok där jag satt på en kall metallstol i fikarummet.
Det enda som fanns att tillgå.
Låg stundtals utsträckt på golvet på den stickiga nålfiltsmattan som fanns i rummet.
Hade ont i magen och frös.

Helt ensam min sista arbetsdag.
Utan tvekan menat för att jag inte skulle ångra beslutet att lämna det som jag trodde skulle bli så bra.
Alla löften och visioner hade falerat för länge sedan.
Inget blev som det var tänkt.

Åkte till Bussakuten en bit bort och pratade bort den sista timmen så jag skulle få sällskap.
Där satt tre kollegor vid sina skärmar och det var väldigt lugnt.
Jag fick inga körningar alls.

Åkte tillbaka till depån.
Lämnade listorna. Läste av mitt förarkort en sista gång.
Lämnade kvar låsbricka och tankkort.
Mina kläder hade jag redan lämnat på dan när jag kom till depån.
Precis allt.
Hade andra kläder på mig denna sista dag.

Kollegorna tackade av mig kort med en chokladask och en påse skumtomtar.

Vid 22.30 stängde jag dörren en sista gång och satte mig i bilen för att åka hem.
Kändes befriande samtidigt vemodigt då allt det som jag hoppats på tillsammans med mina kollegor hade blivit så totalt fel.

Merresor hade bytt namn 1/12 till RP Charter inför försäljningen.
Blir intressant att se vem eller vilka det blir som köper.

Jag tackade för mig och drog vidare till tryggare nejder.
Ville inte vara en bricka i ett spel som jag ingenting får ut utav.
Jag anser att man inte ska leka med anställda som det gjorts i det här läget tycker jag och många kollegor med mig.

Det är fler än jag som lämnar.

Fick ett så fruktansvärt sorgligt och helt ofattbart meddelande i veckan att jag fullständigt tappade sugen på allt.
Var finns rättvisan här i världen?!

Min fina, goa, glada och busiga vän och kollega Peter Ljungqvist hade hastigt gått bort i en hjärtinfarkt.

Vi var senast i kontakt den 23/11 när han ringde till mig och var orolig över att jag låg sjuk hemma i Corona.
Vi pratades vid en stund och han var själv jätteförkyld och helt slut.
Han och frun hade testat sig och det var ingen Covid iallafall, men nog så jobbigt ändå.

Vi pratade jobb och framtid och avslutade samtalet med att säga till varann att ta hand om sig. Tänka på hälsan och vårda den.

Sedan får jag höra att han gått bort den 1/12. Jag hade tänkt ringa honom samma dag och höra hur han mådde.
Kom aldrig så långt!

Hans bortgång har chockat oss alla.
Denna levnadsglada sprallgök har somnat ifrån livet och oss som finns kvar.
Mitt i bästa tiden då han planerat i ett par års tid inför sin pensionering.

Vi gjorde många resor tillsammans där det behövdes två förare i bussen.
Jag valde alltid Peter att ta med på resor med Vsk fotboll och Esk Hockey.

Han efterlämnade fru, vuxna barn och barnbarn samt en vovve i stor sorg och saknad.
Endast 63 år gammal.

Sov nu stilla den eviga sömnen älskade vän. Jag kommer att sakna dig så mycket!!!
Sakna dina bus, ditt glada skratt, din hjälpsamhet, omtanke och vänlighet.

Känns så overkligt!!!!

Det är så grymt mycket som hänt nu senaste dagarna så jag har inte haft en chans att få ro till något blogginlägg.

Många avslut som både glädjer och smärtar grymt

Skriver senare när jag samlat in alla känslor och intryck