Fick hem Blodtrycksmätaren i Fredags och har mätt två dagar i rad vid ungefär samma tid.

Trycket har gått ner redan och det är nog medicinens förtjänst.

Mätte 145/95 och det går åt rätt håll.

Jag vet att innan jag fick förhöjning av blodtrycket för ca 7 år sedan så hade jag väldigt lågt tryck. Alltid haft, även när jag väntade mina tre barn.

Det låg på 120/65 om jag inte minns helt galet. Visst, då var jag ung och det var ju ett tag sedan.
Jag kan så lite om sånt men visst är det så att man räknar 100+ålder med övertrycket och undertrycket ska ligga under 90 helst.

Att jag köpte mätaren var för att läkaren rådde mig till det. Troligtvis för att hålla koll på att inte trycket blir för lågt.
För jag tror inte att den medicin jag nu fick utskriven skall behövas med tiden när livet lugnar sig något och jag får nog med vila.

Mäter nu varje dag tills det är dags för mätning på Vårdcentralen om ca 4 veckor från det att kag började äta medicinen.

Måste säga att jag känner mig bättre i kroppen redan. Tycker att jag ser bättre. Ögonen är inte konstant trötta som tidigare.
Nu sover jag och äter regelbundet.
Får tillräckligt med återhämtning.

Stressen inombords för ekonomi och gamla mammas jobbiga situation finns ju kvar. Jag måste lära mig hantera den.
Det är ju inte mycket jag kan göra för Mamma annat än hälsa på när jag får möjlighet.
Ordna med läkartider och sånt när det behövs. Brorsan gör ju det mesta och det känner jag stor tacksamhet inför.
Annars har hon ju Hemtjänsten med minst 3-4 besök varje dag.

Jag kan nog kommande vecka börja köra bil igen utan att vara farlig vid ratten. Yrseln återkommer allt mer sällan. Känner av den några gånger per dag men inte som när jag blev hemma konstant.

Feberkänslan borta, stickningarna i fingrarna, trycket över bröstet och det konstiga trycket i huvudet är borta.
Så allt går åt rätt håll.

Trött blir jag väldigt lätt. Likaså andfådd.
Så än är det en bit att vandra innan jag törs sätta mig vid bussratten igen.
På tisdag är det två veckor jag varit hemma från jobbet.
Känns som en hel evighet. Jag som är van vid att vara iväg ständigt och flänga fram längs vägarna.

Kollegor hör av sig och checkar hur jag mår. Min förra chef ringde och vi pratade länge och väl om situationen.
Hon är bedrövad över att jag blivit sjuk av arbetssituationen.
Hon vill även att jag tänker till noga över om jag verkligen måste sluta helt i det föratag jag nu jobbar i.

Jag lovade henne att ta en extra funderare. Den slutade i ett mejl till min nuvarande chef om tankar och eventuella lösningar som gynnar både mig och företaget.
Men det är då strama tyglar som gäller.
Vi får se vad svaret blir.

Pension går jag i hursom.
Sedan blir frågan i vilken omfattning jag fortsätter jobba.

Fick i fredags ett samtal från en kollega i branschen som jag troligtvis kommer att köra för också.
Så jobb finns, det är jag inte ett dugg orolig över
Gäller bara att inte låta stressen bli en partner i mitt liv mera
Hälsan kommer först.

Mina barn och barnbarn har visat sådan tydlig oro nu när jag var på väg in i en total krasch. Dem vet att om jag stupar på näsan så reser jag mig nog inte mera.
Det hamnar i en hjärtsmäll eller en stroke.
Vill inte hamna där och bli ett vårdpaket.

Inte ens behöva använda blodtrycksmätaren mer än nödvändigt nu med nya medicinen.
Den hör inte till mitt normala liv.
Till den hör promenader, sunt leverne och god sömn med välbehövlig återhämtning utan stess och press.
Då är det jag!
Dit är jag på väg med små steg, försiktigt och igenomtänkt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...