Tisdag morgon.
Jag gjorde mig redo för att skjutsa barnbarnet till skolan.
Det hade blivit min uppgift sen jullovet var över och min dotter var helt sänkt med sin sjukdom.

Yr, orkeslös, muskelsvag och darrig som hon var så tog hon sig ner från övervåningen och till köket för att få hunden rastad av oss, mig eller barnbarnet.

Jag gick ut till höns och kaniner för att ge dem mat och tända upp, öppna ut till hönsgården.
Återvänder efter ca 5 minuter till huset och där står mitt barnbarn i full panik med sin mamma liggande avsvimmad på köksgolvet framför hennes fötter.

Hon hade plötsligt bara segnat ner och varit helt borta en stund.

Jag försökte lugna barnbarnet som är 14 år. Sa åt henne att gå ut med hunden medans jag tog mig an hennes mor.

Hon var vid medvetande och kunde prata, om än något osammanhängande.
Försökte resa henne upp men hon orkade inte. Tänkte jag skulle få henne till soffan eller min säng i rummet intill köket.

Tog istället in mina kuddar och täcket och bäddade om dottern där på golvet istället. Huset golv är ju så iskallt vintertid.
Ringde sedan 112 för att få prata med sjukvården snabbt och efter några minuters resonerande med operatören där som var jättetrevlig, så togs beslutet att hon skickar en Ambulans.
Den skulle anlända om 12 minuter.

Ropade in barnbarnet som rastat hunden. Vi resonerade om vart vi gör av honom medans Ambulansen är hos oss.
Det fick bli lilla hallen intill köket så han ändå fick vara med och se vad som händer matte.
En hundgrind var emellan rummen.
Dottern pratade lite men orkade inget mer än så.

Ringde sedan min äldsta dotter.
Hon var på väg till jobbet men vände och kom till oss
Jag sprang ut till infarten av gården för att möta Ambulansen som kom med blåljus.
Straxt efter kom min äldsta dotter och hon kunde ta sig an mitt barnbarn som var helt utom sig av oro för sin avtuppade mamma.

Två helt underbara Ambulanssjukvårdare tog sig an dottern där på golvet.
Mycket frågor, blodtryck och ekg togs.
Såg bara bra ut men beslutet togs att ta med henne till sjukhus för vidare prover.

Hon kämpades upp på en bår och bars ut till Ambulansen.

När Ambulansen åkt kom min reaktion.
Jag darrade och grät.
Barnbarnet och äldsta dottern hade lugnat sig då allt gick så smidigt till och sjukvårdarna hade en enorm lugnande effekt.
Klappade hunden och pratade om allt möjligt.

Packade ner lite grejer som dottern skulle komma att behöva och körde sedan till Mälarsjukhuset.
Parkerade och gick till Akutmottagningen där jag blev insläppt till avdelningen dit hon förts.

Sedan blev det timmar av väntan och massor med prover.

Ringde jobbet och sa ifrån mig körningen i helgen.
Skulle åkt till Skåne med gäster.

Höll dem därhemma uppdaterad hela tiden.

Alla prover var helt normala och den trevliga läkaren hade läst journalen som dottern har med bla sin diagnos ME.
Han konstaterade att det var något som inget kunde göras åt på sjukhuset så han valde att skicka hem henne.

Skönt ändå för oss alla att veta efter proverna att inget annat var orsaken.
Helt enkelt den fullständiga utmattning hon har pga sin sjukdom.
Samt att hon är nere i orken efter förkylningen hon hade innan Jul.

Körde henne i rullstol till huvudingången och hämtade bilen. Ut med henne till den med rullstolen då hon inte orkade gå så långt.

Åkte hem dit jag redan ringt att vi kommer.
Där väntade soffläge för sjuklingen
Klockan var redan efter lunch så äldsta dottern och barnbarnet hade ordnat lunch.

Så nu är jag hemmamamma verkligen på heltid.
Tar hand om allt härhemma.
Skjutsar barnbarn till och från skolan, stallet och vart dem nu ska.
Rastar hunden, fixar måltider, tvättar och allt som måste fungera.

Dottern vilar och sover och väntar på ett samtal från läkaren på Vårdcentralen som inte bryr sig ett dugg om sina patienter.
Inte ens en bokad telefontid går att få där utan läkaren ringer under veckan.
Ett ständigt passande för läkaren ringer bara 1 gång.
Så toabesök, dusch och vila är helt styrt efter vaktande av mobilen ifall han ringer.
Idag är det Fredag.
Han har inte hört av sig än.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...