Direktlänk till inlägg 8 februari 2025
Den här morgonen har jag gjort en tillbakaresa i livet.
Jag har en möbel där jag har tre lådor där jag sparat sådant som hängt med i livet sen långt tillbaks.
Det är allt från min fars soldatminne, körkort och foton från den tiden han ännu fanns i livet.
Han gick bort 1972. Endast 35 år gammal. Lämnade efter sig min mor och oss tre barn. Jag var då 12 år.
I lådan ligger en massa foton, födelsedagskort, teckningar och sådant från tiden då mina tre barn var små.
Äldsta fyller 43 den 20/2 och yngsta blir 36 i Juli. Mellandottern blir 39 i Maj.
Så tiden går med rungande fart.
Jag har även sparat alla grattulationkort från när jag själv fyllde 40 och sedan 50.
Minneavärda dagar.
Det finns tidningsurklipp när jag var fotomodell för Västerås Lokaltrafik i början av 2000 talet.
Jag var med i lokaltv, tidningar, broschyrer och busstidtabell.
Jag har även sparat startnummerlapparna från alla lopp som jag genomfört genom åren då jag var aktiv löpare.
Allt från Jubileumsmarathon 2012 i Stockholm till Göteborgsvarvet, Tjejmilen, Tjejvasan och mängder med mindre lopp överallt.
Någonstans finns även medaljerna och plaketterna från alla lopp.
Ett stort kuvert med blogginlägg, foton och planering finns också från 2009 då jag och en kollega cyklade från Kiruna till Västerås. 140 mil :)
Härliga minnen.
Det finns också sorgliga minnen från de år då jag kämpade med att komma in på Högskolans Teologiutbildning för att så småningom bli Präst.
Jag hade fått kallet.
Jag hade ju inte gått gymnasiet och det krävdes betyg i Historia och Samhällskunskap.
Jag sökte in med reell kompetens men den räckte inte. Dvs nästan 40 år i arbetslivet samt att jag gått Svenska Kyrkans Grundutbildning och gjort även Högskoleprovet.
Jag var på den tiden även aktiv som Kyrkvärd i bla Domkyrkan i Västerås.
Högskolan godtog inte detta utan jag var tvungen att ge upp då jag var för gammal för att hinna läsa in det som saknades.
Utildningstiden till Präst var då 5 år minst.
Det kändes riktigt bittert kan jag medge men det fanns inget att göra.
Livet blev riktigt bra ändå då jag valde att fortsätta arbeta i bussbranchen.
Idag är jag ju pensionär men kör ännu turistbuss i Norge bland annat.
Beställningsbussförare är ett helt fantastiskt yrke.
Jag var även inne ett tag på att jobba med att föra människor värdigt till den sista vilan. Begravningsentreprenör.
Tyvärr hade jag fått lov att flytta för att få en sådn tjänst och det kunde jag inte.
Jag hade fått praktisera inom den delen då jag gick Svenska Kyrkans Grundutbildning och kände att det var ett oerhört viktigt och värdigt arbete.
Mycket minnen ploppade upp då jag plockade igenom låda för låda och sorterade.
Min egen Konfirmation. Skolbetyg från småklassserna. Foton från släkten i Finland och det härligaste av allt alla foton på mina tre ungar.
Nu är lådorna rensade och allt komprimerat.
En del ska jag visa mitt barnbarn och sedan kasta bort. Tex all dokumentation från min kamp att komma in på Högskolan.
Inget att spara men jag vill gärna visa barnbarnet härhemma som nu går och Konfirmerar sig.
Väldigt givande att försjunka i minnen några timmar.
Ta beslut om vad som ska bort och vad som sparas till eftervärlden.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 | 16 |
|||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
|||||
|