Direktlänk till inlägg 12 mars 2025
Jag börjar återvända till livet sakta men säkert efter en dryg vecka av feber och helveteshosta.
Vissa dagar helt i sängen bara, det enda jag orkade var att sova och sova ännu mera.
Nu är det Onsdag och jag ligger i sängen med kaffekoppen bredvid och är faktiskt väldigt glad över att kunna dricka mitt älskade morgonkaffe igen
Har varit utan lukt och smak över en veckas tid och dessutom illamående om mornarna som en biverkning av den hemska hostmedicinen.
Höns och Kaniner har fått sin frukost, likaså katterna.
Vaknade imorse av att Wille katt satt och stirrade på mig och tyckte att mormor var egoistisk som bara låg där och snarkade medans han svalt.
Dom är så noga med sin blötmat på morron och på kvällen. Det är en rutin som inte får brytas för då är det kränkta katter
Höll på att bli riktig kris när vi var sjuka hela gänget och blötmatpåsarna var på väg att ta slut.
Sista morgonen innan jag orkade ta mig till affärn och köpa mera så fick båda en halv portion var.
När den var uppäten satt båda och tittade anklagande på mig.
Snålt!! En halv portion var inget att komma med tyckte båda och svansade ut.
Så Söndag morgon tidigt var jag till Maxi och handlade på darriga ben.
Det var en hel del som saknades härhemma så jag hade fullt lass hem med matvaror.
Det känns skönt att återvända till livet.
Ännu är det några dagar tills jag vågar åka hem till gamla Mamma och hälsa på.
Dotra min härhemma insjuknade ju en andra vända i hosta och feber efter mig och hon smittar ännu.
Vågar inte riskera att dra in sjukdom till Äldreboendet.
Jag plockar härhemma med sånt som inte blivit gjort när jag varit däckad.
Tiden får så fort. Det är redan Mars månad och dagarna rusar iväg.
Barnbarnet härhemma är inne på sin tredje vecka sjuk
Hon har ju Körtelfeber och på det Streptokocker. Hon fick en penicillinkur och är inte frisk på långa vägar.
Nu orkar hon vara uppe kosta stunder från att ha varit helt sängliggande i två veckor med hög feber och täppta luftvägar, svullna körtlar överallt.
Hon var ju till sjukhus när det var som värst och Vårdcentralen Torshälla bara viftade bort det som halsfluss.
På sjukhuset undersöktes hon ordentligt och fick den hjälp hon behövde.
Körtelfeber håller på i flera veckor.
Nu längtar vi alla tre efter att få må bra igen. Dottern har ju sin ME så hon blir ju aldrig helt ok.
Men så vi kan få bort de här jävla infektionerna.
För min del går det framåt. Om än sakta sakta.
Orken saknas ännu och när kvällarna kommer är jag som en urvriden trasa.
Jag är ju inte 25 år längre heller så det tar väl något längre tid att återhämta sig.
Kaninerna och katterna är näjda över att mormor är igång så det blir tidiga frukostar som vanligt
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | |||
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
22 | 23 |
|||
24 |
25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|