Den här morgonen har jag gjort en tillbakaresa i livet.
Jag har en möbel där jag har tre lådor där jag sparat sådant som hängt med i livet sen långt tillbaks.

Det är allt från min fars soldatminne, körkort och foton från den tiden han ännu fanns i livet.
Han gick bort 1972. Endast 35 år gammal. Lämnade efter sig min mor och oss tre barn. Jag var då 12 år.

I lådan ligger en massa foton, födelsedagskort, teckningar och sådant från tiden då mina tre barn var små.
Äldsta fyller 43 den 20/2 och yngsta blir 36 i Juli. Mellandottern blir 39 i Maj.

Så tiden går med rungande fart.

Jag har även sparat alla grattulationkort från när jag själv fyllde 40 och sedan 50.
Minneavärda dagar.

Det finns tidningsurklipp när jag var fotomodell för Västerås Lokaltrafik i början av 2000 talet.
Jag var med i lokaltv, tidningar, broschyrer och busstidtabell.

Jag har även sparat startnummerlapparna från alla lopp som jag genomfört genom åren då jag var aktiv löpare.
Allt från Jubileumsmarathon 2012 i Stockholm till Göteborgsvarvet, Tjejmilen, Tjejvasan och mängder med mindre lopp överallt.

Någonstans finns även medaljerna och plaketterna från alla lopp.

Ett stort kuvert med blogginlägg, foton och planering finns också från 2009 då jag och en kollega cyklade från Kiruna till Västerås. 140 mil :)

Härliga minnen.

Det finns också sorgliga minnen från de år då jag kämpade med att komma in på Högskolans Teologiutbildning för att så småningom bli Präst.
Jag hade fått kallet.

Jag hade ju inte gått gymnasiet och det krävdes betyg i Historia och Samhällskunskap.
Jag sökte in med reell kompetens men den räckte inte. Dvs nästan 40 år i arbetslivet samt att jag gått Svenska Kyrkans Grundutbildning och gjort även Högskoleprovet.
Jag var på den tiden även aktiv som Kyrkvärd i bla Domkyrkan i Västerås.

Högskolan godtog inte detta utan jag var tvungen att ge upp då jag var för gammal för att hinna läsa in det som saknades.
Utildningstiden till Präst var då 5 år minst.

Det kändes riktigt bittert kan jag medge men det fanns inget att göra.

Livet blev riktigt bra ändå då jag valde att fortsätta arbeta i bussbranchen.
Idag är jag ju pensionär men kör ännu turistbuss i Norge bland annat.
Beställningsbussförare är ett helt fantastiskt yrke.

Jag var även inne ett tag på att jobba med att föra människor värdigt till den sista vilan. Begravningsentreprenör.
Tyvärr hade jag fått lov att flytta för att få en sådn tjänst och det kunde jag inte.
Jag hade fått praktisera inom den delen då jag gick Svenska Kyrkans Grundutbildning och kände att det var ett oerhört viktigt och värdigt arbete.

Mycket minnen ploppade upp då jag plockade igenom låda för låda och sorterade.

Min egen Konfirmation. Skolbetyg från småklassserna. Foton från släkten i Finland och det härligaste av allt alla foton på mina tre ungar.

Nu är lådorna rensade och allt komprimerat.
En del ska jag visa mitt barnbarn och sedan kasta bort. Tex all dokumentation från min kamp att komma in på Högskolan.
Inget att spara men jag vill gärna visa barnbarnet härhemma som nu går och Konfirmerar sig.

Väldigt givande att försjunka i minnen några timmar.
Ta beslut om vad som ska bort och vad som sparas till eftervärlden.

I Torsdags åkte jag och mitt barnbarn till djuraffärer för att se om det fanns att köpa ett terrarium åt min lilla spindelgumma som måste flytta in i mindre från det hon boar i idag.

Under det här året kommer ju vi att flytta till ett mycket mindre boende än det som vi har idag.
Jag mäktar ju inte längre ekonomiskt och inte heller orkesmässigt att hyra det gamla slitna hus jag hyr idag.

Så allt bohag måste krympas.
Så även spindeldamens.

Vi hittade inget terrarium som passade men det blev en förälskelse för både mig och barnbarnet i en liten hamsterfröken som pigg och nyfiken tydde sig till oss när vi pratade med henne.

Barnbarnet har länge viljat ha en egen liten hamster, fast hon redan har kaniner, katter, hund, höns, spindel, akvariefiskar och häst.

Jag är ju mormor och älskar mina barnbarn och även djur så det blev som det blev.
Vi traskade ut från zoobutiken med ett helt paket med grejer till hamstern.
Bur, matskål, vattenflaska, mat, spån mm mm som den lilla behöver för ett bra liv.

Henne skulle vi hämta nästa dag.
Rätt smart detta med att inte få med djuret samma dag då sånt hindrar impulsköp som säkert många gånger ångras till dagen efter.
Ungar som tjatar sig till djur som föräldrar egentligen inte vill skaffa.

I vårt fall är mitt barnbarn 14 år, har redan djur och hela vår familj älskar djur och har alltid haft mycket djur ikring oss.
Vi kan inte tänka oss att leva utan djur.

På kvällen efter stallet gjorde barnbarnet iordning bostaden till den lilla.
Med stor omsorg och kärlek.
Vi resonerade namn och fastnade för Maya.
Hon ser verkligen ut som en Maya.
Andranamn lutar åt att bli Liisa som min dotter kom på.
Med den finska stavningen med två ii.

Igår Fredag hämtade jag hem Maya.
Hon fick åka i en varm bil i en liten kartong där det var bäddat med hennes eget bomaterial från buren i zoobutiken så hon fick med sig den egna doften och tryggheten i det

Hon blev genast nyfiken på sitt nya och boade in sig direkt.
Åt lite och kröp sedan in och somnade i sitt nya bo.

Välkomnen lilla Maya.

Ludde Basset var jättenyfiken över den nya lilla varelsen.

Nu får Maya vara i lugn och ro några dygn innan hon kommer att hanteras.
Så hon hinner bygga sitt eget och känna att hon är trygg och älskad från första stund.

Barnbarnet läser på om allt som går att få tag i om hamstrar så hon ska få den bästa skötsel och mat som går att frambringa.

Mycket vatten har flytit under broarna sen jag bloggade sist.
Sitter här i min säng tidig morgon och funderar lite över hur framtiden kommer att se ut.
Känns förnärvarande rätt dyster.

Det hemska som hände i Örebro med masskjutningen av människor på en skola har skakat om rejält.

I min värld har det bara varit en tidsfråga innan något sådant skulle hända.
En svensk person som i sitt sjuka huvud fått nog av det som vårt land har varit på väg in i under många år.
Som tog saken i egna händer och gjorde det fruktansvärda dåd som känns helt galet fel och onödigt.

Jag tror knappast att en sådan händelse kommer att göra någonting bättre i den orättvisa som råder i vårt land.
Ja inte bara i vårt land utan i ett flertal länder.
Våldshandlingar är inte lösningen.
Död och förintelse är Inte lösningen.

Vi är inne i en stor förändring av den trygghet som vårt land levt i under lång tid.
Den tryggheten finns inte mera.
Lagar och bestämmelser existerar inte längre utan det är våldet och rädslan som styr vårt samhälle idag.

Allt detta får vi skylla oss själva som valt den politiska väg som tagit oss dit vi är idag.

Det som jag tror skapar händelser som denna är helt enkelt bortskuffandet av de egna medborgarna i vårt land.
Det finns inte längre resurser att ta hand om den egna befolkningen som mår allt sämre för vart år som går.

Psykvården är ett praktexempel.
Varför tillsätts det inte mera pengar och resurser till att verkligen hjälpa de människor som mår dåligt och som mår allt sämre.

Sjukvården går på knä under den enorma bördan som råder idag.
Människor mår fruktansvärt dåligt av allt som händer och det som så många tvingas leva i.
Ekonomisk trygghet är en stor avsaknad. Med detta följer allt annat i livet.
Idag Får du inte vara sjuk. Är du sjuk så hamnar du utanför den så kallade välfärd som vårt land ska föreställas ha.
Du ska prestera oavsett för skatteintäkter måste in.

Jag vet vad jag talar om för jag har själv ett barn som levt i detta i över 9 år nu.
Den kamp som vi ständigt tvingas föra är vidrig. Energisugande och tärande.
Den kampen borde inte existera utan den kraften borde läggas på att ge en sjuk människa trygghet istället.

Nej, dessa pengar och resurser läggs på annat, inte på de egna i vårt land.

Människor börjar få nog och tar saken i egna händer. Utför dåd som inte tillför mänskligheten någonting annat än rädsla och vånda inför vad som komma skall. Jag befarar att detta våld kommer att öka.

Alla nöjer sig inte med att knyta näven i byxfickan och svära över detta gigantiska samhällsproblem vi har att axla.

Oskyldiga drabbas och våldet öppnar dörrar för makter som inte vi kan styra över längre.

Vart är vår värld på väg.

Vart tog vårt fina Sverige vägen som även vår Drottning sade vid besöket på den plats där det hemska massmordet skedde

Jag ställer samma fråga.
Vilket jag tror många med mig gör....

Vad är nästa steg...