Inte förrän nu när jag känner att det verkar fungera.

Jag tog det rejäla beskutet för ett par veckor sedan att jag bara måste göra allt vad jag kan för att komma i form till våren och sommaren.

Har ju gjort tappra försök men sedan har latmasken och suget efter onyttig mat tagit över
Det blir lätt så om jag känner att livet är tungrott och jobbigt.
När allt i övrigt är en ständig kamp.
Då är det så lätt att bara falla in i banor som är ohälsosamma och livsförkortande.

Jag har varit väldigt trött hela hösten och vintern och det hänger ihop med att livet känns mestadels bara jobbigt.

Trött på morron, mest hela dagen och dålig sömn på natten.
Väldigt tröstande att bara stoppa i sig mackor och annat skräp som gjort att magen ständigt sög efter mera.

Jag gjorde ett tappert försök med fasta i början på året. Försökte komma igång med promenader.
Det gav jag upp snart..
Det var tungt allting.
Kroppen var tung och omedgörlig.
Allt gjorde ont så fort jag försökte.

När dottern blev så rejält sjuk och jag tog över allt härhemma med stall och allt så var det riktigt jobbigt.
Jag kände mig som en oformlig massa som hasade omkring och stupade isäng om kvällarna, helt slut.

Huvudvärk ständigt. Ont i lederna och suget efter socker och andra onyttigheter låg ständigt på.
Magvärk och en svullen känsla i hela kroppen.
Till och med ansiktet såg svullet ut.

När jag var till Ullared i Januari så klämtade en ordentlig varningsklocka.
Storleken på kläder var värre än någonsin.
Vad jag än provade och tittade på var för litet, satt så illa att jag mådde pyton.

Många känner säkert igen sig i det jag beskriver. Hur hopplöst det kan kännas och att orken inte finns att ta tag i allt.
Även fast man vet att det går att göra någonting åt.
MEN det tar emot!!

Jag blir snart 66 år.
Jag är en människa som älskar livet och som behöver utmaningar för att trivas.
Jag mår skit av att sitta fast i en rävsax av dåligt mående på grund av övervikt och avsaknad av träning, som min kropp egentligen är van vid.

Jag har ju för sjutton genomfört marathonlopp och tränat därefter!!!

Jag hatar att behöva känna oro för ekonomi och det boende som jag och mina tjejer lever i nu.
En ständig känsla av att inte räcka till.
Ett galet utflöde av pengar till nåt som inget ger tillbaka.
Vidrigt!!

Vi ska till någonting så mycket tryggare och bättre men det är ett tag kvar. Ork måste finnas till den kamp som ännu kvarstår.
Ork som jag kände bara tröt mer och mer.

Jag kom till mitt beslut om förändring i början av Februari.

Det kom sig av att jag gick igenom en massa foton och saker som jag sparat igenom åren, minnen från tider då jag mådde grymt bra i min egen kropp.
Då jag orkade med allt och lite till utan problem.

När jag tränade.
När jag var noga med vad jag åt.
Framförallt var jag noga med att det skulle finnas en bra sund balans mellan in och ut.
Vad jag stoppade i mig, vad som gav den energi jag behövde som gjorde att jag orkade träna och leva på ett givande sätt.

Jag är ju såväl medveten om vad som får mig att må bra.
Som får mig att orka kämpa i motgångar och stormar i livet.

En sund tränad kropp. Det ger även en sund hjärna som orkar focusera på det som är viktigt.

Det finns ju inget skönare än att ta en hjärnrensande lång promenad istället för att ligga i sängen med en chokladkaka i handen och tro att det är lösningen på energiavsaknaden.

Visst har jag rätt.

Självklart ska man unna sig gottigheter men med måtta. Det är inte tal om att svälta sig eller att inte unna sig nåt i vardagen

Så nu till poängen med min blogg.

Jag har fastat i 8 dagar.
Det har gått bra. Tungt första dagarna och jag har fått kämpa som tusan.
Men när dag 5 inträdde kom förändringen.
Jag började få energi till att röra på mig mera. Hjärnan började klarna.

Tog promenader på några få kilometer.
Suget efter sött och annat försvann och ersattes istället med känslan av att kroppen började svara med att förändras.

Jag väger mig inte. Det gör ingen nytta för mig utan jag kör på känslan.
När jag blir rörligare, kroppen slutar göra ont, lederna mjuknar och musklerna svarar på rörelse.

Jag gör olika övningar som får loss allt som tidigare kändes som det satt fast.

Responsen från min kropp är helt grymt bra. Jag orkar mer och mer för var dag och jag är pigg på morgonen efter att ha sovit tryggt och gott hela natten.

Jag går längre och längre promenader och har börjat lägga in tempoväxlingar.

Oron inom mig har börjat avta och jag är inte längre irriterad över att kläderna stramar och sitter illa
Idag är det 10 dagar sen början av min fasta.
Igår började jag äta lite fast mat och det gick bra.
Magvärken som jag dragits med hela vintern är borta.

Med andra ord, jag har lyckats vända det osunda till någonting bättre.

Jag orkar se framåt, kämpa med energi och vaknar med huvudet fullt av ideer och tankar på lösningar.

Det är ju så livet ska se ut.
Ett framåttänk och ork att genomföra saker som jag inte tidigare helt enkelt mäktat med att ta tag i

Det som jag känner påverkar väldigt mycket är att solen är tillbaka
Vi människor behöver solen och ljuset.
Det blir ljusare allt tidigare och dagarna blir längre

Jag går varsamt fram med träningen
Kroppen är ju inte 25 längre och muskelmassan definitivt inte densamma som så när jag tränade inför mina marathonlopp.
Men känslan är grynt skän när jag känner att kroppen svarar så positivt.
Den blir glad av att jag rör på mig.

Där är jag nu.
Om nån timme kommer sotaren hithem och jag är färdig med alla förberedelser vid spisen i köket, stegen klar upp till skorsten och nere i källaren vid värmepannan är det rensat så han kommer åt.

Så fort han är klar ska jag ge mig iväg ut och gå, har ju som mål nu att gå minst 10 000steg varje dag.

Jag har planer för sånt jag ska uträtta varje dag för att komma ifatt livet igen.
Mycket har jag redan fixat under mina dagar i fasta.

Livet känns positivt igen och kämparglöden tillbaka.

Det här känns hållbart.
Inte frågan om jojjobantning utan helt enkelt en omställning av livet och sättet att tänka.

Ta fasta på det som Ger energi, inte bara det som tar ens energi.

Focus på rätt ställe helt enkelt.

Jag ska skriva om detta igen om en vecka och berätta hur det går.

Nu måste jag ta på mig kläder och komma igång med dagens sysslor.