Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge.

Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll.

Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till Katrineholm.
Där plockades det in massor med grejer och ungdomar som haft fotbollsturnering hela helgen och dem körde jag till Västerås.

Fick kämpa länge med städning av bussen då alla fått pastasallad med källarfranska serverat.
Catering som jag fått lasta in i bussen från kylarna på depån.
58 portioner och dessa innehöll dessutom en salladsdressing som det spilldes och drälldes med på säten, golvetsheltäckningsmatta och till och med på fönstren i bussen.

Smulor från Källarfrallorna fanns överallt.
Dammsög bussens övervåning i nstan en timmes tid för att få bort allt.

Härliga, glada, goa och spralliga ungdomar men jösses vad dem ställde till det i bussen.
Catering för en resa på knappa två timmar kändes lite märkligt men så var det och jag fick jobba på ordentligt så jag skulle hinna få klart innan jag måste avsluta för att få min dygnsvila.

Nästa morgon väckning 3.30 då jag skulle köra en tidig Eckerökörning med start från Köping, vidare Hallstahammar och Enköping.
Hade en dubbleringsbuss som tog Västerås och två mindre stopp längs vägen till Grisslehamn.

Jag tycker jättemycket om att köra Eckeröturerna. Härliga gästersom jag har riktigt kul med hela bussturen till och från.
Även denna gång.
Jag stannar i förarstugan i Grisslehamn, åker inte med båten, det har jag tröttnat på för länge sedan.

Tog mig en promenad efter ombyte.
Var bort till den lilla Icabutiken.
Intog sedan "tjejrummet" i stugan.
Bryggde kaffe, tog en macka och bäddade ner mig i sängen.
Eget sänglinne med. Somnade en stund

Åt sedan lunch innan jag bäddade ihop och klädde mig.
Bussens rutor var så hemskt smutsiga så jag passade på att putsa alla innan Ms Eckerö skulle lägga till efter sin tur till Åland.
Jobbade mig svettig.

Lastade min glada, härliga och pratiga gäster som handlat på sig rejält med drycker från båten.
For så hemåt och släppte av vartefter.

Klar vid 19.30 tiden med tömnig toa, tvätt av buss och allt som skulle fixas.
Parkerade och åkte hem
14 timmars arbetsdag bakom mig.

Ledig dag i Tisdags och det var skönt.
Jag var jättetrött och saknaden efter Wille katt och Ozzy kanin som inte är med oss längre kändes riktigt tung.

Jag körde ett helt billass med skänkesgrejer, textilier och annat skräp till Retuna Återvinning.
Vi tömmar ju av vartefter så det inte blir så mycket sedan i September när det är dags för flytt.

Barnbarnet har klippt gräset medans jag varit på jobbresa så det fick hon lite lön för av mig
Bra jobbat med allt detta gräs.

Onsdag var det dags för jobb igen
Denna gång dubbeldäckaren återigen.
Upp 3.00 då jag måste städa bussen en del efter kollega som kört den dagen innan och inte mäktat med vissa moment i städningen då han har inflammation i sina axlar.

Sedan körde jag med start från Domkyrkan i Västerås via Sala, Avesta, Hedemora, Säter och Borlänge till Stiftsgården i Rättvik.
Hade gäster från varje ställe som skulle till Fullmäktigestämma med Biskopen som också var med i bussen i Rättvik.

Det blev några timmars väntan för mig där medans mina gäster var inne på Stiftgården.
Jag stod parkerad och fick först frukost i matsalen och sedan tog jag mig en promenad i omgivningarna.

Älskar detta ställe.
Har ju själv för över 10 år sedan gått Svenska Kyrkans Grundkurs just här på Stiftsgården.
Det är så rofyllt och vackert med kyrkan i till och Siljan breder ut sig med underbar utsikt.

Denna dag var det rejält blåsigt och kyligt så jag var inte ute så jättemycket som jag hade tänkt mig.
Fick ont i öronen i den kalla blåsten.

Hade badkläder med mig men det måste jag tyvärr hoppa över.
Blåsten låg på utifrån Siljan så det gick vita gäss över vattnet, så hård var blåsten.

Jag hade att göra ändå.
Återigen tvättade jag alla fönster på bussen och denna gång två våningar.
Tog över en timme.
Sedan fram med dammsugaren och dammsög heltäckningsmattorna noga överallt.
Hittade fortfarande pastaskruvar och smulor efter salladen och frallorna från Söndagens körning fast jag städat så noga.
Det hade spillts in i hålen på elementen längs väggarna så därifrån kom det uttrillande.

Läste min bok.
Tog en kort promenad till och en kopp kaffe i matsalen.
Sedan var det hemfärd.
40 minuter tidigare än planerat och det kändes bra för mig.
Var lite orolig att jag inte skulle hinna åter depån innan ramtidens slut
Den är på 15 timmar

Lastade ett trött men väldigt nöjt gäng och körde åter med avsläpp på alla ställen.
Snabbt till depån och gjorde ren bussen utvändigt
Toan användes aldrig så det var enkelt.
Tog ur förarkortet när jag hade 30 minuter kvar av ramtiden så det blev ju bra.

Parkerade en skinande ren buss och åkte hem efter jag hängt in nycklar, läst av förarkortet och hälsat på trafikledaren som ännu satt och jobbade.

Igår Torsdag besiktigade jag min bil.
Fick en 2:a på för lågt stående halvljus.
Var och bokade tid på verkstan direkt.
Fick tid 4/7 dem har så mycket jobb.

Sedan orkade jag inte många knop denna dag.
Kände mig trött, orkeslös och yr hela eftermiddan och kvällen.
Sov en stund, läste min bok och åt massor med onyttigheter.

Tvättade tre maskiner kläder då jag måste ha allt rent inför kommande Norgeresa.
Flyger till Bergen i Norge Söndag morgon.

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt.

Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng.

Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbresa.
Hon hade varit helt ok på morgonen.

För hennes del var det fullt förståerligt att hon lämnade det jordiska.
Hon var hela 21 år gammal och det är hög ålder på en dam som hon.

Självklart blev jag ledsen och det kändes konstigt när hon var borta.
Ett litet tomrum i tillvaron.

Sedan för tre veckor sedan försvann plötsligt vår älskade Wille katt 12 år gammal.
Fullt frisk och fräsch var han plötsligt bara borta.
Under ett tidsspann på tre timmar hände någonting som vi inte förstår.

Wille är en riktig hemmakatt. Han går aldrig längre bort än att det går att ropa hem honom.
Hans mat hemma är jätteviktig.
Aldrig att han missade en endaste måltid.

Han är så älskad och saknad av oss alla.
Wille sover alltid med någon av oss.
Helar och tröstar om någon är sjuk eller ledsen. Alltid med överallt på promenader med Ludde Basset.

Vi förstår ingenting....vad är det som har hänt.
Vi har gjort allt som går för att söka.
Pratat och involverat alla grannar som hjälpt oss på alla vis.
Tittat i alla byggnader, lagt anrop på fb och i grupper över saknade katter.

Dottern har tom varit till en veterinärklinik och tittat på en påkörd kisse som inte var Wille.
Jag har mejlat kliniker och kollat om det kommit in någon katt som kan vara Wille.

Ingenting! Absolut ingenting.
Det enda vi kan tänka som skett är att en stor räv som stryker omkring här har tagit honom.
Att han kanske blivit påkörd först och sedan ett lätt byte för räven.

Ovissheten och saknaden är fruktansvärd.
Våran lilla söta, rara, goa och genomsnälla livskamrat är borta.

Mitt i denna sorg och saknad kommer nästa magspark.

Igår kväll när dotter och barnbarn var ut och tog hand om kaninerna Ozzy och Pelle som dom brukar varje kväll innan läggdags så hittar dem Ozzy i ett hörn i kaninburen alldeles förstörd.
Han var helt sned i huvudet, knappt kontaktbar och jättekonstig med våldsamma ryckningar i sin lilla kropp.

Dottern kom in med honom till mig och det var bara att ringa veterinär.
Strömsholm tog inte emot.
Ringde så till Distriktsveterinärerna här i Eskilstuna och där blev vi hjälpta.

Det kom ut en jourveterinär inom 45 minuter till deras klinik här i stan och vi åkte dit.

Det fanns bara en sak att göra och det var att avsluta hans lidande.

Vi vet ju inte riktigt hur gammal Ozzy var då han var hittekanin men vi tro nånstans 5-6 år.
Alltså inte dags ännu att gå bort av ålder.

Ozzy fick stilla somna in i sin älskade mattes famn i en mjuk filt.
Vi grät alla tre av förtvivlan och sorg.
Ännu en älskad familjemedlem lämnade oss i sorg och saknad.
Lämnade sin kompis Pelle ensam i kaningården.

Nu suger livet och det ordentligt.

Vi måste flytta från det boende vi haft i nästan 6 år då jag inte klarar ro det i hamn med ekonomin.
Dessutom är huset så nedgånget så av den anledningen väldig kostsamt att driva med värme vintertid.
Jag går på knä ekonomiskt.

Vi flyttar i höst till ett litet hus som nu byggs av min äldsta dotter och svärson.
Litet men helt nytt och för mig genomförbart ekonomiskt

Dottern är sjukskriven sedan 9 år tillbaks i sin sjukdom ME och har nu utförsäkring hängande över sig då vården inte längre vill ha något med hennes sjukdom att göra.
Så hennes liv är helt under isen.
Kampen med vården tar all hennes energi det lilla hon har då sjukdomen tar det mesta.

Läkaren ska skicka ut henne i arbetslivet i det skick hon är i och det är fullständigt omöjligt.
Detta kommer att sluta med att hon hamnar i rullstol.
ME går inte att bota men det går att skapa rutiner som håller i livet.
Där ingår INTE förvärvsarbete eller nån form av träning som läkaren är inne på.

Så livet är rent ut sagt ett helvete just nu och vi ser ingen ljusning.
Att sedan våra älskade djur försvinner ett efter ett knäcker oss helt.

Jag vet inte längre vad vi ska göra.

Jag är pensionär sen två år tillbaks men jobbar massor för jag/vi har inte råd att leva annars.

Vad har vi gjort för att ha det såhär....???!!


Varför????