Vi lämnade Uppsala 7.20 på morgonen och styrde mot Norrköping sär jagmåste ha mina lagstadgade minuter i färdskrivaren med rast.

Åt medhavd macka och kaffe i thermos.
Gästerna gick och handlade på macken och besökte toan.

Sedan for vi vidare för att landa i Ramkvilla i Småland där gästerna åt lunch på Värdshuset.
Jag handlade lite bananer och åt vid bussen.

Väldigt mysigt litet ställe vid sjö.

Detta kommer bli en annorlunda resa helt klart :)
En resa som jag kommer trivas med då jag hinner göra sådant som jag älskar.

Ska försöka hinna blogga om varje dag, någonting iallafall.

Vid tvåtden efter att mina gäster som denna gång är Uppsala Domkyrkokör så körde jag dem till en gård i Höreda där kören övade i ett par timmar.

Jag kunde ju inte låta bli att ta ett bad i sjön som gården ligger vid.

Hann precis innan regnet kom.

Det var ett oerhört vackert ställe vi fick besöka.
Som ni ser så står bussen parkerad på gårdsplan, väntande på vidare färd till Växjö Domkyrka.

Jag har hela tiden vi bott i det här huset haft ett litet rum till mig själv.
Gjorde det valet från början för det kändes så rätt med det lilla rummet som vätte mot soluppgången.

Dessutom lite vid sidan av från kök och ingångarna till huset.

Bästa hade ju annars varit att ta "matrummet" som vi kallar det för.
Ett större rum med kvällssol och dörrar både till köket och tvrummet.

Jag kände att jag hellre hade det som ett rum där vi kunde ha gäster och kalas.
Där ställde vi in mitt stora vita bord med iläggsskivor som det går att duka för 12 personer om det behövdes.
Perfekt vid födelsedagar och så.

Nu blev det inte så.
Pandemin satte stopp för alla former av sammankomster. Rummet blev mera en samlingsplats för grejer.
Det var sällan bara ett matrum.

Samtidigt kröp väggarna närmare mig i mitt lilla sovrum.
Dessutom jättekallt på vintern då väggen mot ponnyhagen inte längre höll värmen inne utan det var ett isande kallras längs golvet och upp på väggen.
Vi täckte den delen med trasmattor, filtar och annat för att hejda den värsta kylan.

Elementen stod på högsta graderna och var skållheta, men rummet kallt ändå
Sånt slöseri!!

Så när dieselpriset rusade i höjden och även elpriserna så bestämde jag mig för att byta rum.

Köksmöblerna vi hade står nu undanplockade. Vita köksmöbeln tronar i köket, jättesnyggt!
Två dagar har jag slitit som en tok för att byta rum.
Sängen plockades isär, klädskåpet likaså så gott det gick.
Kallaxhyllan och allt annat har jag tömt och bubbat över. Blommor, speglar, tavlor och allt flyttat.
Sesan har sånt som stod här i matrummet tidigare flyttats till mitt gamla sovrum.

Två svintunga dörrar har burits ner från kattvinden och satts upp. Tyvärr passar inte en då huset satt sig sen den togs ner. Men det får vara sålänge. Går inte att stänga helt.

Ett slit som tagit enorm kraft och tid.
Nu står rummet nästan klart och jag är helt slut i kroppen. Fullt med blåmärken överallt.
Rummet är större, luftigare och i vinter även varmare.
En vägg är mot murstocken till skorstenen från köksspisen. Det gör enormt mycket.

Visst kommer jag sakna soluppgångarna men då får jag väl gå ut och sitta på min mormorsveranda och njuta av den.
Inte väckas av den i svinottan när jag behöver sova.

Nu kommer jag åt sängen från båda sidor. Tidigare stod den emot den kalla väggen och jag hade svårt att bädda ordentligt.

I det här rummet är det en jättefin tapet också som jag älskar.
Tog fotot i lampsken där den inte kommer till sin rätt.
Får ta ny bild i dagsljus sedan och andra bilder med för att visa hur bra det blev.

Nu kan vi ha bara stödvärme i mitt förra rum och spara energi och pengar.

Detta år är ett riktigt äppelår.
Visst är det härligt men himmel vilket jobb det blir.

Plockar massor och ger bort.

Varje dag måste det gås över hela gräsmattan för att få bort fallfrukten som lockar till sig flockar med Kajor och på natten kommer Rådjuren och förser sig.

Vi plockar istället och bär frukten en bit bort så den kommer till nytta utan att föroerena vår tomt
Alla fåglerna och djuren skitar ju ner så grymt

Igår plockade jag kassar med äpplen och tog med till jobbet.
En kollega ville gärna ha till sin familj

Sedan finns det hela tiden att äta av i korgar på jobbet.

Jag har redan fryst in massor med skalade klyftor i frysen.

Det ska kokas äppelmos i mängd framöver. Bakas pajer och annat.
Sedan försöker vi att spara undan vinteräpplena när dessa är klara för skörd.

Just nu är det ju kaos i källaren igen efter den senaste översvämningen.
Rum efter rum måste ju tömmas och torkas innan det går att förvara något därnere.

Pumpen i brunnen som byttes till nytt för ett drygt år sedan hade ju lagt av igen när det var sådan torka
Den är igång igen men det är ju bara en tidsfråga innan nästa gång.

Gillar inte källare.
Den här skulle behöva dräneras och fixas innan det går att lita på att det inte står flera decimeter vatten där plötsligt.

Äpplen har vi i mängd och parti.
Just nu är det 7 träd på tomten som är knökafyllda.

Hade igår Lördag en trivsam körning med ett hockeylag som jag tycker mycket om att köra.
Sura Hockey.

Hämtade grabbarna från Surahallen i Surahammar, där jag själv bott i massor med år.
Åkte till Tyresö och Fontanahallen.

Det var lugnt i morgontrafiken så vi kom fram i god tid.
Väldigt märklig, trång och inte det minsta anpassad bussparkering fick vi.
I vägen för allt och alla.

Den hallen var en tillfällig lösning tydligen och det brukade inte komma gästande lag dit med stor buss, fick vi förklarat.
Blev lite vakande för mig då jag måste finnas nära bussen om den behövde flyttas om någon parkerad bil behövde komma fram.

Gjorde mig inget då jag var trött och satt/låg mestadels i bussen och läste min medhavda bok.

Hockeyhallen var nog den kallaste jag någonsin varit till.
Ledarna i laget sa samma sak.
Så jag var in nån sväng då och då för att se hur det gick för mitt lag.

Tyvärr förlorade vi med 4-3 men det här var bara en träningsmatch så det gjorde väl inte så mycket.
Ingen hängde läpp iallafall efter matchen när vi lastade.

Härligt lag att köra.
Ordning och reda. Alla jättetrevliga och jag får alltid en ren och fin buss tillbaka till depån.
Det är bra diciplin med sånt.
Var och en plockar sitt skräp och ledarna ser till att det blir gjort
Blir så mycket smidigare för mig som förare när jag slipper städa en massa efteråt.

Heja Sura!

Vi hade lite jobbigt att ta oss ut från platsen där bussen stod.
Bilar parkerade på fel ställen så jag fick slalombacka och trixa mig ut därifrån med hjälp av matchvärdar som ställde upp och hjälpte mig.

Inget problem för mig men det tog ju lite extra tid. Vi kom hem i rätt tid iallafall.
Hade checkat av innan vilken väg som var smidigast hemåt.
Det hade ju som vanligt hänt olyckor i Stockholm så jag valde vägar som fungerade.

Kör gärna Sura Blue Hammers igen.
Har ju kört dem några gånger innan.
Mycket trevligt lag!

Nu var det nära att jag kraschade efter en period av lite för mycket för min kropp och knopp så jag inte kunde sova tillräckligt.

Jobbat väldigt väldigt mycket.
Fixat med ved härhemma och planerat inför kommande vinter.
Den prognos som utlovas, eller varnas för inför vintern är skrämmande

Mig gör den ordentligt orolig.
Dieselpriset ligger skyhögt i pris. Vi har dieseloljepanna i husets källare som värmekälla.
Tänkte då att vi kör lite mera elelement i vinter och eldar i köksspisen så mycket vi bara mäktar med.

Ja då kommer nästa smäll!
Elpriset skjuter i höjden och det hotas till och med att stängas av stundtals.

Oavsett hur det nu blir så är allt så satans dyrt att jag går på knä bara av den tanken att inte ha råd att värma vårt hem.
Veden är en tröst och där vet vi att det finns så mycket upphugget nu att vi klarar vintern.
Men himmel vad det kostat kraft och tid att såga upp, klyva och sedan bära bort och stapla.
Jättebra träning, ja absolut.
Men det har tagit av den tid jag behövt till att vila de få dagar jag varit ledig från bussjobbet.

Aldrig trodde jag att den hög med björkar jag köpte skulle bli så värdefull.
Nu är jag djupt tacksam över att veden finns.

Oro är tärande! Fruktansvärt energisugande.
Hos mig tar den sömnen och återhämtningen som behövs för att orka och hinna allt.

Att sedan handla mat är ju rena skräcken. Vilka priser!!! Värre ska det bli.
I min värld är det allra viktigast att mitt barnbarn och dotter härhemma får bra och näringsrik mat.

Kött har vi lagt bort helt.
Endast jag kan äta lite korv ibland och det känns som rena lyxmaten.

Jag har köpt hem av sådan mat som ger protein och viktiga näringsämnen.
Bönor, linser, och annat som håller kroppen i bra ork och är viktigt för lillan som växer så det knakar.
Hon är dessutom mjölkproteinallergiker så det krävs nogrann planering av hennes mat.

Jag har nu varit ledig i tre dagar, inne på den fjärde och sista dagen.
Första dagen var jag ett helvete!
Jag var helt slut. Ont i kroppen, tjut i öronen, yr, synrubbningar, illamående, skyhög puls, tryck över bröstet och gråtfärdig av fruktansvärd trötthet.
Men jag kunde inte sova.
Fick inte ro att sova.

Vaken mitt i natten.
Ångestklump i magen som gjorde ont. Hjärnan gick på högvarv.

Hur skulle jag orka allt.
Fick ju inte bli sjuk för då kommer det ju inte in pengar för att betala allt som livet behöver.

Tog så hjälp en en insomningstablett.
En en mild liten tablett fick min hjärna att äntligen komma till ro och jag fick sova.

Jag sov i 16 timmar !!!

Somnade vid 15 tiden och vaknade nästkommande morgon vid 6 tiden.

Sedan har jag tagit mig fram för egen maskin. Vill inte ha mediciner som styr mitt liv

Äter, vilar, sover när jag känner att jag kan, läser, plockar härhemma med sånt jag känner funkar.

Var på möte på jobbet dag två av min ledighet. Det var ett stormöte med vår VD på besök som berättade om sin resa som egenföretagare och hur han tänkte om framtiden.
Arbetsmarknaden är tuff nu.
Alla kämpar efter pandemin och bussförare är en bristvara.
Därför jobbar vi som tokar vi som finns med ännu. Många har sadlat om och mängder gått i pensin eller helt enkelt dött under pandemin.

Efterfrågan på resor är enorm!!
Nu vill alla ut och resa. Två år av karantän har satt sina spår hos alla.

Dag tre i min ledighet åkte jag på morgonen och handlade hem mat.
Noga igenomtänkt och planerat så jag inte slösar ett öre på annat än sånt som måste finnas i skafferiet.

På dan sedan kom tankbilen och fyllde upp dieseltanken med 1 1/2 kubik diesel.
Där ligger nu en enorm faktura och väntar!!
Som tur kan jag lägga upp den på några månader och betala av.

Det ska gå!!! Det har jag bestämt mig för.
Vi har som plan att ha så låg temperatur inne det bara går i vinter
Vi har mattor på golven, klär på oss extra och stänger av ett par rum helt om det behövs.
Att ha rum med bara stödvärme funkar ju. Helt stängda annars.
Elda i köksspisen och laga mat där. Jag har köpt värmeljus och vanliga ljus.

Husbilen står avställd och kostar inte mer än avbetalningen just nu
Den är ju också en nödlösning. Gas och solpanel finns ju i den.

Så nu dag 4 av ledigheten känner jag mig lugnare.
Det är bara att fortsätta jobba och kämpa på.
På nåt vis klarar vi av detta.

Det viktiga är att jag inte kör in mig i väggen för då vet vi inte råd.

Vila och återhämtning är livsnödvändigt.
Jag är ju inte 25 år längre
Har ju faktiskt knappt 1 1/2 år till pension.
Med den politik som råder så lär jag knappast kunna gå i pension när åldern är inne :)

Bara att jobba på tills kanske 75 års ålder.
Nu gäller det att rösta rätt i valet och kämpa på utav bara sjutton.

Den är väldigt fint gjord.

Har besökt den tidigare om åren när jag haft körningar till Norrköping för Swebus.

Nu fick jag möjligheten igen att ta foton och njuta.

Tema detta år är Tropicana 50 år.

Känner mig som en helt ny människa efter att jag fått sova ut.

Den senaste månaden har min vila och sömn varit så sönderhackad att jag fått ett kraftigt minus på sömnkontot.

Måndagen härhemma gick jag omkring med hjärtklappning, tinnitustjut i öronen, illamående, lätt yrsel, synrubbningar och fruktansvärd trötthet.
Alla tecken tydde på att jag är på väg in i den berömda väggen med stormfart.

Har ju varit där förr och känner klart igen symptomen.

Tog beslutet efter lunch att jag måste ta hjälp av mediciner för att hitta rätt i sömnbalansen.
Hade en tablett med mild insomning som jag tog efter att ha ätit lite.

Hade tvingat mig in i en dusch alldeles innan och fönat håret torrt. Var helt slut bara av den ansträngningen.

Somnade vid 15 tiden igår måndag och sov tungt när dottern tittade till mig på kvällen.
Hon checkade bara att jag andades.
Sov djupt ända till klockan 6 tisdag morgon.

Vaknade och kände genast att kroppen kändes annorlunda.
Gick upp lite vimmelkantig.
På med kaffe och satt sedan med kaffekoppen i handen och bara kände hur livet sakta återvände.

Sömnbrist är farligt!!
Ingen människa orkar fungera till fullo dag ut och dag in om den inte får sova och vila tillräckligt.

För mig har detta uppkommit bland annat av att jag bott på hotell så mycket och där inte fått sova.
På grund av ständigt oväsen och rum som varit så äckligt varma och med dålig luft.
Sånt funkar inte om jag sedan ska leverera i jobbet upp till 15 timmarspass vissa dagar.

Nu drar jag i handbromsen.
Sömn och vila är nödvändigt.
Annars fungerar inte människan.

Jag vill inte hamna i det här läget att jag måste ta hjälp av insomningstablett för att få ro att sova
Då är det helt fel i min värld.