Det har verkligen blivit en vana här i Duved att jag vaknar mitt i natten och är uppe ett par tre timmar.

Vaknade återigen med känslan av att inte få nog med syre att andas.
Öppnade fönstret och släppte in den kalla nattluften.
Känner mig instängd här med dörren stängd och så liten yta.

Ska bli grymt skönt att komma hem till mitt eget hem och fria ytor som är mina, tjejernas och djurens.

Jag bor med goa gubbar här men det är ju inte hemma.

Mitt rum är snart helt nerpackat och står i kassar och kartonger i tvrummet, redo att stuvas in i bilen under fredagen.
Ska bara ta ner gardinerna och fixa det sista på lördag morgon innan jag ska jobba mina sista timmar här.

Tänkte ikväll efter jobbet att jag tvättar min bil och lastar den klar och ställer inne på verkstan i värmen tills jag ska åka på Lördag vid 17.30 tiden.
Har ju en hel del blommor och dom tål ju inte kyla.

Ikväll ska jag tvätta upp jackan jag haft här i jobbet. Den lämnar jag åter så någon annan får en jacka som kommer hit och kör.
Överdragsbyxorna, skjortor, väst och slips har jag redan lämnat.

Den tunna jackan jag haft varje dag på mig den behåller jag. Börjar se använd och lite sliten ut.
Dessutom ett fint minne härifrån.

Igår fick jag frågan från Västanhede som jag kommer köra för hemma, om jag vill ha en körning till Sälen 17-20/3.
Tog den.
Tänkte passa på att bara vara för mig själv helt och hållet medans gänget jag kör dit ägnar sig åt skidåkning.
Jag och bussen kommer bo en bit utanför Sälen.

Som det ser ut nu så får jag den nya Setran som jag hade senast när jag körde Hallsta Hockey till Malung.

Ska bara landa hemma några dagar först, komma iordning, besöka hjärtläkaren, ta prover och sedan också gå till min tandläkare för lagning av två tänder.

Behöver boka tid för besiktning av min lilla bil innan Mars månads slut.

Appropå slut... Så är jag varje kväll helt färdig i orken när jobbet är klart för dagen. Så det blir en tuff resa hem på Lördag.
Jag vet att det inte blir något problem då jag längtar hem så grymt.

Sista långa resan för denna gång.
Dyr resa med rådande bränslepris.

Nu ska jag försöka sova några timmar till. Känner mig trött och behöver verkligen vilan.

En av mina kollegor och numera också vän här i Duved tog med mig på en liten rundtur i Åre med omnejd i Måndags.

Vi hade tidigare pratat om att åka ut så han fick visa mig lite fina delar av stället vi jobbar på just nu under vintersäsong.

Första turen gick till Chokladfabriken i Åre där jag köpte hem lite gottis till mina nära och kära.

For sedan till Copperhill som ligger ovanför Björnen dit vi kör Skidbuss. Vägen till Copperhill är inte kul att köra.
Speciellt hotell som kostat mycket att bygga upp.

Mängder med koppar och sten överallt i bygget. Föll väl inte mig direkt i smaken.
Jag är ju mera för det ljusare och enklare i hotellinredning. Detta kändes mest pråligt och tungt.
Stenen tilltalar mig som finns på många byggnader.

Vi for sedan vidare till Fjällgården och det var mera i min smak.
Mysigare och enklare. Hemtrevligare.

Sedan tog vi en sväng till Ullådalen och några ställen till innan vi stannade vid Tegetoppen i Tegefjäll och kollegan bjöd mig på lunch
Valde Kebabtallrik
Det var länge sedan jag njöt så av mat.
Kände smaken på allting och det var toppen verkligen

Mycket folk där och det kändes att alla trivdes med tillvaron.

For sedan och tömde av återvinning och handlade lite på Ica innan vi for åter till boendet i Duved.

Jag bryggde på starkt gott kaffe och tinade upp en köpt Daimtårta som smakade ljuvligt. Såg på filmer från ställen vi besökt i jobbet i Norge båda två medans vi fikade.

Tack min vän för att du tog sig tiden att visa mig lite av det fina i Åre.
Vädret var ju inte direkt det bästa idag så en hel del vackert låg i regndimma.
Men vi gjorde det bästa av dagen.

Härligt att få med mig något gottigt från Åre till mina älsklingar därhemma.

Nu känns det lättare att jobba dom dagar som är kvar här innan hemresan.

I skrivande stund 4 dagar till

Jag ligger vaken i natten igen efter att ha vaknat med tungt tryck över bröstet
Fick liv att öppna fönstret en stund för att få frisk luft.
Kändes som jag inte kunde andas ordentligt innan. Fick inte luft liksom.

Jag måste verkligen bort härifrån så jag kan leva normalt igen.

Jobbet igår innebar 19 vändor upp till Björnen ifrån Kabinbanan.
19 vändor!!
Jag som ogillar tjatiga enformiga jobb.
Mycket trevliga och rara gäster hela dagen men himmel så tråkigt med samma samma hela tiden
15 minuter åt varje håll.

Samma körning väntar Onsdag också
Sedan tre dagar med min egen runda Duved, Tegefjäll, Kabinbanan.
Lite mera att se och uppleva.

Lördag efter 17 är jag så klar här och åker hemåt med fullt flyttlass.

Fotot är taget igår från byggnaden vid Kabinbanan på min rast. Bussen jag kör och den gråtrista omgivningen som nu är.
Regn, + grader och slask.

Mina döttrar och barnbarn gillar verkligen inte läget över att jag är så långt borta hemifrån nu när det är så oroligt i världen.

Jag känner heller inte att det är på nåt vis rätt att jag är 64 mil hemifrån.
Det är där jag behövs, inte här.

Att jag inte lämnat redan beror helt enkelt på att jag vill var just med min arbetsgivare och stanna tills sportlovstiden är över och att det blir lugnare här innan jag åker hem för gott

Min närmaste chef är toppen och han gör allt han kan för att jag ska ha något lättare den sista veckan då jag är så fullständigt less och slutkörd.
Han tog bort dom två kvarvarande kvällskörningarna så jag får 8-9 timmar långa arbetsdagar istället för 12 timmars.
Enorm skillnad för mig.

Nu i det här läget är inte pengar allt utan att jag ska mäkta med de dagar som är kvar
Jobbade 7.45 till 18.00 under söndagen och det var alldeles tillräckligt.
Var helt slut när jag parkerat bussen efter tank, städ och tvätt.
Den var så igenomskitig efter den slaskiga dagen med snöfall och plusgrader.

Måndagen är en ledig dag. Den är riktigt välkommen.
Ska packa så mycket som det bara går.
Tvättade en sista maskin igår kväll för att ha rent till sista dagarna.
Det som blir vartefter nu åker med hem för tvätt

Får se om jag kommer åt att tvätta min bil under måndagen. Vore skönt då boet salt och äckel från den innan hemresan.
Då blir det nytt lager skit.
Har en del sånt packat som tål kyla. Det kan lastas in.

Ligger vaken nu på natten.
Vaknade genomblöt av svett mitt i natten. Hade drömt hemska mardrömmar som till sist väckte mig.
Gick upp och öppnade fönstret för att få frisk luft.
Det är plusgrader inatt och väntas bli snöfall igen.
Söndagen var väldigt blåsig och mycket liftar och backar stängda
Blir väl samma måndag.

Ska straxt släcka och sova vidare.

Kramdjuren sitter och väntar ivrigt på hemresan.
Hade ljus tända igår kväll vid min Skyddsängel som jag bad vaka över alla som drabbats av det hemska krig som pågår i Ukraina.

Dagarna går alldeles för sakta nu medans jag kämpar på här med jobbet som Skidbussförare här i Duved/Åre.

Hemlängtan är lite lättare att bära nu när jag vet att det snart är dags.

Packar ihop mitt bohag vartefter men kan tyvärr inte lasta bilen ännu då det är minusgrader på nätterna och plusgrader på dagarna.
Allt blir nog fuktigt eller frysskadat om jag lastar, så det får vänta till sista dagen.

Det är grymt mycket att göra i jobbet och jag stupar isäng om kvällarna.
Tiden går fortare när det finns att göra.

Nu är det 8 dagar kvar att kämpa på.
Sedan åker jag hem för gott härifrån.

Drygt 3 månader så långt hemifrån är alldeles tillräckligt.

Igår på min lediga dag blev det lite festligheter på kvällen med mina närmaste kollegor som jag bor med i samma hus här under säsongen.

Jag fixade till en Tacosbuffe.
Med både Nötkött i färsform och Soyafärs.

Gjorde allt klart på eftermiddagen så det stod färdigt och feamdukat när gubbarna hade sin rast.

Sedan blev det kaffe och glass.

Lite mys ville jag ha innan det är dags för mig att lämna allt i slutet av nästa vecka.

Dessa är för mig ett Våtecken.
Gula Tulpaner som jag unnade mig att inhandla igår på Ica här i Duved.

Efter 5 stycken 12 timmars arbetsdagar var jag så ledig igår
Det var välbehövligt kan jag lova!!

Jag var så trött och slut i mina händer efter allt slit med folks skidor och den tunga hanteringen av busstvätt här att jag knappt kunde hålla en kaffekopp. Än mindre mobilen, det gjorde så ont och fingrarna svullna och röda.
Kände mig febrig.

Fruktansvärt tunga och svårhanterliga portar till att börja med och sedan slangar som väger bly att dra omkring med på golvet.
Redan vid några få minusgrader tvättas det utomhus.
Kallt och fruktansvärt halt.

Jag är van vid automatiska portar eller lätta portar samt skenor uppe i taket med tvättmedel samt högtryckshandtag hängande fria så dessa hänger med när man går.
Det är min värld i busstvätt.
Eller helt automatiska där man bara ställer bussen och trycker på knappar.

Nåja. Alla ställen har ju sina val och det som finns här är för tungt för mig iallafall.

Igår fick jag klart med hemfärd en dag tidigare så jag kunde gå på Provtagning den 14/3 på Hjärtmottagningen.
Det ska tas EKG, blodprov och blodtrycksmätning.
Har ju sedan tid hos min Hjärtläkare dagen efter.

Jag lämnar Duved sent på eftermiddan 12/3 för gott.

Återvänder kanske någon gång i framtiden och hälsar på om jag får körningar hit hemifrån med buss.

Jag tog bilen till Ica och handlade.
Tvättade kläder. Gjorde rent i badrummet.
Dammsög huset och rengjorde överallt.
Så den biten är klar för resten av min tid här.
Kommer självklart underhållsstäda vartefter.

Packade på mitt rum och tömde ur lådorna i köket som innehöll mina varor.
Fixade mat.
Åt en lätt lunch och låg sedan en timme och sov faktiskt.

Skottade balkongen då det började läcka in genom taket ner i hallen.
Inte bra för mina värkande händer.

Tv:n stod på i tvrummet hela dagen och jag följde utvecklingen i Ukraina.
Det är fruktansvärt det som händer.
En av orsakerna till att jag vill hem till mina nära och kära.
Framtiden är så oviss igen.
Vi ska vara samlade i dessa orostider och inte spridda över landet.

Min ork är slut för det här stället.
Att jobba i sådan press och sådan motvind ständigt tar knäcken på en.
Spelar ingen roll hur mycket vi förare än levererar här så är det aldrig nog. Kunder missnöjda och klagomål till oss via arbetsgivaren.
Allt är ju bussförarnas fel. Vädret, förseningar, trångt i bussarna, otympliga skidboxar osv osv... Listan är lång.

En har redan åkt hem, jag åker snart och en tredje är på gång att ge upp han med.

Nu räknar jag dagar tills det är dags att åka hem.

Min familj är det viktigaste för mig och det har jag varit medveten om i alla år men nu blivit helt övertygad om att jag inte kan leva utan mina barn, barnbarn och djuren därhemma, så långa perioder som jag nu gjort denna vinter.

Har nu kämpat på i 4 dagar med 12 timmarspass och det känns.
Jag klarar inte av att sova mer än korta stunder då jag bär en stress som håller igång hjärna och puls på mig dygnet runt.
Jag jobbar även i sömnen då detta jobb tar sådan energi ifrån mig.

Det är otäckt!!!

Jag vill bara härifrån nu och inget annat.

Döttrar och barnbarn behöver mig så mycket mera än skidåkarna här i Åre.
Krig hotar även vårt land och då vill inte jag vara 65 mil hemifrån.