Igår tappade jag fullständigt självförtroendet i mitt yrek när drt var så satans halt överallt!

Ogrusade hemska backar som jag kanade nedför med bussen vid två tillfällen.
Det slutade med att vi vägrade köra i dessa backar innan grusning genomfördes.

Överallt blankis.
Regn på snö som packats och blivit till blankis precis överallt.

Jag har aldrig varit med om något liknande.
+5 grader i luften och minusgrader på marken. Kan ju bara bli tok av det

På kvällen kunde jag knte parkera bussen på sin plats
Försökte i 20 minuter att få till det men bussen var överallt utom där den skulle
Med fara hela tiden för att köra på de andra redan parkerade fordonen

Fick ställa mig där det gick.

Allt bara våt is!!!

Jag vet inte om jag orkar jobba på det här viset!!!
Igår var jag rädd!! Riktigt rädd och det har jag nog inte varit sen jag var nyörjare i branschen på 80 talet.

Jag är inte kompetent nog för det här extrema känner jag.
Vill absolut inte att varken människor eller egendom skall komma till skada när jag jobbar.
Det vill jag inte ha med mig i bagaget nu när det bara är frågan om några år till som fullt aktiv bussförare.

Även jag har begränsningar.

Funderar på att ge upp den här dumma iden att jobba häruppe och åka hemåt.
Jag vet att det varit hemska väderförhållanden på väldigt många ställen med olyckor och elände.

Men jag känner att jag faktiskt inte måste VÄLJA att ha det såhär extremt.
Det tycks finnas kollegor som trivs att jobba på det här viset
Jag överlåter äventyret med varm hand till dessa!

För mig är detta över min förmåga.
Jag behöver ha kontroll över det jag gör.
Inte sitta timme efter timme och kämpa mot extremt väglag.
Finns inte viljan till bättre underhåll av vägarna där vi färdas så tackar jag för mig.
Det finns lösningar som aldrig genomfördes på sina ställen.
Varför vet jag inte. Kanske kostnad, ovilja, ointresse... Jag vet inte!

Ska prata med chefen på Måndag.

Min ork tryter och jag mår skit just nu.

Känner en oro och rädsla inför kommande arbetsdag och så vill jag inte leva.
Livet är värdefullare än så.

Jag åker nog hem. Det blir bäst så.
Jag hör inte hemma här.
Det är mycket mera som hänt som jag behåller för mig själv som får mig att tvivla starkt på om jag ska vara och jobba här.

Jag räcker inte till helt enkelt.

Ligger nu i den smala sängen i "mitt" rum i Duved. Vaknade mitt i natten som jag kan göra ibland.

Det var en riktigt tuff resa som tog tid hit upp igår.
Startade 8.00 från Eskilstuna och var framme i Duved på den isiga parkeringen 17.30
65 svinhala tuffa mil som känns i huvudet nu inatt.

Nästan hela vägen var det blankpolerade isiga vägar. Det blåste kraftig sidvind och stundtals drog det fram sådana kastvindar att trafiken rullade väldigt försiktigt.
De flesta bilister höll ordentligt avstånd men vissa Takboxnissar hade ju väldigt bråttom och låg alldeles bakom och tryckte fast det var bilar i rad en lång sträcka framför.

Jag orkade inte med dessa stressade praktaschlen utan jag gick in på parkeringsfickor och släppte om så dessa fick trycka bakom nästa bil istället.
Skyddade mig själv helt enkelt.

Stannade vid två tillfällen för toabesök. Det var allt.
Hade fikakorg med mig med kaffe, mackor, vatten, bananer och en Semla som jag njöt av när det var ca 3 timmar kvar av min färd.

Det var annars en solig och vacker dag och temperaturen höll sig på -2 till -5 som mest.
Kändes så mycket kallare i den kraftiga blåsten.
Snö drev upp på vissa vägar där det lade sig i otäcka drivor.

Jag var jättetrött när jag lastade ur bilen vid huset i Duved. Det hade hunnit bli mörkt och de sista 6 milen tog på krafterna då det hade börjat snöa också.
Halka, kraftig blåst och snö som yrde.
Pjuh!!

Kollegor flyttade ut från huset till andra ställen nu när vi skall bo isär för att minimera smittan under pandemin som skjutit ny fart.
Känns både lite vemodigt men också tryggare.
Huset kommer att bli lugnare och tystare, vilket passar mig bra.
Det kommer ge en bättre nattsömn och en rofylld egentid.

Jag är ju ensamvarg så mig funkar detta så mycket bättre.
Jag är ju här för att jobba och ge järnet i mitt yrkesutövande.
Ett serviceyrke ut i fingerspetsarna är det verkligen att köra Skidbuss här.
Det tar kraft och för att orka med de lång arbetsdagarna med full fart och lite till så krävs också vila och återhämtning däremellan.
Det är ingen dans på rosor att fara upp och ner i de branta hala backarna till och från alla liftar vi åker till.
Det kräver sin busschaffis som mäktar med detta. Med ett leende på läpparna.

Nu kommer detta att funka perfekt för mig för jag har inget intresse av att umgås med andra människor när jag är ledig.
Då vill jag vara ifred. Då laddar jag mina batterier inför nästa dags arbetspass.
Till det behöver jag inte andra människor.

Lastade ur bilen och sorterade in det jag hade med i skåp och lådor.
Nu har jag två hyllor i kylen med min mat. Fick bara en hylla tidigare då det var fullt.
Två lådor att ha mina skafferivaror.
Känns lite lyxigt.

Vi får väl se hur länge lugnet varar.
Om smittan minskar så flyttar väl alla tillbaka hit igen och det blir trångt och stimmigt igen.
Njuter sålänge det varar.
Har nu en helt egen toa brevid mitt rum.
Kollegan kan ha toan i badrummet som sin. Det kom vi överens om när vi möttes i hallen.
Jag städar ju allting ändå.

Har ju med en kylbox som jag hade tänkt förvara min kylmat i på rummet. Nu behövs inte den då det blev plats i kylen i köket.

En sak är säker.
Jag kommer aldrig mera i mitt liv att bo på det här viset igen i jobbet.
Inte såhär lång period.
Det tar för mycket energi. Intressant att prova på helt klart. Nu vet jag inför framtiden.
Nu ska det vara såhär fram till 24:e April.

Jag behöver min space för mig själv.

Nu ska jag försöka sova lite till innan det är dags att gå upp och skotta snö och dra igång arbetsdag 1 efter 5 dagars ledighet.

Onsdagen rusade verkligen fram tidsmässigt. Min sista lediga dag hemma för den här gången.
Fick en hel del gjort så det jag planerat göra hemma blev utfört.

Det låste kraftigt ute hela dagen och skulle sedan till kväll och natt utvecklad till ett riktigt snöoväder.
Så blev det.
Jag somnade välsigt tidigt på kvällen för att sedan innan midnatt vakna av ett rejält oväsen ute.
Det dånade i dungen i hästhagen och skogen bakom.
Tittade ut och såg att det kom ner snö i vinden.

Tog ett skumt foto på min bil som står parkerad framför verandan då jag på morgonen kommer att stuva in det jag skall ha med mig till Duved.
Tar ju med all mat hemifrån för att kunna därborta bara ägna mig åt att jobba.
Dessutom är det mycket billigare att handla på Willys och Lidl än uppe i Åre på Ica där.

Ligger nu vaken med båda katterna hos mig här i sängen.
Det är som att bägge förstår att jag kommer åka iväg imorgon bitti.
Blir borta en hel månad denna gång.
Anpassar nästa ledighet till min sons 40 årsdag som är den 20/2.

Så det hinner bli en rejäl hemlängtan innan jag kan styra bilen hemåt igen.
Fast denna gång kommer jag att helhjärtat kunna ägna mig åt att bara jobba.
Får också vila och sova ostört i huset då vi bara blir två som bor där.
Så vistelsen kommer att bli helt annorlunda. Det känns bra.

Gårdagen var trevlig.
Hann umgås några timmar med min bästa vän och bollplank.
Vi satt och pratade i flera timmar, fikade och mådde gott i varandras sällskap.
Det blir ju så sällan vi ses nu när jag är borta så långa perioder.
Desto viktigare att få kvalitetstid och hinna ventilera allt som hänt i bådas liv de veckor som gått

Jag hann dessutom panta allt som blivit samlat nere i källaren som jag rensade i tidigare.
Fick ihop en slant som jag köpte semlor och knäckebröd för.
Älskar Sport+ Knäckebbröd som inte finns att köpa överallt tyvärr
Det är ett grövre och nyttigare knäckebröd. Jättegott dessutom. Det vet jag sen innan lukt/smak försvann.

Tankade bilen med sorg i hjärtat.
Gick på över 1000:- att få till full tank.
Dieselpriset är brutalt.
Det är tur att min lilla bil inte drar så mycket.
En resa hem kostar för mig med de 122 milen jag kör hem och åter Duved sina tuffa 1200:- om jag kör lugnt och sparsamt.

Den kommande resan blir en prövning då det kommit ner snö härhemma också.
Jag vet att plogning häråt landet inte är den bästa så det lär bli ett äventyr med resan upp under Torsdagen.
Blåsten härjar ju längs hela vägen upp så jag får se hur framkomligheten är.
Upp måste jag idag då mitt jobb drar igång imorgon igen.

Nu ska jag sova vidare.
Åker efter att barnbarnet farig iväg till skolan. Tar lite morgonkaffe med bästisen innan det bär iväg de 61 milen jag har att köra.

Natti Natti

Hoppas min Skyddsängel är med mig

Min chef i Duved har nu vidtagit åtgärder för att minimera riskerna för smitta och insjuknande hos oss säsongsjobbare som befinner sig i Duved/Åre nu i vinter.

Det verkar ju som smittspridningen i samhället bara ökar och vi som jobbar med turister från alla möjliga håll i världen blir ju väldigt utsatta hela tiden

Hittills har vi nu haft framdörren stängd på Skidbussarna i två veckor.
Det känns väldigt tryggt tycker jag då jag som förare har min egen space att jobba i, utan någon intill.
Utanför bussen i friska luften har jag ju stor möjlighet att hålla kunderna på avstånd.
Jag verkar oftast bakom alla kunder vid skidornas på och avlastning
Ger instruktioner och hjälper till på så vis.

Nu tog chefen beslutet att flytta isär oss som bor i huset vi har varsitt rum i.
Idag är vi 6 förare som delar på allmänytorna som kök, toa och badrum.
Jag har planterat ut handsprit överallt.
Handtvål likaså för att det ska finnas möjligheten till god handhygien.
Vistas så minimalt det bara går på dessa ytor som jag annars också städar och underhåller.
Jag vill ha rent och hygieniskt omkring mig.

Jag har ju egen bryggare och vattenkokare på mitt rum. Tar också dit en kylbox för mat. Allt för att inte behöva vistas och vidröra ytor som andra tar på ständigt.

Nu tog chefen beslutet att bara jag och en kollega till bor kvar i huset.
Resten fördelas två och två till andra boenden nån eller några kilometer bort.

Smart lösning!

För skulle det vara så att en får symptom i huset så måste ju alla i karantän och det vore ju förödande.
Skidbussarna samt viss övrig linjetrafik skulle drabbas omgående.

Jag har ju haft Covid19 men det finns ju inga garantier för att inte få det igen.
Smitta kan jag ju bära på hursom.
Det är ju ingen skillnad fast jag haft viruset och är vaccinerad.

Det är ju där folk inte fattar!!!!

Smittar gör vi fast vi inte insjuknar.
Viruset kan vi bära vart som helst på våra kroppar.
Vi kan även vara sjuka utan att märka av det och då smitta andra än mera.

Sålänge vi inte tar till oss detta med smittspridningen så kommer vi aldrig att bli av med pandemin.
Dessutom är det det muterade som kommer med stormsteg.

Tack chefen för att du låter oss få det skydd vi kan få i vårt yrkesutövande.
Jag har handsprit framme hos mig på förarplatsen och den använder jag.

Skistar håller alla kunder och förare med munskydd.
Sen är det upp till var och en om dom använder eller inte.

När jag återvänder på torsdag till huset kommer jag att desificera alla ytor efter jag städat av noga innan.

Kollegan och jag bor i varsin ände av huset och ses väldigt sällan då vi jobbar olika tider och väldigt mycket.

Jag kommer dessutom att kunna sova ostört hädanefter vilket är toppen.

Jag var på mitt första tandläkarbesök sen jag lämnade Västerås och flyttade hit.
Har inte haft råd att gå till tandläkaren på tre år nu.

Blev ett måste denna gång att boka en tid då en lagad tand spruckit och det lossnade bitar från den vid två tillfällen.
Tanden låg då blottad ner under lagningen och med fara att jag fått ner bakterier till rötterna.
Sånt kan sluta illa så det var bara att ta mig råd och få detta åtgärdat.

Valde en tandläkare som kändes bra alldeles i närheten.
Torshälla.
Tandvårdshuset som ligger i den gamla delen av Torshälla.

Mycket bra Tandläkare.
Likaså hans sköterska som tyvärr denna dag var hemma och sjuk så han hade fullt upp med att både fixa tänder och ha hand och receptionen.
Men det fixade han med ett lugn och med ett vänligt leende ögon ovanför munskyddet, under visiret.

Redan vid telefonkontakten för några veckor sedan fick jag ett jättebra inteyck och förtroendeingivande känsla för stället.

Haydar, min tandläkare fixade till min trasiga tand snabbt och smidigt.
Han vill helst att tanden får en krona men jag har inte dom pengarna nu.
Kommer nog aldrig att ha!
Men lagning gick ju bra det också.
Fast sånt håller inte i längden, det vet jag.

Vi bokade en ny tid för nästa gång jag är hemma från Åre och gör då en grundlig undersökning för att åtgärda det som behövs sedan
Vi tar en tand i taget sedan för det finns jobb i min mun helt klart.
Jag får ta det i den takt ekonomin tillåter

Denna lagning med röntgenbild och bedövning gick på 1450:-
Så det kommer inte bli billigt.

Mina tänder har aldrig fått chansen att vara bra då det ligger i generna redan från födseln.
Det är väldigt många människor i min ålder som har liknande problem.
Gamla lagningar som spräcker tänderna.
Likaså att det kommer åt att bildas karies under de gamla lagningarna.

Hade jag pengar så skulle jag göra en storsanering av hela käften.
Men det får ligga som en dröm som inte går att uppfylla tyvärr.

Det är tur att jag har en toppentandläkare som finns för mig när det händer grejer i munnen.

Jättefin och fräsch mottagning.
Rekommenderar med varmt hjärta.

Fick igår bilder och meddelande från kollegorna i Duved att jag fått min buss extra fint tvättad så hon är vit, blank och fin när jag återvänder till jobbet på torsdag.

Vilka kollegor jag har :)
Helt underbara!!

"Min" Juicy är ju så vit och då blir det som på henne en gråbrun hinna av smuts som måste borstas bort och till det ett speciellt tvättmedel för att få hinnan att släppa helt.

Jag hade ju pratat om att göra det själv men hann inte och orkade inte då jag körde så långa dagar.

Ska bli spännande att se hur hon ser ut nu.
Blir så mycket lättare att underhålla när lacken är blank och slät

Gick upp tidigt imorse för att åka till Västerås för att genomgå Hjärtultraljud som görs på mig vartannat år.
Blev inget förra året pga pandemin.

Alltid lika trevligt att träffa den fantastiska personal som jobbar där.
Lugnt och noggrant utfört under lite trevligt småprat om allt möjligt.

Det tar ungefär 20 minuter att få till bilder på hjärtklaffen från alla möjliga vinklar.
Nu får jag vänta en vecka på resultatet.
Om klaffen håller sig i skinnet eller om den börjat glappa mera.

Det visar sig

Nu har jag vilat halva Måndagen.
Var bara med i bilen när dottern hämtade barnbarn från skolan så jag fick komma ut något och till barnbarnets glädje att mormor var med och hämtade.

Sedan fick det bli läsning i sängen och däremellan sova en stund med boken på magen.
Sov som längst 2 timmar på eftermiddan i ett svep.

Sedan blev det nattlinne och morgonrock på redan vid 18 tiden igår kväll.
Dotra fixade middag. Vi åt tillsammans. Dukade av och sedan gick alla och lade sig innan klockan ens var 20.30

Jag hade båda katterna hos mig i sängen och somnade tryggt.
Sov tungt hela natten och vaknade en stund innan väckningen.

Nu har bägge katterna fått lite frukost och gått ut.
Jag har bryggt på kaffe och njutit av den första koppen här i sängen.

Straxt dags att göra mig iordning för att åka till Västerås och Hjärtultraljud.
Det är ju dags för kollen av min glappande hjärtklaff som nu görs vartannat år.

Blir intressant att se om den hållit sig på hyfsad nivå ännu.
Jag vet att det kommer bli en operation i framtiden men den får gärna vänta tills jag inte längre är arbetsför.

Ännu vill jag jobba på i minst 10 år till innan det tunga körkortet läggs på hyllan. Jag blir ju bara 63 till våren
Att gå i pension finns liksom inte i min värld ännu på massor med år

Mitt yrke är min livsstil och den vill jag ha kvar sålänge hälsan bara tillåter.

Efter lunch är det sedan dags att sätta mig i tandläkarstolen och få den krackelerade tanden fixad.
Fasar för kostnaden!!
Annars gör tandläkarbesök mig inget.
Det är bara så förbannat dyrt.
Ekonomin är nog ansträngd som den är

Nu hopp i kläderna och iväg till Fysiologen i Västerås.
Åker i god tid så slipper jag stress.