En gåva i mitt liv har jag fått mig tilldelad.Möjligheten att i känslan och själen få vila i Guds famn.

Jag sluter mina ögon och ber.
Ber om kraft och mod att leva det liv jag valt.
Att lita på de val jag gjort och se en mening i allt som sker under färden.

Färden fram till idag har verkligen kostat på.
Men jag kan känna idag att det är värt resan,värt all den smärta jag känt,all den oro och litenhet jag burit,alla tårar jag gråtit.

Om detta jag lever i nu är gåvan,sprunget ur det jobbiga så tar jag det:)
Tackar min Gud för att han öppnat mina ögon...till att se vad som är värt att lägga kraft och energi på.
Som ger något tillbaka.

Just nu vilar jag tungt i Guds famn.
Dagen har varit lång och händelserik.
Väldigt känsloladdat efter ett möte igår som berörde mitt innersta...som skakade om mig grundligt och som tände ett nytt hopp inom mig.
Av glädje och kärlek:)

Mitt i detta började mitt självförtroende vackla..jag vet inte varför...men tankar började dyka upp,som att jag inte är värd att älskas,inte värd att få känna kärlek och lycka.
Att det liv jag valt är just bara till för att leva som singel....

Jag är trött!
Fruktansvärt trött på att hamna i dessa tvivel över mitt eget värde som människa.

Jag vet att denna känsla kommer att vara borta imorgon...då en ny dag gryr.Med glädje och energi som jag så oändligt länge kämpat för att få leva i :) och som jag gör dagligen.
Ett eget val jag gjort och där vill jag stanna.Där ska jag stanna!!

Visst har väl varje människa rätten att vackla i tröttheten,att tvivla på valen denne gjort och ur detta resa sig upp igen och stråla i sin fulla glans.

Då är det skönt att få vila i Guds famn och vaggas in i sömnens moln...

Det är någonting som jag lärt mig med åren att göra.
Jag talar om och visar om jag tycker om en människa.
Människor berör mig mycket och det känner jag att det inte finns någon anledning att lägga locket på.

Jag är fostrad från mitt finska ursprung att inte visa känslor.
Inte ens då min egen far rycktes ifrån mig genom döden,då jag endast var 12 år gammal,så fick jag visa känslor
Jag ville skrika och gråta och vråla frågan rakt ut...Varför!??
Men det var inte tillåtet att göra så.
Bara bita ihop och knalla vidare i livet.
Sorg och glädje var inget som fick visas.Det var svaghet!!

Så under det liv som jag hittills levt så har jag lärt mig att visa känslor.
Lärt mina barn att man ska visa känslor och inte hålla inne med dem.
För håller man inne med känslor så tynar man sakta bort eller missar så mycket roligt i livet.

Så fram med glädje,kärlek,omtanke och beröm.Det är viktigt!

Jag åker på snytingar som heter duga just pga av att jag visar känslor för fler personer....som i sin tur far fram med lögner som gör ont i själen och framkallar smärta i hjärtat.

Jag reser mig och borstar av mig för var gång det sker...
Men det kan inte hjälpas att det lämnar en tagg inom mig för varje gång.
Men som sagt:)
Jag stänger inte hjärtat utan tar smällarna.
Tids nog kommer min tur att få uppleva den sanna kärleken:)

Hade igår en så kort och bra tjänst att jag fick massor med timmar över till att göra precis det som jag kände för.

Så det blev lite lunch,kortare vila och sedan drällde jag runt härhemma bara och tiden gick.
Hade tänkt åka till Ikea i Västerås för att titta på den soffa som jag funderar på att köpa.
Men jag hade ingen lust,inte idag.

Blev så att jag landade på mitt gamla jobb.Träffade massor med gamla kollegor och det blev mycket kramar och prat
Kramade även om högsta chefen,var länge sedan jag såg honom senast.

Kände under de timmar jag hängde där hur jag saknat alla,inte jobbet men vännerna och kollegorna.
Arbetsplatsen som så kändes bara stressig och stökig i jämförelse med lugnet och glädjen,gemenskapen vi har i Köping.

For sedan vidare till en fantastisk kväll med en ny människa i mitt liv.
Känns idag nästan lite overkligt.
Vackert var det :)
Härligt och energigivande samt gav mersmak.