Jag förstår inte varför det finns människor som utger sig för att vara något annat än de är?

Vart är ärligheten mot sig själv som person...

För andra gången går jag på samma människas ord om vänskap...
Denna andra gång med stor misstänksamhet, då jag minns hur första gången slutade

Återigen öppnade jag mitt hjärta och talade till personen med öppenhet och välvilja till en bra dialog.
Jag ville verkligen inte tro att det fanns någon baktanke med vänsökningen.

Misstanke var rätt...

Så till denna söta människa som tafatt försöker nå mig, i vilket syfte det än må vara.

Nästa gång du kommer på tanken....var snäll och bara låt den tanken passera.
Jag öppnar inte mig och tar emot dig mera.
Sköt du ditt så sköter jag mitt :) det blir bäst så.

Jag är ingen nickedocka som man kör med hur som helst.

Jag har mitt liv, mina problem och tampas med utan att du skall lägga på min börda.
Det jag nu bär gör jag med god kraft och energi.
Tyvärr finns ingen energi över till dig...längre!

Du skriver om pajkastning och bråk.
Sånt intresserar mig inte!
Det får andra hålla på med.

Men du förstår...ger någon sig på mig, då försvarar jag mig!
Ingen kastar skit på mig!

Du vet att du en gång i tiden gick med på det som skett...sedan ändrat spelreglerna längs färd.
Nu får du stå ditt kast.
Jag backar inte!
Varför skulle jag...

Låt livet ha sin gång.
Du kan inte styra och härska över allt som sker.
Gör det bästa av din situation, för livet går vidare för alla människor, oavsett.
Det gör även ditt liv.

Försök att hitta en styrka inom dig själv som bär.
Att skylla allt på andra funkar inte alltid.Eller leta felen hos andra.
Kolla i den egna spegeln först, innan du ger dig på andra.

Jag har mina fel och brister och dem står jag för.
En stor brist jag har är just att jag så gärna tror gott om människor.
Från detta åker jag på smällar som heter duga..

Det lever jag i.